Äntligen lite lagom med snö! Winston fick ha sitt nyaste fina Röda täcke på sig i hagen (han är tillräckligt manlig för att kunna bära rött utan att det blir fjolligt)

I går byltade vi på oss och red ut i snöstormen, såg ut som en michelingubbe. men väl ute var det riktigt trevligt. Både Winston och Habibi vovven var så pigga och glada. Vi red ut förbi Skärkhult och upp i skogen förbi ett ödetorp på små klätter och klivstigar för att sedan komma ut högst upp i Öndered och rida hemmåt.

Det har ju varit hopplöst underlag att rida på ute. Så det har mest blivit till att skritta ut i skogen på stenhårt och knöggligt underlag. Eller att rida små långsamma pass på ängen i skritt och kanske smyga in lite övergångar till trav.
...eller så kör man till ridhus.. fast det hinns ju inte med till dagligdags.

Nu kom i alla fall ca 10 cm snö så nu hade vi underlag idag. Då passade vi på att ta ett lite mer vettigt ridpass i snön.
Underlaget var dock lite vanskligt på sina ställen så man får rida försiktigt.

Lillsonen låg hemma i magsjuka och Axel fick inte leka med kompisar så han kom ut och filmade lite istället.
http://www.youtube.com/watch?v=m4UAsEZH9k0&feature=youtu.be

Nu ligger vi kanske på LC - LB nivå
Alltid kul med kommentarer

2012-01 19

I förra veckan kom det lite snö, som hann smälta bort redan till dgaen där på. Som tur var hann vi rida lite i klätterbacken Maria och jag med våra hästar (Gunnar och Winston) så de fick sig ett rätt så bra styrkepass där.

Först blev det skritt upp och ner.

Långsamt neråt och många halter på nervägen för att stretcha ryggen, frust så jobbigt.

Sedan körde vi igångsättningar till trav upp och till sist tilllät jag även herr W att fatta galopp uppför.

Det var två väl genomarbetade herrar som skrittade hem efter den turen.

Sen smälte snön och det blev stenhårt och knöggligt i marken, värsta underlaget. Winston fick jobba något pass i skritt med små långsamma övergångar till trav på ängen där det var hyffsat plant.

Självfallet har vi broddat upp Bootsen, så att det blir bra grepp.

Just detta med hur välbroddad han var blev tydligt häromdagen då vi skrittade ut, när han sökte sig till isen och föredrog att gå på isfläckarna som var jämna istället för vägen som var rätt mycket "bäck och bölja" på sina ställen.

Dessvärre har jag varit sjuk i början av veckan, så jag har inte fått gjort något vettigt. Lyckades dock komma ut på Winston häromdagen och då skrittade han runt med mig i skogen ett par timmar. Världens snällaste Winston. Han är så perfekt och får mig att komma igång i sakta mak.

Igår därmot kände jag mig bättre, så då passade vi på att åka till ridhuset hos Kicki på Häststället. Vi red ett lungt dressyrpass och Winston var riktigt trevlig. Hittade hyffsad bärighet i honom och fick till ett jobb som jag var riktigt nöjd med med tanke på förutsättningarna. Winston njöt av att komma till ridhuset och att kunna röra sig helt utan att bekymra sig för underlaget.

Oj, så konstigt det kändes at skriva 2012   

Nytt år och nya tag... eller jag menar vi fortsätter i planerad riktining och hoppas på hälsa och välgång  

I grevens tid hann jag med att lösa en livstidslicens till Winston. Dagen före nyårsafton fick jag bekräftat att den gått igenom och det är ju bra eftersom man bara kan lösa licens år för år från och med detta året 2012. Den skulle kosta 200 i år... fast sen vet man ju aldrig. Jag menar ryttarlicensen som man också löser år från år har ju gått upp rejält sedan sist, för länge sedan när jag hade en sådan. Fast just nu bekymrar jag mig inte för det och Winston har sin licens "för framtida bruk".

Målsättningen i år är att fortsätta lära känna varann och att bygga häst, sakta och säkert.

Julen har ju varit hyffsat ridvänlig på hemma plan och jag har tränat på med sits och instruktioner som jag fått i läxa = ÖVERGÅNGAR och tempoväxlingar.

En dag åkte jag upp till häststället (ett mycket bra val på alla sätt och vis då vädergudarna hade ordnat med snöblask, blåst och regn den dagen) och red. Då fick jag låna Kickis dressyrsadel, en Bates Caprilli, Winston sa - ja tack och den fungerar utmärkt även till mig. Efter lite funderande så kunde Kicki faktiskt tänka sig att sälja den till mig. Jag har ju handlat av henne förut, så vi kom överäns och båda blev nöjda   

Bates Caprilli:

Klassisk dressyrsadel i lyxutförande. Smalt skuren sits ger en nära kontakt. Perfekt passform för både häst och ryttare. Bredare sadelputor. Justerbart flexiblock system, gåt att flytta knästöden till det läget där jag vill ha dem. Justerbar Y-gjord med förgjordstropp. Stigremslåset är placerat längre bak. Komfortabelt stötabsorberande säte. Tunnare sadelputor i det nya revolutionerande ”CAIR” luftsadelpanel systemet, som utesluter tryckpunkter och konstant anpassar sig efter hästens form och gör den mer fri och avslappnad. Utbytbart koppjärn, så jag kan byta till större varefter Winston musklar sig!. Förstklassigt österrikiskt Stöger läder. Livstids garanti på sadelbommen = 10 år. 5 års garanti på luftsadelputorna.

I går gjorde jag årets första ridpass BARBACKA på min älskade äng. Winston var jättefin och vi hade ett trevligt och mysigt dressyrpass. Det är så underbart att ha en sån häst som Winston. jag kan roa mig med barbacka ridning  som är så skönt och gör så gott i kroppen för mig. Förutsatt att man inte dimper i backen.

Idag körde vi klättring i vår klätterslänt bakom ridängen, först skritt upp och LÅNGSAM skritt ner med halter inlagda, för att få stretcha rygg och länd lite extra (tisd nog ska han få börja rygga men då i svaga uppförslut). Sedan körde vi med övergångar till trav i uppförsbacke. Frust så jobbigt, för en gentleman som Winston som gång på gång föreslog att vi skulle göra övergångar till galopp istället. -Nej Tack, TRAV ska det vara och bra påskjut med båda bakbenen.... Vi fick skritta lite på lång tygel innan vi körde rullande luftig cantring (galopp) 2 varv runt stora ängen åt båda håll, med skrittpaus imellan.

Efter detta ridpass insåg jag också att det är dags att klippa häst igen, så när jag hittar en lucka till det så får jag springa bort till stallet och klippa Winston, så att han inte blir så varm. Fast idag hade vi ju +5 grader celsius, så det är ju väldigt milt för årstiden.

Jag har inte lyckats att hålla mig från HÖÖKS rean.. utan åkte dit och fick ett sånt stort behov av att köpa ett täcke med 300 grams fyllning för halva priset. Det har halvhals med neopren i halsringningen, sen är det snyggt, rött och fint. Winston har provat det och han var så snygg i det. Så när han blir klippt så kommer han att trivas så bra i det.... fast lite kallare kanske det bör bli innan vi tar på detta lyxtäcket.

Var och suktade igen, efter det här snygga tränset som jag gärna skulle vilja ha någon gång också, fast jag är för snål för att köpa, har ju grejer på inköpslistan som måste prioriteras högre...

Mmmmm, han skulle allt bli bra grann i ett sådannt   

20111227, Välkommen till sadelträsket (igen)

Visst var detta väntat. Winston har ju haft Roseas ärvesadlar sedan han flyttade till mig och i ärlighetens namn så ligger hoppsadeln, min Henri de rivel, fletcher, mycket bättre på herr W än vad den någonsin gjort på Rosea.

Fast hennes fina Amerigo CC, är på tok för vid och när man börjar rida "lite mer åt jobbhållet" så funkade det inte. Upppaddad och inte helt i korrekt balans och med min veliga kropp så blev det inte alls någon hit.

Bättre då att rida i hoppsadeln eller barbacka som faktiskt också funkar på herr W. då han är en gentleman som skulle se det som ett rejält nederlag att tappa mig någonstans under ridturen.

Här kommer en filmsnutt från dagens arbete på träningen för A.M-L

Nu är arbetet bara grundarbete och uppbyggnad. sen måste jag skärpa upp noggranheten på lydnaden och snabbheten i hjälper och lyhördhet. Winston är inte alltid så snabb i sina reaktioner, fast det ser jag som en fördel då jag hinner med.. Men vi ska nog inte sitta och drömma båda två utan försöka hitta lite mer skärpa i hjälperna och reaktionerna. Drömma och fundera får vi roa oss med på våra skogspromenader.

Övergångar och tempoväxlingar är den röda tråden, sen finns det lite sidverts rörelser med i övningarna också för att öka gymnastiken och för att få bakbensaktiviteten att komma igång på rätt sätt. Men jösses vad svårt det är med övergångar från högre till lägre gångart, med bakbenen i bärande position och att inte få "spjärnande bakben" och trutande mun (och hängande hand) för det är ju så att så som man ger hjälperna får man svar...

http://www.youtube.com/watch?v=klgemI1Ux20&feature=youtu.be

Jösses så roligt det är att rida, hoppsadel till trots  

Nu får vi fortsätta att träna och att leta ny dressyrsadel och jag hoppas verkligen att vi båda får ha hälsan i behåll. För nu är jag taggad till max.

Vi har till och med ansökt om livstids licens för tävling åt herr W. Det är ju bara fram till årsskiftet man kan ansöka om det. sedan går det endast att ansöka om licens år för år för hästarna (så som man gör med ryttarlicensen) så jag ser det som en investering i hästen att skaffa licens på livstid för honom.

En snutt till:

På våra skogspromenader har jag nu lagt till en jobbig övning för Winston: Att rida riktigt LÅNGSAMT och med korta steg i nedförsbackarna, så att han verkligen får sätta under sig och bromsa med bakbenen. Detta tycker han är en jobbig övning och det brukar frustas rejält. Speciellt när han får göra halt i nedförslut och stå med bakbenen väl undersatta. Också väldigt bra stretchövning för rygg och länd.

Någon gång har jag också lagt in ryggningar i svaga nedförsbackar som jag ryggar uppför i några få steg.

Min Amerigosadel står nu till försäljning på Lants Sadelkammare:

http://sadelkammaren.nu/

Det är en Amerigo CC, 17" normal kåpa och + 3 i bomvidd. En mycket välvårdad sadel i utmärkt skick:

Vill också passa på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!   

Vi har fått några cm snö så här före jul. Det är väl tveksamt om den får ligga kvar...

Dan före dan före dopparedan och min bästa Linda fyller år. Grattis Linda   

Julruch och förväntansfulla barn (ungarna är hysteriska). I morgon är det skolavslutning.

Igår red Winston och jag ett mysdressyrpass BARBACKA i paddocken, vi tränade på övergångar och bärighet i på ett lungt och sansat sätt. Jag var så trött efter jobbet och kände bara att jag var tvungen att tränsa på och rida lite i snön och få känna hans varma rygg under mig och bara få MYSA, Och så blev det. Härliga fina gemtlemannen Winston. Sen klev man av och nattade honom och gick hem och var människa igen.

Idag höjde vi ribban lite och det blev styrketräning i slänten. Först skritt upp och skritt ner med flertaler halter i nerförslutet och  l å n g s a m  skritt neråt - så jobbigt, FRUST. Sen körde vi trav igångsättningar i uppförsbackarna. Efteråt travade vi i låg form på ängen och avslutade med att köra en galopp åt varje håll i lite större rullande språng.

Winston fick skritta av sig lite på en extra promenad i sällskap med huliganhundarna ner till bäcken.

Häromdagen fick jag en rid-deperition, min sits är helt ur slag och jag faller som en fällkniv över stackars Winston.

Hur bra går det då för Winston att kunna komma till ett bra jobb...   

Axel, gullungen hade kommit ut till ängen för att filma lite. Jag var inte alls nöjd, för det kändes inte bra, min kropp vobblade ur hela tiden och allt kändes som ett ostadigt klossbygge. Bålstabiliteten var helt bortblåst och jag kunde inte få till en gnutta till vettig ram i ridningen.

När jag sedan såg filmen insåg jag det jag hade kännt på mig. HJÄLP min sits existerar inte längre!

För ett tag sedan blev jag vän med en urhärlig tjej som heter Josefine. Hon håller på med något som liknar centrerad ridning och hon har hjälpt mig lite med Winstons hovar och jag har hjälpt henne lite med akupressur.

Vi har pratat MYCKET häst och mycket annat också för den delen och funnit varann på kort tid.

Här är Jossans hemsida, MYCKET matnyttigt för såna nördar som mig och helt i hand med min filosofi:

http://www.ridingthroughfeel.com/

Nu har jag avverkat första lektionen för Jossan:

Hon gav mig exakt, de nycklarna och detaljerna som jag verkligen behövde.

Jag har hittat det som jag blev av med när Daniel Junget, slutade komma till sverige och mer därtill. Då Jossan och jag pratar samma språk och förstår tanken, pedagogik och metaforer rakt av.  

Fick en sits och hjälpgivningslektion... i riktigt MJUK ridning. " Riding through feeling" YES!

Jag fick börja med att skritta runt och känna in min sits och mina sittben blygben och hitta position, först ytterligheterna och så småningom hittade jag rätt balans. Som vanligt för överrörliga mig hade jag svankat för mycket och på så vis fått spänningar och obalans i bålen.

Genom att räta ut länd och korsryggen och spänna till musklerna nedanför skinkorna fick jag rätat ut ryggen i rätt läge och kom fram med magmusklerna nedanför naveln, SKÖNT.

Mitt hopplösa skänkelläge började också att förbättras, ännu bättre blev det när jag satte in foten lite till i stigbyglarna så att den verkligen satt på fotens bredaste del.. vilket jag naturligtvis trodde att jag hade.

Så in med foten och för att cheka av det ska jag kunna spreta och vicka på tårna. Sen löste sig det ganska bra själv.

Min hopplösa lätt-kollapsade innersida i vänster varv, fick också en lösning. Att höja inner hand en aning samt att rulla tillbaka axlarna och hitta avspändhet där. Gjorde igångsättningar till trav och lät Winston lyfta upp mig i lättridningen. Låta honom bära mig med sig. Självklart, eller hur.... men det är läskigt lätt att forcera.

Kicki har sagt det och jag borde veta det, Winston har en hundradels sekunds längre reaktionstid.. innan bakbenen kommer igång. Stressar jag honom DÄR så förstör jag hela hjälpgivningssystemet och han blir olycklig.

Sen red vi 8 volter och kände efter och hittade balsns och hyffsad bärighet i mig som sedan fortplantade sig i en mycket nöjs Winston.

Vi fick även göra lite galoppfattningar och valde att göra dem från skritt. Här gäller det att tänka flygplans starter.  

 energi och lyfta uppåt. Lyfta innerhanden speciellt i vänster varv (tänker överdriv, för att jag har tendensen att köra ner knogen i manken, en ful ovana jag har lagt mig till med genom självbevarelsedrift de senare åren).

Simsalabim, vi har startat vår ridresa Winston och jag och har hittat en instruktör i JOSSAN som kommer att kunna hjälpa mig att rida i lätthet och ge mig och Winston det som vi båda behöver för att kunna förvalta Winstons fina ridbarhet och kvalitéer och utvecklas tillsammans.  

jag får även det som jag behöver för att komma runt mitt eget handikapp och att stärka upp både min kropp och Winston.

Tärningen är kastad och har börjat komma i rullning. Första lilla steget är taget!

Tack JOSSAN!!

Jossan och A.M kommer att komplettera varandra suveränt bra, då de ligger ganska nära varann i ridtänkande.

Nu har jag fått lite att tänka på och hoppas att kunna sätta rätt minnen i kroppen som främjar vår ridning.

//Cia

Lägger in en filmsnutt från en Daniel Junget träning från Romantiques tid här nedan

Romantique är 21 år på filmen.

2011-11-27

Först och främst vill jag gratulera min underbara lillebror, FREDRIK WIGSTRÖM på hans 38 års dag idag   .

Idag har det utfärdats STORMVARNING och det ska gudarna veta att stormat har det gjort. Regnat på tvären och kommit rejäla vindbyar. Tog in Winston tidigt idag och har vait uppe i stallet på em och pysslat mycket med honom. Bestämde mig för att hoppa över ridningen av säkerhetsskäl - man vill ju inte gärna ha ett träd över sig och sin häst.. eller ungar, mannen och hundarna heller för den delen.

Sönerna: Axel har roat sig med playsttion och Eric har skaffat sig feber, stromen till ära - så han har mest sovit.

Nostalgitripp, undrar hur länge sedan jag skrev med stöv i stallgången sist   

Winston fick sig även en välbehövlig akupunkturbehandling, han tuggade och taggade ner och blev så sömnig, så det ska bli intressant och se om det gjorde någon nytta i överlinjen. Främst: nacke, manke, och länd - lesss is more, så det blev totalt 7 nålar.

  Herr Nåldyna     

I veckan som gått har vi även avmaskat, eftersom det framkommit att vi hade BANDMASK i stallet. Bandmask kom ut hos flera av hästarna, däribland herr W. BLÄÄ! det såg ut som 4-5 cm bandspagettibitar i bajset (besparar er bild på det). Så jag är inte sugen på pasta just nu.

Skönt att parasiterna kommer ut, det ska bli intressant att se vad som händer med hull och muskler nu.

Information om bandmask: De är luriga parasiter som inte alltid framkommer vid träckprov (om det inte hamnar ett ägg i just den plutten man skickar på analys) och de har en mellanvärd som lever i gräskvalstrerna på betet.  Så de är en jobbig överlevnadsglad parasit. Typiska symptom: Matt i hårrem, svårt med hull och muskleroch lätt för kolikanfall.

2011-11-17

Igår fick vi möjlighet att vara med på Hoppspecialgruppen uppe hos Kicki Norin på Häststället.

Winston var pigg och glad och riktigt frammåt.

Jag kan säga som så att passet började väldigt okoncentrerat från både min och Winstons sida. Jag, vill för mycket (som vanligt) och Winston hade fullt upp med att kolla in manegen (som han känner sig mycket hemmastadd i) och de andra hästarna.

Har inte ridit för någon instruktör på ganska länge så jag visste att det skulle bli mycket korrigeringar.

Framför allt med min sits (hoppsits, dessutom   ). Min bålstabilitet är inte vad den varit och jag kämpar med att hålla ihop min sladdriga överrörliga kroppastålle. Jajemen! 

Behövde verkligen få ett tag i kragen och dra mig "baklänges" så att jag kom upp med överlivet (titta i taket) Höja handen och fram med skänkeln.

För den som känner Kicki vet att hon inte ger sig med detta. Sen mitt upp i detta med sitsen så tillkommer att hitta takt och tempo. Winston längde iväg rätt bra (enligt honom) med LÅÅNGA fina galoppsprång i ett tempo som är käckt att rida i på en 2 hektar stor äng.... Så skulle vi styra över tre galoppbommar på böjt spår.

Tro det eller ej, men det gick faktiskt med lite övning och en hel del tips från coachen   .

Så blev det dags att börja hoppa, två små koppelräck på långsidan 7 galoppsprång imellan också de på böjt spår. Hoppat, det har vi ju också provat på ängen över ett permanenthinder vi har där, på så där 50 cm... fast i annat tempo.

- Ni laddar ju som om det är skyhögt! fick vi höra.

Nåväl, vad göra... titta i taket höja handen lite och inte bil hängande kvar i tygeln. Fram med skänkeln och så rida korta språng "ett till, ett till, ett till" räknade jag i huvudet.

Kan väl säga att det tog ett tag att få till det där och sen blev det en liten bana med 4 hinder.

Tredje rundan blev faktiskt riktigt bra. ÄNTLIGEN!

Kicki hade vridit mössan minst 20 varv på huvudet och hade laddat upp ordentligt med statisk elektrisitet när lektionen äntligen var över.

Jag hade fått ut enormt mycket och Winston var nöjd och glad.

Idag, red vi vår älskade Mölnesjörunda med hundarna och jag satt och tänkte på att vippa tillbaka sitsen (fram med skänklarna). Trava i kort trav och försöka rida små temposkillnader i traven uppe på grusvägen.

Som stor fördel är ju att Kicki verkligen KAN Winston, då hon haft honom och tränat honom en hel del innan jag köpte honom. Så hon vet exakt vad som ska göras och när och det är en väldig fördel för oss   Winston & Mig.

Nu har vi alltså skrapat ytterligare lite till på ytan för att komma varandra in på skinnet och lära mig att rida på min fina häst.