Dags för ridlektion igen. Underlaget på ängen börjar fungera bättre och bättre även om man får välja sin ridplätt med omsorg. Fast det är ju som jag nämnt tidigare bara nyttigt eftersom hästen måste BÄRA sig själv.

Idag övade vi lyhördhet, övergångar och lite sidverts i skritt och trav. Galopp är inte riktigt ok med tanke på att det är lite halt på sina ställen.

Börjar komma till rätta med min sits så när som på sträckningen jag har i vänster lår sedan jag ramlade för några veckor sedan. Detta är väldigt störande, jag får försöka kringgå det och har ju en snäll häst med massor av överseende. Man ska inte skylla på omständigheter utan se till att göra det bästa av situationen och rida bättre   .

Nu håller kälen i backen på att släppa så vi hoppas på att det ska fungera att rida i paddocken snart igen.

Min väninna Kristina var med och filmade så här kommer en snutt... även om det inte kändes som mitt bästa ridpass. Men jag ser ju vad jag behöver öva mer på med yttersida och att få till ramen bättre. Så ibland är det väldigt nyttigt att se skräcksecvenser där man fastnar i innertygel och har för dålig inramning på ytter sida.

http://www.youtube.com/watch?v=USA2rhBG7Zo&feature=youtu.be

Orginal foto. Peter Dorbell, redigerat av Marianne Holmgren

2007

Låt tårarna falla, gråt ut din sorg och smärta
I morgon kommer en ny gryning
snart kan du känna närvaron av din vän i ditt hjärta
Där finns han alltid med dig
Så länge du minns kommer han att finnas med dig
Snart minns du din vän med ett leende på dina läppar
och som en ljum sommarvind rör han din kind

1994

Min Häst

Det är till dig jag alltid går

Du har tid och det tycks som om du förstår

När som helst till och med mitt i natten

För mig är du så viktig liksom livets vatten

Du lyssnar, säger inget – aldrig mig föråda

ser på mig vänligt – hemligheter stannar hos oss båda

jag kan komma med sorg och med lycka

du är mig trogen – bryr dig inte om vad andra kan tycka

Även om jag är tokig så har du mig kär

Vi rider bort från verkligheten – till gläntan, ädr sitter jag av

Ensam med dig vi pratar och kelar

behöver aldrig skämmas – Du står ut när jag velar

Du är min käraste vän, alltid så trogen

Vad skulle det ha blivit av mig utan våra stunder i skogen

foto: Peter Dorbell (Romantique sista sommaren)

1994

Min nalle

Den fick jag när jag var liten

Nu har hon blivit så sliten

Hon var så mjuk och fin

Hon var min käresta leksak, bara min

Jag mins ännu när jag fick paketet en jul

Tänk en sån perfekt gåva vad vi har haft kul

Hela min uppväxt har hon sett

Tänk om  hon kunde tala om allting som skett

Alla nätter jag slumrat i hennes ramar

Funnit tröst och trygghet av i hennes kramar

Nu sitter hon ensam i bokhyllan – har jag slitit mig lös?

Vart blev hela barndomen av

Med alla drömmar och fantasier den gav

Har jag blivit stor nu, redan?

Nallen sitter troget och betraktar, får veta vad som ska hända sedan

För barnet inom mig, kommer alltid att behöva sin björn

När livet blir jobbig och man får sig en törn

1995

Döden

Döden tänkte jag mig så

den kommer till oss när det är vår tid att gå

Den är lika för oss alla

På olika sätt den oss till sig kalla

Ibland kommer den smygande stilla och lugnt

vi som blir kvar tycker att det är så tungt

Efter sig lämnar den en tomhet så stor

Vi har svårt att tänka oss det där vi bor

dödens mysterium kan vi aldrig rå på

Jag tror det är meningen , att vi inte ska förstå

Livet som rinner ur kroppen och då

blir kroppen kvar som ett skal, för att själen måst gå

Rädsla

Är okunskapens frukt, hatets källa och förtryckets grund.

Oändligt

Oändligt – Som havets svallande vågor

det får inte sluta och svalla

Oändligt – Som himlens härliga skyar

som fortsätter bakom varje horisont

Oändligt – som rymden med alla sina stjärnor

så många att de inte går att räkna

tidvarv efter tidvarv har allt detta funnits

och givit oss nyfikenhet och drömmar

Nu måste vi tänka och värna så att allt detta ska få fortsätta att vara oändligt

och kunna fortsätta att väcka förundran

hos dem som ej ännu har fötts.

  Foto: Kenneth Ekelöv, Stardust photo

1995

Sommarnatt på Kvarnabo

Sommar natten är som en saga

Månen speglar sin vita skiva

i skogs sjöns svarta hemlighetsfulla vatten

Furorna står stolta och höga

sprider en doft av sol och barr

Luften omger allt så ljum och len

Klipporna sluttar ner i det svala blanka vattnet

Fortfarande med ett minne av solens sista strålar

Fåglarnas konsert har tagits över av några

myggors planlösa surrande

Allt detta i den förväntansfulla sköna sommar natten

- Stanna upp en stund

och ge dig själv i gåva

Att uppleva Nuet

upptäcka naturens skönhet

och se så förunderbar

den är -

1996

Carpe Diem

Ta emot dagen som en dyrbar gåva

och gör något av den

Istället för att springa ikapp morgon dagen

och inte hinna med något

se på naturen

Den skyndar aldrig

ändå hinner den med

varje sommar, höst , vinter och vår

1997

Glömska

En tanke flög nyss igenom mitt huvud

Men precis som jag skulle greppa den

så flög den ifrån mig..

                 rakt ut i luften

Alltför högt för att kunna få fatt i den

den försvann sin väg med vinden

Foto: Kenneth Ekelöv, Stardust photo

1998

Stora drömmar

man kan göra vad man vill

Bara mantror på det man vill genomföra

och bestämmer sig ordentligt

och lägger ner sin själ och hjärta i det

man har bestämt sig för att göra

1995

Trötthet

Nu är jag så trött

vill lägga mig ner och somna

hur länge ska jag slumra?

fly bort från allt och glömma mig

sova och fly in i min egen värld

där ingenting kan hota mig

Inte behöva kämpa, eller ha värk,

 slippa hunger och törst

utan krav om prestige

inget jobbigt och utan ansträngning

Bara låta drömmarna flyga med mig…

Drömmarnas väv är det vi lever på

Drömmar om lycka och framgång

Drömmar om kärlek och närhet

Drömmarna är byggda av själens längtan

det som man i själens djup längtar efter

 men kanske inte alltid bejakar

Det som man glömmer undantrycker och gömmer

Drömmarna är varje människas egen till flykt

dit ingen får komma

Se till att dröm och dröm…

följ med dina drömmars längtan..

foto: Kenneth Ekelöv, stardust photo 

Tid

Tiden är likt en bäck som porlar

rinner, kluckar, flyter och forsar

Vi åker bara med oavsett vad om vi vill eller inte

Tiden går sin egen takt

ibland forsar den fram och ibland flyter den så trögt och långsamt

Vad är tid? det finns nog inget svar…

Tid är abstrakt, den syns inte eller går ej att röra

Plötsligt märker vi bara att den har gått

utan att man vet vart den blev av

Att tiden sätter sina spår är det bevis vi har

människan är så hjälplöst styrd och jagad av tidens ström

Vi behöver tiden och ändå vet vi inte vad den är

Vi behöver tid och utrymme för att existera

Tiden får oss att förändra och förändras.

Tiden läker inte alla sår

men den får oss att acceptera sådant som skett

och att inse att Tiden fortfarande porlar..

1994

Nu

Ge dig tid att leva

Glöm inte bort just Nu

Just Nu – njut av nuet bara

Det som är förgånget, kan man aldrig få igen

Framtiden är utom räckhåll

Du vet aldrig vad för hemligheter den håller

Så lev Nu, denna minut, för den kommer aldrig mer igen

Just nuet är det enda du kan göra något åt

Så låt det bara vara

Kom ihåg att andas, leva och att tillåta dig att finnas

Så att du inte blir en slav i förberedelserna inför morgondagen

Vars solstrålar du kanske inte ens får se

1994

Höst på höjden i Lugnet

Här uppe på höjden ut jag ser

Ur himmlens moln sig solens strålar ler

Där nedanför ligger sjön så sval och stilla

Hagen åkern och skogen – inte illa

Trädens toppar har av höstens färger målats

Allt vilar innan det av vinterns vindar för tålas

Nu mognar hela naturen, för en tid

Allt blir fulländat – sen tar vintern vid

Där borta i fjärran möter himlen jorden

Det är så vackert – jag saknar orden

Tar ett andetag och fylls av höst sval luft – så härligt

Naturen väntar, renar och glömmer det som är besvärligt

1999

Vill dansa på de gröna ängarna

under solens strålar

Känna den ljumma sommarvinden mot min hud

Vill dansa i natt daggen under stjärnorna och månen

när ingen ser

Fri, lycklig och salig – Gud låt detta ske

Vill dansa på rimfrosts ängar, glittrande och glimmande

När sjön har ett täcke av kristallklar is

och vinden har sin friska kalla bris

Vill vandra över slätten i sommar regnet

Springa upp på berget, och njuta av vyerna

Dansa, springa och vandra på egna starka ben

Fri och ledig ifrån värk och sorger

Jag längtar till den dagen när benen bär mig och när

orken räcker till och när värken släppt mig fri.

och lyckan blåser medvind i mitt hår.

Du finns i mina tankar

Jag kan förnimma din närhet med välbehag

Längtar tills du står här igen

Hos mig, med mig

Så nära så jag känner ditt hjärtas slag och dina lugna andetag

Låta luften omkring oss laddas

För att våra själar njuter av mötet

Mitt i en virvelvind

Av kärlek och glädje

Berusad av mötet med hela ditt väsen

Jag älskar dig

Våren låter sig dröja ett tag till. Solen är här men värmen lyser med sin frånvaro... som sig bör, det är ju bara i början på mars ännu. Fast man längtar ju...

Snön har smält bort men några isfläckar här och var kämpar febrilt att hålla sig kvar. Så ska man ut i skogen gör man bäst i att ha broddar på.

Winston och jag har varit i ridhuset på Häststället ett par gånger. Nu börjar det ju att dra ihop dig för programridning, så vi har en hel del att öva på. Det blir LB1 som ska övas och repiteras.

Vi har även tränat för Jossan ett par gånger och jag börjar komma tillrätta så smått med min sits och balans på hästryggen och börjar även att få ihop kordinationen tillsammans med Winston. Det där med att rida med honom och inte förekomma eller stressa på och att komma i rätt balans är klurigt. Handen är svår då jag viker handlederna och på så vis även vinklar ut armbågen. Handleden ska ju vara hyffsat rak och överarmarna kvar vid bålen. Däremot har jag fått till det där att rulla ner svanskotan i lättridningen och i förhållningarna. Nu ska bara underskänkeln ligga intill och hälen vara stadigt nedåt.

Här kommer några bilder från dagens träning. Rider fortfarande i en låg och väldigt öppen uppbyggnadsform. Dels pga underlaget och pga uppbyggnadsfasen vi befinner oss i.

Winston hade börjat falla ur lite nu i samband med pälsväxling, så jag har lagt till någon dl olja i foderstaten, samt B-vitamin och så skämmer jag bort honom med lite Fibergi elit - till elithästen   .

Jösses så bred hand i galoppen, skulle kunna läsa tidningen när jag rider här   

Idag fick jag hem Schabraket jag beställt från Hööks. Vår stallkompis Lojsan har hjälpt mig att fixa till riktigt snygg brodyr på. Detta schabrak ska matchas med lindor i samma kulör och modellen är DRESSYR:

Tänk vilken skillnad det blir när det är klarblå himmel och solsken. Man riktigt känner hur energin kommer tillbaka och fyller på.

Förra helgen var det decimeterdjup snö och nu barmark. Härligt!

Sa till sönerna häromdagen, att om man står mitt ute på gärdet och bara tittar upp och ser den blåa himelen och njuter av solens strålar, så ser det likadant ut som när man låg på stranden i Lanzarothe   .

I onsdags red jag lektion för Josephine igen.

Regnet (snöblandat) var på slagsida. Lite motvilligt fick jag med Jossan ut i en av hagarna där det är hyffsat plant. Lektionen blev en supertrevlig repitionslektion och Winston var så duktig.

Det blev övergångar och grundform. Länga ut formen och leka med energin att skapa bjudning och egen bärighet i balans. Kort och koncist och så roligt.

Något som är superbra när man rider på vissa underlag som man inte alltid kan lita på till 100% är att man verkligen måste se till att hästen kan balancera upp sig själv och bära upp sig i balans. Detta förutsätter ju att jag själv försöker att rida i balans och att inte störa men ändå kunna "styra" och påverka i samklang med hästen, utan att bli en "åk-ryttare" så nyttigt och alltid så aktuellt att öva. Det där med att vara lite rapp i hjälpgivningen har jag ju lite jobbigt med, blir lite för långsam eller ger samma hjälp flera gånger utan att vänta på respons.... Fast jag jobbar på det.

I lördags fick jag ett gyllene tillfälle att öva på detta igen och då kändes det som att jag fick med mig bakbenen och kom ett snäpp till på vägen.

Så nu är jag väl på rätt väg till balans, upp med handen bara och ner med skänklarna (för att göra det väldigt enkelt för mig, med min fortsatta sitsträning   )

Däremellan har vi ridit ut i skogen.

Idag hade vi en helt underbar runda. Fullbroddade boots och det ska gudarna veta att det var ett måste. Rena skridskorbanan på flera ställen. Habibi var med som vanligt och njöt av turen.

Ibland får man sitta av för att man fumlar och tappar en vante. Så tog jag en bild eftersom mina lurviga vänner var så fina.. fast just när jag knäppte så var de måttligt snygga och intresserade..

När vi kom upp till Mölnesjö var jag tvungen att rida fram på en höjd och njuta av utsikten, så vackert!

Då visade det sig att isen började sjunga för oss och herr W. blev alldeles till sig i trasorna. Helt kontrollerbart, med energifyllda steg och ÖKAD bjudning  för att trampa på lite extra. Jag blir bara lycklig över hur underbar han är! "Matte, det låter ju jättekonstigt - sjön ropar och knäpper. Den kan nog vara farlig".

-" Nej  hjärtat, det är våren som kommer ingen fara!"

-"ok, inget farligt, är du säker? Jag ser till att vara lite extra vaken för säkerhets skull. Fast håller mig till vad du säger (för jag är lydig) med viss skeptisk inställning.( Matte sitter ju bara där uppe och är lugn och glad, så hon kanske har rätt)...."

Habibi i full karriär nerför en skogsbacke, var det någon som sa "korv"!

"Yes det var det, båda tassrna på stigbygeln. En korvbit tack!"

Vi var tvugna att ta en liten galopp i en backe, det var ju så härligt!

http://www.youtube.com/watch?v=niSiCsQr_Uk&feature=share

Välkomna att dela vår glädje, ser ni Habibi som springer före. Här vet hon vad som gäller och det gör herr Winston också.

Idag har det varit helt ljuvligt, solsken, fågelsång och takdropp. Står man vid solväggen så känner man att det är värme i solen.

lägger in två jämförelsebilder på min älskade herr W.

Mars 2011:

Februari 2012:

Något har väl hunnit hända på ett år.

Förra onsdagen var vi och hopptränade och idag bär det iväg till Häststället för Hoppträning igen.

www.haststallet.se

Så det var värst vad vi hoppar, nästan så att man börjar undra om man fått en släng av hoppryttare i sig  .

Fast det är nog ingen fara med det. Jag hoppar tryggt tillsammans med Kickis ridskoleelever i hoppspecialgruppen. Övningarna är utmärkta och trevliga för mitt "hoppning till husbehov" samtidigt som man verkligen får förstaklassig ridundervisning från början till slut. Efteråt har vi genomgång av lektionen uppe vid en whiteboardtavla i stallet. Så det finns verkligen utrymme för eftertanke och reflektion.

Jag håller envetet fast vid konseptet allsidig träning och uppbyggnad och det där med grunderna, vill jag ha grundligt och återkommande   Man behöver alltid fiska upp något som kommit bort på vägen.

så off we go!

_________________________________________________________________________________

Hoppningen gick jättebra. Nu fick vi lite flyt i ridningen, både framridningen där vi fick ligga och rulla över lite bommar. Kändes bra. Hittade även lite bättre rytm i hoppningen. Vi hoppade en lite bana som vi gjorde ett par varianter på. Först med långa vägar och sedan med lite kortare, hittade vägarna helt ok. kicki hade även ställt fram en vattenmatta och ett plastskynke uppträtt på en bom som liknade en mur (röd från ena hållet och blå från andra) jag hade bestämt mig för att se igenom och inte bry mig om att det var annorlunda - LYCKADES med detta!

Lyckad lektion helt klart.   Ska jobba på att hålla stilla fina händer (tysta händer) och att inta vara så yvig...

Som Kicki sa, det ska vara kul att rida. Javisst svarade jag och ibland är det ännu roligare.

Mitt favoritforum.

www.ryttarfiket.se

Vi är ett gäng där kärnan av oss hängt ihop sedan -98 och skapat egna forum för att kunna hålla kvar kontakten. vi är svenska tjejer som finns mestadels i sverige men även i luxenburg, Tysklan, och England.

Vi har hängt ihop och lärt känna varandra och ser varandra som vänner, stöttar tipsar och har vårt underbara forum för atyt hålla kontakten. Vissa av oss har setts live och vi försöker alltid hitta möjligheter att träffas. Vi har olika syn och berikar varandra genom att vi har ett öppet sinne.

Här kommer ett vanligt fluminlägg som jag skrev idag:

här är länken till tråden om ni vill läsa hela:

http://www.ryttarfiket.se/viewtopic.php?f=3&t=3231

"Angua wrote:Och när jag har varit risig så har han faktiskt "tagit hand" om mig och varit så otroligt snäll, lugn och klok när jag ridit (främst ut) när jag haft ont. Och när jag inte haft ont har Mr Fullt ÖS Medvetslös återvänt. DEN egenskapen är något jag värderar högt!

Men jag har funderat på en annan sak, de hästar jag haft eller tränat mkt genom åren har med lite variation varit så som jag vill. Dras vi undermedvetet till hästar som passar oss eller kommer vi ta fram det hos hästen? Hur mycket formar vi hästens temperament tror ni?
Ytterligare något jag funderat lite över under hästköperitänkandet Särskilt som jag köper unghäst. Jag letar ju förvisso efter en häst med vissa egenskaper så långt det går att se på ex en åring, men så klart sätter även jag mina spår hos den under tiden. Men hur livlig/flegmatisk/intelligent osv en häst är är ju svårt att forma, däremot självsäkerhet/ängslighet/uthållighet är ju saker som vi kan påverka väldigt mycket med hur vi behandlar hästen."

Cias svar
Rosea, är en dam med MYCKET attityd och egen vilja, henne fick man rida för fina hjälper. Hon gillade inte om man kom i obalans och hade inte jättemycket överseende med mina ryttarmissar.
MEN När jag hade mycket värk, kunde jag skritta ut på henne och hon tog verkligen hand om mig och då var hon hur trygg som helst.

Däremot om jag mådde bra och började vilja ha mer jobb i henne så kunde hon ifrågasätta mig. Så man fick pressentera saker för henne på ett sätt så att hon uppskattade övningen, hon gillar ju att arbeta och när jag ägde henne så gjorde hon gärna alla "lite mer krävande" övningar med bravur. Däremot kunde det komma en liten brall av glädje eller som utfyllnad när man jobbade med henne för att hon blev lite på hugget.

När hon var väl genomriden hände det att Axel som då var 9 år satt upp på henne i paddocken och kunde rida i alla gångarter på halvlånga tyglar och kan kunde även styra på henne på något litet hinder. Man fick ju känna av sinnesstämningen på vilken dag det var läga för Axel ridning. Axel älskade att galoppera runt på fyrkantspåret i en trevlig lugn galopp och ligga och rulla. Båda två njöt av det.

Just Axelridning, eller om det var någon annan kompis som inte var så där jätteridkunnig, fungerade jättebra i paddocken och när Rosea var välaktiverad. Hon ville jobba och då blev hon nöjd och tillfreds. Hon ville ha omväxling, jobbas ute, på ängarna i skogen, hoppa och gärna intervallträna och rulla av sig i galopp i längre episoder.

Hon fick ju även tolka med ungarna bakom i pulka (då var hon så duktig och tog sin uppgift med stort allvar - att dra innebar att hon var helcool) och dra sladden i paddocken (harva paddocken) och så simma. Ju mer omväxlande arbete hon fick ju bättre blev hon även i dressyrarbetet. Jag känner att vi nog formade varandra genom att skapa en bra relation uppbyggd på ömsesidig respekt och att hon godkände mig som sin ledare. Sa jag att vi skulle fram någonstans så gick hon. Kompisarna i stallet sa, att kommer Rosea inte fram någonstans så var det inte lönt att försöka.

Sen kan jag också tro att vi dras till den sorts häst som passar oss bäst. Fast på något sätt tror jag att allt har sin tid och sin plats. Hade jag fått Winston direkt efter Rompan så hade jag jämfört för mycket. De är ju ganska lika. Jag behövde ett brake och det fick jag i Rosea och Rosea behövde landa och komma till ro och bli häst.

Hon var ju bara en liten mager superstressad liten tjej med en himla attityd och supergångarter när hon kom till mig. Vill inte slå mig för bröstet, men eftersom jag har mina begränsningar så får saker ta tid hos mig och ibland är just tid det som kan behövas.

Nu i alla fall känner jag att jag verkligen har hittat rätt. Ni som känner mig vet att mina djur är min familj.
För Roseas del var hon klar hos mig, hon behövde komma vidare och få utveckla hoppmingen (och kanske teräng hoppning) där hennes begåvning ligger.

Winston däremot är en KEEPER, han kommer nog att få vara hos mig tills han inte vill vara häst längre precis som Rompan. Vi vill samma sak och jag tycker att på denna korta tiden, knappt ett år, har vi kommit väldigt långt med ledarskaps och förtroendebiten. Ridningen är på gång, fast det får ta sin tid, är bara och nosar på grunderna ännu.

Rosea har hunnit flytta ännu en gång, hon som köpte henne från mig kände att Rosea inte var rätt för henne och då tycker jag att hon gjorde rätt i att sälja. Nu hoppas jag att Roseas nya ägare och hon ska matcha varandra väl, vilket jag verkligen tror och hoppas på. har tom haft kontakt med nya ägaren och vi är välkomna att komma och hälsa på och det ska jag verkligen göra fram åt vårkanten.

Så jag tror verkligen på ödet att vissa kommer i vår väg (människor och djur) av någon anledning och vi kommer vidare. Några ska ta en annan väg efter ett tag för att komma vidare.
Sen formar man varandra och får de djur man förtjänar.

Jaha, så har jag gjort en ivägflumning igen.

Kram från Cia som lördagsspekulerar

______________________________________________________________________________________________

Nedan följer ett inlägg jag gjorde i samma tråd för en vecka sedan den 3/2

CiaA

 

Nu är Axel opererad, halsmandlar och polyper är väck, så nu ska det nog bli bra med honom hoppas jag. I skrivande stund har han i och för sig jobbigt med sin hals, operationssårens sårskorpor håller på att lossna  .

Nyopererad Axel hade glassrekordet på Barn och ungdomsavdelningen.

Annars har det blivit lite ridning denna veckan. Vi har ridit ut, vår älskade Mölnesjörunda X 2,I måndags i sälskap med Jenny och vackra Gesa (turbotjejen), och i går med Habibi i koppel hela vägen, hon höglöper.

i onsdags var jag med på Hoppspecialen för Kicki på Häststället.

 www. haststallet.se

Vi hoppade en variant på huset och det gick jättebra tillslut när jag kom på hur man gör med hinder på banan. Winston var en gentleman som vanligt. Där fick vi en riktig AHA upplevelse när vi gjorde täta övergångar mellan halt och skritt, så att han klev fram bakifrån in i skritten (så klart, eller hur).

Hemväg i skymning en vacker vintereftermiddag.

Idag fick vi en mycket givande lektion för Jossan, där Winston verkligen fick bära sig själv och där det var viktigt att jag satt i jämnvikt med LÅÅNGA ben och i lodrät possition. Vi tränade övergångar på ett mycker intressant sätt. Först började vi med att rida i skritt och att ta upp tygeln och att länga ut tygeln, utan att det skulle påverka bärigheten och balansen. När detta fungerade gjorde vi övergångar till trav och så fick han helt lång tygel i traven, samma sak där bärigheten och takten skulle bibehållas (långa ben och kvar i balans) och så övergång på helt lång tygel till skritt. Sen blev det samma igångsättning till trav och korta upp tygeln (bärighet, takt och balans - LÅNGA BEN) soch så släppa ut tygeln åt Winston helt och hållet, varpå han skulle söka sig framåt neråt och samtidigt öka steglängden mot mellantrav hållet och så ta upp tygeln igen och upprepa övningen.

Slutligen gjorde vi igångsättningar till galopp från skritt. Förbereda med säteshjälperna och fatta på helt lång tygel. plocka upp tygeln och släppa ut tygeln (bibehålla bärighet takt och balans) och ge tillbaka tygeln och så övergång till skritt för säteshjälpen. Slutligen gjorde vi igångsättningen till galopp och kortade upp tygeln, gav tillbaka tygeln och tog upp tygeln i samma galopp för att ge ut tygeln och bryta av.

Naturligtvis gjorde vi varvbyten titt som tätt så att vi gjorde alla moment i båda varven.

Jösses vad man får koncentrera sig på såna här basövningar för att inte smyga upp tygeln och rida för handen  

 Man vill ju såå gärna hålla i tyglarna och ha den kontrollen. Hästen blir så lyhörd och han kommer verkligen under sig med bakbenen. så länge jag håller rätt centrering uppe på ryggen. Det blir jättetydligt om jag tippar fram något och får upp hälen.

En sak till som jag måste programera in, är att inte ha så bråttom. Vänta på hästen och låta honom bära med mig i övningarna. Kommer jag före i något moment så tappar jag balansen och Winston tappar sin form och bärighet och blir frustrerad på sitt eget stillsamma Winstonvis - går in i dromedarform.

Så nu har jag minsan fått lite att tänka på och att öva på tills nästa gång.

Jossan och jag konstaterade att just denna övningen inte lämpar sig för alla hästar just i detta utförandet. Jag sa att på Rosea, hade övningen fått en helt annan innebörd för hon brukade ju krydda övningar på sitt eget sätt och detta var vi rörande överäns om.

Nu är vi anmälda till vår premiär dressyrclearround på Häststället.

De ska ha något som heter dressyrryttartestet där den 24 mars. Då ska Winston och jag rida LB:1 programmet två ggr.

Den 1 April ska Kicki ha dressyrclinic för Kajsa B - B tränare i dressyr också det på Häststället(jag red regelbundet för henne i många när jag bodde i Floda), jag håller tummarna för att jag & Winston ska få vara med och rida, för det vore så väldigt KUL!!!

Uch och fy för Magsjuka.

Hunderbara Cindy, min sällskapsdam vid sängkanten. hon lämnade mig ovilligt för att gå ut och kissa. annars vaknade jag och hade hennes näsa över sängkanten "hur är det fatt matte?" Habibi låg på andra sidan sängen. Cindy tilllät henne inte att ligga på min sida.

Nu har vi legat utslagna HELA familjen i ett par dagar. I 2  dygn har jag bara lämnat sängen för otrevliga toabesök. Men nu ser vi ljuset igen.

Nu startas projektet SANERING. Det innebär at alla som står upp hjälper till. Som tur är har vi minusgrader, så ut med alla mattor i snön och alla täcken hänger ute. Sen städas det sakta medn säkert, bit för bit. Man är ju rätt matt så det får bli en hel del pauser. Eftersom jag nu mår riktigt illa av klorinlukt (har ju städat toan otaliga gånger med det) så låg jag och funderade på vad man skulle kunna använda istället som desinfektionsmedel. Fördelen med att vara matt är just det att man måste ligga ner i mellan varven och än så länge är värktabletter inte att tänka på om man inte vill att magen ska vända ut och in på sig igen. Nåväl, då kom jag på att jag har Vircon S hemma, som jag brukar ha till hästgrejerna någon gång imellanåt. Tänkt och gjort, nu har jag städat övervåningens alla golv med en svag virconlösning (används även av veterinärer för att dessinfektera innan operation, på operationsbordet). Dags för vilopaus igen... ÅNGTVÄTTMASKINEN... ja just det, så kom den fram och så fick soffan och dörrhandtag och lite annat smått och gott sig en omgång. Sen har tvättmaskinen fått gå varm, det är en bra uppfinning som klarar sig så bra själv.

Fördelar med magsjuka:

1. Man får sig en rejäl utrensning av kroppen.

2. Jag får städat huset riktigt bra, när jag piggnar till.

3. Resten av familjen blir inblandade i aktiviteten städning, eftersom jag inte orkar själv.

4. Man blir så lycklig när man frisknar till igen.

I en av mina MÅNGA pauser hittade jag världens bästa inlägg på Havrepappans blogg

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/hastlektion-for-sportjournalister.htm

Han skriver följande:

(Detta rekomenderas det varmaste för er som blivit indblandade med häst på ett eller annat sätt utatan att egentligen själva brinna för hästeriet).

"Eftersom ni sportjournalister nu skall börja bevaka vår idrott så är det på sin plats att någon förklarar för er hur det fungerar, på ett sätt som ni kan förstå och relatera till. Jag har tagit på mig den otacksamma uppgiften att utbilda er i lite grundläggande hästkunskap.

Lektion nummer 1, hästen

En häst består av en (oftast brun) avlång kropp. Från denna kropp sticker sex saker ut. Den största utstickande delen är halsen, som sedan övergår i huvudet. Detta kallas fram på hästen. I motsatt ände finner ni en märklig hårtofs, kallad svans. Detta är bakdelen på hästen. Under själva den avlånga kroppen så sticker det ut fyra (4) delar. Detta är benen.

Det som ni ibland ser ovanför hästens kropp är inte en del av hästen, utan detta är en människa som sitter på hästen. Denna kallas ryttare när den sitter på själva djuret. Om personen istället sitter bakom hästen, så är det ingen ryttare utan en kusk (överkurs).

Lektion nummer 2, säkerhet för journalister

Man skall absolut undvika att vara för nära någon av de delar som sticker ut från hästens kropp. Om du till exempel står så nära hårtofsen baktill på hästen att du kan se enskilda hårstrån så gör du klokt i att backa ganska omgående. Hårtofsen i sig är inte så farlig, men strax nedanför finner du de två bakbenen. Är hårtofsen dessutom utrustad med en röd rosett, ta skydd! Om du istället ser alla de fyra benen samtidigt ovanför dig så ligger du ganska risigt till. Ligg bara stilla, och be en bön.

Hästar äter gräs, och inte sportjournalister. Ni kommer alltså inte att bli uppätna. Ryttarna själva är många gånger mycket mer folkilskna än hästarna, speciellt på en tävlingsplats. Om ni håller en god säkerhetsmarginal till både häst och ryttare är ni alltså relativt trygga, och bör kunna återvända hem till era familjer levande när arbetsdagen är slut.

Lektion nummer 3, Sportens utövande

Det finns ett flertal olika grenar som inkluderar häst och ryttare. Det är ungefär som olika former av bollsport. Lika lite som brännboll och handboll är samma sak så är dressyr och hoppning jämförbara. Här följer en kort genomgång av de tre vanligaste formerna av ridsport:

Hoppning. Oftast genomförs tävlingen i två delar. Första delen går ut på att häst och ryttare, helst tillsammans och samtidigt, skall ta sig runt en bana med olika hinder (består i grunden av stolpar samt en bom och påminner om ett fotbollsmål). Bommen (på fotbollsspråk, ribban) skall helst inte åka ner när de hoppar över den.

De som har klarat banan bäst i den första omgången gör sedan upp om vem som skall vinna genom att hoppa en gång till. Kan jämföras med särspel i golf eller sudden death i ishockey. Då rider man på tid och den med kortast tid och minst antal nedfallna ribbor vinner.

Poängberäkningen heter på hästspråk "fel". Den är lika ologisk som den i tennis. Man får helt enkelt lära sig 4:ans multiplikationstabell igen. Sätt alltså upp Öva in 4:ans tabell på "att göra-listan" inför ert första besök på en hästtävling. Det räcker att ni lär er den upp till 6x4=24. Den som har fler fel än så behöver ni inte skriva om i tidningen ändå.

Dressyr. Om hoppning är för avancerat för era sporthjärnor så ska ni nog hoppa över detta kapitel tills vidare. Dressyr kan liknas vid konståkning med häst, fast utan skridskor. Domare bedömer de olika rörelserna som ryttaren får hästen att utföra. Bedömningen är 1-10 och godkänd är lika med siffran 6. Dessa siffror omvandlas sedan till en procentsats och den med högst poäng vinner hela skiten.

Detta är alltså en form av bedömningssport, något som ni riktiga sportjournalister får eksem av att ens tänka på. Mitt bästa tips är att inte ens försöka förstå. Varken ni eller jag kommer ändå aldrig någonsin att lyckas klura ut varför en viss ryttare är bättre än någon annan, och därmed vinner. Dressyr är en sport som kräver tillvänjning. Börja med små doser dressyr!

Fälttävlan. Nu blir det ännu svårare att hänga med eftersom man i fälttävlan tävlar i både dressyr och hoppning SAMT i terrängridning. Sedan läggs poängen från de olika grenarna samman och någon vinner hela skiten. Ni bör fokusera på terrängmomentet eftersom det är det mest spektakulära (dödsföraktande) ni kommer att få se. Ingen människa som är vid sina sunda vätskor försöker sig på att forcera stora stockar ute i skogen, sittandes på en häst.

Lektion nummer 4, Presskonferensen

Frågor av den klassiska sportjournalist-typen a la Peter Jidhe kommer inte att fungera. Att fråga en ryttare om "hur det känns" kommer mötas av totalt oförstående miner. En ryttare är av princip aldrig nöjd. Det finns alltid något som hade kunnat gå bättre, eller känts bättre.

En ryttare är också alltid mer intresserad av att kommentera sin häst, eller sina konkurrenter, än att tala om sig själv. Hur mycket ni än försöker så kommer ni aldrig att få höra en ryttare säga något i stil med "Jag är bäst vilket ni är så vana vis att få på intervjuver och presskonferenser med Zlatan."

Nu hoppas jag bara på att magen ska hämta upp sig så att jag kan ta lite grejer så att kroppastållen kommer på rätt köl igen.

LOOCKING AT THE BRIGHT SIDE OF LIFE: