Nu äntligen är utfodringen i hagen så bra som jag tror att vi kan få den hemma i hagen.

Höhäckarna är ju toppen, men med fri tillgång på hö vid dem så blir det faktiskt endel spill vilket både är ohygieniskt och oekonomiskt.

Vi beslutade i stallet att skaffa sk. "Slowfeeding nät" till rundbalarna. Nätet vi beställde har maskor som är ungefär 5 x 5 cm stora. Idag var det premiär att sätta ut rundbalarna med näten på.

Detta gör att hästarna kan gå och fika när de är sugna utan att dra ut en massa hö på marken som det sedan trampar ner i leran.

Nu drar de ut de höet som de verkligen ÄTER.

Nu är det ju minusgrader också och vi har fri tillgång på Hösilage (som jag kallat hö, eftersom det är väldigt torrt) så klart blir hästarna törstiga så nu har vi kopplat in termobaren så att hästarna aldrig ska behöva vara törstiga eller hungriga.

Som en parentes kan jag skriva att brist på vatten ökar risken för magåkommor på häst så som kolik av olika slag och tarmvred. Samt gör att de inte kan hålla ordning på sin egen termostat och fryser mycket lättare om det är kallt.

I vår hästflock på Applagården har vi nu 11 hästar och två rejäla höhäckar, vi har märkt att alla hästar kommer åt höet... kanske inte på samma gång, men ALLA får faktiskt hö (förutsatt att det verkligen finns foder i höhäckarna).

Vår flock är väldigt lugn och harmonisk, har stora ytor att gå på och fri tillgång på stråfoder och vatten.

Det är något som jag känner att jag är väldigt stolt över att ha varit med och bidragit till.

Vi har även en Thermobar, något som vi verkligen är glada och nöjda med. Isfritt vatten är en bra investering i hästarnas välmåga.

Ont, det gör ont, men det går
Det gör ont en stund på natten
Men inget på dan
Du vet att det gör ont
Det gör ont, men ändå
Jag har klarat mig rätt länge
Jag börjar blir van
Och alla omkring, de märker ingenting
Det gör ont
Wooh
Så ont

Här finns så många minnen
Allt vi gjort i våra dar
Fattiga och rika
Det finns för många minnen kvar
Men om jag kunde glömma
Då kunde jag bli fri
Woow

Ont, det gör ont, men det går
Det gör ont en stund på natten
Men inget på dan
Du vet att det gör ont
Det gör ont, men ändå
Jag har klarat mig rätt länge
Jag börjar blir van
Och alla omkring, de märker ingenting
Det gör ont

Det sista jag behöver
Är flera minnen utav dig
Men nu när det är över
Oohh
Då finns du överallt
Woo

Det gör ont en stund på natten
Men inget på dan
Du vet att det gör ont
Det gör ont, men ändå
Jag har klarat mig rätt länge
Jag börjar blir van
Och alla omkring, de märker ingenting
Det gör ont

http://www.youtube.com/watch?v=jF4Sp2p8X1Q

Man blir lite gnällig av att inte kunna sova på natten, men det är ju för en god sak...

Såna där småsaker som att Jäspa eller bara hosta och harkla sig eller svälja, är ingen hit.

Just nu kliar och skaver det som attan i halsen och det är bara 4:e dagen efter operationen.. Det skulle vara värst 5 - 7 dagen. Kom i alla fall på att ISBITAR är superbäst.

Sprayar in i halsen med sånt där "silver" som jag fått av Krisse. Det ska hjälpa läkningen och desinfektera såren.

Tänkte gå ner och få i mig frukost. Vaniljyoghurt med lite proviva blåbärssoppa i. Det borde ju funka.

Kanske skulle få i mig en macka "fröfria" med något på som tar bort den ÄCKLIGA smaken av bränt kött. Marmelad kanske. Skinka känns liksom äckligt.. smakar ju redan bränt (äckelrökt) i halsen o svalget.

Något som är positivt är i alla fall att fibromyalgin inte märks så mycket nu, fastän jag inte kan underhålla kroppen med någon vettig rörelseträning.

Igår slog jag ihjäl dagen i stallet med mycket stillsamma aktiviteter så som att se till att Winston blev klippt och att fika väldigt mjuk kaka med stallfolket. Var på byltad upp till öronen och tittade på när de andra red.

Som sälskap hade jag Camilla N. som har ryggskott, så vi har vår egen invalidklubb och går och pekar.

Självklart var hunderbaringarna med.

Idag tänkte jag nog blinga ett pannband som jag fåt beställt, sen tror jag att jag nog ska kunna blinga ett till som ska vara till sonens älskade Casanova på www.haststallet.se

De ska ju rida uppvisning där på Luciaschowen kl 15 nu på LÖRDAG den 1 december.

Passar på att terrorisera folket på www.facebook.com och er här på bloggen.

TACK FÖR ERT STÖD OCH UPPMUNTRAN, DET BEHÖVS!!

Längtar efter att bara ha väldigt vanlig vardag igen och att bara få funka som vanligt igen.

Är inte speciellt tuff idag.

Tack och lov så kommer mamma idag   

8:e dagen efter operation

Nu har det gått drygt en vecka.

Kan bara säga som så att Första veckan har varit JOBBIG och jag har varit rätt så låg och påverkad av efterdyningarna av operationen.

Har lärt mig att: Man ska ta sina värktabletter innan de går ut ur systemet. Detta betyder att om verkan börjar komma krypande så sakta, så ska man räkna med att det är ungefär som när ungarna sitter framför tvn: De höjer volymen lite i taget för att jag inte ska märka det så tydligt. Tills jag reagerar för att det är FÖR HÖGT! och om man då översätter det till värken och hur ont det gör i halsen. Så bävar man för att svälja ner något överhuvudtaget inte ens saliven som bildas i munnen vill man svälja, man vill inta harkla sig och defenetivt inte hosta eller nysa.

Till saken hör att man just då också kommar på att man måste ha något i magen innan verktabletterna eftersom jag spyr annars och det är INGET JAG VILL GÖRA IGEN! Definitivt stor risk att såren går upp och blödningsrisk på det = Ambulans till sjukhuset och så gör man om hela proceduren.

Igår var det ju 7:e dagen och den bästa hitintills. Jag var ute och pekade på både det ena och det andra stora delar av dagen och kände mig riktigt pigg. Tills kvällskvisten då batterierna tog fullständigt slut och då  hade verktabletterna också gjort det.

LAGOM är ett svårt begrepp.

När jag låg i sägen med sprayflaska med vatten och tyckte rysligt synd om mig själv så kom jag i alla fall på.

Att det var tur att jag inte visste vad som skulle komma och inte heller hade oroat mig för något av detta.

För då hade jag ju haft tråkigt flera gånger av situationen och nu hade jag ju bara jobbigt just när det var jobbigt och gjorde ONT som attan.

Då började det att dra ihop sig inför halsmandel operationen som jag såg fram emot med SKRÄCKFULL förtjusning.

Tänker framåt och ser verkligen fram emot att slippa fler halsflussar och halsbölder...

Oftast opereras halsmandlarna bort på barn, men jag är väl så barnslig, så jag platsar väl i den skaran. Man blir ju som man umgås  

Hade förberett allt i stallet och med hästar o hundar.

Tank you good för mina underbara vänner    vilket nätverk vi har på vårt stall:

La familja Applagården   .

Dessvärre började veckan inte så bra. Axel var sjuk och hade fått någon virus, så han hade kräkts hela helgen och jag hade svårt att få honom att behålla något. Var på VC i början av veckan och då bestämde läkaren och jag att han skulle in på lasarettet för att få dropp. Sagt och gjort. Så in på Barnakuten och vätska upp honom med någon slags närigslösning = inget jobb för mig - VAB för hela slanten. Natten därpå vaknade Axel och tjöt som en stucken gris för att han hade ont i örat. Ner till VC igen, denna gången var det öroniflammation och penicillin.

Sen blev Bobben (maken) förkyld. säger bara det en karl med förkyldning - SUUCK.

Krisse hade försett mig med Kollidialt silver, så att jag skulle hålla alla Baciller på avstånd och så dopade jag mig med massor av vitaminer och echinea.

Nu såg jag verkligen fram emot MIN operation, Jag skulle bara få åka till sjukhuset och få tänka på mej själv, bli ompysslad och få SOVA mitt på dagen.

Äntligen TORSDAG den 22 november. Axel var hos farmor och farfar och Bobben följde med mig, fullproppa med Alvedon.

Vi skulle vara inne kl 10 och jag var fastande sedan midnatt dagen innan.. eller sanarare kl 22, eftersom jag inte brukar kunna hålla mig vaken längre.

Läkaren kollade mig och jag skojade lite med honom, men han hade nog inte samma humor som mig.

Sen fick vi vänta, tur att Bobben höll mig sälskap. Även om han drack kaffe.. som luktade så gott.

Tack och lov satte de dropp på mig så jag slapp att vara törstig. kl halv två körde de ner mig till operation. Då var det en härlig sköterska med finskt påbrå som körde mer mig tillsammans med en manlig kollega. Jag sa att jag inte var varken nervös eller speciellt harig och tålde att man skojade, så vi hade riktigt kul.

Vid två tiden blev jag i alla fall sövd och opererad och allt gick bra.

Bye, Bye halsmandlar!

Det första jag fick när jag vaknade på postop. var en ISGLASS, med cocacola smak. Funderar på om Maria G som arbetar på sjukhuset hade något med detta att göra, jag är ju ite görförtjust i isglass. Men ok det gick ner svalkade var kallt och man fick bättre smak i munnen.

När jag kommit upp på avdelningen fick jag dela rum med en jättegullig 25 årig tjej som också precis gått igenom samma operation. Skönt att få dela rum med en tjej, hon hade också barn så vi hade lite att prata om. Där låg vi med våra ärrade halsar och kunde jämföra med varandra och stötta varann. smart drag där!

Bobben kom och hälsade på mig den kvällen och hade med sig en bok som jag ville ha. Min rumskompis make och äldste son kom med ett jättestort fåg med RÖDA ROSOR!

Operationsläkaren kom och pratade med mig redan på kvällen och han undrade om jag haft mycket problem med mina halsandlar. Jag sa att jag speciellt haft jobbigt med den på vänstra sidan och att den högra inte var så farlig. Han medade på att mina halsmandlar var bland de värsta han sett, så han var glad att kunna befria mig från dem. Den på höger sida hade varit skäl nog för operaton menade han på. Så det var ju skönt att få höra att man inte gjorde detta i onödan.

Min rumskompis fick åka hem direkt på morgonen därpå, men jag fick lite komplkationer med att narkosen hade tagit bort min förmåga att gå och kissa, så jag blev tappad ett par gånger och fick inte åka hem förrän det fungerade. Det blev flera utltraljud för att se att jag kunde tömma blåsan ordetligt själv.

Fick stesolid och lättöl som skulle vara muskelavslappnande och vattendrivande. Jag HATAR lättöl! Men det fick gå.

Så det blev ju party på stesoliden och den blev jag rätt påverkad av - salongsberusad.

På eftermiddagen på fredagen den 23, kom jag i alla fall i ordning med det där och fick äntligen åka HEM. Trixet där för mig tror jag var att jag fick ljummet kaffe, kan ju inte dricka för varmt.

Bobben var dålig så jag blev hämtad av vår kompis Micke.

Barnen hade fått stanna över natten hos farmor och farfar eftersom Bobben var sjuk och behövde vila... Eric skulle ju upp till skolan och Axel skulle vara hemma och ta hand om sin öroninflammation. Barnen fick stanna hos farmor och farfar en bra stund in på fredag em, så att vi fick vila.

På kvällskvisten tog jag med mig hundarna och gick bort till stallet.

Habibi fick leka med sin buskompis Camillas Am staffterrier, Eddie (Medusa) (en av världens hunderbaraste och gulligaste, gladaste hund). Det behövdes VERKLIGEN. Habibi behövde verkligen få bli lite aktiverad och Camilla har ryggskott, så vi får se till att hundarna får aktivera varandra närmaste veckan nu så att de får ur lite myror i kroppen.

Sen pysslade jag om Winston lite och gosade med honom, pussade så klart även på Bella  .

Skönt att vara på hemmaplan i stallet och att bara få strosa rut där och prata lite med kompisar både såna med tassar hovar och två fötter att gå på. Tänk vad man uppskattar detta.

När man är nyopererad ska man få (köpa) en Onepies. Dena fyndade jag på Tradera för 249 kr.

Hur mår jag nu då??

Jo tack, har ju två stora hål i halsen och fula ärr, och det är obehagligt. Men det går an. Känner mig helt klart påverkad och sjunger värktabletternas lov!

Nu ska det ju inte vara så farligt första tiden, det ska visst bli vätte om 5 - 7 dagar då sårskorporna ska börja lossa.

Är ordinerad att ta det LUNGT, och hoppas att kunna göra det. Så att jag inte börjar blöda i såren. Läkarna hotade med att om jag börjar blöda så är det ambulans pronto in på operation igen och att man måste bränna blodkärlen... och så är det två veckors ta det lungt tid igen och sjukskrivning. Det är väl skäl mog för att försöka få at det lite lungt.

Tack och lov får jag vara utomhus och promenera lungt. Får inte bli anfådd eller få puls...

Har full backup i stallet, det är väl hemma som jag är mest orolig för så att jag slipper stressa och kämpa med allt som ska göras här. För det gör sig inte självt och familjen brukar inte vara alltför omvårdande av sig om man skulle utrycka sig på det viset. Mamma kommer i alla fall i nästa vecka och då kan det ju bli överdrift åt andra hållet   

Vad kan man äta??

Nej Tack!  Allt med knapriga kanter går bort, och köttfärs var vidrigt, starkt kryddat, apelsin/citrus juice.

YES!  Fiskbullar, potatismos är toppen.

Kokt fisk, GLASS, Proviva fruktsoppor och drycker, Kokt ägg, välkokt pasta, Isvatten! Omelett. champinjonstuvning.

Ljummet kaffe och té, mjuka kakor funkar. Yoghurt, fil....

Just nu kokar jag risgrynsgröt och ska se om det funkar.

Ett bra tips är att man verkligen ska följa föreskrifterna om att ta sina verktabletter enligt schemat man fått från sjukhuset. Det är inte kul när verktabletterna går ur kroppen. Har provat!

Man är inte så tuff som man tror.

Något som jag också insett är att man går runt med väldigt äcklig smak i munnen... bränt kött - BLÄ!!!

Gjorde misstaget att kika i halsen med ficklampa och pegel ...det såg inte snyggt ut. Två stora grå-vita hål (de har ju bränt sårytorna och blodkärlen)  på varje sida där halsmandlarna hade suttit. Inte snyggt.

Är det någon som har bra tips på VAD man kan tänkas äta så tar jag tacksamt emot tips och recept på mat som funkar för mig nu.