lantlollan

Alla inlägg under februari 2012

Av Cia Andersson - 26 februari 2012 18:55

Tänk vilken skillnad det blir när det är klarblå himmel och solsken. Man riktigt känner hur energin kommer tillbaka och fyller på.

Förra helgen var det decimeterdjup snö och nu barmark. Härligt!

Sa till sönerna häromdagen, att om man står mitt ute på gärdet och bara tittar upp och ser den blåa himelen och njuter av solens strålar, så ser det likadant ut som när man låg på stranden i Lanzarothe   .


I onsdags red jag lektion för Josephine igen.

Regnet (snöblandat) var på slagsida. Lite motvilligt fick jag med Jossan ut i en av hagarna där det är hyffsat plant. Lektionen blev en supertrevlig repitionslektion och Winston var så duktig.

Det blev övergångar och grundform. Länga ut formen och leka med energin att skapa bjudning och egen bärighet i balans. Kort och koncist och så roligt.

Något som är superbra när man rider på vissa underlag som man inte alltid kan lita på till 100% är att man verkligen måste se till att hästen kan balancera upp sig själv och bära upp sig i balans. Detta förutsätter ju att jag själv försöker att rida i balans och att inte störa men ändå kunna "styra" och påverka i samklang med hästen, utan att bli en "åk-ryttare" så nyttigt och alltid så aktuellt att öva. Det där med att vara lite rapp i hjälpgivningen har jag ju lite jobbigt med, blir lite för långsam eller ger samma hjälp flera gånger utan att vänta på respons.... Fast jag jobbar på det.

I lördags fick jag ett gyllene tillfälle att öva på detta igen och då kändes det som att jag fick med mig bakbenen och kom ett snäpp till på vägen.

Så nu är jag väl på rätt väg till balans, upp med handen bara och ner med skänklarna (för att göra det väldigt enkelt för mig, med min fortsatta sitsträning   )


Däremellan har vi ridit ut i skogen.

Idag hade vi en helt underbar runda. Fullbroddade boots och det ska gudarna veta att det var ett måste. Rena skridskorbanan på flera ställen. Habibi var med som vanligt och njöt av turen.

 

Ibland får man sitta av för att man fumlar och tappar en vante. Så tog jag en bild eftersom mina lurviga vänner var så fina.. fast just när jag knäppte så var de måttligt snygga och intresserade..


När vi kom upp till Mölnesjö var jag tvungen att rida fram på en höjd och njuta av utsikten, så vackert!

Då visade det sig att isen började sjunga för oss och herr W. blev alldeles till sig i trasorna. Helt kontrollerbart, med energifyllda steg och ÖKAD bjudning  för att trampa på lite extra. Jag blir bara lycklig över hur underbar han är! "Matte, det låter ju jättekonstigt - sjön ropar och knäpper. Den kan nog vara farlig".

-" Nej  hjärtat, det är våren som kommer ingen fara!"

-"ok, inget farligt, är du säker? Jag ser till att vara lite extra vaken för säkerhets skull. Fast håller mig till vad du säger (för jag är lydig) med viss skeptisk inställning.( Matte sitter ju bara där uppe och är lugn och glad, så hon kanske har rätt)...."


 

Habibi i full karriär nerför en skogsbacke, var det någon som sa "korv"!

 

 

"Yes det var det, båda tassrna på stigbygeln. En korvbit tack!"

 

Vi var tvugna att ta en liten galopp i en backe, det var ju så härligt!

http://www.youtube.com/watch?v=niSiCsQr_Uk&feature=share

Välkomna att dela vår glädje, ser ni Habibi som springer före. Här vet hon vad som gäller och det gör herr Winston också.


ANNONS
Av Cia Andersson - 15 februari 2012 17:18

Idag har det varit helt ljuvligt, solsken, fågelsång och takdropp. Står man vid solväggen så känner man att det är värme i solen.


lägger in två jämförelsebilder på min älskade herr W.


Mars 2011:

 


Februari 2012:

 


Något har väl hunnit hända på ett år.


Förra onsdagen var vi och hopptränade och idag bär det iväg till Häststället för Hoppträning igen.

www.haststallet.se

Så det var värst vad vi hoppar, nästan så att man börjar undra om man fått en släng av hoppryttare i sig  .

Fast det är nog ingen fara med det. Jag hoppar tryggt tillsammans med Kickis ridskoleelever i hoppspecialgruppen. Övningarna är utmärkta och trevliga för mitt "hoppning till husbehov" samtidigt som man verkligen får förstaklassig ridundervisning från början till slut. Efteråt har vi genomgång av lektionen uppe vid en whiteboardtavla i stallet. Så det finns verkligen utrymme för eftertanke och reflektion.

Jag håller envetet fast vid konseptet allsidig träning och uppbyggnad och det där med grunderna, vill jag ha grundligt och återkommande   Man behöver alltid fiska upp något som kommit bort på vägen.


så off we go!

_________________________________________________________________________________

Hoppningen gick jättebra. Nu fick vi lite flyt i ridningen, både framridningen där vi fick ligga och rulla över lite bommar. Kändes bra. Hittade även lite bättre rytm i hoppningen. Vi hoppade en lite bana som vi gjorde ett par varianter på. Först med långa vägar och sedan med lite kortare, hittade vägarna helt ok. kicki hade även ställt fram en vattenmatta och ett plastskynke uppträtt på en bom som liknade en mur (röd från ena hållet och blå från andra) jag hade bestämt mig för att se igenom och inte bry mig om att det var annorlunda - LYCKADES med detta!

Lyckad lektion helt klart.   Ska jobba på att hålla stilla fina händer (tysta händer) och att inta vara så yvig...

Som Kicki sa, det ska vara kul att rida. Javisst svarade jag och ibland är det ännu roligare.



ANNONS
Av Cia Andersson - 11 februari 2012 10:56

Mitt favoritforum.


www.ryttarfiket.se

Vi är ett gäng där kärnan av oss hängt ihop sedan -98 och skapat egna forum för att kunna hålla kvar kontakten. vi är svenska tjejer som finns mestadels i sverige men även i luxenburg, Tysklan, och England.

Vi har hängt ihop och lärt känna varandra och ser varandra som vänner, stöttar tipsar och har vårt underbara forum för atyt hålla kontakten. Vissa av oss har setts live och vi försöker alltid hitta möjligheter att träffas. Vi har olika syn och berikar varandra genom att vi har ett öppet sinne.


Här kommer ett vanligt fluminlägg som jag skrev idag:

här är länken till tråden om ni vill läsa hela:

http://www.ryttarfiket.se/viewtopic.php?f=3&t=3231


"Angua wrote:Och när jag har varit risig så har han faktiskt "tagit hand" om mig och varit så otroligt snäll, lugn och klok när jag ridit (främst ut) när jag haft ont. Och när jag inte haft ont har Mr Fullt ÖS Medvetslös återvänt. DEN egenskapen är något jag värderar högt!


Men jag har funderat på en annan sak, de hästar jag haft eller tränat mkt genom åren har med lite variation varit så som jag vill. Dras vi undermedvetet till hästar som passar oss eller kommer vi ta fram det hos hästen? Hur mycket formar vi hästens temperament tror ni?
Ytterligare något jag funderat lite över under hästköperitänkandet :) Särskilt som jag köper unghäst. Jag letar ju förvisso efter en häst med vissa egenskaper så långt det går att se på ex en åring, men så klart sätter även jag mina spår hos den under tiden. Men hur livlig/flegmatisk/intelligent osv en häst är är ju svårt att forma, däremot självsäkerhet/ängslighet/uthållighet är ju saker som vi kan påverka väldigt mycket med hur vi behandlar hästen."


Cias svar
Rosea, är en dam med MYCKET attityd och egen vilja, henne fick man rida för fina hjälper. Hon gillade inte om man kom i obalans och hade inte jättemycket överseende med mina ryttarmissar.
MEN När jag hade mycket värk, kunde jag skritta ut på henne och hon tog verkligen hand om mig och då var hon hur trygg som helst.


Däremot om jag mådde bra och började vilja ha mer jobb i henne så kunde hon ifrågasätta mig. Så man fick pressentera saker för henne på ett sätt så att hon uppskattade övningen, hon gillar ju att arbeta och när jag ägde henne så gjorde hon gärna alla "lite mer krävande" övningar med bravur. Däremot kunde det komma en liten brall av glädje eller som utfyllnad när man jobbade med henne för att hon blev lite på hugget.


När hon var väl genomriden hände det att Axel som då var 9 år satt upp på henne i paddocken och kunde rida i alla gångarter på halvlånga tyglar och kan kunde även styra på henne på något litet hinder. Man fick ju känna av sinnesstämningen på vilken dag det var läga för Axel ridning. Axel älskade att galoppera runt på fyrkantspåret i en trevlig lugn galopp och ligga och rulla. Båda två njöt av det.


Just Axelridning, eller om det var någon annan kompis som inte var så där jätteridkunnig, fungerade jättebra i paddocken och när Rosea var välaktiverad. Hon ville jobba och då blev hon nöjd och tillfreds. Hon ville ha omväxling, jobbas ute, på ängarna i skogen, hoppa och gärna intervallträna och rulla av sig i galopp i längre episoder.

 


Hon fick ju även tolka med ungarna bakom i pulka (då var hon så duktig och tog sin uppgift med stort allvar - att dra innebar att hon var helcool) och dra sladden i paddocken (harva paddocken) och så simma. Ju mer omväxlande arbete hon fick ju bättre blev hon även i dressyrarbetet. Jag känner att vi nog formade varandra genom att skapa en bra relation uppbyggd på ömsesidig respekt och att hon godkände mig som sin ledare. Sa jag att vi skulle fram någonstans så gick hon. Kompisarna i stallet sa, att kommer Rosea inte fram någonstans så var det inte lönt att försöka.


Sen kan jag också tro att vi dras till den sorts häst som passar oss bäst. Fast på något sätt tror jag att allt har sin tid och sin plats. Hade jag fått Winston direkt efter Rompan så hade jag jämfört för mycket. De är ju ganska lika. Jag behövde ett brake och det fick jag i Rosea och Rosea behövde landa och komma till ro och bli häst.

Hon var ju bara en liten mager superstressad liten tjej med en himla attityd och supergångarter när hon kom till mig. Vill inte slå mig för bröstet, men eftersom jag har mina begränsningar så får saker ta tid hos mig och ibland är just tid det som kan behövas.


Nu i alla fall känner jag att jag verkligen har hittat rätt. Ni som känner mig vet att mina djur är min familj.
För Roseas del var hon klar hos mig, hon behövde komma vidare och få utveckla hoppmingen (och kanske teräng hoppning) där hennes begåvning ligger.


Winston däremot är en KEEPER, han kommer nog att få vara hos mig tills han inte vill vara häst längre precis som Rompan. Vi vill samma sak och jag tycker att på denna korta tiden, knappt ett år, har vi kommit väldigt långt med ledarskaps och förtroendebiten. Ridningen är på gång, fast det får ta sin tid, är bara och nosar på grunderna ännu.


Rosea har hunnit flytta ännu en gång, hon som köpte henne från mig kände att Rosea inte var rätt för henne och då tycker jag att hon gjorde rätt i att sälja. Nu hoppas jag att Roseas nya ägare och hon ska matcha varandra väl, vilket jag verkligen tror och hoppas på. har tom haft kontakt med nya ägaren och vi är välkomna att komma och hälsa på och det ska jag verkligen göra fram åt vårkanten.


Så jag tror verkligen på ödet att vissa kommer i vår väg (människor och djur) av någon anledning och vi kommer vidare. Några ska ta en annan väg efter ett tag för att komma vidare.
Sen formar man varandra och får de djur man förtjänar.


Jaha, så har jag gjort en ivägflumning igen.


Kram från Cia som lördagsspekulerar :mrgreen:


______________________________________________________________________________________________

Nedan följer ett inlägg jag gjorde i samma tråd för en vecka sedan den 3/2


Re: spinn off på hur tolkar ni, vad vill ni ha och varför

Postby CiaA on Fri Feb 03, 2012 9:28 am

"Angua wrote:jag har ju haft anledning att tänka över vad jag vill ha för egenskaper hos en häst eftesom jag håller på och letar för fullt. Och nu tänker jag inte på fysiska egenskaper utan vad hästen har för temperament och personlighet. Vad letar ni efter hos en häst och varför?"

Har kommit fram till att jag vill ha en SNÄLL häst till vardags. Busiga, spralliga, och heta hästar blir jag ju erbjuden att rida i alla fall.
Har nu hittat MIN häst i Winston.
 

Foto: Sara Dahlqvist.

Han är som Romantique (som jag hade i 18 år) på många sätt. Ett hjärta av guld, genomsnäll, gentleman, med sammetsblick. COOL, men med lagom bjudning. Rolig och VILL vara till lags. Tålmodig och har överseende med ev ryttarmissar. Vill jobba och bjuder själv, vilket inte Rompan gjorde spontant, då han var lite för lat.
Supercool i de flesta situationer, trafik och går fram där jag ber honom utan att konta. (här kunde Romantique få spel, Rosea däremot var lika stadig och cool som Winston)

På något vi så känner man när man träffar hästen om det finns KEMI och om det är rätt. Det är som att bli förälskad (ja, jag vet att jag är helt hopplös).


Rosea Hade verkligen egen motor, massor och var duktig på alla "krusiduller" hoppade som en gudinna och hennes trav är underbar.
Däremot kom hon inte till ro i dressyrarbetet. Hon kunde jobba igenom kroppen och gå så bärigt och fint med påskjut och så "tjohej" kunde hon inte hålla sig utan var tvungen att göra en liten brall eller krydda till arbetet på sitt eget sätt. Väldigt frustrerande och många "något spännd för dagen" kommentarer - Det var hennes genomgående status, "Något spännd för dagen". Däremot i hoppningen och terrängen, så var focus fullt ut på uppgiften. Hon vill ha utmaningar och då vill hon inte ha en platt dressyrbana med vita staket, som man ändå inte får hoppa.
Jag älskade verkligen Rosen och tyckte att hon verkligen var en kul häst, hon fungerade ju i de flesta situationer. Och hon fick prova alla mina upptåg... Hon blev trygg och självförtroendet växte på henne.
MEN: Hon kunde inte ha överseende med ryttarmissar, speciellt inte i dressyren och hon skojade till det allt som oftast, inget av elakhet och inget speciellt läskigt. Det var ju bara att rida vidare. Men ack så frustrerande för en annan som ville knåpa koncentrerat på dressyrövningar och sitta och känna och fundera. Det tyckte Rosea var onödigt och då hittade hon på egna övningar. I hoppningen var det ju acction, och då fick hon utlopp för sin explosivitet i övningarna.


Okej, för att bli lite hmm... "patetisk"
Så trodde jag inte att jag skulle hitta någon ny själsfrende, så som jag hade det med Romantique.
Men jag hade fel. Efter att ha blivit övertalad att rida in mig på och visa Winston. Så var det bara han som gällde.
Winston ÄR min häst!


Någon sa en gång till mig när Romantique var så där 15 år att jag borde sälja honom. Det gjorde jag inte...
Då fick jag kommentaren att jag gifter mig med mina djur/ häst. Ok. må så vara.
Fast tydligen gifter jag mig inte med alla (facitr i hand) Rosea och jag hade varann i tre år och för oss båda så var det en viktig bit i utvecklingen. För henne att komma ner på jorden och bli häst och grundriden.
För mig att komma över Romantique och komma på vad jag verkligen ville, samtidigt som jag fick en stor dos av hoppning - så kom vi vidare.


Rosea har nu blivit såld igen... den tjejen som köpte henne från mig kände att det inte blev rätt, så nu har hon kommit till en annan tjej. där hon får gå i flock i STORA hagar igen och denna tjejen gillar fart och fläkt, samtidigt som hon har lite akademisk bakgrund. tror att detta blir riktigt bra.


Ja, så har jag flummat iväg igen.


Mvh
Cia A som sitter på sjukhuset och väntar på att Axel-sonen ska bli av med sina halsmandlar.

CiaA
 
 

Av Cia Andersson - 10 februari 2012 16:25

Nu är Axel opererad, halsmandlar och polyper är väck, så nu ska det nog bli bra med honom hoppas jag. I skrivande stund har han i och för sig jobbigt med sin hals, operationssårens sårskorpor håller på att lossna  .

 

Nyopererad Axel hade glassrekordet på Barn och ungdomsavdelningen.


Annars har det blivit lite ridning denna veckan. Vi har ridit ut, vår älskade Mölnesjörunda X 2,I måndags i sälskap med Jenny och vackra Gesa (turbotjejen), och i går med Habibi i koppel hela vägen, hon höglöper.

i onsdags var jag med på Hoppspecialen för Kicki på Häststället.

 www. haststallet.se

Vi hoppade en variant på huset och det gick jättebra tillslut när jag kom på hur man gör med hinder på banan. Winston var en gentleman som vanligt. Där fick vi en riktig AHA upplevelse när vi gjorde täta övergångar mellan halt och skritt, så att han klev fram bakifrån in i skritten (så klart, eller hur).

 

Hemväg i skymning en vacker vintereftermiddag.


Idag fick vi en mycket givande lektion för Jossan, där Winston verkligen fick bära sig själv och där det var viktigt att jag satt i jämnvikt med LÅÅNGA ben och i lodrät possition. Vi tränade övergångar på ett mycker intressant sätt. Först började vi med att rida i skritt och att ta upp tygeln och att länga ut tygeln, utan att det skulle påverka bärigheten och balansen. När detta fungerade gjorde vi övergångar till trav och så fick han helt lång tygel i traven, samma sak där bärigheten och takten skulle bibehållas (långa ben och kvar i balans) och så övergång på helt lång tygel till skritt. Sen blev det samma igångsättning till trav och korta upp tygeln (bärighet, takt och balans - LÅNGA BEN) soch så släppa ut tygeln åt Winston helt och hållet, varpå han skulle söka sig framåt neråt och samtidigt öka steglängden mot mellantrav hållet och så ta upp tygeln igen och upprepa övningen.

Slutligen gjorde vi igångsättningar till galopp från skritt. Förbereda med säteshjälperna och fatta på helt lång tygel. plocka upp tygeln och släppa ut tygeln (bibehålla bärighet takt och balans) och ge tillbaka tygeln och så övergång till skritt för säteshjälpen. Slutligen gjorde vi igångsättningen till galopp och kortade upp tygeln, gav tillbaka tygeln och tog upp tygeln i samma galopp för att ge ut tygeln och bryta av.

Naturligtvis gjorde vi varvbyten titt som tätt så att vi gjorde alla moment i båda varven.

Jösses vad man får koncentrera sig på såna här basövningar för att inte smyga upp tygeln och rida för handen  

 Man vill ju såå gärna hålla i tyglarna och ha den kontrollen. Hästen blir så lyhörd och han kommer verkligen under sig med bakbenen. så länge jag håller rätt centrering uppe på ryggen. Det blir jättetydligt om jag tippar fram något och får upp hälen.

En sak till som jag måste programera in, är att inte ha så bråttom. Vänta på hästen och låta honom bära med mig i övningarna. Kommer jag före i något moment så tappar jag balansen och Winston tappar sin form och bärighet och blir frustrerad på sitt eget stillsamma Winstonvis - går in i dromedarform.


Så nu har jag minsan fått lite att tänka på och att öva på tills nästa gång.


Jossan och jag konstaterade att just denna övningen inte lämpar sig för alla hästar just i detta utförandet. Jag sa att på Rosea, hade övningen fått en helt annan innebörd för hon brukade ju krydda övningar på sitt eget sätt och detta var vi rörande överäns om.


Nu är vi anmälda till vår premiär dressyrclearround på Häststället.

De ska ha något som heter dressyrryttartestet där den 24 mars. Då ska Winston och jag rida LB:1 programmet två ggr.

Den 1 April ska Kicki ha dressyrclinic för Kajsa B - B tränare i dressyr också det på Häststället(jag red regelbundet för henne i många när jag bodde i Floda), jag håller tummarna för att jag & Winston ska få vara med och rida, för det vore så väldigt KUL!!!



Presentation


Detta är en blogg som handlar om det som kretsar runt mig och mitt liv. Familjen, HÄSTEN och det som ligger mig varmt om hjärtat.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lantlollan med Blogkeen
Följ lantlollan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se