Är just hem kommen från en helt underbar dag på dressyrclearround i Hällingsjö på Berga gård.

Vi hade förmånen att ha Jossan (min goa tränare) med oss. Det är verkligen guld värt att ha henne med.

Det var Winstons första "tävling" med mig om man inte räknar dressyrryttartestet på Häststället (fast det får man väl räkna som hemmaplan för herr W.)

När vi kom fick vi reda på att vi var  SENA... och jag blev stressad. HATAR ju verkligen att ha ont om tid.

Så skyndade mig att få ut Winston och komma igån med framridningen. Jösses så forserat det blev och Winston tappade både bjudning och form. Allt bara känndes helt pannkaka. Sen visade det sig att vi visst hade tid GOTT OM TID. Så efter lite resonemang med Jossan, gjorde vi en omstart på framridningen och konsentrerade oss bara på övergångar - back to basic, helt enkelt... och där hittade jag min fina häst igen.

Väl inne på banan fick Winston MYCKET att titta på.

Inför andra starten var Winston sig själv igen, mjuk fin och med på noterna. Inne på banan gick det också bättre än första start och både Winston och jag trivdes som fisken i vattnet...

Även om vi båda får se till att skaffa oss mer tävlingsrutin tillsammans. Alla måste ju starta någonstans och här börjar vår resa på tävlingsbanorna, först kör vi gräsrotsnivå för att sikta uppåt framåt och att så småningom avancera i lugn och ro, vi har gott om tid.

Såna här trevliga tävlingar ger helt klart MERSMAK!

Vi red LB:1 två gånger och det jag är mest stolt över är att Winston fick 7:or på sina gångarter och att jag fick 7:or på min sits.

Härliga dommarkommentarer   

"En fin och positiv häst med utstrålning"

"Prydlig och mjuk sits"

Så nu är jag äckligt nöjd och belåten.

Tack för det kära tränare, Jossan   och min supergoa kiropraktor, Martina Barker på Stationshuset i Sandared  , som fick göra ett livräddnings inhopp i går kväll då jag hade så ont i vänster ben och upp i länd och korsrygg så att jag inte kunde använda den sidan.

Vad jag nu har att tänka på till nästa gång är att rida ihop Winston mer och att göra minst dubbelt så många halvhalter. Behöver också se till att galoppfattningarna sitter som en smäck, blev ju lite frustrerade för både Winston och mig när jag helt plötsligt kunde använda vänster sida (hi,hi) sen är det övergångarna och tempoväxlingarna.. och så vill jag öva mer på den ökade skritten.

Nåväl, vi hade ju inte det bästa resultatet på tävlingen.

Men jag tror nog att vi hade roligast och njöt av att bara få komma ut.

Winston sköter sig som en riktig gentleman och jag bara älskar att få komma ut med honom. tids nog kommer detta att bli så bra!

Tack till Jossan som inte bara supportade med allt praktiskt och instruerade mig utan även tog så många fina kort på oss.

Det är ju LYXIGT så det skriker om det att ha tränare och fotograf i en och samma person.

Här nedan följer några av bilderna som Joséphine-Natalie Beckman har tagit idag, vill ni ha fina bilder på era hästar går det bra att anlita Jossan, kontakta mig här på sidan så vidareförmedlar jag kontakten:

Hej hopp,

Jag blingar gärna ett pannband åt dig efter dina önskemål,

Har du ett eget pannband som du vill ha blingat så gör jag det gärna 400 kr (om du står med pannband)

Fixar jag pannbandet, slätt från HÖÖKS, så kostar det 550 kr.

Här nedan är familjen Carlbergs fina arabkille Shalle med sitt nya pannband:

Idag har jag varit med ungarna på Westerntävligarna i Fristad. Väldigt trevlig och gemytlig tillställning med många fina hästar och väldigt många trevliga människor.

Där hade de även en "loppmarknad" där man kunde sälja lite smått och gott och köpa ännu mer. Hade plockat ihop lite som bara låg här hemma och passade även på att lägga fram ett par pannband till försäljning. Så nu får vi se hur det gick. Reade pannbanden för 400 kr st, fast då var det ju på "återanvända" pannband, så det var väl skäligt.

I veckan har jag varit hemma med sjuk son, vilket har lett till att jag har läst kollat på gamla träningsfilmer från förr - Romantiques tid och funderat ridning.

Har börjat tänka på det här med att få bjudning och att bygga styrka i hästen och då har jag anammat Markus Holsts teorier. Inget nytt under solen.

Bara det att rida tillräckligt långsamt... för att klara av att utföra det man önskar.

Att hitta en vettig ram och att göra det genom att inte skjussa iväg hästen i all värdens fart och sedan öka ännu mer.

Det blir ju liksom lättare att be hästen trampa på i lagom steglängd så att man hinner med. Mitt dilemma är ju ofta att jag rider "ut " hästen. Då menar jag inte i skogen - för det gör jag ofta och mycket    utan att jag hittar en snävare ram och är noga med att hålla den ramen också att vara konsekvent och inte låta saker få gå. Lätt som en plätt.

I dag har jag ridit lektion för Jossan, alltid lika trevligt. Vi fortsätter kämpa på med att få till sitsen och sätet och lyhördheten. Tycker helt klart att det går i rätt riktning. Winston börjar ju bli starkare och orkar mer och det gör markant skillnad.

Har märkt att min gentleman ofta är väldigt lyhörd och vaken på min hjälpgivning och han gör vad jag ber om. Missar jag något så håller inte hans (och min) ram ihop. ÖVA, ÖVA, ÖVA och tänka efter före.

Filmsnutt med skritt-trav övergångar.

http://www.youtube.com/watch?v=bywkPgNi4g0&feature=youtu.be

Här kommer även ett litet galoppklipp:

http://www.youtube.com/watch?v=d568VoRjonU&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Axel på Winston och Cindy i bakgrunden.

Axel har fått låna Winston idag för att hoppträna för mig hemma i vår paddock.
Kan ju säga att jag är grymt imponerad av Axel som är dryga 10 år och rider min STORA häst Winston på 172 cm.
Så nu har mamman i mig och även matten fått ett rejält uppswing av stolthet.

Grejen nu är att Axel tycker att han ska hoppa clearround på MIN häst... hmm, känner mig kluven just i det dilemmat.

Lillebror fick springa hem och hämta kameran och här är resultatet:

http://www.youtube.com/watch?v=_bhA2fEk ... e=youtu.be

2012-04-14

Yes, i torsdags blev det äntligen av.

Detta eviga tjat om tatuering som nu pågått till och från de senaste 20 åren.

Kunde flexa ut lite från jobbet i Torsdags efter lunch, så kl 11 stod jag och väntade utanför

http://www.blackscar.com/index.htm

Blackscars saloong/studio, eller vad man nu kallar det. De öppnar kl 12 och har drop in på torsdagar. Kom in som nummer 3. Fick vänta i nästan 2 timmar på min tur, sen tog själva tatuerandet i sig ca 15 minuter.

Tja, det var inte så farligt, gjorde inte speciellt ont. Tyckte mest att det var intressant faktiskt.

Det var en kille som hette Johan som tatuerade mig.

Glad i hågen och 700 kr fattigare, men gaddad för livet gick jag därifrån   

Visst blev den söt - och jag är inte avskräckt... kanske tvärt om... fast det är ju en prioriteringsgrej.

Idag var sönerna och hundarna och Winston och jag ute på ängen och red.
Nåväl jag red och Eric gjorde sin debut som filmare. Eric är lite mer sansad och går in seriöst för sin uppgift.

Har jobbat jättemycket med min sits, ser att jag har kommit en bit, men har mer att träna på. Så som att släppa knäslut, mjukna i ljumskar och bäcken samt att få armarna bättre till bålen och LÅÅNGA ben. det är mycket att tänka på.
Behöver också lägga in massor med halvhalter. Just idag kände jag att jag ville lite för mycket och forserade Winston en aning.

Tränar för Josssan och hon plockar bit för bit och förvandlar oss sakta men säkert så att det börjar bli ekipage av oss också   .
Nu har jag tagit upp mer och satt en något snävare ram på Winston. Vad som är bra är att Winston gnisslar på bettet högjutt om jag gör mer än vad han behagar ta i för. Nåväl ibland för han ju ta i och käpa på lite mer trots allt. men det är ju en bra väckarklocka.

Behöver också träna på att LINDA ben, så ha överseende med det

http://www.youtube.com/watch?v=XzZUSxwnLl8&feature=youtu.be

Som vanligt tycker jag det är jättetrevligt att få kommentarer, uppskattar verkligen era åsikter MYCKET *bockar å bugar*.

Idag kom min kära kompis Elin F på besök.

Hon ser till att jag får in lite mer glamor i tillvaron och dammar av bonnigheten i mig lite och det kan ju behövas.

Idag färgade hon mitt hår och klippte igenom det ordentligt. Det var ju ett (rejält) tag sedan sist   .

Så nu mer är jag dramatiskt (inte så, dramatisk alltså..) mörkhårig- MÖRKBRUNT... fast med röda slingor här och var. Det kommer nog att synas bra när man går ut i dagsljuset. Sen blir det kul effekt när jag flätar håret också.

Fick även ta tillfället i akt att pudra näsan lite, har ju uppdaterat målarlådan med Apotekets egna märke "IDUN".

Foto: Eric, som är rätt så konstnärlig och har ideér trots sina 8 år. Tycker faktiskt att han är duktig!

Äntligen blev det den 1 april, dagen med stort D. Då Kajsa skulle hålla dressyrclinic på Häststället.

Detta var något som ni förstår att jag verkligen sett fram emot.

Veckan innan hade i och för sig inte varit så gynnsam, låg med förkylning och febern släppte först på onsdagen. Så kroppen och viljan hade en rejäl kamp. Winston fick vila sig i form, något som visade sig funka hyffast ändå. Tur att han är en sån gentleman herr W.

Hela Clinicen genomsyrades av Kajsas sunda inställning till hästar och ridning. Avskalat från alla krusiduller utan focus på kärnan av vad som gör ridningen så intressant: Samspelet med hästen, förståelsen för hästen och sitsens påverkan/inverkan.

Hästens form och hur hästen kommer i rätt balans för att jobba på ett uppbyggande sätt.

Jag red för Kajsa regelbundet innan jag flyttade till Borås och mitt stora dilemma när jag flyttade var att jag inte skulle kunna träna för henne så som jag gjort innan.

Nu ca... 15 år senare... var jag full av förväntan (och rätt så nervös) på ny häst och med mer grejer i bagaget att ta hänsyn till.

Härligt att träffa Kajsa igen, samma goa sunda Kajsa med sin härliga humor och nu var hon ännu duktigare och jag kände att det hon sa gick rakt in. Klart och tydligt.

Kajsa är en fantastisk pedagog och hon undervisar verkligen i RIDKONST.

Till sin hjälp hade Kajsa med sig sin elev Pernilla Pettersson (en gammal kompis det också, vi red i samma lag på tiden då det begav sig i början av -90 talet). Nu rider Pernilla i svår klass och hon är fantastiskt duktig, har utbildat sina två hästar själv, med Kajsas hjälp. Härligt att se hur medveten Pernilla är i sin ridning och en sån kroppskontroll hon har. Pernilla är helt klart ett föredöme, också hon precis som jag mindes henne från förr. Jordnära, sund och med en skön humor. Naturligtvis också målmedveten, noggrann och ambitiös i det hon gör.

Det blev rena nostalgitrippen som kryddades av några gamla bekantskaper från Nääs   som nu kom till "min hemmaplan". Även om jag inte kan glänsa, så var jag så otroligt tacksam att Kicki lät mig vara med och rida på min nivå och med min älskade häst. Fick lite tips om min sits, som jag visserligen vet om att jag har problem med, men fick lite andra nycklar och jag fortsätter att jobba framåt med det. Mina viftande underskänklar är ju ett dilemma, som tål att jobba med - släppa knäet från sadeln och låssa mig i ljumskar och höftleden - Enkelt, eller hur.

Återkommer med fler bilder och film, när jag fått hem det.

Jag på Winston, Kicki på Amigo och kajsa som förklarar.

Länk till ett kort videoklipp:

http://www.youtube.com/watch?v=y1w1e9lgJps&feature=youtu.be

Igår firade Winston och jag 1 att han varit min i ett år och vad kunde man förgylla den dagen med bättre än att åka på Dressyrclearruond/ dressyrryttartest på Häststället? www.haststallet .se

Världens lykligaste ekipage, även om Winston inte ler just på denna bilden. foto: Leo

Dömde gjorde Johanna Näshammar – Fransson, hon är en väldligt duktig och rättvis domare.

Vi var anmälda till  LB:1 x 2, ett trevligt program på en bra nivå både för Winston och mig i nuläget.

Winston var knoppad och ryktad och vi hade dammat av tävlingsutstyrseln, det är ju alltid kul att få använda den. Det var ju länge sedan sist.

Knoppning hemma på Applagården. Manen spretade eftersom jag inte kan rycka den normalt utan skär den med trimkniv. Foto: Jossan

Till vår support och markservice kom Josephine- Natalie Beckman och var till stor hjälp hela dagen. Hon skämde bort mig och gav mig bra tips och råd. Tack underbara Jossan!!!

Solen strålade vädret var underbart och hela tillställningen var som vanligt, när det gäller Häststället – mycket välorganiserad och trevlig.

Winston var helt nöjd i sin situation och han njöt lika mycket som jag av att komma ut på tävling. Detta var den perfekta debuten för oss.

Till första klassen hade jag tagit till framridningen lite väl bra så vi fick gott om tid att skritta ett tag. Väl inne på banan var det väldigt trevligt. Winston gjorde precis vad han skulle även om han var tvungen att slänga ett getöga på avstängningen för att korta av banan. Jag gjorde mitt bästa för att rida och ignorera den. Den ritten gav oss en utdelning på 67% vilket jag var jättenöjd med. Missade lite halvhalter och var inte helt avslappnad fast som den gentleman som Winston är så gjorde han ingen affär av det.

Andra rundan kändes framridningen helt fantastisk. Det var bara att checka av allt och det kändes bra och fungerade. Inne på banan var jag bättre avslappnad och Winston var superfin. Det gav en helt fantastisk utdelning med 71%!! Mitt personbästa.

När andra ritten var avslutad kastade Kicki Norin ner en hästgodis till winston från läktaren, detta var en bekräftelse som verkligen värmde hela mitt hjärta (det är ju från Kicki och Leo som jag har köpt Winston ).

Vi har ju fortfarande en hel del att slipa på och jag bör balansera av bättre med fler halvhalter och inte spänna mig i ökade skritten för då svarar herr W med att lägga in sin dromedarform och den är ju inte så smickrande.

Leo Koskinen hjälpte mig att filma båda ritterna, andra ritten är den som jag så småningom kommer att lägga upp här. Tack Leo!

Rebecka Karlsson var också uppe och fotograferade en kompis som var med och hon hjälpte mig att knäppa ett gäng bilder på Winston – Tack Rebecka!

Båda bilderna ovan är fotograferade av Rebecca Karlsson på framridningen.

Videoklipp: Första ritten

http://www.youtube.com/watch?v=YYVWcVFNC6Q&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Det ligger till så med vår ridbana att proppen måste smälta bort ur dräneringen innan det går att överhuvudtaget beträda den. Gör man ändå det så är det inget bra alls ett steg uppepå om det är lite fruset, nästa steg sjunker man djupt i någon sliskig kvicksand och sterget därpå halkar man i det slirvliga underlaget.

Så går man där och tittar på paddocken med sina pölar... ungefär som att vänta på att målafärg ska torka och så sim salabim en dag har proppen öppnats och pölarna är borta och då går det att rida igen. Detta kan gå fort bara över någon dag eller natt:

Så här fin blev banan efter att Peder hade sladdat den, visst blir man ridsugen!

I veckan hände denna ridbane förvandling och denna helgen har alla i stallet provat på att rida där ett pass.

Det är så skönt att banan är fungerande igen, så mycket enklare att rida när man vet att underlaget fungerar och är pålitligt. Det blir ridning då. Skönt att slippa lasta och åka till ridhus (tidssparande) även om jag är bortskämd med att ha tillgång till Hästställets manege. Den ligger ju nära och tar  7 min att köra till och Winston är jättesnäll att köra och lasta.

Läste en väldigt inspirerande och intressant artikel på Hippson idag:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/gerd-heuschmanns-system-losgorande-longering-varva.htm

Gerd Heuschmanns system:
Lösgörande longering varvat med ridning

Dr. Gerd Heuschmann är tysken som öppet har kritiserat många av de metoder som används inom dressyrträningen i dag, bland annat i sin bok "Tug of war" (Dragkampen) och i sin nya bok "The balancing act". Han lutar sig mot sina kunskaper och erfarenheter som veterinär och beridare när han argumenterar mot överböjda halsar och hårt åtdragna nosgrimmor

Text & foto: Anna Nordin
  
Gerd Heuschmann menar att en häst aldrig kan bli lösgjord förrän den är avspänd i rygg och nacke. Och ska den bli det kan vi inte dra den i munnen eller låsa underkäken. Här delar han med sig av de träningsmetoder han själv använder.
- De dagar jag tränar hästen varvar jag mellan longering och ridning. Longeringen hjälper till att få hästen avspänd och utförd på rätt sätt bygger den också upp hästens muskulatur på ett positivt sätt, säger han. 
Med en longeringsdag mellan riddagarna får hästen även en chans att återhämta sig om den har blivit öm i musklerna. Och när den får jobba fritt och kommer upp med ryggen blir hästen som bonus underbar att rida nästa dag, menar Gerd.

Aldrig inspänningstyglar
När han longerar använder Gerd enbart kapson, longerlina och ett longerspö - men aldrig inspänningar. Han förklarar: 
- Varje gång du tvingar hästen att vara i någon position så förlorar du något. Med både inspänning och dubbellongering riskerar man att hästen lägger sig för mycket i handen och inte länger ut halsen korrekt. Det vi vill åstadkomma är att hästen börjar svinga i ryggen, och dit kan vi inte komma så länge den är inspänd. 
Gerd föredrar kapson framför bett vid longering, eftersom han menar att bettet bara dras genom munnen. 
- Kapsonen levererar budskapet till nacken, det vill säga dit vi vill. Med kapsonen är det dessutom svårt att göra skada och lätt att göra rätt även om man är oerfaren. Det är viktigt att det är en stabil kapson, som ger trycket mitt på nosryggen. Den ska inte spännas hårt, precis som med nosgrimmor måste hästen kunna röra käken, säger han. 
Gerd tipsar om att Bent Branderups kapsonlongering är ett väldigt bra exempel, om man vill ha inspiration.

Uppvärmningen är viktig
Även vid longering är uppvärmningen av största vikt. 
- Målet med longeringen är att hästen ska svinga i ryggen. Även med en noggrant genomtänkt uppvärmning tar det ungefär 25 minuter innan hästen gör det, säger Gerd. 
Börja med att låta den skritta och trava tills den är varm. Sedan ska hästen få galoppera ordentligt framåt i båda varven. 
- Följ med den så att den får galoppera tre till fem varv längs långsidorna och sträcka ut i frisk galopp. 
När hästen är uppvärmd är det dags att sänka tempot. 
- Låt den trava i en långsam, stor trav. Tänk aktivitet, men vänta in din häst. Ett långsamt tempo kan hjälpa hästen att börja svinga i ryggen. När den svingar rätt ser du hur ryggen rör sig både uppåt och nedåt från manken och bakåt. 
Gerd fortsätter:
- Om hästen börjar med lite längre frustningar vet du att du har kommit rätt. Jag bara älskar att höra det ljudet!
Det är hästen som ska vara den aktiva parten, så använd inget tvång utan be den om det du vill. Så länge bakbenen är under hästen och ryggen svingar kan den inte bli för låg i formen. Tappar den svingen, eller går med bakbenen bakom sig, går den på bogarna.

Mindre volt ger mer samling
Med lite äldre och utbildade hästar kan man sedan gå vidare med att arbeta på en mindre volt. Det är viktigt att hästen först har lärt sig att gå framåt, eftersom en liten volt tar bort en del av bjudningen. Volten ska vara sex till åtta meter i diameter. Lägg den gärna i ett hörn så att du har stöd av två väggar. 
Även på den lilla volten är det långsam trav som gäller. Böj halsen lite inåt, som ett ledande tygeltag, och ge efter direkt när hästen följer din hand. Efter några gånger börjar den att höja ryggen vid din eftergift.
På en liten volt sätts den inre bakhoven något innanför den inre framhoven, vilket ger en lateral effekt - ryggen kommer upp. Det samlar hästen och ger ännu mer sving i ryggen.

Släpp fram galoppen
Gerds uppvärmning inför ridning påminner mycket om den inför longering. Det är mycket lång tygel i början, i alla gångarter, för att hästen ska kunna värma upp hela kroppen. När hästen har skrittats fram får den trava och galoppera i tio till femton minuter, därefter blir det skritt igen. 
Gerd använder tvåpunktssits för att hästen ska kunna röra sig så fritt som möjligt. 
- Våga galoppera på ordentligt framåt - ge tyglarna! Gärna helt långa tyglar så att hästen kan använda hela kroppen och sträcka ut på långsidorna. Att galoppera för fria tyglar gör lata hästar piggare och heta hästar lugnare, våga pröva, tipsar han. 
Den modige testar det även på uteritten, det har en fin effekt på hästens lösgjordhet.

Svingande ryttarrygg
För att hästen ska kunna svinga med ryggen under ryttare krävs att även ryttarens rygg svingar. Gerd liknar ryttarens säte vid ett ägg i sadeln, med den breda delen nedåt och den smalare toppen riktad snett uppåt-framåt. När ryttaren svingar i ryggen kan sätet röra sig i takt med hästens sving, det vill säga framåt-uppåt i en medsolsrörelse sett från sidan. Om ryttaren inte svingar i ryggen blir rörelsen den motsatta, motsols bakåt-nedåt, vilket hindrar hästens svingande rörelse. 
- Då sitter du på hästen istället för i den, förtydligar han. 
När hästens rygg är uppe och svingar blir det också lättare att sitta på den. Gerd tipsar om sitsen: 
- Slappna av i axlar och bröstrygg, då blir även armarna avslappnade och handen mjuk. Genom att du är avslappnad i höften blir ditt bäcken helt öppet och du följer hästen. Från höften och neråt tillhör du hästen. När du kan öppna upp och följa med kan du också påverka.

Framåt först
Den fria uppvärmningen ska uppmuntra hästen till att bli aktiv och framåt. Ett tips är att sitta ner på fel sittben i hästens stela varv, det rakriktar den vilket gör det lättare att få hästen att bjuda framåt. Man sitter då ner på hästens yttre bakben, vilket gör den rak och ger en jämnare rytm. Först när bjudningen och rytmen finns där kan du börja fundera på kontakt. 
- Böjning av nacken och nosen på vertikalen är inga primära mål i dressyrarbetet, betonar Gerd. Däremot är det ett resultat av god ridning. 
Genom att nosgrimman sitter ordentligt löst kan hästen röra underkäken, vilket är en förutsättning för att den ska kunna vara avspänd i nacken.
Gerd vill ha hästar som är känsliga för hjälperna och efter uppvärmningen stämmer han av att han kan rida med lätta hjälper. I skritt och i kontakt med ryggen känner han av hur hästen känns i munnen och i nacken. Han rider mycket av lätt sidvärtsarbete och ser till att hästen är känslig för skänkeln. Svarar den inte för en lätt hjälp ger han en kraftigare skänkel och lägger till spö vid behov, tills hästen svarar redan på den lätta hjälpen.
Därefter rider han åter i tvåpunktssits i trav och håller en lätt tygelkontakt.
- Jag sitter inte ner på hästen förrän den är avspänd i rygg och nacke, och svingar, säger han.

Avspända käkar
Gerd återkommer till att nosgrimman ska sitta löst. Den nedre remmen på aachengrimmor vill han över huvud taget inte se. 
- Jag vill ha en rörlig mun och så länge hästen inte tuggar har du ingen chans att lyckas lösgöra den. Du ska be hästen att gå till kontakten. Fråga där bak och ge där fram, då öppnar ryggen upp, svingar och slappnar av, säger han. 
Ryggningsarbete kan hjälpa till för kontakten med bakbenen. Gerd ryggar med vad han kallar "arrez-hand", det vill säga en höjd och mycket mjuk hand. Långsam ryggning under lite längre sträckor ökar rörligheten i ryggen och stärker den. Det är något Gerd har tagit med sig från en av de klassiska mästarna - Nuno Oliviera.
Gerd avslutar med att säga: 
- Gör mycket ryggningar och mycket lateralt arbete som öppnor och slutor. Om hästen suger på bettet gör du rätt, då är den avspänd i ryggen.

Redaktion Hippson

Inspirerad av denna artikeln gick jag ut på ängen och red fram i låg form och med övergångar och så släppte jag fram mer i fri galopp än vad jag brukar. När Winston frustade och kändes klar red vi till paddocken och fortsatte rida där. I början när jag red lätt satt jag på fel sittben i vänster varv - Jätteläskigt, men ack så sant lättare att hålla koll på yttersidan.

Jag är riktigt nöjd med dagens ridpass och tror att vi kan få till en hyffsad  L:B på lördag. Även om jag vet att vi har endel att slipa på vad det gäller programmet.

 

Winston och Habibi i min hemmahage.

Själv känner jag nog att jag lägger upp ridningen lite på ett annat sätt för att skapa lösgjordhet och avspänning.

Jag byter helt enkelt ut longeringen mot att rida ut lugna turer i skogen ungefär på varrannandags basis. Våra turer börjar på planmark och så blir det skogsvägar i kupperad terräng och avslutas på huffsat plan mark. Då passar ju jag på att göra mina hundpromenader i samma veva.

Detta konceptet har jag kört med i många år nu och känner att det fungerar både för hästarna och mig. Tumregeln att inte göra jobbpass två dagar i rad (undantag om det är kurs) Däremot kan jag göra små check ups och kolla lite övningar en stund ute på någon skogsväg.

Sen anser jag också att longering är trevligt och då brukar jag ha chambong för att få med hela hästen i arbetet och kunna spänna bågen så att hela överlinjen kommer med. Fast med herr Winston tror jag nog att en kapson skulle fungera utmärkt så jag ska putsa av Romantiques portogisiska kapson och pröva longering innom en snar framtid. Winston gillar ju själv att komma i en väldigt låg form där han kommer igenom med hela sin kropp. Han krarar tom. att hålla kvar koncentrartionen.

Efteråt fick Eric äran att skritta av: