Cindy,

Född 6 juni 1999 korsning Collie - Samojed

Kom in i mitt liv när jag hade en riktigt jobbig period i mitt liv. Hon var en omplaceringshund och hon var rädd för allt och väldigt osäker.

Hon var en 6 månaders osäker varelse och hon följde mig som en skugga.

Vi fann varandra direkt. Hon lärde mig att lugna ner mig och jag gav henne trygghet. vi hjälpte varandra och har ett mycket speciellt band.

   Cindy 6 månader

När Cindy var ny hos mig hade jag Romantique uppstallad på Bohem och där hade de en underbar airdaleterrier - MOA. Moa tog Cindy som sin skyddsling och präglade henne till den trygga dam hon är idag.

Cindy har alltid superkoll på vart matte är och är en mycket väluppfostrad och fin dam. Går ogärna i vattenpölar och smutsar inte ner sig nämnvärt. Oftast räcker det att torka tassarna när man varit ute på en skogspromenad i det görigaste vädret.

Cindy är också väldigt petig med maten, äter inte vad som helst och är alltid försiktig så att hon inte får i sig något olämpligt.

Cindy har sedan flera år tillbaka fått gott om självförtroende och har utnämnt sig själv till alfatik. Hon säger till andra hundar och ser till att de behandlar henne med respekt. Hon är inte dum, men säger till ordentligt så det kan låta otäckt för en som är ovan.

När Cindy närmade sig 10 år fick hon grå starr på båda ögonen. Jag fick panik av tanken att bli utan hund och då skaffade vi Habibi.

Cindy har fått en olata på senare år - hon skäller, och det ökar i takt med att hon ser sämre. Hon är nu 11½ år och följer fortfarande med på ridturerna. Hon börjar bli lite vimsig (med ålderns rätt) men får hon inte följa med tar hon det som en personlig förolämpning och gör allt för att komma ut och leta upp oss.

Mattes vovve

Visst ville Cindy bli mamma... men det var kanske inte så här hon hade tänkt sig. Fast det gick bra i alla fall.

"Men bara så att matte vet, så får hon göra grovjobbet själv - basta."

Habibi, född 2009-05-01 korsning,

   mor: Sammi (Samojed)

   far: Jack (bordercollie)

Här har vi den lilla tiken med det stora självförtroendet, hon är inte rädd för något (utan hästarnas elstaket, som hon ändå kryper under). Habibi är självsäker och nyfiken. Hon sticket till mitt stora förtret ut på egna äventyr utan att bry sig o att varken Cindy eller jag är med. Hon tuggar gärna på det hon kommer över...Habibi har hur mycket energi som helst.   

Habibi är en riktig trollunge   

Jag har slitit mitt hår för hennes upptåg att jaga grannens katt och springa efter bilar eller vilt (älgar och rådjur är roligast). Denna lilla huligan behöver massor med träning och jag jobbar på det så gott jag kan.

Habibi är mycket älskvärd och världens gladaste. En underbar hund, snäll med barnen och lekar bra med alla andra hundar som vi träffat. Hon är under upplärning att gå fot med Rosea och att följa med på skogsritterna. vi har vissa ställen där jag tycker att det är lämpligt att öva henne på att vara lös.

Jag försöker även att följa med ett hunddagis där jag är kompis med henne som har dagiset. Ulrica heter hon och hon är enormt duktig. Hon är min stora mentor när det gäller hund. Tack vare henne har jag lärt mig massor.

Habibi är en utmaning från nosspets till svanstipp.

Jag ser fram emot den dagen när unghundstiden är över för henne. Till dess får jag vara glad för framstegen och jobba på med aktivera henne på bästa sätt.

uteritt.     Badglad

Mina fina tjejer, Varandras motpoler:

Cindy primadonnan, Habibi huliganen

Jag älskar dem så högt båda två.