lantlollan

Alla inlägg under juli 2012

Av Cia Andersson - 29 juli 2012 09:38

Häromdagen hämtade vi Eric från hans ridläger på Slottsgårdens häst och ridskola i Skepplanda.

I Erics fall så är han mer försiktig än storebror eftersom han varit med i en olycklig situation, åkt av rejält och blivit rädd.

Sedan dess har han varit nöjd med att rida hemma med mig och gå på hästpromenader om jag leder och på Winston. Han har även ridit lite själv i paddocken. Fast det har varit Winston som har gällt. Eric är även lite pysslig och kan be att få borsta och gå ut och beta Winston utanför stallet hemma på Applagården.

 

Eric och Winston klara för hästpromenad runt Nordtorp.


När vi hämtade Axel på hans ridläger bad han själv att få åka på ett eget läger då en av hans bästa vänner, Sara, skulle dit på lägret med Cowboy och Indian tema.

Som hästtokig mamma blev jag överlycklig och naturligtvis skulle Eric ochså få åka på RIDLÄGER!

Detta läger var ett dagridläger. Men Saras familj hade bestämt sig för att campa i Kungälv så då fick Eric bo med dem på campingen nattetid. En mycket stolt och nöjd Eric konstaterade att han fick två semestrar på en gång. Ridläger och Camping.


Film från uppvisningen:

http://www.youtube.com/watch?v=OysVaxpzjoQ&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp



I trygga händer lämnade jag även över Eric till Camilla och hon har tagit hand om honom så bra. Hem fick jag en NÖJD lycklig och trygg unge som verkligen har hittat tillbaka på hästryggen igen.

Eric hade fått prova på att rida på flera av Camillas underbara ponnyer och den som han gillade mest blev shettisdamen Nellan på 20 år. Han red även Teddy (som Axel hade på sitt läger), söta Zilla och så en vit sagoshettis vid namn Emmy. Allihopa är supergoa och trygga.


   

Älskade Nellan och Eric i full indianmundering. Uppklädda till uppvisningen.






ANNONS
Av Cia Andersson - 26 juli 2012 16:55

Sitter här och tårarna faller.

Våra bästa vänner familjen uppe i Vatthult ringde i morse, de hade hittat sin 21 åriga fjordhäst Sally i hagen. R. trodde att hon fått ett fånganfall igen.


   Sally med fläta i pannluggen.


Jag gjorde mig i ordning och åkte upp, laddad med fenylbutasol. Väl i hagen insåg jag att, Nej. Fång var det inte.

Sally hade jätteont, men inga symptom på fång. feber, hög puls och bukandades.

Vi fick med massa om och men in henne i stallet och tvättat av henne med svalt vatten.

Jag kände starkt att det var något fel, RIKTIGT fel.


Min väninna R. fick tag i verterinärerna i Vårgårda som kom relativt snart. Det var en jätterar och duktig kvinnlig veterinär som kom ut till oss.

Länge och väl undersökte hon Sally, tarmljuden var väldigt svaga och hon hade hög feber, slemhinnorna i munnen var lilaaktiga....

Hon fick dropp och smärtstillande. Fast det hjälpte inte speciellt mycket.

Veterinären kollade henne rektalt och hon slangade henne. Jösses vilken äcklig lukt det blev. Hon gjorde även något slags tarmvätskeprov från buken. Då skulle vätskan vara som vitt vin. Jag assisterade och höll röret som fångade upp vätskan

- Den var röd som hallonsaft.

- Det knöt sig i magen på mig.


Under allt vi gjorde med Sally uppförde hon sig utmärkt och med bravur. Sally hade ONT och bet ihop och KÄMPADE.


Efter några timmar med dropp och noggrann övervakning, blev hon inte bättre.

Det fanns bara en utväg.

Att låta älskade, fina, snälla goa Sally att slippa och gå vidare till de evigt gröna ängarna.


Att köra iväg Sally som var född på gården och inte varit därifrån sedan hon var 3 år på en premiering, tvinga in henne i en transport och åka till klinik, fanns inte på kartan.

Dessuton är en buköppning på en häst som inte är igång över huvudtaget och som levet sitt liv med att vara gårdshäst... Det skulle vara väldigt dålig prognos för att lyckas med det. Det som däremot är säkert, är att man skulle åsaka fina Sally massor med stress och lidande för något som ändå vore dömt att misslyckas.


Så idag i solskenet fick hon sluta sina dagar på gården uppe i vatthult, där hon en gång även började sitt liv som liten sprallig fölunge.

Sally levde som godmodig häst och ett riktigt hästliv i alla sina 21 år tillsammans med sin bundförvante Sandra.


Nu är Sandra ensam kvar, så vi får försöka hitta en kompis till henne. Någon SNÄLL ponny som har fångkänningar och  har samma förutsättningar som Sandra och vill leva sitt liv som gårdshäst och just vara HÄST uppe på Vatthult.

Har varit tillbaka till Vatthult i kväll igen bara för att det kändes bra och skönt att kunna göra det för oss alla.

R. och jag har suttit och pratat, vad hon känner nu är att en äldre fjordhäst skulle vara perfekt och det är det som hela familjen vill ha som ny kompis till Sandra. Just i detta fallser vi ju fång som en fördel....


        

Veckan efter att Sally gått bort fick vi tag på en ny kompis åt Sandra. Rosita hittade "tjocka Lisa" 22 år nere i skåne, så vi åkte och hämtade henne. Lisa är också en fjording med en hel del attityd, men det verkade som om tjejerna fann varandra.


   SANDRA   

Fredagen den 17 augusti, hittade Rosita Sandra i hagen, hon var kall och mådde väldigt dåligt. Veterinär kom ut och de konstaterade att Sandra hade kolik, så det blav promenering med Sandra och så fick hon säkert någon medicin (jag var bortrest, så jag har ingen koll). På lördagen var Sandra värre. Veterinär kom ut och undersökta henne rektalt. Alla symtom pekade på tarmvred och Sally hade väldigt ont.

Sandra fick somna in på gården uppe på Vatthult, 26? år gammal. Även hon väldigt sörjd och saknad. Sandra var den hästen som gillade att jobba i skogen. När hon var yngre drog hon ut mycket virke på gården uppe i vatthult.

Vad vi misstänker kunnat orsaka Sandras död är att hon belv orolig och magen kom ur lag i samband med att Sally försvann för henne. Fjordhästar är ju såna att de inte visar stress och om de har ont utåt. De är "hårda" hästar.

Sen blev det tarmvred på det.

 



Nu går alltså Tjocka Lisa själv uppe i vatthult. Nu håller vi utkik efter en ponny, som ska gå på magertbete och fodras som en fånghäst. Som bara får gå uppe i vatthult som sällskapshäst och där det finns en ägare som för en billig slant kan få lov att ha sin häst på halvt om halvt lösdrift. Där det finns stall, men hästarna i huvudsak går ute.

 
 

ANNONS
Av Cia Andersson - 24 juli 2012 20:24

Funderar på att skaffa mig en ny hobby.


Idag har jag cyklat med maken och äldste sonen till vänga kvarn för att fika. Bobben sa att rundan var 4 mil. Fast det var den ju inte, det var 5 mil och dryga 600 höjdmeter men i lugn takt.

Hade inte Axel och hans kompis Erik varit med så hade jag gärna ökat tempot. Att cykla montainbike på lite roliga och fina vägar i vackert väder var helt klart en trevlig syselsättning.


     


Innan på dagen har jag rastat hundarna och Winston i sjön. Axel filmade och kommenterade:


http://www.youtube.com/watch?v=HRhJ9Pv5fSs&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Axel stod på strandkanten och hade inte doppat sig, men det hade Habibi gjort och hon skakade sig glatt, när hon kom upp brevid Axel.

Man får ju inte roligare än man gör sig och nu funkar min kropp så nu passar jag på att njuta av att använda den.


vädret gör ju livet helt underbart nu också   

Sol, sol sol, äntligen är du här!

(så att höet kan bli slaget och vi kan NJUTA av sommaren)


Eric tillbringar veckan på ridläger med indian och Cowboytema på Slottsgårdens häst och ridskola tillsammans med sin kompis Sara.

 

Här är han på ridlägrets första ritt med fina Teddy och Jenny som hjälpte honom litegrann.

har pratat med honom i telefonen ett par gånger och han är så nöjd och glad   .





Av Cia Andersson - 19 juli 2012 16:16

Nu orkar vi inte vänta längre.


  solen lyser med sin frånvaro, så nu får vi nöja oss med att kalla det för vackert väder, om det inte regnar och om termometern börjar närma sig 20 + grader.

Varje sommar vill jag ha en period med simträning. Detta är i min egen "cia-filosofi" en mycket bra träning för alla oavsätt art eller kön.


Jag tycker att hästarna blir väldigt fina i bakbenen och stärkta i hela kroppen. Simningen främjar speciellt bogfriheten och bygger upp dem i hela kroppen på ett fantastiskt och skonsamt sätt.

Därför vill jag gärna, om möjligt få in simmningen i en period just för att det är en så positiv träningsform (om man gör det på rätt sätt).

Man ska veta att det inte är riskfritt och att hästarna kan bli skrämda om man pressar dem eller forserar dem. Bär man sig dumt åt kan det sluta i katastrof både för hästen och den som är med och simmar.


Som i alla situationer vill jag ha min häst väluppfostrad och lyhörd. Vem som har ledarskapet har vi för länge sedan gjort klart hemma på trygg mark.


   

Jag brukar ha repgrimma på Winston.

Badskor är att föredra för oss tvåbenta, hästhovar här inte så sköna att hamna under och man ser inte botten så man har lite dålig koll på var man sätter ner fötterna....


 

Nää, jag blir aldrig vuxen, har barnasinnet i behåll och tänker fortsätta så. Vad tycks om mina diskreta badskor   


Habibi är också i och simtränar, hon håller sig nära land och hoppar och skvätter i vattnet.

Cindy håller sig tryggt på torra land, hon anser att vatten är till för att drickas och "thats it".


  

Lite kringelikrokigt bland stenarna i och ur vattnet. Winston är duktig på att låta sig och bli guidad på den kluriga biten. En riktig GENTLEMAN.


Mitt upplägg för simträning:

1:a gången för sässongen på simvan häst. Går i vattnet och simmar en eller två KORTA bitar med paus imellan.  (Har man inte häst som är van att simma rekomenderar jag en dryg vecka med vänja sig att gå i vattnet träning och bara att känna sig trygg och lugn med situationen, går inte in på der just nu.. men har planer på hur det går till också "enligt Cia metoden").

Sen brukar jag nöja mig med att simma varannan dag. Dagen imellan låter jag oftast min häst gå och skrota i hagen med flocken

2:a gången, simmar lite längre...

ökar simsträckan gång för gång så får man känna sig för vad som känns lämpligt utan att överanstränga hästen. Det är jobbigt för dem att simma. Simmar hellre fler gånger och korta snuttar.


Jag sitter aldrig på hästen när han simmar, däremot kan jag låta honom bogsera mig. Jag håller mig "nära ytan" och har koll på var benen är. Frambenen kan gå högt upp framför hästen och bakbenen kan sparka ut rejält bakom hästen och så under den också naturligtvis.

Av Cia Andersson - 16 juli 2012 18:04

Det är helt otroligt, nu har jag haft drygt 2 veckors semester och vi har bara haft regn.

Visst har solen hunnit titta fram litegrann, sen har det liksom inte kunnat hålla sig utan kommit en regnskur bara för sakens skull.


I måndags var vi på Liseberg, vi hade fått ett litet fotouppdrag med hela familjen och barnen fick ta med sig var sin kompis. Stefan K. mötte oss på Liseberg, han är Lisebergs egen fotograf. Han är en mycket trevlig och sympatisk kille.

Axel och hans kompis fick ta fotograferingen i "Kanonen", sen var Axel + kompis och Eric och jag med på både fotografering och filmning i "Balder".

- Åh, så kul det är med berg och dalbanor, jag är barnsligt förtjust i att åka kill-i -magen grejjer och njöt i fulla drag. Vi fick även "fri åktid" och då åkte vi allt möjligt. Vi tjöt och skrattade så att vi fick ont i magen.

Balder är ju helt klart min favorit, men även Kanonen var himla skön. Som Bobben sa, när han örertalade mig att provåka Kanonen. " Det är en jäkla acceleration och sen är den rätt så avkopplande"... Nåväl kanske inte riktigt.. MEN KUL i alla fall. Axel tog med mig upp i den första gången och sen blev det fler åkturer i den.

Eric och hans kompis Sara blev fotograferade inför 2012 nya kaninlands lanseringen och de var så duktiga.


I söndags kom denna bilden i GP på Eric & Sara

 

 Bilden är fotograferad i tidningen av Gerd Zetterberg


Winston har ridits i lite lagom takt och lite omväxlande. Igår hade vi ett myspass i dressyr Barbacka och häromdagen hade Axel och jag lite "Terränghoppning till husbehov" hemma på Applagården:

http://www.youtube.com/watch?v=Qe-xE_7nTN4&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Axel hade fått låna Familjen Carlbergs fina Arab, Shalle   Han är en helt underbar och rar häst.


I helgen fick Winston pedikyr, jag hade klarat av att hålla efter hovarna rätt ok. Nu ska jag bara koncentrera mig på att hålla ner trakterna på insidan av bakhovarna också. Så det blir nästa steg i min "lära mig hålla efter hovarna på Winston kurs".

Beställde ett par bruna Cavallo Boots på www.hovbalans.com då de hade specialerbjudande på just de bruna. Maria i stallet hade köpt ett par bruna därifrån och jag tyckte faktiskt att de var riktigt snygga!

 

Just Cavallobootsen är de bästa jag har haft och de sitter kvar även när jag rider på mina oländiga och leriga klätter och kliv rundor i skogen. Sen funkar de utmärkt att ha på de ridbanor där man behöver boots. De är både smidiga och enkla att ta på och av.

Nu med denna blöta sommar och dessa "blötmarker" som blir när det regnar så mycket tar strålarna (i hoven) stryk och Winston blir känsligare i dem pga all blötan och nu behöver han skyddas med boots när vi rider ut på grusvägarna. Tack och lov så fungerar det utmärkt helt barfota på våra ängar (och så klart även i manege och de flesta paddockarna) även om jag föredrar På-äng-ridning.

Tänkte se om Winston vill hoppa med boots på alla fyra, i vår paddock som är en "Boots-on" paddock.


Idag har vår Equiterapeft M.P varit hos oss och gått igenom de flesta av våra hästar.

Winston var helt ok bara lite låst i höger bog och vänster bakknä och lite för stum i länden, så där fick han lite hjälp med det. Sen pratade vi och jag ska fortsätta att sköta hans behandling och hålla honom i skick med mina "häxkonster" och min träning.

Köpte även Thiamin för att han ska få lite hjälp med speciellt vänster bakknä.


Nu ska Winston ha tre dagar med vila och lätt arbete av promenadkarraktär. Så då passar vi på att åka till Danmark med svägerskans familj och svärföräldrarna, det ska bli kul! tro nu inte att det är tomt hemma hos oss. O, nej, Hundar och hundvakt är hemma.


 

En mysstund i hagen.

Av Cia Andersson - 8 juli 2012 19:04

En gång i mina tidiga tonår fanns det en dressyrtjej som jag såg mycket upp till. En gång  hade jag varit på något ställe och berättade "att där på landet hade en minsann ridit barbacka med kandar!"

Varpå denna riktigt duktiga tjejen (som minst red LA....eller åtminstånde hade startat någon LA på klubbnivå). Berättade att folk var så okunniga på landet och hade de ett kandar och en dressyrsadel så hängde de på det på "vilken fjordning, eller bonnahäst som helst och sen trodde de att de red dressyr" när de vimsade omkring på någon äng och inte ens hade paddock och ridhus visste de inte vad det var.

Själva höll vi ju till på "ett riktigt ridhus" Nääs ridskola, där hade vi ju en väldig koll och visste hur allt skulle ske proffisionellt.


Nu sitter jag själv här och är en riktig L A N T L O L L A !

Åh, så skönt det är!

Luffsar runt i mina buskar på hemma ängarna (och ibland även i vår paddock) och rider dressyr (och hoppar nå´t skutt) för trivsel och välmående. I jakt på att hitta balans och harmoni ihop med min häst. Hittar jag något som inspirerar mig så provar jag det och så tränar jag för lite trevliga instruktörer med jämna och ojämna mellanrum.


Idag röjde jag lite i min källare och se där hängde ju KANDARET!   

KUl! tänkte jag och tog med mig det till stallet.

Var nyfiken på att se vad Herr Winston tyckte om det.

Sagt och gjort så blev det KANDAR - PÅ, idag.

 

Winston tuggar på och jag ställer in remmarna efterhand så att vi ska hitta rätt läge. Har flyttat ner bridongen sen denna bilden togs (fick även tips om att byta plats på remmarna - inte betten).


Skrittade runt lite runt ängarna hemmavid på lång tygel, Winston skrittade på och smaskade lite på betten. Men nämnvärt förvånad var han inte. "Okej skulle det var väl inget konstigt med detta" tyckte han. Winston är ju en herreman, som inte blir upprörd över speciellt mycket utan tar det mesta med ro.

Hamnade tillslut på min dressyräng och provade att korta tyglarna och att sedan släppa ut dem... - Inget konstigt det heller.

Förtsatte och red lite övergångar mellan skritt och trav. Det kändes bara trevligt, stångtygeln fick hänga och så red jag på bridongtygeln. Slutligen red jag ett litet dressyrpass i lagom mysnivå med focus på övergångar och mjuka sidvertsrörelser. På en nöjd Winston, som frustade och gillade läget.


Sådärja, så var den stora KANDARDEBUTEN avklarad i all enkkelhet och utan några som helst bekymmer utan med en glad och harmonisk häst som tyckte att det hela var helt okej och nog ganska trevligt eftersom matte har åtminstonde har lite respekt för den här betslingen och rider med silkeshand.


"Så kan det gå till på landet" och eftersom jag nu mer konverterat till lantlolla så gjorde jag så här helt på eget bevåg på min fd. Ridskolehäst (Winston har faktiskt gått med på vissa lektioner på Hästställets ridskola).

Med dressyrsadel och kandar och så trodde jag att jag red dressyr och idag var det riktigt trevligt i solen ute på ängen. Hela mitt väsen andades lycka och min häst var glad och nöjd.  


Så TACK OCH LOV, ATT JAG ÄR EN LANTLOLLA   


 

Får väl skylta med shabraket som jag budade hem på Tradera för 40 kr. tydligen något märke.. det står "MH" på det..


Av Cia Andersson - 7 juli 2012 09:14

 


www.trinnie.blogg.se


My är en fantastiskt duktig konstnär.

Av Cia Andersson - 1 juli 2012 20:14

Ut i vår hage där växa blå bär,

kom hjärtans kär

.....

  

ÄNTLIGEN SEMESTER.

Vad har vi på programmet då?


Bobben jobbar en vecka till, sen är det

- HUS-FASAD och målning!

- Transporten, bromsar och rekonditionering, samt nya däck!

- Bilen, start solonoiden och rekonditionering.

- Sola, slappa, bada, rida, mysa och så någon trevlig dagsutflykt och vem vet, kanske någon övernattning.



 

Veckans ridning, har väl varit helt okej. Lite dressyr

(i vår fina "rengnglada" paddock = det enda som är positivt med allt regn är att vår paddock får så bra  underlag då). Lite i skogen och så idag ett jättetrevligt hopp pass i all enkelhet.


Nu är Winston inbokad till vår Equiterapueft när hon kommer i mitten på Juli. Han har låsningar i vänster bak och höger bog, enligt vad jag tror. Inget livsavgörande. Men saker som är värt at friskvårda i alla fall. 

Ska bli kul att höra hennes utlåtande om honom   


Krisse var med i paddocken och var snäll att filma lite när jag red en liten runda:

Hoppfilm:

http://www.youtube.com/watch?v=3DHgyE5B8U4


Så nu räknar jag med att SOLEN ska komma till oss och att värmen ska infinna sig.

Kära sommar:

NU ÄR DET DAGS! att visa sig från din bästa sida.

  

Presentation


Detta är en blogg som handlar om det som kretsar runt mig och mitt liv. Familjen, HÄSTEN och det som ligger mig varmt om hjärtat.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lantlollan med Blogkeen
Följ lantlollan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se