Då började det att dra ihop sig inför halsmandel operationen som jag såg fram emot med SKRÄCKFULL förtjusning.

Tänker framåt och ser verkligen fram emot att slippa fler halsflussar och halsbölder...

Oftast opereras halsmandlarna bort på barn, men jag är väl så barnslig, så jag platsar väl i den skaran. Man blir ju som man umgås  

Hade förberett allt i stallet och med hästar o hundar.

Tank you good för mina underbara vänner    vilket nätverk vi har på vårt stall:

La familja Applagården   .

Dessvärre började veckan inte så bra. Axel var sjuk och hade fått någon virus, så han hade kräkts hela helgen och jag hade svårt att få honom att behålla något. Var på VC i början av veckan och då bestämde läkaren och jag att han skulle in på lasarettet för att få dropp. Sagt och gjort. Så in på Barnakuten och vätska upp honom med någon slags närigslösning = inget jobb för mig - VAB för hela slanten. Natten därpå vaknade Axel och tjöt som en stucken gris för att han hade ont i örat. Ner till VC igen, denna gången var det öroniflammation och penicillin.

Sen blev Bobben (maken) förkyld. säger bara det en karl med förkyldning - SUUCK.

Krisse hade försett mig med Kollidialt silver, så att jag skulle hålla alla Baciller på avstånd och så dopade jag mig med massor av vitaminer och echinea.

Nu såg jag verkligen fram emot MIN operation, Jag skulle bara få åka till sjukhuset och få tänka på mej själv, bli ompysslad och få SOVA mitt på dagen.

Äntligen TORSDAG den 22 november. Axel var hos farmor och farfar och Bobben följde med mig, fullproppa med Alvedon.

Vi skulle vara inne kl 10 och jag var fastande sedan midnatt dagen innan.. eller sanarare kl 22, eftersom jag inte brukar kunna hålla mig vaken längre.

Läkaren kollade mig och jag skojade lite med honom, men han hade nog inte samma humor som mig.

Sen fick vi vänta, tur att Bobben höll mig sälskap. Även om han drack kaffe.. som luktade så gott.

Tack och lov satte de dropp på mig så jag slapp att vara törstig. kl halv två körde de ner mig till operation. Då var det en härlig sköterska med finskt påbrå som körde mer mig tillsammans med en manlig kollega. Jag sa att jag inte var varken nervös eller speciellt harig och tålde att man skojade, så vi hade riktigt kul.

Vid två tiden blev jag i alla fall sövd och opererad och allt gick bra.

Bye, Bye halsmandlar!

Det första jag fick när jag vaknade på postop. var en ISGLASS, med cocacola smak. Funderar på om Maria G som arbetar på sjukhuset hade något med detta att göra, jag är ju ite görförtjust i isglass. Men ok det gick ner svalkade var kallt och man fick bättre smak i munnen.

När jag kommit upp på avdelningen fick jag dela rum med en jättegullig 25 årig tjej som också precis gått igenom samma operation. Skönt att få dela rum med en tjej, hon hade också barn så vi hade lite att prata om. Där låg vi med våra ärrade halsar och kunde jämföra med varandra och stötta varann. smart drag där!

Bobben kom och hälsade på mig den kvällen och hade med sig en bok som jag ville ha. Min rumskompis make och äldste son kom med ett jättestort fåg med RÖDA ROSOR!

Operationsläkaren kom och pratade med mig redan på kvällen och han undrade om jag haft mycket problem med mina halsandlar. Jag sa att jag speciellt haft jobbigt med den på vänstra sidan och att den högra inte var så farlig. Han medade på att mina halsmandlar var bland de värsta han sett, så han var glad att kunna befria mig från dem. Den på höger sida hade varit skäl nog för operaton menade han på. Så det var ju skönt att få höra att man inte gjorde detta i onödan.

Min rumskompis fick åka hem direkt på morgonen därpå, men jag fick lite komplkationer med att narkosen hade tagit bort min förmåga att gå och kissa, så jag blev tappad ett par gånger och fick inte åka hem förrän det fungerade. Det blev flera utltraljud för att se att jag kunde tömma blåsan ordetligt själv.

Fick stesolid och lättöl som skulle vara muskelavslappnande och vattendrivande. Jag HATAR lättöl! Men det fick gå.

Så det blev ju party på stesoliden och den blev jag rätt påverkad av - salongsberusad.

På eftermiddagen på fredagen den 23, kom jag i alla fall i ordning med det där och fick äntligen åka HEM. Trixet där för mig tror jag var att jag fick ljummet kaffe, kan ju inte dricka för varmt.

Bobben var dålig så jag blev hämtad av vår kompis Micke.

Barnen hade fått stanna över natten hos farmor och farfar eftersom Bobben var sjuk och behövde vila... Eric skulle ju upp till skolan och Axel skulle vara hemma och ta hand om sin öroninflammation. Barnen fick stanna hos farmor och farfar en bra stund in på fredag em, så att vi fick vila.

På kvällskvisten tog jag med mig hundarna och gick bort till stallet.

Habibi fick leka med sin buskompis Camillas Am staffterrier, Eddie (Medusa) (en av världens hunderbaraste och gulligaste, gladaste hund). Det behövdes VERKLIGEN. Habibi behövde verkligen få bli lite aktiverad och Camilla har ryggskott, så vi får se till att hundarna får aktivera varandra närmaste veckan nu så att de får ur lite myror i kroppen.

Sen pysslade jag om Winston lite och gosade med honom, pussade så klart även på Bella  .

Skönt att vara på hemmaplan i stallet och att bara få strosa rut där och prata lite med kompisar både såna med tassar hovar och två fötter att gå på. Tänk vad man uppskattar detta.

När man är nyopererad ska man få (köpa) en Onepies. Dena fyndade jag på Tradera för 249 kr.

Hur mår jag nu då??

Jo tack, har ju två stora hål i halsen och fula ärr, och det är obehagligt. Men det går an. Känner mig helt klart påverkad och sjunger värktabletternas lov!

Nu ska det ju inte vara så farligt första tiden, det ska visst bli vätte om 5 - 7 dagar då sårskorporna ska börja lossa.

Är ordinerad att ta det LUNGT, och hoppas att kunna göra det. Så att jag inte börjar blöda i såren. Läkarna hotade med att om jag börjar blöda så är det ambulans pronto in på operation igen och att man måste bränna blodkärlen... och så är det två veckors ta det lungt tid igen och sjukskrivning. Det är väl skäl mog för att försöka få at det lite lungt.

Tack och lov får jag vara utomhus och promenera lungt. Får inte bli anfådd eller få puls...

Har full backup i stallet, det är väl hemma som jag är mest orolig för så att jag slipper stressa och kämpa med allt som ska göras här. För det gör sig inte självt och familjen brukar inte vara alltför omvårdande av sig om man skulle utrycka sig på det viset. Mamma kommer i alla fall i nästa vecka och då kan det ju bli överdrift åt andra hållet   

Vad kan man äta??

Nej Tack!  Allt med knapriga kanter går bort, och köttfärs var vidrigt, starkt kryddat, apelsin/citrus juice.

YES!  Fiskbullar, potatismos är toppen.

Kokt fisk, GLASS, Proviva fruktsoppor och drycker, Kokt ägg, välkokt pasta, Isvatten! Omelett. champinjonstuvning.

Ljummet kaffe och té, mjuka kakor funkar. Yoghurt, fil....

Just nu kokar jag risgrynsgröt och ska se om det funkar.

Ett bra tips är att man verkligen ska följa föreskrifterna om att ta sina verktabletter enligt schemat man fått från sjukhuset. Det är inte kul när verktabletterna går ur kroppen. Har provat!

Man är inte så tuff som man tror.

Något som jag också insett är att man går runt med väldigt äcklig smak i munnen... bränt kött - BLÄ!!!

Gjorde misstaget att kika i halsen med ficklampa och pegel ...det såg inte snyggt ut. Två stora grå-vita hål (de har ju bränt sårytorna och blodkärlen)  på varje sida där halsmandlarna hade suttit. Inte snyggt.

Är det någon som har bra tips på VAD man kan tänkas äta så tar jag tacksamt emot tips och recept på mat som funkar för mig nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gammal flygbild från 70 talet. mycket är sig likt och ännu mer är förändrat.     Boningshuset på hästgården.   Axel och Belinda   Eric och jag på blivande uteplatsen.     Habibi på en av hoppstockarna bakom boningshuset ...

Idag har Axel och jag varit och hopptränat på förmiddagen. Jag vågade inte köra upp till träningen pga. halkan, vi hade isgata på stallplanen  och grusvägen hemma på Applagårn och på Bohem var det likadant. Därför valde vi att skritta upp. Vi gav...

Nu börjar det kännas sug efter att komma ut på lite småtävlingar. Nu ställer vi in siktet på att nosa på LA:1 och det bör funka hyffsat :-) Winston är så fin. I vårt ekipage sitter begränsningarna på hästryggen. Än så länge har jag koll på T...

Idag har Axel varit på Bohem och hoppat för Anna-Lena. Vet inte vem som är mest stolt   . Belinda är verkligen en Ponnypärla!     ...

Vi har hunnit få till några dressyrträningarför LP under hösten och vintern. Det är lika roligt att träna för LP som det är att träna för AM. Same but different   noggranna och himla duktiga tjejer båda två! med blick för ridningen utan att fuska...