Uch och fy för Magsjuka.

Hunderbara Cindy, min sällskapsdam vid sängkanten. hon lämnade mig ovilligt för att gå ut och kissa. annars vaknade jag och hade hennes näsa över sängkanten "hur är det fatt matte?" Habibi låg på andra sidan sängen. Cindy tilllät henne inte att ligga på min sida.

Nu har vi legat utslagna HELA familjen i ett par dagar. I 2  dygn har jag bara lämnat sängen för otrevliga toabesök. Men nu ser vi ljuset igen.

Nu startas projektet SANERING. Det innebär at alla som står upp hjälper till. Som tur är har vi minusgrader, så ut med alla mattor i snön och alla täcken hänger ute. Sen städas det sakta medn säkert, bit för bit. Man är ju rätt matt så det får bli en hel del pauser. Eftersom jag nu mår riktigt illa av klorinlukt (har ju städat toan otaliga gånger med det) så låg jag och funderade på vad man skulle kunna använda istället som desinfektionsmedel. Fördelen med att vara matt är just det att man måste ligga ner i mellan varven och än så länge är värktabletter inte att tänka på om man inte vill att magen ska vända ut och in på sig igen. Nåväl, då kom jag på att jag har Vircon S hemma, som jag brukar ha till hästgrejerna någon gång imellanåt. Tänkt och gjort, nu har jag städat övervåningens alla golv med en svag virconlösning (används även av veterinärer för att dessinfektera innan operation, på operationsbordet). Dags för vilopaus igen... ÅNGTVÄTTMASKINEN... ja just det, så kom den fram och så fick soffan och dörrhandtag och lite annat smått och gott sig en omgång. Sen har tvättmaskinen fått gå varm, det är en bra uppfinning som klarar sig så bra själv.

Fördelar med magsjuka:

1. Man får sig en rejäl utrensning av kroppen.

2. Jag får städat huset riktigt bra, när jag piggnar till.

3. Resten av familjen blir inblandade i aktiviteten städning, eftersom jag inte orkar själv.

4. Man blir så lycklig när man frisknar till igen.

I en av mina MÅNGA pauser hittade jag världens bästa inlägg på Havrepappans blogg

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/hastlektion-for-sportjournalister.htm

Han skriver följande:

(Detta rekomenderas det varmaste för er som blivit indblandade med häst på ett eller annat sätt utatan att egentligen själva brinna för hästeriet).

"Eftersom ni sportjournalister nu skall börja bevaka vår idrott så är det på sin plats att någon förklarar för er hur det fungerar, på ett sätt som ni kan förstå och relatera till. Jag har tagit på mig den otacksamma uppgiften att utbilda er i lite grundläggande hästkunskap.

Lektion nummer 1, hästen

En häst består av en (oftast brun) avlång kropp. Från denna kropp sticker sex saker ut. Den största utstickande delen är halsen, som sedan övergår i huvudet. Detta kallas fram på hästen. I motsatt ände finner ni en märklig hårtofs, kallad svans. Detta är bakdelen på hästen. Under själva den avlånga kroppen så sticker det ut fyra (4) delar. Detta är benen.

Det som ni ibland ser ovanför hästens kropp är inte en del av hästen, utan detta är en människa som sitter på hästen. Denna kallas ryttare när den sitter på själva djuret. Om personen istället sitter bakom hästen, så är det ingen ryttare utan en kusk (överkurs).

Lektion nummer 2, säkerhet för journalister

Man skall absolut undvika att vara för nära någon av de delar som sticker ut från hästens kropp. Om du till exempel står så nära hårtofsen baktill på hästen att du kan se enskilda hårstrån så gör du klokt i att backa ganska omgående. Hårtofsen i sig är inte så farlig, men strax nedanför finner du de två bakbenen. Är hårtofsen dessutom utrustad med en röd rosett, ta skydd! Om du istället ser alla de fyra benen samtidigt ovanför dig så ligger du ganska risigt till. Ligg bara stilla, och be en bön.

Hästar äter gräs, och inte sportjournalister. Ni kommer alltså inte att bli uppätna. Ryttarna själva är många gånger mycket mer folkilskna än hästarna, speciellt på en tävlingsplats. Om ni håller en god säkerhetsmarginal till både häst och ryttare är ni alltså relativt trygga, och bör kunna återvända hem till era familjer levande när arbetsdagen är slut.

Lektion nummer 3, Sportens utövande

Det finns ett flertal olika grenar som inkluderar häst och ryttare. Det är ungefär som olika former av bollsport. Lika lite som brännboll och handboll är samma sak så är dressyr och hoppning jämförbara. Här följer en kort genomgång av de tre vanligaste formerna av ridsport:

Hoppning. Oftast genomförs tävlingen i två delar. Första delen går ut på att häst och ryttare, helst tillsammans och samtidigt, skall ta sig runt en bana med olika hinder (består i grunden av stolpar samt en bom och påminner om ett fotbollsmål). Bommen (på fotbollsspråk, ribban) skall helst inte åka ner när de hoppar över den.

De som har klarat banan bäst i den första omgången gör sedan upp om vem som skall vinna genom att hoppa en gång till. Kan jämföras med särspel i golf eller sudden death i ishockey. Då rider man på tid och den med kortast tid och minst antal nedfallna ribbor vinner.

Poängberäkningen heter på hästspråk "fel". Den är lika ologisk som den i tennis. Man får helt enkelt lära sig 4:ans multiplikationstabell igen. Sätt alltså upp Öva in 4:ans tabell på "att göra-listan" inför ert första besök på en hästtävling. Det räcker att ni lär er den upp till 6x4=24. Den som har fler fel än så behöver ni inte skriva om i tidningen ändå.

Dressyr. Om hoppning är för avancerat för era sporthjärnor så ska ni nog hoppa över detta kapitel tills vidare. Dressyr kan liknas vid konståkning med häst, fast utan skridskor. Domare bedömer de olika rörelserna som ryttaren får hästen att utföra. Bedömningen är 1-10 och godkänd är lika med siffran 6. Dessa siffror omvandlas sedan till en procentsats och den med högst poäng vinner hela skiten.

Detta är alltså en form av bedömningssport, något som ni riktiga sportjournalister får eksem av att ens tänka på. Mitt bästa tips är att inte ens försöka förstå. Varken ni eller jag kommer ändå aldrig någonsin att lyckas klura ut varför en viss ryttare är bättre än någon annan, och därmed vinner. Dressyr är en sport som kräver tillvänjning. Börja med små doser dressyr!

Fälttävlan. Nu blir det ännu svårare att hänga med eftersom man i fälttävlan tävlar i både dressyr och hoppning SAMT i terrängridning. Sedan läggs poängen från de olika grenarna samman och någon vinner hela skiten. Ni bör fokusera på terrängmomentet eftersom det är det mest spektakulära (dödsföraktande) ni kommer att få se. Ingen människa som är vid sina sunda vätskor försöker sig på att forcera stora stockar ute i skogen, sittandes på en häst.

Lektion nummer 4, Presskonferensen

Frågor av den klassiska sportjournalist-typen a la Peter Jidhe kommer inte att fungera. Att fråga en ryttare om "hur det känns" kommer mötas av totalt oförstående miner. En ryttare är av princip aldrig nöjd. Det finns alltid något som hade kunnat gå bättre, eller känts bättre.

En ryttare är också alltid mer intresserad av att kommentera sin häst, eller sina konkurrenter, än att tala om sig själv. Hur mycket ni än försöker så kommer ni aldrig att få höra en ryttare säga något i stil med "Jag är bäst vilket ni är så vana vis att få på intervjuver och presskonferenser med Zlatan."

Nu hoppas jag bara på att magen ska hämta upp sig så att jag kan ta lite grejer så att kroppastållen kommer på rätt köl igen.

LOOCKING AT THE BRIGHT SIDE OF LIFE:

Äntligen lite lagom med snö! Winston fick ha sitt nyaste fina Röda täcke på sig i hagen (han är tillräckligt manlig för att kunna bära rött utan att det blir fjolligt)

I går byltade vi på oss och red ut i snöstormen, såg ut som en michelingubbe. men väl ute var det riktigt trevligt. Både Winston och Habibi vovven var så pigga och glada. Vi red ut förbi Skärkhult och upp i skogen förbi ett ödetorp på små klätter och klivstigar för att sedan komma ut högst upp i Öndered och rida hemmåt.

Det har ju varit hopplöst underlag att rida på ute. Så det har mest blivit till att skritta ut i skogen på stenhårt och knöggligt underlag. Eller att rida små långsamma pass på ängen i skritt och kanske smyga in lite övergångar till trav.
...eller så kör man till ridhus.. fast det hinns ju inte med till dagligdags.

Nu kom i alla fall ca 10 cm snö så nu hade vi underlag idag. Då passade vi på att ta ett lite mer vettigt ridpass i snön.
Underlaget var dock lite vanskligt på sina ställen så man får rida försiktigt.

Lillsonen låg hemma i magsjuka och Axel fick inte leka med kompisar så han kom ut och filmade lite istället.
http://www.youtube.com/watch?v=m4UAsEZH9k0&feature=youtu.be

Nu ligger vi kanske på LC - LB nivå
Alltid kul med kommentarer

2012-01 19

I förra veckan kom det lite snö, som hann smälta bort redan till dgaen där på. Som tur var hann vi rida lite i klätterbacken Maria och jag med våra hästar (Gunnar och Winston) så de fick sig ett rätt så bra styrkepass där.

Först blev det skritt upp och ner.

Långsamt neråt och många halter på nervägen för att stretcha ryggen, frust så jobbigt.

Sedan körde vi igångsättningar till trav upp och till sist tilllät jag även herr W att fatta galopp uppför.

Det var två väl genomarbetade herrar som skrittade hem efter den turen.

Sen smälte snön och det blev stenhårt och knöggligt i marken, värsta underlaget. Winston fick jobba något pass i skritt med små långsamma övergångar till trav på ängen där det var hyffsat plant.

Självfallet har vi broddat upp Bootsen, så att det blir bra grepp.

Just detta med hur välbroddad han var blev tydligt häromdagen då vi skrittade ut, när han sökte sig till isen och föredrog att gå på isfläckarna som var jämna istället för vägen som var rätt mycket "bäck och bölja" på sina ställen.

Dessvärre har jag varit sjuk i början av veckan, så jag har inte fått gjort något vettigt. Lyckades dock komma ut på Winston häromdagen och då skrittade han runt med mig i skogen ett par timmar. Världens snällaste Winston. Han är så perfekt och får mig att komma igång i sakta mak.

Igår därmot kände jag mig bättre, så då passade vi på att åka till ridhuset hos Kicki på Häststället. Vi red ett lungt dressyrpass och Winston var riktigt trevlig. Hittade hyffsad bärighet i honom och fick till ett jobb som jag var riktigt nöjd med med tanke på förutsättningarna. Winston njöt av att komma till ridhuset och att kunna röra sig helt utan att bekymra sig för underlaget.

Oj, så konstigt det kändes at skriva 2012   

Nytt år och nya tag... eller jag menar vi fortsätter i planerad riktining och hoppas på hälsa och välgång  

I grevens tid hann jag med att lösa en livstidslicens till Winston. Dagen före nyårsafton fick jag bekräftat att den gått igenom och det är ju bra eftersom man bara kan lösa licens år för år från och med detta året 2012. Den skulle kosta 200 i år... fast sen vet man ju aldrig. Jag menar ryttarlicensen som man också löser år från år har ju gått upp rejält sedan sist, för länge sedan när jag hade en sådan. Fast just nu bekymrar jag mig inte för det och Winston har sin licens "för framtida bruk".

Målsättningen i år är att fortsätta lära känna varann och att bygga häst, sakta och säkert.

Julen har ju varit hyffsat ridvänlig på hemma plan och jag har tränat på med sits och instruktioner som jag fått i läxa = ÖVERGÅNGAR och tempoväxlingar.

En dag åkte jag upp till häststället (ett mycket bra val på alla sätt och vis då vädergudarna hade ordnat med snöblask, blåst och regn den dagen) och red. Då fick jag låna Kickis dressyrsadel, en Bates Caprilli, Winston sa - ja tack och den fungerar utmärkt även till mig. Efter lite funderande så kunde Kicki faktiskt tänka sig att sälja den till mig. Jag har ju handlat av henne förut, så vi kom överäns och båda blev nöjda   

Bates Caprilli:

Klassisk dressyrsadel i lyxutförande. Smalt skuren sits ger en nära kontakt. Perfekt passform för både häst och ryttare. Bredare sadelputor. Justerbart flexiblock system, gåt att flytta knästöden till det läget där jag vill ha dem. Justerbar Y-gjord med förgjordstropp. Stigremslåset är placerat längre bak. Komfortabelt stötabsorberande säte. Tunnare sadelputor i det nya revolutionerande ”CAIR” luftsadelpanel systemet, som utesluter tryckpunkter och konstant anpassar sig efter hästens form och gör den mer fri och avslappnad. Utbytbart koppjärn, så jag kan byta till större varefter Winston musklar sig!. Förstklassigt österrikiskt Stöger läder. Livstids garanti på sadelbommen = 10 år. 5 års garanti på luftsadelputorna.

I går gjorde jag årets första ridpass BARBACKA på min älskade äng. Winston var jättefin och vi hade ett trevligt och mysigt dressyrpass. Det är så underbart att ha en sån häst som Winston. jag kan roa mig med barbacka ridning  som är så skönt och gör så gott i kroppen för mig. Förutsatt att man inte dimper i backen.

Idag körde vi klättring i vår klätterslänt bakom ridängen, först skritt upp och LÅNGSAM skritt ner med halter inlagda, för att få stretcha rygg och länd lite extra (tisd nog ska han få börja rygga men då i svaga uppförslut). Sedan körde vi med övergångar till trav i uppförsbacke. Frust så jobbigt, för en gentleman som Winston som gång på gång föreslog att vi skulle göra övergångar till galopp istället. -Nej Tack, TRAV ska det vara och bra påskjut med båda bakbenen.... Vi fick skritta lite på lång tygel innan vi körde rullande luftig cantring (galopp) 2 varv runt stora ängen åt båda håll, med skrittpaus imellan.

Efter detta ridpass insåg jag också att det är dags att klippa häst igen, så när jag hittar en lucka till det så får jag springa bort till stallet och klippa Winston, så att han inte blir så varm. Fast idag hade vi ju +5 grader celsius, så det är ju väldigt milt för årstiden.

Jag har inte lyckats att hålla mig från HÖÖKS rean.. utan åkte dit och fick ett sånt stort behov av att köpa ett täcke med 300 grams fyllning för halva priset. Det har halvhals med neopren i halsringningen, sen är det snyggt, rött och fint. Winston har provat det och han var så snygg i det. Så när han blir klippt så kommer han att trivas så bra i det.... fast lite kallare kanske det bör bli innan vi tar på detta lyxtäcket.

Var och suktade igen, efter det här snygga tränset som jag gärna skulle vilja ha någon gång också, fast jag är för snål för att köpa, har ju grejer på inköpslistan som måste prioriteras högre...

Mmmmm, han skulle allt bli bra grann i ett sådannt