Gammal flygbild från 70 talet. mycket är sig likt och ännu mer är förändrat.

Boningshuset på hästgården.

Axel och Belinda

Eric och jag på blivande uteplatsen.

Habibi på en av hoppstockarna bakom boningshuset

onöand behöver man backa upp släpet mot huset.

mycket vatten har runnit underbroarna.

stormar har vinit och orkaner har gått hårt fram. 

Nu börjar det nya kaptitlet i mitt liv med helt nya förutsättningar.

Jag står på egna ben och driver hästgården som jag arrenderar.

Blev lämnadoch krachade totalt, har varit på botten och fått rätt vägledning och fantastiska förutsättningar för att kunna bryta ihop och komma tillbaka både psykiskt och fysiskt. Senaste 1½ året (och drygt det) har varit den tuffaste tiden i mitt liv, med sjukt barn (han är frisk igen <3) och skiljsmässa där jag varit tvungen att omvärdera ALLT.

En lavinartad tid med en intensiv och smärtsam skola i självutvecklig och att få hantera och värdera om det mesta.

Goda relationer och VÄNNER har varit enormt viktiga och där har jag fått så mycket klokskap och kraft att kunna resa mig upp igen.

Fick en fantastisk möjlighet att ta över och flytta till hästgården som jag nu hyr av världens bästa bonde. Vi renoverade och håller fortfarande på att fixa till det gamla boningshuset på gården så att det går att bo där. När vi började var det 1840 års standard med allt vad det innebär. Nu är huset på god väg att bli ett fungerande hem för oss som lever idag 2015, med en standard som är så som man helst har det idag.

Att få umgås så mycket med en rejäl och sund bonde har verkligen hjälpt mig så mycket och det är ett privilegie att få ta del av all kunskap och klokskap som han besitter på sitt självklara, jordnära och sunda vis. Denna härliga man har blivit som en far för mig.

Huset och jag har blivit nerplockade till de nakna timmerväggarna för att sedan bit för bit byggas upp igen. så samtidigt som det gamla huset fått bli uppbyggt har även jag gjort samma sak på alla plan.

det har varit mycket blod (nåväl, inte så jättemycket...) men väl mycket svett och tårar... och givetvis har glädjen och skrattet kommit tillbaka ju helare vi blir huset och jag.

Nog om det, nu blickar vi framåt med hopp och tilltro till vad framtiden har at erbjuda.

Nu ska jag stå på egna ben, med fötterna stadigt i gummistövlar (eller vad som är lämpligt med tanke på årstid väder och vind. Sönerna (bor hos mig varannan vecka) och jag ska få fytta in i vårt eget hem. Vår egen borg där vi får ta plats och styra och ställa. Just nu är vi precis på sluttampen att komma in i detta underbara, fina hus som har sin egen charm, goda själ och känsla.

I stallet har vi 12 boxplatser, varav vi har hästar i 9 av dem.

söker rätt folk och hästar som passar ihop med oss som är i stallet.

Jag håller i tömmarna och styr...  Strävar efter att ha god komunikation och att alla i stallet ska bidra till god stämning och hjälpas åt med all skötsel som rör hästhållningen. På mitt stall får hästägarna ta ansvar och vara med att sköta och driva gården. 

Folket vi har i stallet är one of a kind. fantastiska, duktiga ansvarstagande och många är väldigt kunniga intresserade och pigga på att lära sig.

God stämning och hjälpsamhet genomsyrar hela stallets gemenskap.

Vi har belyst paddock på 20 X 40 meter och en rundcorall på 18 meter i diameter. ca 12 hektar med stora gräshagar där hästarna går i flock alla tillsammans. Vi har mycket utevistelse och givetvis har hästarna alltid tillgång till frächt frostfritt vatten och gräs eller matstationer med torrt hösilage i slowfeeding nät när betessässongen är över.

I stallet är det ordning och reda som råder. Där finns sadelkammare och torkrum för täcken. utrymmen för förvaring av foder och strö (som man handlar in själv, eller köper ihop) samt plats för alla nödvändiga och kanske inte så nödvändiga, men ändå bra att ha grrejer som är hästrelaterade.

ska se om jag lyckades byta namn på bloggen...

för det kommer bli lite mer

Lantlollans Bravader... eftersom jag även fått förmånen att få in lite andra djur som smugit in i mitt liv på världens mest fantastiska och underbara sätt... fast man kan ju inte skriva allt på en gång