2012-10-20, sjukstuga här också

Fast nu är vi på rätt sida av avgrunden.

Winston har ju haft lite jobbigt med både det ena och det andra. äntligen är han ok igen och på väg att sättas igång. Vi har promenerat ett tag, på hundpromenader.

Nu fick vi göra en paus pga att Axel (sonen) fick halsfluss, sen var jag krasslig och gick ner och kollade mig också och då hade jag med fått en släng av sleven + urinvägsinflammation, och så fick fibromyalgin vatten på sin kvarn igen, lika bra att slå till och ta några saker på en gång så att det blir ordentligt när man ändå är igång  .

Så den uppsuttna skrittningen blev uppskjuten.

Men idag orkade jag i alla fall upp och skritta en sväng på ängen.

Med Winston känner jag mig så trygg, han är godheten själv och jag minns hur jag ofta botade värk och stelhet i min kropp med att skritta barbacka på Romantiques trygga rygg. Något som jag inte vågat göra förrän NU med Winston   .

Den hästen (Winston) är en Gudagåva. Jag satt upp från vår "påstigningsplats" (hög brunn på gårdsplanen) och lät Winston skritta bort till ängen och gå runt lite där och även promenera i dungen. Hade glömt vad det gör för en värkande kropp att få värmen och rörelsen från hästen. Vi lyckades till och med tima det så att vi red runt i det underbara höstljuset och utan att få någon enda skur på oss.

I morgon funderar jag på att lägga in lite långsamma och lösgörande och lyhördhets = lydnads, skrittövningar. Det där brukar göra nytta och så får jag försöka hitta tillbaka till någon vettig sits och hållning igen - det får bli en kort snutt. Så plockar vi små guldkorn här och där och tids nog ska vi komma i form båda två.

Jag är så glad och tacksam att äntligen få börja smyga igång Winston och mig själv. Nu ska vi ta det lungt och fint och jobba uppbyggande för oss båda, så att ingen av oss förhastar sig och får bakslag (igen) Så be gärna en bön för oss.

För nu är det våran tur  

Rosea och jag från 2011 års fotning för kalendern, detta är en galleribild.

Rosea f 2002 Imp Holland. e. Amulet - Eusebio, ägs numer av Camilla och står på slättäng i Borås.

Fotograf är naturligtvis Kenneth Ekelöv

Kalenderhjälpens hemsida:

Här kan du läsa mer om kalenderhjälpen och beställa DIN egen kalender för 2012

http://www.kalenderhjalpen.se/

Nedan är omslagsbilden till 2012 års kalender:

  Min älsade Winston f. 2003, imp Holland e Cabochon - Apollonois XX (köpt från Kicki Norin på Häststället)

Oktober 2011.

  Intervjuv från Boråskuriren 2011-10-13

"Kalenderflickan HJÄLPER ANDRA

Förra året lyckades Cia Andersson och hennes vänner samla ihop 100 000 kr till ett sjukhus i etiopien. I år hoppas de på ännu mer genom nya kalendern.

Hästjobbet som hjälper de fattiga

Förra året skänkte de 100 000 kr till Fistulasjukhuset i Etiopien med hjälp av sina kalendrar. I år har de gjort om sin satsning och hoppas på ett ännu bättre resultat.

- Det är fantastiskt att få vara med i det här, säger Cia andersson i Backabo.

De träffades på en hästsight förra året och började spåna på idéer för att kunna hjälpa utsatta människor. När förslaget om Fistulasjukhuset i den Etiopiska huvudstaden Addis Abeba dök upp kändes allt rätt för Cia och de övriga initiativtagarna (det är Cecilia Wyke i Hästveda, som är föreningen kalenderhjälpens ordförade och huvudsakliga initiativtagare).

- Då fanns det inget annat för oss, det var det vi skulle göra, säger hon.

1500 kalendrar trycktes upp i fjol och såldes slut. I år har vi tryckt upp 2000 exemplar av kalendern där de själva har blivit fotograferade tillsammans med sina hästar i olika miljöer runt om i sverige.

_ fotografen Kenneth Ekelöv är en fantastiskt duktig fotograf och bra att jobba med. Han har dessutom ställt upp gratis säger cia Andersson som liksom förra året fotats hemma i Backabo utanför Sandared, i år med sin häst Winston 8 år.

Årets tema är passion och Cia har hämtat sin inspiration från indianstatyn utanför Bostons konstmuseum. Hon representerar Oktober månad och pryder dessutom omslaget.

2011-10-27

Ibland ställs man inför förändringar. Människan är ett vanedjur och upplever förändringar som något otryggt och jobbigt.

Samtidigt som man måste se vissa förändringar som något nödvändigt. Det finns positiva förändringar som bara är kul... och visar sig kräva lite ansträngning också.. 

och så naturligtvis negativa förändringar...

Pratade med min goda vän Kennet på telefonen. Efter att jag fått ett samtal som kommer att innebära förändring för mig (går inte in på det mer ännu, då det inte är aktuellt).

Jag måste inse och tänka på att jag har ett val att reagera på information.

Gäller det inte negativ information om min familj o mina närmaste vänner - för där är jag partisk. och det gör det INTE nu.

Det är också viktigt att skilja på person och sak. Här har jag gjort en uppdelning av mig själv. Den negativa delen är "fru fibromyalgi" och hon ställer till det. Henne har jag valt att inte tycka om och hon ska inte få styra mitt. Hon ska inte gödas,  hon ska inte få ta över -

och runt henne kommer jag genom att göra saker i snuttar, vila och försöka hitta balans i litet psykiskt och fysiskt.. Jajemensan, hur lätt som helst   

och att göra saker på ett annat sätt.

Det mesta går om man bara vill tillräckligt mycket och har tid på sig.

Det är mitt val att antingen: se positivt på det hela och se nya infallsvinklar och möjligheter.

Eller att se negativt och gräva ner mig och älta nakdelar med det hela.

Vad vill jag?

-Jag väljer att se fördelar och att vara så positiv jag kan!

Jag är en ängel utan vingar med glorian på sne,
tindrande ögon, min uppgift är att le.
Älska mig, hata mig, det är upp till Dig. Jag behandlar människor som de behandlar mig!
Jag gör fel ibland och ibland har jag säkert inte full koll. Men om du inte kan godta mig när jag är som värst, förtjänar du mig inte heller när jag är som bäst

Fin dikt av okänd författare.

2011-10-12

Något som jag tänkt på endel sista tiden är att jag är välsignad med härliga goa vänner.

Speciellt nu när vi just har firat min 40 års dag. Något motvilligt, men övertygad av mina närmaste ordnade vi ett hejdundrande underbart kalas för mig. Detta blev en helt fantastisk dag och jag kände mig älskad och levande.

Tack till alla som förgyllde min dag   

  Yes, 40 is the new 30s. stod det på mitt vinglas som maken köpt åt mig.  

      Grabbarna var så klart tvugna att inspektera en riktigt cool hoj på gården, maken (Bobben) kan inte hålla sig utan måste pilla lite på den också.

Jag känner mig rik och har många omkring mig, som betyder så mycket för mig. Detta är verkligen en stor rikedom som man måste komma ihåg att glädja sig åt och inte ta för given.

Riktiga vänner är inte till salu och de finns kvar oavsett om det blåser ogynsamma vindar för en.