lantlollan

Senaste inläggen

Av Cia Andersson - 22 september 2012 16:48

Så har jag också hamnat i ponny-yra.

Ska bli ponnymamma - minsann.


Häromdagen blev jag erbjuden en D-ponny som ägs av min väninna A-L.M och hennse dotter.

Ponnyn är en järnlady på 24 år korsning welsh - arab. Hon har tävlats upp till 125 cm i hoppning och gått SM.

Nu undrade A-L om vi hade plats för henne hos oss.


Efter lite funderande och prat kom vi fram till att hon gärna kan bo hos oss. Hon ska ha ett aktivt pensionärsliv hos oss. Trivas i flocken i hagen och vara läromästare främst åt Axel några dagar i veckan, Eric ska också rida på henne. A-L och hennes dotter ska rida henne då och då och Axel skulle kunna få hjälp och vägledning av dottern H. i ridningen och i hoppningen.

Vi ska rida ut med henne och barnen ska få rida lite små lektioner på henne. Sen om det faller sig så ska hon få komma ut på små clearounder.


Redan på Onsdag kommer fina Belinda att flytta hem till oss. Hon är inte igång utan ska sättas igån lungt och fint, vilket bara är en fördel eftersom hon kan vara rätt taggad om hon är i full kondition.

Belinda är en pigg dam med egen motor, en "Casanova häst" (jämför med Axels favoritponny på Häststället, för att han ska förstå hur hon är).


Jag återkommer med bilder på Belinda i morgon, när vi varit och tittat på henne. Hon ska nämligen på "Häst-spa" först och bo på tävlingshäststall ett par dagar för att bli avmaskad och friserad och badad.


Både Axel och Eric är fulla av förväntan och vi har tittat på ett youtube klipp på henne massor av gånger.

http://www.youtube.com/watch?v=MoecRIP5W10&feature=share


 


Idag söndag den 23/9 har vi fått träffa Belinda uppe på Bohem, nu njuter hon på Bohems-spa, av hästbad och frisering. Både Axel och Eric fick hälsa på henne och vi blev väldigt förtjusta.

Hon är i bra skick, välhållen och i bra hull med fin överlinje och mer muskler än vad jag förväntat mig.

Hovarna var också fina, så mycket bttre än vad jag hoppats på där också. Ska ta med raspen och underhållsfixa med dem lite tills vår hovverkare kommer nästa gång.

 

Vackraste Belinda, med capuchong över huvudet som alla rockstjärnor har nu för tiden.





Av Cia Andersson - 22 september 2012 15:58

Nu har jag varit uppe på Häststället och ridit i ridhuset och övat läxan.

Ibland blir man knäpp på hur knepigt det kan vara att få till det.


Här gäller det att ha TÅLAMOD, både som häst och ryttare. Att bara göra ett ledande tygeltag åt vänster och att låta hästen följa tygeltaget och att skåla ur innersidan. Visst är det lätt - TJENA!

Fick göra ett par yogaövningar omvandlade för att funka till häst för att först och främst öppna min vänstra sida.


Sen satt vi i skritt och ledde åt vänster innerskänkel på plats och inner ledande tygeltag utåt "uppåt" för att inte bli trängande. Ett steg åt sidan med inner bak och så ett steg framåt med ytterbakben. Långsamt så att JAG hinner.

I en stor framdelsvändning, som fick bli som öppna på volten.

Sen fram i trav. Långsam arbetstrav och tillbaka till skritt och om igen. I båda varven. Därefter gick vi över till bakdelsvändningar och slutor ungefär på samma sätt.

Att en så simpel sak som att bara få ett ledande tygeltag och en böjning åt vänster ska bli så svår att få till. Skyller inte på Winston (bara) men det ska bli intressant att se vad tandläkaren har att säga när hon kommer i mitten av oktober.

Jag vet ju att ibland så hamnar man i små låsningar och då är det lika bra att lirka sig igenom det och att noggrannt och konsekvent reda ut situationen. Speciellt när det handlar om grundstenar som detta är. Allt har sin tid och det är bara att rida igenom och försöka GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT.


Lägger in en bild på godingarna när de stod under taket i en av våra hagar och höll sig torra i går.

Det regnade hela dagen och verkligen öste ner. När jag tog in så var Winston faktiskt TORR.


 

Shalle & Winston under taket och håller sig torra, Duktiga och kloka killar

Av Cia Andersson - 21 september 2012 08:01

Long time no see.

Dags att hitta grundstenarna (igen) - alltid lika aktuellt.

Igår kom äntligen A.M och höll lektioner för oss igen. Winston och jag tog oss upp till Bohem för vår lektion.

Underbart att träffa gänget på Bohem igen, de är så härliga   


Lektionen var så bra. Jag hade satt Winston i för tight form och ridit på honom för fort samt lyckats få honom på dubbla spår i galoppen (är i allafall konsekvent, för det var i båda varven. Blir lätt så när man rider på ängarna).


Först och främst fick vi lossa honom i bogarna genom stora framdelsvändningar, noga med flytta undan åt sidan och kliv fram med ytter bak, samt lägga till ställning och böjning främst åt vänster och att ge plats på yttersidan och låta honom komma fram med halsen och upp med manken.

Detta gjorde vi i båda varven. Därefter ökade jag ut volten i skritt och såg till att han fick komma fram med halsen och böja sig runt inner skänkel, noga med att han skulle följa mitt inre tygeltag och noga med att ledande tygeltaget gick rakt ut från sidan (tänka fram mot bettet och uppåt mot taket, för att inte hamna med handen ner mot mitt lår -speciellt i vänster varv).

Sen fram i trav och fram i arbetstrav, med vila i steget.

 Så dax att sansa mig.

Red på volten och koncentrerade mig på detta. Så småningom gick vi ut på långsidorna och lät Winsto själv bjuda på mer framåt och där kom mellantraven. Inte speciellt forserat utan bara lite mer framåt och så se till att vara mjuk och fin så att jag inte förstörde förtroendet han återfått igen.


I galopparbetet gjorde vi samma övning, där tänkte jag öppna i båda varven och då fick jag honom att spåra rätt. Först på volt och minskade volten, gav honom plats framåt så att manken kom upp och han själv blev lite djupare. sen ut på fyrkanten och låta Winston själv rulla på och öka språnglängden.


Rider jag honom för fort och forserar honom så tappar han bjudningen. Inget nytt under solen och jag vet att om Markus Holst läser detta kommer han direkt att fråga mig om jag minns vad han lärde mig när han hjälpte mig att hitta riktig bjudning i Romantique i slutet på 90 talet. Bara genom att låta honom själv få hitta sans och balans i låg form och mer sansat tempo och en generös form där han fick plats framåt.

SLUTA JAGA HÄSTEN. BASTA!!


Jag ska lägga in framdelsvändingar (vilket jag faktiskt valt att göra senaste tiden) och bakdelsvändningar. Med generös böjning och gärna lite vidare. I långsamt tempo steg-för-steg  sida, fram,sida, fram.


Nu kommer A.M förmodligen nästa tisdag och då vet i sjutton om jag kan få till träning. Hon kommer med ojämna mellanrum och jag har sagt att jag ska försöka vara med och försöka ordna så att jag kan. Sen ska jag vara glad för det som blir.

Är görsugen på att fortsätta jobba med detta i helgen, ska jag upp till ridhus och ÖVA igen.

Sen jäklar ska jag få min vänsterhand att gå åt rätt håll.


Winston blir så fin när jag gör rätt och jag ska förvalta honom på bästa sätt. Han ska slippa alla misstag som Romantique fick stå ut med även om jag märker att jag lätt upprepar mig med mina ridmissar och faller tillbaka.


Nu focus på det som SKA vara.

Så blir det även läxa på galoppfattningarna, förberedelser, fattning klart. Så skrotar vi ridskolefattningarna med det också.


Kanske inte så kul inlägg denna gången, men detta är för mig. För att göra det som är viktigt mer tydligt och klart.


  Love my Winston   

Av Cia Andersson - 15 september 2012 20:20

I morse bar det av med siktet inställt mot Hulta i Hällningsjö.

Anna-Lena och jag hade sälskap dit med var sitt ekipage och till hjälp hade jag med min söta tävlingshjälpreda Jenny.

   Jenny & Winston


Jag har nog aldrig varit så dåligt förberedd inför något som ska liknas tävling.

Förutsättningarna har ju varit helkass, har ingen att skylla mer än mig själv och nu jag har lovat mej själv att minsann köra upp och rida i ridhuset någon gång per vecka. Presitionen på ängen blir inte den ultimata, det är bara så.

Tack och lov har jag ridit lite för Jossan, hon är verkligen duktig och hjälper mig med ridningen.

På fredagskvällen åkte vi upp till manegen på Häststället och red ett halvtaskigt pass, att det blev så var just för att jag som pilot var matt och orkeslös så att Winston bara flöt iväg och tappade allt som liknade ram och form.


Nåväl, min fredag började ju rätt så knasigt när jag var och tog prover på lasarettet och lyckades tuppa av i samband med provtagningen. Efter ett antal stick fick de vad de skulle ha i alla fall.


Summan av kardemumman på lasarettet bestämdes att jag ska operera bort mina halsmandlar  innom en överskådlig framtid. Resten av proverna är inte klara, antar att jag läckt B1 vitaminer, folsyra och järn igen eftersom jag har så lätt att svimma av. Så det är väl bara att sätta igång och knapra vitaminer och så järntabletter igen.


Efter förmiddagens läkarbesök o provtagning gick jag glad i hågen, något matt till jobbet och så hem och iväg för att rida lite ordning på hästen.

Mamma, hade kommit och körde markcervice, för barnen o hundarna. Underbara mamma   



Winston kom i ordning och blev putsad och flätad så som sig bör inför en dressyrträning. Ska det gå åt skogen så ska det göra det med STIL.

Mina förväntningar var minst sagt lågt inställda, vi skulle iväg och träffa folk och ha trevligt i alla fall.

så som man alltid har när man kommer till Hällingsjö och deras trevliga och väldigt välorganiserade tävlingar.


På framridningen till första L:B1 an kände jag direkt att Winston verkligen var till sin fördel. Han var så fin.

Så något hade jag nog fått igenom dagen innan på ridpasset på Häststället.

Första starten gick så-där.... Jag red för dåligt och åkte häst, släppte ut ramen, höll andan och Winston tittade på allt spännande som man kan hitta på att titta på inne på en dressyrbana.

Dommaren L.P gav mig goda råd till nästa klass: Övergångar, hallvhalter och ram....


Nästa start, också det en L:B1a, var vi taggade och koncentrerade.

Detta gav resultat. Winston var görfin och jag kunde RIDA på banan, avvägt och hitta bit för bit genom programmet.

resultatet blev 64.8%, en 8:a på serpentinbågarna och tre sjuor på allmäna intryck, bla. på hästens gångarter och ryttarens sits och inverkan  


  Protokollet från 2:a klassen


Eftersom jag var sist och vi låg före i tidsprogrammet, fick vi lite bonushjälp med mellantraven av dommaren.

Råden och instruktionerna gick rätt in och jag bara kände att denna tjejen vill jag rida MER för.

Frågade om hon undervisade och det gjorde hon väldigt sparsamt. Omständigheterna gjorde det dock lättare för henne att undervisa i Boråstrakten. Nu ska Anna-Lena och jag provrida för henne. Vi ska bara ringa och boka up henne   


Jenny är inte bara hästskötare hon filmade lite under sista ritten med sin mobiltelefon, ska se om jag kan få den filmen senare och lägga in här.


Väl hemma satt jag och slösurfade på Fb och där skriver min väninna Kicki, att hon säljer en sprillans nu Pikeur Diana, dressyrkavaj till vrakpris.

Vips hade jag Kicki i luren och en stund senare tittade hon in när hon ändå hade vägarna förbi och lämnade kavajen för att jag skulle få prova.

Den satt som en smäck och var GÖRSKÖN. Guud så fin och välgjord den är!

   Hittad bild från googel


Jaha, det är väl som vanligt, bra att köpa grejer av Kicki, varför frångå ett lyckat konsept, hon har ju redan sålt Winston, sadeln och nu kavaj till mig. Allt har ju bara varit hur bra som helst.

Hon har attans bra smak Kicki   


Nu har jag en svart dressyrkavaj till salu som är en kopia av Pikeur Diana str 40.

Av Cia Andersson - 6 september 2012 09:01

 
 
Ibland tappar man grepper en smula
och blir livrädd att falla
Vet att det gör ont att landa och är en lång väg att ta sig upp
när man känner sig otillräcklig och pusslet faller sönder
Är den största tillgång som finns
den kärlek och de rätt riktade ord man får av sina närmaste
Det skyddsnät som finns
som orkar se mina tårar
som orkar stå där för mig
Tack för att ni finns ♥
 
 
 
 

Av Cia Andersson - 19 augusti 2012 20:55

En sån vecka,

den började med halsfluss, insåg att jag var tvungen att gå till vårdcentralen. Väl där visade det sig att det var halsfluss. Halsmandlarna var jobbiga och det känndes som ett rivjärn i halsen.

Efter att en läkare kollat på mig blev det en remiss till öron - näsa - hals. Så nu blir det med stor sannorlikhet en operation för mig för att avlägsna halsmandlarna innom närmaste halvåret  ... eller något sådant.


Som väl var verkade penicillinen så att jag tog mig iväg till min E F T E R L Ä N K T A D E  ridkurs.

Det berömda KRÄFTRIDLÄGERET. Uppe hos Kajsa Ekdahl och Ulrik Eklund utanför Vara.

Allt fick ju anpassas efter status och dagsform. Grundarbete i lugn och ro kan man aldrig få för mycket av.

Dressyrpassen för Winston och mig blev väldigt odramatiska och lugna vi pysslade med att rida in och göra halter, övergångar och att hitta en bra uppbyggande grundform samt att jag skulle sitta lungt och fint och inverka med min sits i övergånarna. Susanne som var tränare på lägret hade största förståelse för vad VI behövde och klarade av i dagsläget och vi fick nycklar att fortsätta frammåt.

Susanne blev väldigt förtjust i min fina Gentleman och undrade om hon fick köpa honom. Jag fick massor med beröm för hur han rörde sig. "Winstons sämsta gångart är halt".. fast den förbättrade vi under kursen så att "dromedar" fasonen börjar blekna bort. Så nu svämar matte hjärtat nästan över av stolthet  .


Åsa Salétros kom och hade en uppvisning med arbete för hand med sin härliga Nordsvenska hingst Lapp Glans. Vi njöt av fina piaffer med väl vinklat bäcken och härliga passager. Lapp Glans höll även på att skolas att göra Levad, så det fick vi se smakprov på.

 

Underbara ekipaget Åsa & Lapp Glans. Foto: Kajsa Ekdahl


På lördagskvällen fick vi förmånen att få prova på W.E = Working Equitation

Ulrik hade fullt sjå at förklara W.E för oss förvirrade tjejer.

http://www.workingequitation.se/presentation%20we.html

Detta var verkligen jättekul. Det krävdes verkligen presition, konsentration och ett bra samspel mellan häst och ryttare. Här fick man verkligen kvitto på hur välriden man hade sin häst.

Vi provade på några av hindrerna som ingick i hinderbanan. Så som Bron, slalom, sidverts över bom, flytta mugg och fånga "ring " med lans.

 

Fina Winston trippar fint över "bron". 


Idag, söndag pressenterade Kajsa, tre av övninarna ur sin bok:

Hoppning för dressyrekipage.

En uppvärmingsövning med serpentinbågar.

En studsövning.

och en smidighetsövning.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153436954&gclid=CPvlyvCy9LECFcItmAod0kgAIA

Köpte med mig ett exemplar av denna bok som kajsa givetvis singerade åt mig & Winston   

Det ska bli så kul att plocka övningar ur boken och fortsätta att träna framöver. Har inte hunnit läsa så mycket i den ännu.  Av det lilla jag hunnit med vill jag verkligan ge boken mina varmaste rekomendationer. Även om man inte är dressyryttare så hittar man många trevliga och pedagogiskt upplagda övningar som är väl genomtänkta och snyggt illustrerade i boken.

   Foto: Ulrik Eklund

Som vanligt uppförde sig Winston som en riktig gentleman.

Han är verkligen en "handväska" (ryttarfiks uttryck)

Penicillinet gjorde sitt

och alla underbara människor som gjorde detta suveräna ridläger möjligt så att jag kunde delta

ska ha en STOR ELOGE!  för det   Ingen nämnd och ingen glömd.

TACK för allt!



Av Cia Andersson - 29 juli 2012 09:38

Häromdagen hämtade vi Eric från hans ridläger på Slottsgårdens häst och ridskola i Skepplanda.

I Erics fall så är han mer försiktig än storebror eftersom han varit med i en olycklig situation, åkt av rejält och blivit rädd.

Sedan dess har han varit nöjd med att rida hemma med mig och gå på hästpromenader om jag leder och på Winston. Han har även ridit lite själv i paddocken. Fast det har varit Winston som har gällt. Eric är även lite pysslig och kan be att få borsta och gå ut och beta Winston utanför stallet hemma på Applagården.

 

Eric och Winston klara för hästpromenad runt Nordtorp.


När vi hämtade Axel på hans ridläger bad han själv att få åka på ett eget läger då en av hans bästa vänner, Sara, skulle dit på lägret med Cowboy och Indian tema.

Som hästtokig mamma blev jag överlycklig och naturligtvis skulle Eric ochså få åka på RIDLÄGER!

Detta läger var ett dagridläger. Men Saras familj hade bestämt sig för att campa i Kungälv så då fick Eric bo med dem på campingen nattetid. En mycket stolt och nöjd Eric konstaterade att han fick två semestrar på en gång. Ridläger och Camping.


Film från uppvisningen:

http://www.youtube.com/watch?v=OysVaxpzjoQ&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp



I trygga händer lämnade jag även över Eric till Camilla och hon har tagit hand om honom så bra. Hem fick jag en NÖJD lycklig och trygg unge som verkligen har hittat tillbaka på hästryggen igen.

Eric hade fått prova på att rida på flera av Camillas underbara ponnyer och den som han gillade mest blev shettisdamen Nellan på 20 år. Han red även Teddy (som Axel hade på sitt läger), söta Zilla och så en vit sagoshettis vid namn Emmy. Allihopa är supergoa och trygga.


   

Älskade Nellan och Eric i full indianmundering. Uppklädda till uppvisningen.






Av Cia Andersson - 26 juli 2012 16:55

Sitter här och tårarna faller.

Våra bästa vänner familjen uppe i Vatthult ringde i morse, de hade hittat sin 21 åriga fjordhäst Sally i hagen. R. trodde att hon fått ett fånganfall igen.


   Sally med fläta i pannluggen.


Jag gjorde mig i ordning och åkte upp, laddad med fenylbutasol. Väl i hagen insåg jag att, Nej. Fång var det inte.

Sally hade jätteont, men inga symptom på fång. feber, hög puls och bukandades.

Vi fick med massa om och men in henne i stallet och tvättat av henne med svalt vatten.

Jag kände starkt att det var något fel, RIKTIGT fel.


Min väninna R. fick tag i verterinärerna i Vårgårda som kom relativt snart. Det var en jätterar och duktig kvinnlig veterinär som kom ut till oss.

Länge och väl undersökte hon Sally, tarmljuden var väldigt svaga och hon hade hög feber, slemhinnorna i munnen var lilaaktiga....

Hon fick dropp och smärtstillande. Fast det hjälpte inte speciellt mycket.

Veterinären kollade henne rektalt och hon slangade henne. Jösses vilken äcklig lukt det blev. Hon gjorde även något slags tarmvätskeprov från buken. Då skulle vätskan vara som vitt vin. Jag assisterade och höll röret som fångade upp vätskan

- Den var röd som hallonsaft.

- Det knöt sig i magen på mig.


Under allt vi gjorde med Sally uppförde hon sig utmärkt och med bravur. Sally hade ONT och bet ihop och KÄMPADE.


Efter några timmar med dropp och noggrann övervakning, blev hon inte bättre.

Det fanns bara en utväg.

Att låta älskade, fina, snälla goa Sally att slippa och gå vidare till de evigt gröna ängarna.


Att köra iväg Sally som var född på gården och inte varit därifrån sedan hon var 3 år på en premiering, tvinga in henne i en transport och åka till klinik, fanns inte på kartan.

Dessuton är en buköppning på en häst som inte är igång över huvudtaget och som levet sitt liv med att vara gårdshäst... Det skulle vara väldigt dålig prognos för att lyckas med det. Det som däremot är säkert, är att man skulle åsaka fina Sally massor med stress och lidande för något som ändå vore dömt att misslyckas.


Så idag i solskenet fick hon sluta sina dagar på gården uppe i vatthult, där hon en gång även började sitt liv som liten sprallig fölunge.

Sally levde som godmodig häst och ett riktigt hästliv i alla sina 21 år tillsammans med sin bundförvante Sandra.


Nu är Sandra ensam kvar, så vi får försöka hitta en kompis till henne. Någon SNÄLL ponny som har fångkänningar och  har samma förutsättningar som Sandra och vill leva sitt liv som gårdshäst och just vara HÄST uppe på Vatthult.

Har varit tillbaka till Vatthult i kväll igen bara för att det kändes bra och skönt att kunna göra det för oss alla.

R. och jag har suttit och pratat, vad hon känner nu är att en äldre fjordhäst skulle vara perfekt och det är det som hela familjen vill ha som ny kompis till Sandra. Just i detta fallser vi ju fång som en fördel....


        

Veckan efter att Sally gått bort fick vi tag på en ny kompis åt Sandra. Rosita hittade "tjocka Lisa" 22 år nere i skåne, så vi åkte och hämtade henne. Lisa är också en fjording med en hel del attityd, men det verkade som om tjejerna fann varandra.


   SANDRA   

Fredagen den 17 augusti, hittade Rosita Sandra i hagen, hon var kall och mådde väldigt dåligt. Veterinär kom ut och de konstaterade att Sandra hade kolik, så det blav promenering med Sandra och så fick hon säkert någon medicin (jag var bortrest, så jag har ingen koll). På lördagen var Sandra värre. Veterinär kom ut och undersökta henne rektalt. Alla symtom pekade på tarmvred och Sally hade väldigt ont.

Sandra fick somna in på gården uppe på Vatthult, 26? år gammal. Även hon väldigt sörjd och saknad. Sandra var den hästen som gillade att jobba i skogen. När hon var yngre drog hon ut mycket virke på gården uppe i vatthult.

Vad vi misstänker kunnat orsaka Sandras död är att hon belv orolig och magen kom ur lag i samband med att Sally försvann för henne. Fjordhästar är ju såna att de inte visar stress och om de har ont utåt. De är "hårda" hästar.

Sen blev det tarmvred på det.

 



Nu går alltså Tjocka Lisa själv uppe i vatthult. Nu håller vi utkik efter en ponny, som ska gå på magertbete och fodras som en fånghäst. Som bara får gå uppe i vatthult som sällskapshäst och där det finns en ägare som för en billig slant kan få lov att ha sin häst på halvt om halvt lösdrift. Där det finns stall, men hästarna i huvudsak går ute.

 
 

Presentation


Detta är en blogg som handlar om det som kretsar runt mig och mitt liv. Familjen, HÄSTEN och det som ligger mig varmt om hjärtat.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards