lantlollan

Alla inlägg under september 2012

Av Cia Andersson - 30 september 2012 21:42

Detta var min mormors slagord och hon blev 97 år. Bodde själv och var en riktig stålmormor ända till sista året.


"Skit, den som ger sig" sa hon och "tvi" spottade i nävarna.

För en som inte kan västergötlands dialekt, från en dam som var född 1910, kan jag berätta att det betyder på mordärn svenska:

"FAN! för den som ger upp". och "Ryck upp dig och kom igen nu bara!" " se till att ta tag i ditt liv!"


Lite seg och så. Men så lätt förgås man inte.

Idag har jag minsann varit ute flera gånger och pussat mycket på mina älsklingar.

Här är en bildserie som Anna-Lena har tagit.

   

 

Detta ger mig energi och återhämtning!


  VARNING!

farligt att pussa hästar på mulen, man kan bli biten i ansiktet (fast jag orkar inte vara förståndig jämt).


 

Hunden som ler så ofta: Habibi "the hooligan"


 

och min kloka fina, Cindy


Ja och som ni märker så har jag orkat sitta upp framför datorn idag   


ANNONS
Av Cia Andersson - 30 september 2012 08:06

Nu handlar det om veckan som varit och det som hänt med mitt hästeri. TACK!   vare mina goda vänner och vårt kollektivstall Applagården.


I onsdags flyttade Belinda in till oss. Anna-Lena har flyttat in henne (med hjälp av fd ägaren til Belinda)och vi har haft massor med SMS och korta telefonsamtal (har ju varit rätt så tystlåten, har alltså mycket att ta igen   ). Sen har Anna-Lena fått sköta om finaste Belinda. Meningen var ju att hon skulle hjälpa till lite med henne och att vi ska ha henne på foder, typ ha delad vårdnad om henne och att Anna-Lena och dottern Hanna ska komma och rida lite.

Fast denna veckan fick vi tänka om.


 

Axel, Eric, jag, Elisabet, krisse Sara, Jenny och Peder tittar på när vi släpper ihop hästarna på fredagkvällen.


Krisse och Anna-Lena har skött om Winston, han har fått en ledig vecka. Har gått i hagen och varit häst.

 

Winston har haft uppgiften att göra Belinada hemmasadd.


Igår orkade jag i alla fall att vara i stallet och borsta Wiston och peka på sånt som skulle göras. Jag fikade och drack kaffe, vilket jag inte gjort på denna veckan innan   

Sedan tidigare hade jag satt igång och dragit ihop så att grabbarna, Krisses, Peder och vår snickare Micke, skulle bygga höhäckar åt oss (detta var bestämt i god tid så att alla skulle kunna).

Igår byggde de en fantastiskt fin höhäck (första av 3). Ett riktigt mönsterbygge.


 

Winston inspekterar, höhäcken. Det ska ställas en rundbal i den. Kvar att göra är att montera plåttaket på den. Den blev så FIN och jag är otroligt glad och nöjd över grabbarnas fina jobb.


Axel hade träningshopptävling på häststället igår.

Kicki, visste att jag inte skulle orka vara med där så mycket och supporta Axel, så hon tog honom under sina vingar trots att hon höll ihop allt annat. Jag fick komma och vara åskådare.

Axel var så duktig han red en felfri runda på 60 cm på sin älskade Casanova. Hans stora favorit på hästställe. En pigg ponny med ett hjärta av guld. Så ärlig och trevlig.

På häststället fick jag även en pratstund med marion som är Roseas ägare sedan i våras (Jag ägde Rosea innan).

 

Axel och Casanova


Youtube klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=m9rwAK3rH2g&feature=share


Efter den rundan konstaterade min mor, "Jaha, nu vet vi vem som ska sköta hoppningen i er familj."


Maken var bortrest, jobbade på TTA Racet i Göteborg.

 

Vad jag tror så verkar Volvoteamet vara nöjda med sässongens prestationer :-).


Mamma kom hit och höll ihop tåtarna hemma med barnen och mat och allt det där som man måste ha koll på i ett hem   


Killarna har även fått göra sin premiärritt på Belinda hemma i paddocken. Anna-Lena har hjälpt dem och sett till att allt gått så bra som man kan önska .  


 

Eric styrde runt lite slalom mellan koner.


Det är han som är den ryssliga av killarna som borstade tillsammans med A-L. Belinda är rätt pigg, så vi ska nog ha lina på henne om vi ska göra något mer än skritt.


 

Meningen var att vi bara skulle skritta och trava, men det blev visst en galopp åt båda hållen. Axel njöt av lycka och jag satt med ett lyckligt leende.


Här följer ett par hagbilder som Anna-lena har tagit på Winston och Belinda. Nu går de tillsammans med kärleksparet Noppan och Shalle så att Belinda ska få bekanta sig med ett par hästar till innan ihopsläppet i stora hagen och flocken:

       

Winston har varit häst och tagit sitt ansvar att faktiskt motionera lite också. Samt gjort lerinpackningar så att han skulle hålla sig vid god vigör.

ANNONS
Av Cia Andersson - 30 september 2012 00:02

Nu vet jag att kroppen kan tillgodogöra sig 1liter vatten i timman och njurarna klarar av att ta vara på 20 cl i timman. Om man sakta får i sig det så vätskesätter man kroppen på ett sätt som är lagom för kroppen.


Fick halsfluss igen i måndags kväll.

Denna gången var det riktigt jobbigt, halsmandlarna svullnade upp så att jag bara kunde få i mig flytande föda och allt smakade bara äckligt!

Febern blev rätt hög och hade toppar på 40 grader Celcius, så kom huvudvärken som ett brev på posten.

Låg helt utslagen och kom inte ur sängen på två dagar.

Maken sa att det var en "förkyldning som män åker på som jag fått"

Så fort jag försökte få i mig något i lite "större mängd" så kom det upp direkt igen.


På onsdag morgon såg jag till att ta mig ner till Vårdcentralen och där tittade en sköterska på mig och såg till att jag fick Kåvepellin. Körde så SAAKTA och kröp fram på vägen, kände mig helt slut och lyckades klara av mitt otroliga ansträngande läkarbesök.


Väl hemma igen blev det sängläge.

Kåvepellinen skulle tas mellan måltiderna, så den var ju enkel eftersom jag inte kunde äta och fick i mig vätska genom isbitar. Jag smulade ner penicillinen i vatten och drack upp sörjan - inte gott. Vågade knappt tillsätta någon vätska mer eftersom jag inte ville kräkas upp penicillinen.

Tackade min lyckliga stjärna för stolpiller och tog diklefonac den vägen få att jag kunde uthärda värken som jag får när jag inte kan röra mig.

Huvudvärken tilltog och på torsdag kväll var jag så yr att jag inte kunde resa mig normalt, tog pulsen och den låg på dryga 40 slag/ minut. Tempen pendlade från nära 39 grader och ner till 35 grader.

Fortfarande fattade jag ingenting varför jag bara blev sämre. Jag låg ju still o vilade!


Ringde 1177 och där fick jag rådet att ta mig in till AVC (akutvårdcentralen) frågade om den låg vid lasarettet och de sa de att den gjorde.

Så jag fick hjälp av en god vän att bli körd till akuten då maken var upptagen på jobb.

När sköterkskan tog in mig pratade vi lite och jag nämnde att det var väl bra med att man fick tid när man ringde 1177... då visade det sig att jag inte alls var på AVC, för den låg inne i stan vid Södra torget. Tydligen så visste de inte något om geografiska förhållanden när man ringde 1177, eftersom de tog emot samtal från hela sverige.

Då fick vi kuska vidare och ta oss ner dit, det skulle gå mycket snabbare att få träffa en läkare där.


Väl på riktiga AVC fick jag också träffa en läkare. Såg denne läkaren i väntrummet strax innan han hämtade mig och sa åt min följeslagare att "se för sjutton till att jag inte blir ensam med honom". Kände bara rent ut att jag inte skulle trivas med honom.

Självklart blev jag hämtad av just dene läkare.

Han visade oss (för jag såg till att få med min följeslagare) in på ett rum och bad mig sätta mig på en brits.

Synade mig från topp till tå, sittande i sin läkarstol med armarna i kors och såg sammanbiten ut.

"Jag är här för att jag mår dåligt, sa jag"

Jo, det hoppades han att jag gjorde eftersom jag var där (och tog upp dyrbar läkartid).


Jag berättade om min halsfluss (andra halflussen i höst) och att jag fått penicillin, men att jag bara mådde sämre hela tiden.

Vid detta laget hade jag rejält med yrsel, ljud och ljuskänslighet (spännande att vara hemma med två killar på 8 o 11 år och att försöka få det vardagliga att funka med dem, då).

Han visade mig ett papper där det stod en lista på prover och gjorde klart för mig att bara knappt hälften av dessa kunde  göras eftersom jag gick på penicillinbehandling.

Järnvärde och några till kunde man ta. "- ok, tyckte jag ta de proverna som går då, järnvärdet är väl alltid bra att veta". Det blev inga prover.


Frågade honom om han trodde att jag var en hypokondriker, vilket han svarade att HAN INTE SAGT (det hade han inte heller, men man kan ju tänka saker....).

Han beslutade sig i alla fall för att ta en titt i halsen och medgav att mina mandlar var rejält inflammerade och svullna.

Jag berättade att jag stod på kö för att få operation, såg bara hur det lyste "hypokondriker!" i hans utstrålning när han sa "vaddå för operation??

Då visste jag inte om gråten i halse skulle få komma fram. Antagligen var halsmandlarna för svullna för det så jag blev arg istället och han skulle inte få njuta av att få mina tårar som en seger för hans ego.

Så jag svarade att jag skulle operera bort njurarna, då hajade han faktiskt till, så jag tilllade att det faktiskt var halsmandlarna vi pratade om - det var naturligtvis dem som ska få komma under kniven och lämna mig för gott.


Läkaren kundgjorde att han inte kunde hjälpa mig i alla fall utan bad mig åka hem och låta penicillinen verka.

Rejält yr, ledsen och förnedrad gick jag ut därifrån i höstregnet, med gråten i halsen och helt slutkörd.

Min följeslagare nöp mig på ovansidan av handen, skinnet stannade kvar i "nypan" och gick sakta tillbaka.

(Borde jag ju oxå veta att man kan göra för det gör man ju alltid innom djurmedicin).

"- Cia du är utttorkad".

Sen fick jag komma till rätt ställe och få vätskepåfyllning sakta och sökert på ett proffisionellt sätt, fick även i mig salter och sånt som jag tappat.

Ändå lyckades jag svimma den natten...


När vätskebalansen började komma i balans igen, var det som om någon satte i min energikontakt och saker började sakta men säkert fungera igen.

Väl hemma dagen efter, såg jag till att ringa upp chefen på AVC för att berätta om min upplevelse hos dem. Hon var inte inne just då så jag bad att hon skulle ringa upp mig.

Chefen på AVC i Borås var en mycket rar och tillmötesgående kvinna som tog mitt dilemma på fullaste allvar.

Hon skulle prata med den aktuella läkaren på måndag och sa att det nog skulle vara svårt att hålla mig helt annonym med dessa omständigheter tt han skulle känna igen mina symptom. Jag svarade att det gör mig inget om hon nämner mitt namn och det kändes så skönt att jag inte var ensam med denna läkaren utan hade min trygghet och mitt moraliska stöd med mig inne hos läkaren.


Det som förvnår mig är att han inte tog något blodtryck, inte kollade puls eller tog feber. Lyssnade inte heller på lungor? Kände inte heller på halsens lymfkörtlar (inte för att jag känner att jag ville att han skulle ta på mig för den delen).


Så tänk på det!

DRICK VATTEN!

Vätskebrist är väldigt farligt och kan i värsta fall leda till döden på ett plågsamt sätt.

Är du görsjuk och kräks, så kan man i alla fall sakta sippra i sig  minimum 20 cl i timman, som njurarna behöver....

Ett riktigt bra trix är att använda sportdryck, eller "återhämtningsdryck". man är med största sannorlikhet inte sugen på det med det är bara att gilla läget.

 

Av Cia Andersson - 22 september 2012 16:48

Så har jag också hamnat i ponny-yra.

Ska bli ponnymamma - minsann.


Häromdagen blev jag erbjuden en D-ponny som ägs av min väninna A-L.M och hennse dotter.

Ponnyn är en järnlady på 24 år korsning welsh - arab. Hon har tävlats upp till 125 cm i hoppning och gått SM.

Nu undrade A-L om vi hade plats för henne hos oss.


Efter lite funderande och prat kom vi fram till att hon gärna kan bo hos oss. Hon ska ha ett aktivt pensionärsliv hos oss. Trivas i flocken i hagen och vara läromästare främst åt Axel några dagar i veckan, Eric ska också rida på henne. A-L och hennes dotter ska rida henne då och då och Axel skulle kunna få hjälp och vägledning av dottern H. i ridningen och i hoppningen.

Vi ska rida ut med henne och barnen ska få rida lite små lektioner på henne. Sen om det faller sig så ska hon få komma ut på små clearounder.


Redan på Onsdag kommer fina Belinda att flytta hem till oss. Hon är inte igång utan ska sättas igån lungt och fint, vilket bara är en fördel eftersom hon kan vara rätt taggad om hon är i full kondition.

Belinda är en pigg dam med egen motor, en "Casanova häst" (jämför med Axels favoritponny på Häststället, för att han ska förstå hur hon är).


Jag återkommer med bilder på Belinda i morgon, när vi varit och tittat på henne. Hon ska nämligen på "Häst-spa" först och bo på tävlingshäststall ett par dagar för att bli avmaskad och friserad och badad.


Både Axel och Eric är fulla av förväntan och vi har tittat på ett youtube klipp på henne massor av gånger.

http://www.youtube.com/watch?v=MoecRIP5W10&feature=share


 


Idag söndag den 23/9 har vi fått träffa Belinda uppe på Bohem, nu njuter hon på Bohems-spa, av hästbad och frisering. Både Axel och Eric fick hälsa på henne och vi blev väldigt förtjusta.

Hon är i bra skick, välhållen och i bra hull med fin överlinje och mer muskler än vad jag förväntat mig.

Hovarna var också fina, så mycket bttre än vad jag hoppats på där också. Ska ta med raspen och underhållsfixa med dem lite tills vår hovverkare kommer nästa gång.

 

Vackraste Belinda, med capuchong över huvudet som alla rockstjärnor har nu för tiden.





Av Cia Andersson - 22 september 2012 15:58

Nu har jag varit uppe på Häststället och ridit i ridhuset och övat läxan.

Ibland blir man knäpp på hur knepigt det kan vara att få till det.


Här gäller det att ha TÅLAMOD, både som häst och ryttare. Att bara göra ett ledande tygeltag åt vänster och att låta hästen följa tygeltaget och att skåla ur innersidan. Visst är det lätt - TJENA!

Fick göra ett par yogaövningar omvandlade för att funka till häst för att först och främst öppna min vänstra sida.


Sen satt vi i skritt och ledde åt vänster innerskänkel på plats och inner ledande tygeltag utåt "uppåt" för att inte bli trängande. Ett steg åt sidan med inner bak och så ett steg framåt med ytterbakben. Långsamt så att JAG hinner.

I en stor framdelsvändning, som fick bli som öppna på volten.

Sen fram i trav. Långsam arbetstrav och tillbaka till skritt och om igen. I båda varven. Därefter gick vi över till bakdelsvändningar och slutor ungefär på samma sätt.

Att en så simpel sak som att bara få ett ledande tygeltag och en böjning åt vänster ska bli så svår att få till. Skyller inte på Winston (bara) men det ska bli intressant att se vad tandläkaren har att säga när hon kommer i mitten av oktober.

Jag vet ju att ibland så hamnar man i små låsningar och då är det lika bra att lirka sig igenom det och att noggrannt och konsekvent reda ut situationen. Speciellt när det handlar om grundstenar som detta är. Allt har sin tid och det är bara att rida igenom och försöka GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT.


Lägger in en bild på godingarna när de stod under taket i en av våra hagar och höll sig torra i går.

Det regnade hela dagen och verkligen öste ner. När jag tog in så var Winston faktiskt TORR.


 

Shalle & Winston under taket och håller sig torra, Duktiga och kloka killar

Av Cia Andersson - 21 september 2012 08:01

Long time no see.

Dags att hitta grundstenarna (igen) - alltid lika aktuellt.

Igår kom äntligen A.M och höll lektioner för oss igen. Winston och jag tog oss upp till Bohem för vår lektion.

Underbart att träffa gänget på Bohem igen, de är så härliga   


Lektionen var så bra. Jag hade satt Winston i för tight form och ridit på honom för fort samt lyckats få honom på dubbla spår i galoppen (är i allafall konsekvent, för det var i båda varven. Blir lätt så när man rider på ängarna).


Först och främst fick vi lossa honom i bogarna genom stora framdelsvändningar, noga med flytta undan åt sidan och kliv fram med ytter bak, samt lägga till ställning och böjning främst åt vänster och att ge plats på yttersidan och låta honom komma fram med halsen och upp med manken.

Detta gjorde vi i båda varven. Därefter ökade jag ut volten i skritt och såg till att han fick komma fram med halsen och böja sig runt inner skänkel, noga med att han skulle följa mitt inre tygeltag och noga med att ledande tygeltaget gick rakt ut från sidan (tänka fram mot bettet och uppåt mot taket, för att inte hamna med handen ner mot mitt lår -speciellt i vänster varv).

Sen fram i trav och fram i arbetstrav, med vila i steget.

 Så dax att sansa mig.

Red på volten och koncentrerade mig på detta. Så småningom gick vi ut på långsidorna och lät Winsto själv bjuda på mer framåt och där kom mellantraven. Inte speciellt forserat utan bara lite mer framåt och så se till att vara mjuk och fin så att jag inte förstörde förtroendet han återfått igen.


I galopparbetet gjorde vi samma övning, där tänkte jag öppna i båda varven och då fick jag honom att spåra rätt. Först på volt och minskade volten, gav honom plats framåt så att manken kom upp och han själv blev lite djupare. sen ut på fyrkanten och låta Winston själv rulla på och öka språnglängden.


Rider jag honom för fort och forserar honom så tappar han bjudningen. Inget nytt under solen och jag vet att om Markus Holst läser detta kommer han direkt att fråga mig om jag minns vad han lärde mig när han hjälpte mig att hitta riktig bjudning i Romantique i slutet på 90 talet. Bara genom att låta honom själv få hitta sans och balans i låg form och mer sansat tempo och en generös form där han fick plats framåt.

SLUTA JAGA HÄSTEN. BASTA!!


Jag ska lägga in framdelsvändingar (vilket jag faktiskt valt att göra senaste tiden) och bakdelsvändningar. Med generös böjning och gärna lite vidare. I långsamt tempo steg-för-steg  sida, fram,sida, fram.


Nu kommer A.M förmodligen nästa tisdag och då vet i sjutton om jag kan få till träning. Hon kommer med ojämna mellanrum och jag har sagt att jag ska försöka vara med och försöka ordna så att jag kan. Sen ska jag vara glad för det som blir.

Är görsugen på att fortsätta jobba med detta i helgen, ska jag upp till ridhus och ÖVA igen.

Sen jäklar ska jag få min vänsterhand att gå åt rätt håll.


Winston blir så fin när jag gör rätt och jag ska förvalta honom på bästa sätt. Han ska slippa alla misstag som Romantique fick stå ut med även om jag märker att jag lätt upprepar mig med mina ridmissar och faller tillbaka.


Nu focus på det som SKA vara.

Så blir det även läxa på galoppfattningarna, förberedelser, fattning klart. Så skrotar vi ridskolefattningarna med det också.


Kanske inte så kul inlägg denna gången, men detta är för mig. För att göra det som är viktigt mer tydligt och klart.


  Love my Winston   

Av Cia Andersson - 15 september 2012 20:20

I morse bar det av med siktet inställt mot Hulta i Hällningsjö.

Anna-Lena och jag hade sälskap dit med var sitt ekipage och till hjälp hade jag med min söta tävlingshjälpreda Jenny.

   Jenny & Winston


Jag har nog aldrig varit så dåligt förberedd inför något som ska liknas tävling.

Förutsättningarna har ju varit helkass, har ingen att skylla mer än mig själv och nu jag har lovat mej själv att minsann köra upp och rida i ridhuset någon gång per vecka. Presitionen på ängen blir inte den ultimata, det är bara så.

Tack och lov har jag ridit lite för Jossan, hon är verkligen duktig och hjälper mig med ridningen.

På fredagskvällen åkte vi upp till manegen på Häststället och red ett halvtaskigt pass, att det blev så var just för att jag som pilot var matt och orkeslös så att Winston bara flöt iväg och tappade allt som liknade ram och form.


Nåväl, min fredag började ju rätt så knasigt när jag var och tog prover på lasarettet och lyckades tuppa av i samband med provtagningen. Efter ett antal stick fick de vad de skulle ha i alla fall.


Summan av kardemumman på lasarettet bestämdes att jag ska operera bort mina halsmandlar  innom en överskådlig framtid. Resten av proverna är inte klara, antar att jag läckt B1 vitaminer, folsyra och järn igen eftersom jag har så lätt att svimma av. Så det är väl bara att sätta igång och knapra vitaminer och så järntabletter igen.


Efter förmiddagens läkarbesök o provtagning gick jag glad i hågen, något matt till jobbet och så hem och iväg för att rida lite ordning på hästen.

Mamma, hade kommit och körde markcervice, för barnen o hundarna. Underbara mamma   



Winston kom i ordning och blev putsad och flätad så som sig bör inför en dressyrträning. Ska det gå åt skogen så ska det göra det med STIL.

Mina förväntningar var minst sagt lågt inställda, vi skulle iväg och träffa folk och ha trevligt i alla fall.

så som man alltid har när man kommer till Hällingsjö och deras trevliga och väldigt välorganiserade tävlingar.


På framridningen till första L:B1 an kände jag direkt att Winston verkligen var till sin fördel. Han var så fin.

Så något hade jag nog fått igenom dagen innan på ridpasset på Häststället.

Första starten gick så-där.... Jag red för dåligt och åkte häst, släppte ut ramen, höll andan och Winston tittade på allt spännande som man kan hitta på att titta på inne på en dressyrbana.

Dommaren L.P gav mig goda råd till nästa klass: Övergångar, hallvhalter och ram....


Nästa start, också det en L:B1a, var vi taggade och koncentrerade.

Detta gav resultat. Winston var görfin och jag kunde RIDA på banan, avvägt och hitta bit för bit genom programmet.

resultatet blev 64.8%, en 8:a på serpentinbågarna och tre sjuor på allmäna intryck, bla. på hästens gångarter och ryttarens sits och inverkan  


  Protokollet från 2:a klassen


Eftersom jag var sist och vi låg före i tidsprogrammet, fick vi lite bonushjälp med mellantraven av dommaren.

Råden och instruktionerna gick rätt in och jag bara kände att denna tjejen vill jag rida MER för.

Frågade om hon undervisade och det gjorde hon väldigt sparsamt. Omständigheterna gjorde det dock lättare för henne att undervisa i Boråstrakten. Nu ska Anna-Lena och jag provrida för henne. Vi ska bara ringa och boka up henne   


Jenny är inte bara hästskötare hon filmade lite under sista ritten med sin mobiltelefon, ska se om jag kan få den filmen senare och lägga in här.


Väl hemma satt jag och slösurfade på Fb och där skriver min väninna Kicki, att hon säljer en sprillans nu Pikeur Diana, dressyrkavaj till vrakpris.

Vips hade jag Kicki i luren och en stund senare tittade hon in när hon ändå hade vägarna förbi och lämnade kavajen för att jag skulle få prova.

Den satt som en smäck och var GÖRSKÖN. Guud så fin och välgjord den är!

   Hittad bild från googel


Jaha, det är väl som vanligt, bra att köpa grejer av Kicki, varför frångå ett lyckat konsept, hon har ju redan sålt Winston, sadeln och nu kavaj till mig. Allt har ju bara varit hur bra som helst.

Hon har attans bra smak Kicki   


Nu har jag en svart dressyrkavaj till salu som är en kopia av Pikeur Diana str 40.

Av Cia Andersson - 6 september 2012 09:01

 
 
Ibland tappar man grepper en smula
och blir livrädd att falla
Vet att det gör ont att landa och är en lång väg att ta sig upp
när man känner sig otillräcklig och pusslet faller sönder
Är den största tillgång som finns
den kärlek och de rätt riktade ord man får av sina närmaste
Det skyddsnät som finns
som orkar se mina tårar
som orkar stå där för mig
Tack för att ni finns ♥
 
 
 
 

Presentation


Detta är en blogg som handlar om det som kretsar runt mig och mitt liv. Familjen, HÄSTEN och det som ligger mig varmt om hjärtat.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lantlollan med Blogkeen
Följ lantlollan med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se