Funderar på att skaffa mig en ny hobby.

Idag har jag cyklat med maken och äldste sonen till vänga kvarn för att fika. Bobben sa att rundan var 4 mil. Fast det var den ju inte, det var 5 mil och dryga 600 höjdmeter men i lugn takt.

Hade inte Axel och hans kompis Erik varit med så hade jag gärna ökat tempot. Att cykla montainbike på lite roliga och fina vägar i vackert väder var helt klart en trevlig syselsättning.

Innan på dagen har jag rastat hundarna och Winston i sjön. Axel filmade och kommenterade:

http://www.youtube.com/watch?v=HRhJ9Pv5fSs&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Axel stod på strandkanten och hade inte doppat sig, men det hade Habibi gjort och hon skakade sig glatt, när hon kom upp brevid Axel.

Man får ju inte roligare än man gör sig och nu funkar min kropp så nu passar jag på att njuta av att använda den.

vädret gör ju livet helt underbart nu också   

Sol, sol sol, äntligen är du här!

(så att höet kan bli slaget och vi kan NJUTA av sommaren)

Eric tillbringar veckan på ridläger med indian och Cowboytema på Slottsgårdens häst och ridskola tillsammans med sin kompis Sara.

Här är han på ridlägrets första ritt med fina Teddy och Jenny som hjälpte honom litegrann.

har pratat med honom i telefonen ett par gånger och han är så nöjd och glad   .

Nu orkar vi inte vänta längre.

  solen lyser med sin frånvaro, så nu får vi nöja oss med att kalla det för vackert väder, om det inte regnar och om termometern börjar närma sig 20 + grader.

Varje sommar vill jag ha en period med simträning. Detta är i min egen "cia-filosofi" en mycket bra träning för alla oavsätt art eller kön.

Jag tycker att hästarna blir väldigt fina i bakbenen och stärkta i hela kroppen. Simningen främjar speciellt bogfriheten och bygger upp dem i hela kroppen på ett fantastiskt och skonsamt sätt.

Därför vill jag gärna, om möjligt få in simmningen i en period just för att det är en så positiv träningsform (om man gör det på rätt sätt).

Man ska veta att det inte är riskfritt och att hästarna kan bli skrämda om man pressar dem eller forserar dem. Bär man sig dumt åt kan det sluta i katastrof både för hästen och den som är med och simmar.

Som i alla situationer vill jag ha min häst väluppfostrad och lyhörd. Vem som har ledarskapet har vi för länge sedan gjort klart hemma på trygg mark.

Jag brukar ha repgrimma på Winston.

Badskor är att föredra för oss tvåbenta, hästhovar här inte så sköna att hamna under och man ser inte botten så man har lite dålig koll på var man sätter ner fötterna....

Nää, jag blir aldrig vuxen, har barnasinnet i behåll och tänker fortsätta så. Vad tycks om mina diskreta badskor   

Habibi är också i och simtränar, hon håller sig nära land och hoppar och skvätter i vattnet.

Cindy håller sig tryggt på torra land, hon anser att vatten är till för att drickas och "thats it".

Lite kringelikrokigt bland stenarna i och ur vattnet. Winston är duktig på att låta sig och bli guidad på den kluriga biten. En riktig GENTLEMAN.

Mitt upplägg för simträning:

1:a gången för sässongen på simvan häst. Går i vattnet och simmar en eller två KORTA bitar med paus imellan.  (Har man inte häst som är van att simma rekomenderar jag en dryg vecka med vänja sig att gå i vattnet träning och bara att känna sig trygg och lugn med situationen, går inte in på der just nu.. men har planer på hur det går till också "enligt Cia metoden").

Sen brukar jag nöja mig med att simma varannan dag. Dagen imellan låter jag oftast min häst gå och skrota i hagen med flocken

2:a gången, simmar lite längre...

ökar simsträckan gång för gång så får man känna sig för vad som känns lämpligt utan att överanstränga hästen. Det är jobbigt för dem att simma. Simmar hellre fler gånger och korta snuttar.

Jag sitter aldrig på hästen när han simmar, däremot kan jag låta honom bogsera mig. Jag håller mig "nära ytan" och har koll på var benen är. Frambenen kan gå högt upp framför hästen och bakbenen kan sparka ut rejält bakom hästen och så under den också naturligtvis.

Det är helt otroligt, nu har jag haft drygt 2 veckors semester och vi har bara haft regn.

Visst har solen hunnit titta fram litegrann, sen har det liksom inte kunnat hålla sig utan kommit en regnskur bara för sakens skull.

I måndags var vi på Liseberg, vi hade fått ett litet fotouppdrag med hela familjen och barnen fick ta med sig var sin kompis. Stefan K. mötte oss på Liseberg, han är Lisebergs egen fotograf. Han är en mycket trevlig och sympatisk kille.

Axel och hans kompis fick ta fotograferingen i "Kanonen", sen var Axel + kompis och Eric och jag med på både fotografering och filmning i "Balder".

- Åh, så kul det är med berg och dalbanor, jag är barnsligt förtjust i att åka kill-i -magen grejjer och njöt i fulla drag. Vi fick även "fri åktid" och då åkte vi allt möjligt. Vi tjöt och skrattade så att vi fick ont i magen.

Balder är ju helt klart min favorit, men även Kanonen var himla skön. Som Bobben sa, när han örertalade mig att provåka Kanonen. " Det är en jäkla acceleration och sen är den rätt så avkopplande"... Nåväl kanske inte riktigt.. MEN KUL i alla fall. Axel tog med mig upp i den första gången och sen blev det fler åkturer i den.

Eric och hans kompis Sara blev fotograferade inför 2012 nya kaninlands lanseringen och de var så duktiga.

I söndags kom denna bilden i GP på Eric & Sara

 Bilden är fotograferad i tidningen av Gerd Zetterberg

Winston har ridits i lite lagom takt och lite omväxlande. Igår hade vi ett myspass i dressyr Barbacka och häromdagen hade Axel och jag lite "Terränghoppning till husbehov" hemma på Applagården:

http://www.youtube.com/watch?v=Qe-xE_7nTN4&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Axel hade fått låna Familjen Carlbergs fina Arab, Shalle   Han är en helt underbar och rar häst.

I helgen fick Winston pedikyr, jag hade klarat av att hålla efter hovarna rätt ok. Nu ska jag bara koncentrera mig på att hålla ner trakterna på insidan av bakhovarna också. Så det blir nästa steg i min "lära mig hålla efter hovarna på Winston kurs".

Beställde ett par bruna Cavallo Boots på www.hovbalans.com då de hade specialerbjudande på just de bruna. Maria i stallet hade köpt ett par bruna därifrån och jag tyckte faktiskt att de var riktigt snygga!

Just Cavallobootsen är de bästa jag har haft och de sitter kvar även när jag rider på mina oländiga och leriga klätter och kliv rundor i skogen. Sen funkar de utmärkt att ha på de ridbanor där man behöver boots. De är både smidiga och enkla att ta på och av.

Nu med denna blöta sommar och dessa "blötmarker" som blir när det regnar så mycket tar strålarna (i hoven) stryk och Winston blir känsligare i dem pga all blötan och nu behöver han skyddas med boots när vi rider ut på grusvägarna. Tack och lov så fungerar det utmärkt helt barfota på våra ängar (och så klart även i manege och de flesta paddockarna) även om jag föredrar På-äng-ridning.

Tänkte se om Winston vill hoppa med boots på alla fyra, i vår paddock som är en "Boots-on" paddock.

Idag har vår Equiterapeft M.P varit hos oss och gått igenom de flesta av våra hästar.

Winston var helt ok bara lite låst i höger bog och vänster bakknä och lite för stum i länden, så där fick han lite hjälp med det. Sen pratade vi och jag ska fortsätta att sköta hans behandling och hålla honom i skick med mina "häxkonster" och min träning.

Köpte även Thiamin för att han ska få lite hjälp med speciellt vänster bakknä.

Nu ska Winston ha tre dagar med vila och lätt arbete av promenadkarraktär. Så då passar vi på att åka till Danmark med svägerskans familj och svärföräldrarna, det ska bli kul! tro nu inte att det är tomt hemma hos oss. O, nej, Hundar och hundvakt är hemma.

En mysstund i hagen.

En gång i mina tidiga tonår fanns det en dressyrtjej som jag såg mycket upp till. En gång  hade jag varit på något ställe och berättade "att där på landet hade en minsann ridit barbacka med kandar!"

Varpå denna riktigt duktiga tjejen (som minst red LA....eller åtminstånde hade startat någon LA på klubbnivå). Berättade att folk var så okunniga på landet och hade de ett kandar och en dressyrsadel så hängde de på det på "vilken fjordning, eller bonnahäst som helst och sen trodde de att de red dressyr" när de vimsade omkring på någon äng och inte ens hade paddock och ridhus visste de inte vad det var.

Själva höll vi ju till på "ett riktigt ridhus" Nääs ridskola, där hade vi ju en väldig koll och visste hur allt skulle ske proffisionellt.

Nu sitter jag själv här och är en riktig L A N T L O L L A !

Åh, så skönt det är!

Luffsar runt i mina buskar på hemma ängarna (och ibland även i vår paddock) och rider dressyr (och hoppar nå´t skutt) för trivsel och välmående. I jakt på att hitta balans och harmoni ihop med min häst. Hittar jag något som inspirerar mig så provar jag det och så tränar jag för lite trevliga instruktörer med jämna och ojämna mellanrum.

Idag röjde jag lite i min källare och se där hängde ju KANDARET!   

KUl! tänkte jag och tog med mig det till stallet.

Var nyfiken på att se vad Herr Winston tyckte om det.

Sagt och gjort så blev det KANDAR - PÅ, idag.

Winston tuggar på och jag ställer in remmarna efterhand så att vi ska hitta rätt läge. Har flyttat ner bridongen sen denna bilden togs (fick även tips om att byta plats på remmarna - inte betten).

Skrittade runt lite runt ängarna hemmavid på lång tygel, Winston skrittade på och smaskade lite på betten. Men nämnvärt förvånad var han inte. "Okej skulle det var väl inget konstigt med detta" tyckte han. Winston är ju en herreman, som inte blir upprörd över speciellt mycket utan tar det mesta med ro.

Hamnade tillslut på min dressyräng och provade att korta tyglarna och att sedan släppa ut dem... - Inget konstigt det heller.

Förtsatte och red lite övergångar mellan skritt och trav. Det kändes bara trevligt, stångtygeln fick hänga och så red jag på bridongtygeln. Slutligen red jag ett litet dressyrpass i lagom mysnivå med focus på övergångar och mjuka sidvertsrörelser. På en nöjd Winston, som frustade och gillade läget.

Sådärja, så var den stora KANDARDEBUTEN avklarad i all enkkelhet och utan några som helst bekymmer utan med en glad och harmonisk häst som tyckte att det hela var helt okej och nog ganska trevligt eftersom matte har åtminstonde har lite respekt för den här betslingen och rider med silkeshand.

"Så kan det gå till på landet" och eftersom jag nu mer konverterat till lantlolla så gjorde jag så här helt på eget bevåg på min fd. Ridskolehäst (Winston har faktiskt gått med på vissa lektioner på Hästställets ridskola).

Med dressyrsadel och kandar och så trodde jag att jag red dressyr och idag var det riktigt trevligt i solen ute på ängen. Hela mitt väsen andades lycka och min häst var glad och nöjd.  

Så TACK OCH LOV, ATT JAG ÄR EN LANTLOLLA   

Får väl skylta med shabraket som jag budade hem på Tradera för 40 kr. tydligen något märke.. det står "MH" på det..

www.trinnie.blogg.se

My är en fantastiskt duktig konstnär.

Ut i vår hage där växa blå bär,

kom hjärtans kär

.....

ÄNTLIGEN SEMESTER.

Vad har vi på programmet då?

Bobben jobbar en vecka till, sen är det

- HUS-FASAD och målning!

- Transporten, bromsar och rekonditionering, samt nya däck!

- Bilen, start solonoiden och rekonditionering.

- Sola, slappa, bada, rida, mysa och så någon trevlig dagsutflykt och vem vet, kanske någon övernattning.

Veckans ridning, har väl varit helt okej. Lite dressyr

(i vår fina "rengnglada" paddock = det enda som är positivt med allt regn är att vår paddock får så bra  underlag då). Lite i skogen och så idag ett jättetrevligt hopp pass i all enkelhet.

Nu är Winston inbokad till vår Equiterapueft när hon kommer i mitten på Juli. Han har låsningar i vänster bak och höger bog, enligt vad jag tror. Inget livsavgörande. Men saker som är värt at friskvårda i alla fall. 

Ska bli kul att höra hennes utlåtande om honom   

Krisse var med i paddocken och var snäll att filma lite när jag red en liten runda:

Hoppfilm:

http://www.youtube.com/watch?v=3DHgyE5B8U4

Så nu räknar jag med att SOLEN ska komma till oss och att värmen ska infinna sig.

Kära sommar:

NU ÄR DET DAGS! att visa sig från din bästa sida.

Hoppsan en sån vecka, Har haft fullt sjå med att hämta mig från min förkyldning och har väl sovit, jobbat och lyckats rida.

I torsdags hämtade vi Axel från hans Ridläger på Slottsgårdens häst och ridskola.

Hela familjen: till och med pappa Bobben kom med till vår stora glädje och Axel var så stolt och lycklig över att ha sin pappa med.

Sjävl fyllde jag bilen med flickorna Carlberg och Eric. Bobben mötte upp på plats.

Axel, lillebror Eric i Teddys box (Eric hade smitit in utan hjälm, jag vet)

Axel var så nöjd med lägret, det märktes att han verkligen trivdes och mådde så bra där. Lägerhästen Teddy en B-ponny, svensk ridponny, troligen någon russ korsning var väldigt trevlig om än något ovillig att galopera i paddocken. För Axel är det nyttigt att lära sig att DRIVA.Eftersom han alltid annars rider på ponnyer som är PIGGA och springer, så var det en väldigt bra erfarenhet.

Något som jag märkte direkt var att Axel verkligen blivit stor och växt på flera plan.

Han borstade Teddy noggrannt, sadlade och tränsade HELT SJÄLV, jag fick fläta Teddy till uppvisningen och även de andra flickornas ponnyer.

Teddy var perfekt "pysslings" ponny han stod som ett ljus i sin box när Axel gjorde i ordning honom.

Uppvisningen var ett "fältävlansprov" med alla tre momenten.

Först red de ett LC:2 program! Min AXEL RED ETT DRESSYRPROGRAM och kom ihåg vägen.  

Märkte direkt att han fått hjälp att hitta sin sits och han satt som en prins i sadeln.

Sen var det hoppning inne på ridbanan och slutligen ett terräng moment på lagom nivå ute på ett fält.

Här kommer en filmsnutt på Axel och Teddys fina uppvisning:

http://www.youtube.com/watch?v=EJfh15Hn7n8&feature=share

Axel på Teddy, Malin på Billy, Linn på Duni och deras underbara ridlärare Camilla

Nästa gäng som åker på Slottsgårdens ridläger är Eric och Sara.

De ska på Cowboy och indianläger vecka 29. Eric själv har bett och bönat att han också ska få åka på ridläger, LYCKLIG, LYCKLIG!!!

Det är ett dagridläger men löser sig på så vis att familjen Carlberg bor på camping i Kungälv och så får Eric bo med dem på campingen nattetid och är på ridläger hos Camilla dagtid. Underbara Crisse som gör detta möjligt för oss   

Eric fick prova att sitta på Mini en stund och det är Sara som leder, nästa gång är det ju deras tur och de räknar ner tiden till den MAGISKA veckan. V. 29

Väl hemma blev det en helomvändning, inlämning av Axel ocgh avlämning av alla barn.

Hämtning av Winston i hagen och simsalabim iväg på hoppträning uppe hos Kicki på Häststället.

Väl uppe på Häststället fick jag en stund att bara landa och komma ner på jorden tillsammans med min fina Winston och sen blev det hopptränig. Vi hoppade en liten bana som var jättetrevlig.

Mitt mål var att komma in i rytmen och hitta takten, vi har ju inte hoppat på länge. Mer än i skogen då jag upplever att vår hemmaridbana är lite för stum för Winston. Det där med att byta galopp och sånt över hindrerna är något som hmm.. går dåligt. Så jag tar en evighet på mig att göra avbrott och fatta ny galopp   . Jag måste skärpa mig för jag kan inte rida "noggranna" "dressyrövergångar" och fatta nytt, det tar för lång tid och så missar jag vägarna på hinderbanan undertiden.

Övningen var TREVLIG och jag är nöjd, man får ju ut vad man har tränat på. Har man inte tränat på länge så är man grön - så är det. Det viktigaste är att vi har roligt och får träna hoppning och få in hoppmomentet som hjälper oss vidare i dressyren. Winston är som vanligt en gentleman som gör sitt bästa.

SNÄLLA, gå in på HÖÖKS FB sida och rösta på mitt bidrag till deras tävling   

Här är länken:

http://apps.vizibly.se/hooks/sv/like/4349/b5883c562b7ab6ecbb2268d3fc53cee2c34a15ae/

Cindy, nu 13 år, Winston 9 år i nästa vecka och Habibi 3 år. Detta är mitt bidrag till Hööks fototävling.

Midsommarafton firade vi traditionsenlligt i Gräslid hom min svägerska, Ninne med familj och härliga släkten och underbara vänner. Lungt fint och mycket njutningsbart trots ösregn och knott.

Det är så härligt att känna att man har så många underbara vänner. Nära och så kära omkring sig.

jag är så lyckligt lottad att få ha så många underbara människor i min närhet   

Idag har jag kört Axel på Ridläger till

Slottsgårdens häst och ridskola i Skepplanda utanför Kungälv.

Jag har haft resfeber å Axels vägar i flera dagar.

Axel åker själv härifrån, känner ingen. Stället är nytt, hästarna är nya...

 Men som Axel sa tidigt i våras när vi anmälde honom "Mamma, du tror väl inte att de gör ett ridläger åt bara en enda unge, det kommer ju fler barn dit fattar du väl". Jo det är klart det fattar jag.

Här är Slottsgårdens häst och ridskolas hemsida:

http://www.slottsgarden.com/index.html 

Jag hade naturligtvis ringt och pratat med Camilla som äger stället tillsammans med sin man Rune innan Axel blev anmäld. Det visade sig att vi gått samma grundkurs för ridlärare, Camilla och jag för samma utbildare C. R. (kursen -RIK-0) fast inte samma år. Så då kunde jag räkna ut direkt att hon förmodligen hade rätt bra ordning och reda och är noga med säkerhet och hästhantering. Detta visade sig att stämma väldigt väl när vi kom dit.

Lustigt nog hade min kompis Krisses döttrar varit där på ridläger innan och hon gav mig sina bästa rekomendationer. Krisse och döttrarna Jenny och Sara hängde med som sälskapsdamer till mig och för att hälsa på sina gamla vänner på både två och fyra ben.

När man kom in på gården fick man genast en go känsla i hjärtat och blev väl mottagna av både Rune och Camilla. Här var mysigt och det kändes hemtrevligt och inbjudande.

Lägret var inte fullt (otur för dem som inte tog chansen) Axel och två tjejer till (+ en som inte kom, i sista minuten).

Tänk så lyxigt 5 dagar att insupa hästkunskap, hästatmosfär och ridning, nära nog på privatlektionsbasis!

Alla hästarna verkar så fina välmående och harmoniska. Stallet är trevligt och gulligt och alla hästarna står i box. Axel fick en egen privatlektion i Dunis box, dels ledarskap, då Duni ÄR ett RUSS   men även sadling, tränsning, råd om borstning och hur man kratsar hovar och han fick ta sin tid och ställa sina sjuhundrafemtielva frågor och fundera på det en stund. Vilket TÅLAMOD! Axel har kommit till rätt läger.

Ändå vänligt och bestämt och inget dalt. PERFEKT!   

Axel hade kikat på hemsidan noga och blivit kär i ett russsto vid namn Duni:

http://www.slottsgarden.com/hastarna_duni.html

Duni var en bestämd lite fröken och russ ut i tåspetsarna.

Envis som ett russ, men söt och go ändå.

Axel kände ändå att hon nog inte var hästen för honom, så han skulle prova en annan häst i dag på eftermiddagen.

Axel hade lovat att ringa mig på kvällarna... strax efter kl 18 ringde han idag!

Han berättade att allt var SUPERBRA och att han ridit en jättebra häst på eftermiddagens uteritt.

Det var en B-ponny som heter Teddy. Axel sa att Teddy, det var en häst för honom, så om jag fattat allt rätt så ska han ha Teddy som sin lägerhäst.

Här kan ni läsa om underverket Teddy, visst är han söt:

http://www.slottsgarden.com/hastarna_teddy.html

Camilla har en son på 7 år och Axel blev kompis med honom direkt. Så nu kommer Camillas son att få dela rum med Axel och tjejerna får rå sig själva i sitt rum.

Själv har jag ju legat förkyld i en vecka... Har inte ridit förrän idag, då det blev en skritt tur i skogen med "Habibi träning" hon behövde stimulans. Så vi tog vår vanliga "Mölnesjörunda" med klätter och kliv på "avancerad nivå" och långa tyglar för Winston som fick hålla koll på sina fötter och fröken Habibi fick öva på inkallning och platssättning.

Igår gjorde jag lite övningar i corallen hemma på gården. Gjorde tvära skolor i skritt och försökte få Winston att böja igenom sig i kroppen och gymnastisera sig. Något som min gode vän Markus Holst kallar så fyndigt för "handarbete"

Markus hemsida:

http://www.markusholst.se/

Sen körde jag lite övergångar och Winston körde sina roliga myrsloksövningar:

http://www.youtube.com/watch?v=HR4hyCsrv40&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=2&feature=plcp

Vi körde även övergångar mellan gångarterna. Corallen är 18 m i diameter och herr W får jobba på bra för att hålla en bärig galopp i balans där. Även om vi kan göra volter i denna storlek med matte i sadeln.. så tror jag att det är nyttig för honom att träna på det själv utan någon på ryggen. Det är tydligen svårare om man frågar Winston, så det tål att övas på imellanåt.

Axel och hans kompis T. körde agillity i paddocken med Habibi medans Cindy hade koll på Matte och Winstons övningar. Som den grand old lady hon är har hon rätt att själv välja vissa av sina aktiviteter.

Winston har till och med blivit lite tjock(are) under veckan som varit, så nu kan han bygga rygg ännu mer   

Vi fick byta koppjärn på vår Bates Caprilla dressyrsadel och från vårvintern tills nu har vi kommit upp från Gult järn = smal bom, till Blått järn = normal mot vid bom.