2011-01-27

Hördu Rosea, ta inte matte helt för given:

Har ridit en häst som står på Axels ridskola. En stor val f. 03
Så nu har jag tränat sits  .

Axels ridlärare har varit lite krasslig och ska visa denna häst för spekulant på lördag.
Jag brukar hjälpa henne ibland och ta lektioner och frågade om hon behövde hälp med något nu när hon var risig. Denna gången ville hon ha ridhjälp.

Så jag har ridit denna häst (min dressyrsadel gick att padda upp så att den låg riktigt bra på honom) Gud en sån trevlig häst. Lite rostig för hjälperna, men så snart han fattade vad jag menade så var det bara "okej då" fin att sitta på och lätt att sitta på.

Dryga 170 cm

Efter gårdagens ridning på honom undrade hon om jag ville rida honom idag oxå, så det har jag gjort.

Kul häst att jobba med som inte ifrågasätter och som finner sig i korrigeringar... nåväl, jag korrigerar inte så grovt utan tar det ju lite försiktigt pö om pö.

Tar som en stor eloge att Kicki gärna ville att jag skulle rida honom några dagar i veckan tills han blev såld.

 I kväll ska jag köra upp Rosea och så ska jag sitsträna på henne också.

2011-01-05

Har varit hemma denna veckan för att Eric har (falsk) krupp, envetet och stackaren skällhostar titt som tätt. Tur att vi har mediciner.

Tommy har kryddat paddocken med åtskilliga kilon salt och planat ut det med skopan. I två dagar har den varit hyffsad ridbar med våra (icke bortskämda mått mätt). Jag har ridit Rosea där i låg friare form och fortsatt på temat övergångar i lugnt tempo. Det är inte läge att samla upp så mycket då hon behöver kunna balancera upp sig snabbt själv. Fördelen med det är att man inte fastnar i handen utan får ta hjälperna med sitsen. Så säg det som inte har något gott med sig. Dessvärre märkte jag igår att det börjar uppstå lömska kälhål... DET är riktigt vansligt.

Tittade på filmer för ett par dagar sedan när jag red Rompan och har kommit på att nu jäklar får jag börja rida bättre! Lätt som en plätt. *eller hur*

Dags att sätta mig på rumpan och sluta unghästrida och få upp handen och ha armarna efter bålen till armbågen. På så vis bör jag ju också få fram skänkeln. Sen har jag sett att jag tagit tillbaka skänkeln från KNÄET - gud förbjude. Nu måste jag skärpa mig och ta tillbaka från höftleden. det blir ju fel vikthjälper annars.

Så nu får jag tänka på att få fram bröstet och lagom ut med "pattarna" (det lilla jag har) tänk : Dolly Parton   

Longering i snö med taskigt tjock skare = presition som att spela piano med lovikavantar.

Ridningen på ängarna är näst intill omöjlig. Skaren är tjock och vass, så där måste man skydda benen. Ute på vägarna är det ISGATA så nu har jag beställt en uppsättning med broddar till till bakbootsen, det blir 4 brodd på varje där. Har lyckats få en spekulant på en äkta päls som min mamma gav mig och med hennes samtycke så säljer jag den. så det bör nog gå ihop sig.

Här handlar jag Roseas "Nikes":http://silvershopen.ebutiken.nu/index.php/cPath/75_67

Nöjd Rosea efter promenad

Boot on - Easyboot epic med 4 brodd i varje. Snart har vi det bak också och då ska vi ut igen.

I skogen fungerar det bra att skritta, bara man kan ta sig dit på skridskorbanorna... förlåt menade grusvägarna...

Ska se om jag kan lyckas få över bilder som jag tagit med min julklappsmobil (som ännu är liite för avancerad för mig, men den tar bra kort och ska filma bra) Fick ju en Ericsson Experia.

Det är ju så att den tekniska genen i mig är klart underutvecklad och ganska långsam, men det kommer väl så småningom.

Har talat om för de flesta av mina vänner att jag har en ny mobil så det kan hända att jag inte lyckas svara eller trycka bort samtal. Inte bara för att jag inte har lust att svara...

Rosea har inte heller lärt sig nya ringsignalen så hon gör inte halt direkt eftersom hon inte tror att det gäller matte.

2011-01-20

Då har det töat i några dagar och nu är det isgata överallt. Som tur är har vi broddat easybootsen med 4 brodd i varje så det har gått rätt så bra.

Vi har ridit ute i skogen endel och det är rätt så krövande att bara skritta på fri tygel i djupsnön.

Tommy hade plogat av paddocken och hade det inte varit för envisa försök att "harva" den och salta den så hade den varit oridbar.

Men igår mitt på dagen gick det att rida i den, på ett fyrkantspår ungefär 2 meter innanför spåret, Saltat hade också hunnit göra sitt så vi hade bra fäste.

Jag passade på att rida grundarbete och kolla att hjälperna och reaktionerna fungerade. Skolor i massor (öppna, sluta och så dessa förvända) i mest skritt men även bibehållna skolor i övergångar till korta travepisoder. Sen körde vi lite galoppfattningar både till vanlig och förvänd med enkla byten. Jag höll formen generöst låg och vi hade ett riktigt trivsamt pass i lugn takt.

Som fram och avskrittning red vi ner till bäcken, så fick hundarna lite stimuland oxå och Habibi uppförde sig helt exemplariskt. Djupsnö med lite skare som hon trampar igenom gör att hon föredrar att hålla sig till stigen efter att ha varit ute och kämpat i de med krävande förhållanderna en liten stund.

Så vaknade man idag och ser - 7 grader. Detta innebär att den snön som vi nu har  är så där 30-40 cm djup och har rejäl skare. Alla grusvägarna har väglag som fungerar utmärkt om man är road av att snöra på sig skriskorna.

Näää, idag får det helt enkelt bli vilodag med hagen för lilla fröken.

Nu vill jag ha ca 15 cm snö, så att det blir ridbart igen på vår ridbana. För idag är den nog helt oridbar eftersom inte ens saltad ridbana klarar att hålla sig ens i "så där skick" med dessa minusgraderna som nu råder.

I mars ska de ha KÜR i lätt klass på Axels ridskola

http://www.haststallet.se/

Det ska verkligen bli kul, nu får jag något at se fram emot och att träna inför. Funderar på att sätta ihop något program på L:A nivå till Rosea.

Musiken har jag funderat på... Kanske Kiss, eller Queen???

Är det någon som vet något bra program där man enkelt kan redigera musik? På så vis att man kan dämpa ner och byta låt så att det stämmer med rörelserna i programmet.

Skojade igår och sa att hela programmet skulle gå i sidvertsrörelser och volter och övergångar hela tiden. För då är det lättast att få henne att behålla koncentrationen.

mvh

Cia

Cindy,

Född 6 juni 1999 korsning Collie - Samojed

Kom in i mitt liv när jag hade en riktigt jobbig period i mitt liv. Hon var en omplaceringshund och hon var rädd för allt och väldigt osäker.

Hon var en 6 månaders osäker varelse och hon följde mig som en skugga.

Vi fann varandra direkt. Hon lärde mig att lugna ner mig och jag gav henne trygghet. vi hjälpte varandra och har ett mycket speciellt band.

   Cindy 6 månader

När Cindy var ny hos mig hade jag Romantique uppstallad på Bohem och där hade de en underbar airdaleterrier - MOA. Moa tog Cindy som sin skyddsling och präglade henne till den trygga dam hon är idag.

Cindy har alltid superkoll på vart matte är och är en mycket väluppfostrad och fin dam. Går ogärna i vattenpölar och smutsar inte ner sig nämnvärt. Oftast räcker det att torka tassarna när man varit ute på en skogspromenad i det görigaste vädret.

Cindy är också väldigt petig med maten, äter inte vad som helst och är alltid försiktig så att hon inte får i sig något olämpligt.

Cindy har sedan flera år tillbaka fått gott om självförtroende och har utnämnt sig själv till alfatik. Hon säger till andra hundar och ser till att de behandlar henne med respekt. Hon är inte dum, men säger till ordentligt så det kan låta otäckt för en som är ovan.

När Cindy närmade sig 10 år fick hon grå starr på båda ögonen. Jag fick panik av tanken att bli utan hund och då skaffade vi Habibi.

Cindy har fått en olata på senare år - hon skäller, och det ökar i takt med att hon ser sämre. Hon är nu 11½ år och följer fortfarande med på ridturerna. Hon börjar bli lite vimsig (med ålderns rätt) men får hon inte följa med tar hon det som en personlig förolämpning och gör allt för att komma ut och leta upp oss.

Mattes vovve

Visst ville Cindy bli mamma... men det var kanske inte så här hon hade tänkt sig. Fast det gick bra i alla fall.

"Men bara så att matte vet, så får hon göra grovjobbet själv - basta."

Habibi, född 2009-05-01 korsning,

   mor: Sammi (Samojed)

   far: Jack (bordercollie)

Här har vi den lilla tiken med det stora självförtroendet, hon är inte rädd för något (utan hästarnas elstaket, som hon ändå kryper under). Habibi är självsäker och nyfiken. Hon sticket till mitt stora förtret ut på egna äventyr utan att bry sig o att varken Cindy eller jag är med. Hon tuggar gärna på det hon kommer över...Habibi har hur mycket energi som helst.   

Habibi är en riktig trollunge   

Jag har slitit mitt hår för hennes upptåg att jaga grannens katt och springa efter bilar eller vilt (älgar och rådjur är roligast). Denna lilla huligan behöver massor med träning och jag jobbar på det så gott jag kan.

Habibi är mycket älskvärd och världens gladaste. En underbar hund, snäll med barnen och lekar bra med alla andra hundar som vi träffat. Hon är under upplärning att gå fot med Rosea och att följa med på skogsritterna. vi har vissa ställen där jag tycker att det är lämpligt att öva henne på att vara lös.

Jag försöker även att följa med ett hunddagis där jag är kompis med henne som har dagiset. Ulrica heter hon och hon är enormt duktig. Hon är min stora mentor när det gäller hund. Tack vare henne har jag lärt mig massor.

Habibi är en utmaning från nosspets till svanstipp.

Jag ser fram emot den dagen när unghundstiden är över för henne. Till dess får jag vara glad för framstegen och jobba på med aktivera henne på bästa sätt.

uteritt.     Badglad

Mina fina tjejer, Varandras motpoler:

Cindy primadonnan, Habibi huliganen

Jag älskar dem så högt båda två.

 Vi flyttade hit 1998,

Björkhaga ursprungshuset och min gamla älskade röda volvo 945a "BUA"

Huset är byggt på -40 talet och var väl rätt så omordernt när vi köpte det. Familjen växte efter att åren gick och planerna från hur vi ville ha det med vårt hus klarnade.

Bobben (maken) ritade massor med utbyggnasförslag och tillslut hittade vi något att jobba vidare med. En kall vinterdag i början av 2008 startade vi med vårt livs största projekt. mycket jobb har Bobben och jag oxå (ganska lite) gjort själva. Vi har också anlitat snickare och andra hantverkare vid behov. Men det mesta har Bobben gjort och lärt sig efter resans gång.

Bildspel under byggets gång:

http://www.youtube.com/watch?v=hZz2vj6VmcQ

Slutskedet och resultat:

http://www.youtube.com/watch?v=BfoyuyhFtbs

Du fattas mig, min älskade häst

Idag valborgsmässoafton 2008,
Var jag vid graven. det har kommit upp pärlhyasinter, hyasinter och blåa tulpaner.
Solen sken och värmde jorden så att den var alldeles ljummen.
Jag saknar dig min vän.
Grattis i alla fall, min älskade vän.
_______________________________________
Här kommer en dikt jag skrev,

Låt tårarna falla, gråt ut din sorg och smärta
I morgon kommer en ny gryning
snart kan du känna närvaron av din vän i ditt hjärta
Där finns han alltid med dig
Så länge du minns kommer han att finnas med dig
Snart minns du din vän med ett leende på dina läppar
och som en ljum sommarvind rör han din kind
/Cia

  
2007 2/11 -Då var den här dagen över...

Tog in Rompan som tillbringat sin sista natt med Troyka i lösdriften. Luften var klar och rimfrosten var så vacker, allt var så lugnt och stilla... hela naturen väntade...
Fodrade frukost, med havre och morötter, sen blev det mycket apelsiner.
Ryktade och pysslade...
Släppte ut Rompan Troyka och Rosea i hagen, strax brevid där Rompan skulle få sin vila.
Vår bonde W och min man fixade graven, vackert belägen brevid en dunge, inte alls långt ifrån vårt hus.
Gjorde iordning graven med granris och mycket halm - bröt ihop och skrek ut min sorg - blev upphämtad och kom till sans.
Vi tog över hästarna till DEN hagen där allt skulle ske, red barbacka en liten bit.
Medryttaren Anna hade Rosea i grimma och grimskaft, Jaana höll i Troyka och jag hade Rompan. Peter kom också och min make Bobbn, höll i Cindy vovven.
Veterinären, vår underbara F.W.kom Rompan fick en lugnande spruta, människorna och hästarna och Bobben och cindy gick undan. Romantique fick sin spruta - lade sig ner och försvann över till de evigt gröna ängarna. Sista andetaget tog han i min famn - jag var med hela tiden, allt gick så lugnt och fint tillväga.

Efteråt kom min mamma med barnen, vi spelade musik (bla. Whiney Hustons I Will always love you...) Läste två böner ps. 23 och "Gud som haver barnen kär".
Vi lade på lakan och en yllefilt över Rompan och så fick alla som var med ta farväl och lägga rosor på honom.
Därefter satt vi hos Rompan, Anna och jag var kvar i ett par timmar, tiden bara försvann.
Sen tog vår bonde W hand om resten. när vi kom till graven efter ett par timmar hade W omsorgsfullt format ett gigantiskt kors över Rompan av jorden. Sen låg det stenar mitt på korset utformat som ett litet kors och mitt i det korset hade W satt tre av de blodröda rosorna. Det var en fantastiskt vacker grav.
 
Tack snälla W.N för din omsorg, det är den vackraste grav jag sett. Tårarna bara forsade igen, av att jag blev så rörd över detta vackra du gjort för min älskade Romantique
Vi hägnade in graven med snabbstolp, så att hästarna inte ska gå just där.
Just nu brinner det 5 gravljus på graven och lyser så vackert i den mörka höstnatten.
Tack alla, som bidragit till att det blivit så bra som det gått, denna jobbigaste dagen hitintills i mitt liv.

  

Det är så tomt nu och jag saknar Romantique, har inte förstått ännu - jag är helt slut.
Men det är okej!

Idag den 2 november 2007, det svåraste.

PLEASE RELEASE ME...
Det är dags att ta farväl, Natten har gått över tilll en frostig och höstklar gryning.
Idag är det en bra dag att dö...
Allt är lugnt och stilla
Precis som att det väntar på att ta emot Romantique till evigheten.
Löven har fallit från träden.
Naturen är klar att gå i dvala.

Romantique och Troyka har tillbringat natten tillsammans, en sista natt.
Min älskade häst, idag släpper jag dig fri, för evigt.
tomheten och sorgen värker i hela mitt väsen.
Jag vet att du måsta gå.
Du ska få somna in i din hage och där kommer din kropp att få sin sista vila.
din själ får sväva fri, utan att någonsin plågas av kroppsliga plågor.
Idag är det en bra dag att dö...
befrias.
Min älskade häst... du fattas mig...
ska tända en marschall på din grav i kväll och ett ljus i fönstret.
Var med mig i mitt hjärta och mitt sinne då och då.
kom som en ljum sommarbris och smek min kind.
låt oss minnas allt underbart vi varit så privilegierade att ha fått tillsammans...

Älskar dig i evighet
Ängla lån,
Dags att lämna tillbaka min Romantique

Nu är tiden snart slut för min ängel här på Jorden.
Han varit min bästa vän och jag kan ej få fram orden.
Han har förgyllt min tillvaro i många år
Tomrummet han lämnar efter sig kommer att göra ont och vara svår.

Så ofta har han burit mig med stolta steg.
Hjälpt mig på livets resa när jag varit feg.

Romantique ska flytta till de evigt ängarna gröna.
Där många älskade redan är, så sköna.
Det är bara en liten tid kvar…
Han kommer att lämna mig inom en framtid alltför snar.

Romantique har blivit gammal, hans kropp har blivit matt,
Därför har nu det svåraste beslutet blivit fattat att:
Han får ta steget över till änglarnas sfär
Det svåraste beslut är taget av kärlek ren och skär.

När löven får vackra färger och det är höst.
Får jag minnas allt vi gjort och Romantiques kärlek till min tröst.
Av allt här i världen har du varit min trognaste vän, Lev i mitt hjärta, Lev i mitt sinne
Jag ska alltid akta och ära ditt minne.
Jag älskar dig min vackra, underbara häst.

  

TACK
Cia

071028
Nu har nedräkningen redan börjat. Vet ej om det är en en vecka av ångest som vi har framför oss eller om vi kan njuta lite av nuet.
Fredagen kommer närmare, för tiden går ju antingen vi vill eller inte.
Idag var vår kompis Peter här och red ut med Rompan i sällskap med Troyka och Jaana. Rosea och jag skulle ha varit med, fast hon hade tappat en framsko, så vi fick stanna hemma och longera lite med chambongen på ängen istället.
I går lördag, hade Rompan ledigt, då gick han med sin bästa lekkompis Harry. Harry försökte få igång Rompan, men han lyckades inte. Rompan hade ingen energi att busa alls, så de gick och betade sida vid sida istället.

Det känns att sanden i timglaset håller på att ta slut, trots att Rompan får smärtstillande, så visar han tydligt att tiden börjar ta slut. Han kämpar inte längre, utan låter mig märka att han inte orkar hålla ihop.
Trots detta är han glad och vill bli riden, vi rider ut en sväng med Rosea som handhäst och Rompan är jättenoga med att ha koll på henne och att lära henne hur man uppför sig. Däremot är han mindre noga med sin egen form och hållning. Vi rider runt och visar vägar i lugn lunk.
Vi tar även någon liten barbacka sväng på ängen med lite "dressyr tema" rider lite skolor och övergångar, myser och håller en hyffsad form en liten stund. Sen skrittar vi runt på långa tyglar och låter det vara. Jag känner att vänster bakben inte är med, men det struntar vi i, vi försöker ha "rytm och lite flyt i gångarterna" istället. Om höger bogen är lite ut och vänster bak är lite bakom, det gör inget nu.
Rompan går med Rosea och Troyka i hagen nu, de är ute mycket tillsammans. Just nu märks att Troyka och Rompan försöker vara med varan så mycket som möjligt. De är väldigt gnäggiga och pratsamma med varandra. Troyka kommer och möter Rompan i hagen om han varit ute ur hagen av någon anledning. Rosea får vara med på ett hörn hon också, nu slipper hon att gå på undantag hela tiden.

Sista veckan kommer Anna att rida ut med Rompan två dagar. Rompan och jag ska rida på tisdag då får nog Rosea hänga med på släp en tur.
På torsdag ska VI två ha vår sista ridstund och då ska vi vara själva.
På torsdag och fredag har jag semester, för att kunna ta vara på min älskade vän så mycket som vi behöver.
 
På fredag går Rompan över till de evigt gröna ängarna...
-
Tänd ett Ljus för honom då
En sådan här häst har man bara en i livet.

Våra själar hör ihop - vi ses igen älskade vän,
Jag följer dig till gränsen och är med dig så långt jag kan.
När det blir min tid - möt mig då.

Tack för allt,
Älskar dig i evighet
cia

Vi är en familj som bor centralt på landet strax utanför metropolen Borås.

Hemsidan handlar främst om mig och det som ligger mig varmast om hjärtat: familjen, hundarna, och hästen.

Axel och Rosea dec 2010

Eric och Habibi dec. 2010

Vårt hus är ett gammalt -40 tals hus som maken Bobben, har förvandlat till dryga dubbla boytan. Så vi har bott flera år i ett pågående bygge med allt vad det innebär. Vi har två söner, Axel - 2001 och Eric -2004. Till min stora glädje rider Axel, Eric rider ibland men är inte aktiv.

Hundarna heter Cindy och Habibi. Cindy är en grand old lady som alltid varit och är väldigt väluppfostrad och uppför sig helt exemplariskt. Hon är född -99 och är korsning Collie och Samojed.

Habibi är ett yrväder född 2009 hon är korsning bordercollie och samojed och hon är söt, självständig, självsäker, busig och alltid beredd på att göra egna upptäccksfärder. med eller utan matte... Till mitt stora förtret.

   Habibi & Cindy dec 2010

Ett stenkast från från vårt hus Björkhaga ligger Applagården. Det är kollektiv stallet där Rosea står uppstallad.

Rosea är ungeför som Habibi, fast häst. Hon är född 2002 i Holland, efter Amulet - Eusebio. Köpte henne hösten 2007 då hon också kom till sverige.

Rosea kom in i mitt liv en höstdag 2007. Köpte henne när min älskade Romantique inte orkade vara häst längre.

Rosea t.h och Romantique t.v oktober 2007

Rosea är född i Holland 2002 och kom till sverige hösten 2007. Hon är en tuff brud i lyxförpackning, med mycket attityd och egna upptåg. Hon är efter Amulet - Eusebio och hennes mor heter Orchide. Hon är uppfödd av: J. Kroeze i Agelo

Amulet, Roseas far.

Meningen är att vi ska ha kul ihop och kunna inrikta oss mest mot dressyr. Vägen med Rosea är och har varit väldigt krokig, då hon inte alltid är helt okomplicerad och ständigt är på sin vakt och vill ha koll på allt och alla. Så det stora dilemmat är att kunna hitta avslappning och koncentration i avspänndhet.

Annars kan hon röra sig som en fullfjädrad dressyrhäst och hon hoppar alldeles utmärkt. Har god talang för terränghoppning även om jag fegar ur ganska snabbt där. Är inkörd och drar gärna barnen i pulka när vi tolkar. Hon får även sladda paddocken och gör det med bravur. Så det där med att dra det kan hon - fast jag är ingen kusk. så därför resonerar jag som så att lika lite som någon som ej är ridkunnig ska ge sig ut och rida bara för att en häst är inriden - så är det väldigt riskfullt att spänna Rosea för en vagn och ut och köra på riktigt. Ska se om jag kan få hjälp av någon körkunnig till detta framigenom. På sommaren följer hon gärna med till sjön för svalkande simmturer i sjön hos våra goda vänner.

Rosea startade Lb i Hällingsjö våren 2010. Foto Kajsa E.