lantlollan

Inlägg publicerade under kategorin Winston

Av Cia Andersson - 29 november 2011 13:33

Häromdagen fick jag en rid-deperition, min sits är helt ur slag och jag faller som en fällkniv över stackars Winston.

Hur bra går det då för Winston att kunna komma till ett bra jobb...   

Axel, gullungen hade kommit ut till ängen för att filma lite. Jag var inte alls nöjd, för det kändes inte bra, min kropp vobblade ur hela tiden och allt kändes som ett ostadigt klossbygge. Bålstabiliteten var helt bortblåst och jag kunde inte få till en gnutta till vettig ram i ridningen.

När jag sedan såg filmen insåg jag det jag hade kännt på mig. HJÄLP min sits existerar inte längre!


För ett tag sedan blev jag vän med en urhärlig tjej som heter Josefine. Hon håller på med något som liknar centrerad ridning och hon har hjälpt mig lite med Winstons hovar och jag har hjälpt henne lite med akupressur.

Vi har pratat MYCKET häst och mycket annat också för den delen och funnit varann på kort tid.

Här är Jossans hemsida, MYCKET matnyttigt för såna nördar som mig och helt i hand med min filosofi:

http://www.ridingthroughfeel.com/


Nu har jag avverkat första lektionen för Jossan:

Hon gav mig exakt, de nycklarna och detaljerna som jag verkligen behövde.


Jag har hittat det som jag blev av med när Daniel Junget, slutade komma till sverige och mer därtill. Då Jossan och jag pratar samma språk och förstår tanken, pedagogik och metaforer rakt av.  


Fick en sits och hjälpgivningslektion... i riktigt MJUK ridning. " Riding through feeling" YES!

Jag fick börja med att skritta runt och känna in min sits och mina sittben blygben och hitta position, först ytterligheterna och så småningom hittade jag rätt balans. Som vanligt för överrörliga mig hade jag svankat för mycket och på så vis fått spänningar och obalans i bålen.

Genom att räta ut länd och korsryggen och spänna till musklerna nedanför skinkorna fick jag rätat ut ryggen i rätt läge och kom fram med magmusklerna nedanför naveln, SKÖNT.

Mitt hopplösa skänkelläge började också att förbättras, ännu bättre blev det när jag satte in foten lite till i stigbyglarna så att den verkligen satt på fotens bredaste del.. vilket jag naturligtvis trodde att jag hade.

Så in med foten och för att cheka av det ska jag kunna spreta och vicka på tårna. Sen löste sig det ganska bra själv.


Min hopplösa lätt-kollapsade innersida i vänster varv, fick också en lösning. Att höja inner hand en aning samt att rulla tillbaka axlarna och hitta avspändhet där. Gjorde igångsättningar till trav och lät Winston lyfta upp mig i lättridningen. Låta honom bära mig med sig. Självklart, eller hur.... men det är läskigt lätt att forcera.

Kicki har sagt det och jag borde veta det, Winston har en hundradels sekunds längre reaktionstid.. innan bakbenen kommer igång. Stressar jag honom DÄR så förstör jag hela hjälpgivningssystemet och han blir olycklig.


Sen red vi 8 volter och kände efter och hittade balsns och hyffsad bärighet i mig som sedan fortplantade sig i en mycket nöjs Winston.

Vi fick även göra lite galoppfattningar och valde att göra dem från skritt. Här gäller det att tänka flygplans starter.  

 energi och lyfta uppåt. Lyfta innerhanden speciellt i vänster varv (tänker överdriv, för att jag har tendensen att köra ner knogen i manken, en ful ovana jag har lagt mig till med genom självbevarelsedrift de senare åren).


Simsalabim, vi har startat vår ridresa Winston och jag och har hittat en instruktör i JOSSAN som kommer att kunna hjälpa mig att rida i lätthet och ge mig och Winston det som vi båda behöver för att kunna förvalta Winstons fina ridbarhet och kvalitéer och utvecklas tillsammans.  

jag får även det som jag behöver för att komma runt mitt eget handikapp och att stärka upp både min kropp och Winston.

Tärningen är kastad och har börjat komma i rullning. Första lilla steget är taget!

Tack JOSSAN!!

 

Jossan och A.M kommer att komplettera varandra suveränt bra, då de ligger ganska nära varann i ridtänkande.

 

Nu har jag fått lite att tänka på och hoppas att kunna sätta rätt minnen i kroppen som främjar vår ridning.

  


//Cia

 

Lägger in en filmsnutt från en Daniel Junget träning från Romantiques tid här nedan

Romantique är 21 år på filmen.

Av Cia Andersson - 17 november 2011 20:27

2011-11-17


Igår fick vi möjlighet att vara med på Hoppspecialgruppen uppe hos Kicki Norin på Häststället.

Winston var pigg och glad och riktigt frammåt.

Jag kan säga som så att passet började väldigt okoncentrerat från både min och Winstons sida. Jag, vill för mycket (som vanligt) och Winston hade fullt upp med att kolla in manegen (som han känner sig mycket hemmastadd i) och de andra hästarna.

Har inte ridit för någon instruktör på ganska länge så jag visste att det skulle bli mycket korrigeringar.

Framför allt med min sits (hoppsits, dessutom   ). Min bålstabilitet är inte vad den varit och jag kämpar med att hålla ihop min sladdriga överrörliga kroppastålle. Jajemen! 

Behövde verkligen få ett tag i kragen och dra mig "baklänges" så att jag kom upp med överlivet (titta i taket) Höja handen och fram med skänkeln.

För den som känner Kicki vet att hon inte ger sig med detta. Sen mitt upp i detta med sitsen så tillkommer att hitta takt och tempo. Winston längde iväg rätt bra (enligt honom) med LÅÅNGA fina galoppsprång i ett tempo som är käckt att rida i på en 2 hektar stor äng.... Så skulle vi styra över tre galoppbommar på böjt spår.

Tro det eller ej, men det gick faktiskt med lite övning och en hel del tips från coachen   .


Så blev det dags att börja hoppa, två små koppelräck på långsidan 7 galoppsprång imellan också de på böjt spår. Hoppat, det har vi ju också provat på ängen över ett permanenthinder vi har där, på så där 50 cm... fast i annat tempo.

- Ni laddar ju som om det är skyhögt! fick vi höra.

Nåväl, vad göra... titta i taket höja handen lite och inte bil hängande kvar i tygeln. Fram med skänkeln och så rida korta språng "ett till, ett till, ett till" räknade jag i huvudet.

Kan väl säga att det tog ett tag att få till det där och sen blev det en liten bana med 4 hinder.

Tredje rundan blev faktiskt riktigt bra. ÄNTLIGEN!

Kicki hade vridit mössan minst 20 varv på huvudet och hade laddat upp ordentligt med statisk elektrisitet när lektionen äntligen var över.

Jag hade fått ut enormt mycket och Winston var nöjd och glad.





Idag, red vi vår älskade Mölnesjörunda med hundarna och jag satt och tänkte på att vippa tillbaka sitsen (fram med skänklarna). Trava i kort trav och försöka rida små temposkillnader i traven uppe på grusvägen.


Som stor fördel är ju att Kicki verkligen KAN Winston, då hon haft honom och tränat honom en hel del innan jag köpte honom. Så hon vet exakt vad som ska göras och när och det är en väldig fördel för oss   Winston & Mig.


Nu har vi alltså skrapat ytterligare lite till på ytan för att komma varandra in på skinnet och lära mig att rida på min fina häst.



Av Cia Andersson - 20 oktober 2011 20:30

2012-10-20, sjukstuga här också


Fast nu är vi på rätt sida av avgrunden.


Winston har ju haft lite jobbigt med både det ena och det andra. äntligen är han ok igen och på väg att sättas igång. Vi har promenerat ett tag, på hundpromenader.

Nu fick vi göra en paus pga att Axel (sonen) fick halsfluss, sen var jag krasslig och gick ner och kollade mig också och då hade jag med fått en släng av sleven + urinvägsinflammation, och så fick fibromyalgin vatten på sin kvarn igen, lika bra att slå till och ta några saker på en gång så att det blir ordentligt när man ändå är igång  .

Så den uppsuttna skrittningen blev uppskjuten.


 


Men idag orkade jag i alla fall upp och skritta en sväng på ängen.

Med Winston känner jag mig så trygg, han är godheten själv och jag minns hur jag ofta botade värk och stelhet i min kropp med att skritta barbacka på Romantiques trygga rygg. Något som jag inte vågat göra förrän NU med Winston   .

Den hästen (Winston) är en Gudagåva. Jag satt upp från vår "påstigningsplats" (hög brunn på gårdsplanen) och lät Winston skritta bort till ängen och gå runt lite där och även promenera i dungen. Hade glömt vad det gör för en värkande kropp att få värmen och rörelsen från hästen. Vi lyckades till och med tima det så att vi red runt i det underbara höstljuset och utan att få någon enda skur på oss.

I morgon funderar jag på att lägga in lite långsamma och lösgörande och lyhördhets = lydnads, skrittövningar. Det där brukar göra nytta och så får jag försöka hitta tillbaka till någon vettig sits och hållning igen - det får bli en kort snutt. Så plockar vi små guldkorn här och där och tids nog ska vi komma i form båda två.


Jag är så glad och tacksam att äntligen få börja smyga igång Winston och mig själv. Nu ska vi ta det lungt och fint och jobba uppbyggande för oss båda, så att ingen av oss förhastar sig och får bakslag (igen) Så be gärna en bön för oss.

För nu är det våran tur  


Av Cia Andersson - 27 september 2011 11:28

2011-09-27


Jaha, är man långbent och lite vimsig så kan man skada sig om man inte har koll på alla kroppsdelarna.

Winston är halt och är under behandling. Äter antiinflammatoriskt, ska vila. Kommer förmodligen igång igen i mitten på November om han är ok på återkontrollen.



Av Cia Andersson - 18 september 2011 21:22

2011-09-18


Winston har varit lite konstig ett par dagar, så jag har mest promenerat med honom. Misstänkte hovböld som var på väg, Men det har varit lie diffust och svårbestämbart.

Nåväl i dag på eftermiddagen, så hände det som jag hoppats och väntat på. Winston blev märkbart rejält halt på Höger fram och väldigt varm i hoven vid kronranden.

Nu står han i stallet med våtvarmt omslag. Som tur var hade jag några påsar fenylbutasol som jag har gett honom i kväll och så räcker det till en omgång i morgon också. Sen ska jag beställa djävulsklorot som ochså är inflammationshemmande och smärtstillande som han får ta ett tag.

Så i morgon blir det att gå i lilla "korallhagen" med Gunnar som sällskap (Gunnar har precis haft hovböld som har gått ur... Undrar vad Grabbarna har hittat på för bus i hagen? eftersom de båda har drabbats av hovböld i samma vecka.)

Trots sin hovböld så var Winston med och fotade för kalenderhjälpen i förmiddags, jag märkte att det var något på gång, men att stå still och posera det gjorde han med glans och stjärnglimmer. Så där satte vi omslagsbilden till 2012 års kalender till förmån för fistulasjukhuset i Etiopiens huvudstad.

Den går att bestä'lla här genom mig och på kalenderhjälpens FB sida:

http://www.facebook.com/pages/Kalenderhj%C3%A4lpen/105910736127651


Nu håller vi tummqarna för att Winston ska få en god tillfriskning, så att vi kan komma igång med vår ridning också.


2011-09-20

 Igår sprack hovbölden upp... fast på Höger bakben på framsidan vid kronranden. Han är fortfarande varm och halt speciellt på vänster fram, fast lite mer så att jag får det till hovleden. när han stått inne under natten var han svullen på båda fram och rejält varm på vänster fram. Jag böjde försktigt och fick väldig reaktion på  hovleden - Kan det vara en HOVLEDSVRICKNING också??

Nåväl, det blir vi varse om när veterinären kommer upp och kikar på elendet.

Har beställt hem och fått Djävulsklorot, tänkte behandla med det efter konsultationen.... Dessa hästar....

Som en skrev på FB, du har haft lite oflyt med Winston.  

-Jo,tack. Det kan man väl säga.

Men sen när detta är klart och vi kommer igång så kommer han bli kalasfin

  

Jag älskar den här hästen han har gjort hela mit väsen alldeles trollbunden. så tids nog så ska detta bli kanonbra!

Av Cia Andersson - 5 september 2011 21:48

ÄNTLIGEN!


Blev det dagen då M.P skulle komma och gå igenom Winston. Jag visste att det var mycket att göra med honom.

Kullerbyttor i hagen är ju inte någon bra aktivitet om man är häst och råkar göra sådanna helt *hoppsan* spontant och ofrivilligt. Eftersom han i alla fall väger dryga 600 kg, även om han är tunn. Så ställer ju liksom tyngdlagen till det rätt dumt bara av sig själv.


Det första M.P sa när hon kom in i stallet var: "Herregud Cia, har du skaffat ett höghus... Trevlig i kroppen och väl benad men rätt så tunn i musklerna..." Så småningom konstaterade hon det som jag också redan visste: att han var väldigt stel i kroppen.

Det är som ett "järnspätt genom bogen på honom". Och lilla hjärtat (Winston) som försöker att kämpa på och vara till lags i ridningen så gott han kan, även om kraven inte varit så stora på honom av just denna orsak att det finns låsningar som stör.


I nacken hade han spänningar sedan tänderna varit lite fast av depåerna som var strax bakom lanerna. I h. bog var det MYCKET att göra, vilket jag också misstänkt då han haft så svårt att böja igenom till vänster, musklerna räckte liksom inte till för att få någon böjning, då de helt enkelt var för korta.

I ländkotorna var han rätt så låst överlag och hon fick ta honom kota för kota för att mjula upp muskelvävnaderna runt om.

Tillslut fick Winston något euforiskt i blicken och suckade och tuggade som aldrig förr. - spänningarna släppte - ÄNTLIGEN!

Det blir återbesök om en månad (för att vara exakt).


Köpte även lite vitt pulver för att M.P. säljer det som är av bästa sort. Nåväl nu är det Thiamin vi pratar om, så mer spännande än så är det altså inte. Även om det låter lite kul, med "Vitt pulver".


Fick även konstaterar att jag hade en hel del jobb med att renovera häst... Men å andra sidan gav M.P mig kredit för att jag lyckats bra med några hästar innan, så visst finns det hopp.


Närmaste veckan blev det ordination på att herr W. ska gå i hagen med sina kompisar och vara häst, fram emot torsdag kan det bli bra med någon promenad och till helgen mjuk och fin ridning i låg form och bara mjukisridning utan större krav.

Detta passar mig utmärkt nu, då jag själv har blivit "biten av en bacill i stämbanden" som jag sa till barnen på jobbet idag, när de undrade varför jag pratade så tyst och hest = väste och hade värsta whiskeyrösten (och detta utan att ha förtärt något som ens liknar whiskey, fast Whiskey är ju inte min favoritdryck heller, så jag är lika glad för det).

Av Cia Andersson - 31 augusti 2011 09:14

20110831

 

 

 

Igår var vi uppe på Bohem och tränade dressyr för A.M.  Vi lyckades komma i god tid och hann med vår vanliga långsamma uppvärmning i sann Markus H. anda och med mycket böjning och lösgjordhet. Låångsamma extrema öppnor med mycket böjning och steg - för - steg. över till slutor och byte av bärande bakben. L Å N G S A M T, så att han kunde stretcha ut och se över till övergångar och byte av gångarter.

Nu är det en vecka kvar tills M.P vår Equiterapueft kommer och hjälper upp med den jobbiga vänsterbogen. Det har blivit mycket bättre med träningen, men han blir liksom markbunden i v.f och jag känner en viss rörelsestöring även om det blir vessäntligt bättre när jag värmer upp på detta sättet med Markus H´s barock anda.

Det är kul att använda gamla russin som man plockat upp på vägen   .

I höger varv är han helt underbar och nu börjar styrkan komma ikapp också. Winston kan bli aningen lätt flegmatisk.. om jag blir långsam.  Är jag på och petig så är han med på noterna och säger jag till så gör han vad jag säger   Kämpar och försöker. Övergångarna upp i gångarterna går jättebra, nedåt är det svårare han faller på att han inte orkar balancera upp sig. Vi får leka med övergångar och smyga in svaga skolor i och ur övergångarna för att hjälpa upp bärigheten och balansen och så hålla honom allert och aktiv igenom övergångar och inte acceptera ett sent svar på hjälpgivningen.

I vänster varv får jag rida mycket rakare och hålla honom rakare i kroppen för att hjälpa av  v. bog.

Vissa stunder får man en sån härlig ridkänsla med power i. Detta kommer att bli så bra. Min stora, fina, härliga, snälla gentlemann. Han är en riktigt dröm att rida!


Jag kör på med "varannandags" jobb och varannandag rida ut promenader med focus på att skritta bort slaggprodukter i skogen.


Framgent får vi fortsätta att jobba på detta konceptet.

Vi har även smugit in lite hoppning, eller som hoppryttare nog skulle kalla det "bom" övningar. Galopperat över ett par upplagda cavaletti och tagit några små skutt. Winston är härlig, bara att styra, så okomplicerad. Fast inte den där ryggen och swunget i sprången som Rosea har, fast det blir ju lättare för mig utan och jag vill inte hoppa så högt. Styrde även på Winston på våra tunnor som vi hade i paddocken en dag. Han frågade lite försynt.. "är du verkligen säker, såna där har jag inte hoppat förut" och när jag bestämt hävdade att det är så våra hinder ser ut på Applagården så hoppade han, första språnget var han väldigt försiktig. Sen var det inget konstigt med såna hinder heller.   


Ibland skrittar jag och klättrar lite på vår klätterbacke. Herr Winston är rätt vinglig nedför så jag avhjälper det med att lägga in lite sidverts för att stoppa upp honom. Han har liksom svårt för att bromsa  sig med sina långa bakben. Fast jag har självbevarelsedrift och vill inte slå kullerbyttor till häst nedför slänten. Så jag lägger in halter och ser till att han håller en vettig steglängd i kortare skritt och använder bakbenen som broms. Här är han också en tålmodig kille som lär sig och förstår. stannar på "ptrooo" så jag slipper att ta i honom för mkt.


En bra mellandags aktivitet är ju också att longera på chambongen. Då blir han verkligen låg och fin i formen och får med sig HELA överlinjen.



Foder: har smugit över till Havre, så i vinter får han gå på hippolyts Irich mech och havre samt biopromin mineraler (AME produkter) lägger även på en dl foderjäst för att ge päls och celler lite extra samt hjälpa magen lite till. Jag ger även lucernhack för att få upp hullet lite extra. Sen ska jag fortsätta med Kyärnis nitro droppar. Egentligen är väl detta en rätt så simpel foderstat...   .

 

Av Cia Andersson - 18 augusti 2011 21:19

På gång igång

 

2011-08-18, Då har man kommit igång att jobba igen och börjar komma in i de vanliga gängorna.

Winston går ute med flocken och trivs.

Han har fått ett nytt bett på, hästtandläkare B.L.s inrådan: ett tjockt massivt tränsbett - back to the 80´s. Tycker mig inte märka någon större skillnad, fast det är ju lite typiskt vallacker.

När jag ändå köpte ett bett så passade jag på att köpa en anatomisk dressyrgjord med "magplatta" och resår i båda ändar. Winston hatar ju när man spänner gjordar och hugger i luften. Reaktionen där blev i alla fall något bättre. Så den gjorden gillade han i alla fall.

I tisdags var A.M Här och höll träning för mig. Hade lite körigt med att få till det med barnen, men hon kunde tack och lov komma och undervisa mig på min äng. Vi jobbade mycket med lösgjörande övningar och övergångar i alla gångarter. Han var bra och jämn i bakbenen och jobbade på fint bekifrån däremot var och är Winston är fortfarande störd efter sin sträckning, främst i vänster bog och det bekymrar honom  - och mig.

Jag har sett till att boka in min "gamla" väl beprövade equiterapuet M.P som kommer och klämmer in Winston den 5 september, Tack och lov!

M.P har ju varit till stor hjälp både för Rosea och framför allt med Romantique.

Till dess blir det "mjukisridning" och "yoga dressyr" och uteritter i maklig takt och med mål att komma ut och kliva på och röra sig i lite olika terräng utan något extrem ansträngning.

Med denna ridningen innebär det dock ändå att winstin ska ha koll på lydnaden och att han ska hållas allert och framme på hjälperna. Så hur flummigt som helst får det inte bli.

Winston har även fått börja pröva ett par specialdroppar (start idag!) från Kyärni, extreme Nitro. De innehåller massa godsakker, så som zink, magnesium och extra B1 + en hel hög med antioxidanter. Jag har höga förväntningar på dessa eftersom de fungerat så bra både på mig själv och Cindyvovven.


Idag blev det faktiskt en lite flummridning. Red barbacka runt hagen och kollade till stängslet. Detta är något som Rompan och jag alltid gjorde förr, så idag hade jag en underbad Dejavu runda.

Älskar min GENTLEMAN!


Presentation


Detta är en blogg som handlar om det som kretsar runt mig och mitt liv. Familjen, HÄSTEN och det som ligger mig varmt om hjärtat.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards