Idag har det varit helt ljuvligt, solsken, fågelsång och takdropp. Står man vid solväggen så känner man att det är värme i solen.

lägger in två jämförelsebilder på min älskade herr W.

Mars 2011:

Februari 2012:

Något har väl hunnit hända på ett år.

Förra onsdagen var vi och hopptränade och idag bär det iväg till Häststället för Hoppträning igen.

www.haststallet.se

Så det var värst vad vi hoppar, nästan så att man börjar undra om man fått en släng av hoppryttare i sig  .

Fast det är nog ingen fara med det. Jag hoppar tryggt tillsammans med Kickis ridskoleelever i hoppspecialgruppen. Övningarna är utmärkta och trevliga för mitt "hoppning till husbehov" samtidigt som man verkligen får förstaklassig ridundervisning från början till slut. Efteråt har vi genomgång av lektionen uppe vid en whiteboardtavla i stallet. Så det finns verkligen utrymme för eftertanke och reflektion.

Jag håller envetet fast vid konseptet allsidig träning och uppbyggnad och det där med grunderna, vill jag ha grundligt och återkommande   Man behöver alltid fiska upp något som kommit bort på vägen.

så off we go!

_________________________________________________________________________________

Hoppningen gick jättebra. Nu fick vi lite flyt i ridningen, både framridningen där vi fick ligga och rulla över lite bommar. Kändes bra. Hittade även lite bättre rytm i hoppningen. Vi hoppade en lite bana som vi gjorde ett par varianter på. Först med långa vägar och sedan med lite kortare, hittade vägarna helt ok. kicki hade även ställt fram en vattenmatta och ett plastskynke uppträtt på en bom som liknade en mur (röd från ena hållet och blå från andra) jag hade bestämt mig för att se igenom och inte bry mig om att det var annorlunda - LYCKADES med detta!

Lyckad lektion helt klart.   Ska jobba på att hålla stilla fina händer (tysta händer) och att inta vara så yvig...

Som Kicki sa, det ska vara kul att rida. Javisst svarade jag och ibland är det ännu roligare.

Mitt favoritforum.

www.ryttarfiket.se

Vi är ett gäng där kärnan av oss hängt ihop sedan -98 och skapat egna forum för att kunna hålla kvar kontakten. vi är svenska tjejer som finns mestadels i sverige men även i luxenburg, Tysklan, och England.

Vi har hängt ihop och lärt känna varandra och ser varandra som vänner, stöttar tipsar och har vårt underbara forum för atyt hålla kontakten. Vissa av oss har setts live och vi försöker alltid hitta möjligheter att träffas. Vi har olika syn och berikar varandra genom att vi har ett öppet sinne.

Här kommer ett vanligt fluminlägg som jag skrev idag:

här är länken till tråden om ni vill läsa hela:

http://www.ryttarfiket.se/viewtopic.php?f=3&t=3231

"Angua wrote:Och när jag har varit risig så har han faktiskt "tagit hand" om mig och varit så otroligt snäll, lugn och klok när jag ridit (främst ut) när jag haft ont. Och när jag inte haft ont har Mr Fullt ÖS Medvetslös återvänt. DEN egenskapen är något jag värderar högt!

Men jag har funderat på en annan sak, de hästar jag haft eller tränat mkt genom åren har med lite variation varit så som jag vill. Dras vi undermedvetet till hästar som passar oss eller kommer vi ta fram det hos hästen? Hur mycket formar vi hästens temperament tror ni?
Ytterligare något jag funderat lite över under hästköperitänkandet Särskilt som jag köper unghäst. Jag letar ju förvisso efter en häst med vissa egenskaper så långt det går att se på ex en åring, men så klart sätter även jag mina spår hos den under tiden. Men hur livlig/flegmatisk/intelligent osv en häst är är ju svårt att forma, däremot självsäkerhet/ängslighet/uthållighet är ju saker som vi kan påverka väldigt mycket med hur vi behandlar hästen."

Cias svar
Rosea, är en dam med MYCKET attityd och egen vilja, henne fick man rida för fina hjälper. Hon gillade inte om man kom i obalans och hade inte jättemycket överseende med mina ryttarmissar.
MEN När jag hade mycket värk, kunde jag skritta ut på henne och hon tog verkligen hand om mig och då var hon hur trygg som helst.

Däremot om jag mådde bra och började vilja ha mer jobb i henne så kunde hon ifrågasätta mig. Så man fick pressentera saker för henne på ett sätt så att hon uppskattade övningen, hon gillar ju att arbeta och när jag ägde henne så gjorde hon gärna alla "lite mer krävande" övningar med bravur. Däremot kunde det komma en liten brall av glädje eller som utfyllnad när man jobbade med henne för att hon blev lite på hugget.

När hon var väl genomriden hände det att Axel som då var 9 år satt upp på henne i paddocken och kunde rida i alla gångarter på halvlånga tyglar och kan kunde även styra på henne på något litet hinder. Man fick ju känna av sinnesstämningen på vilken dag det var läga för Axel ridning. Axel älskade att galoppera runt på fyrkantspåret i en trevlig lugn galopp och ligga och rulla. Båda två njöt av det.

Just Axelridning, eller om det var någon annan kompis som inte var så där jätteridkunnig, fungerade jättebra i paddocken och när Rosea var välaktiverad. Hon ville jobba och då blev hon nöjd och tillfreds. Hon ville ha omväxling, jobbas ute, på ängarna i skogen, hoppa och gärna intervallträna och rulla av sig i galopp i längre episoder.

Hon fick ju även tolka med ungarna bakom i pulka (då var hon så duktig och tog sin uppgift med stort allvar - att dra innebar att hon var helcool) och dra sladden i paddocken (harva paddocken) och så simma. Ju mer omväxlande arbete hon fick ju bättre blev hon även i dressyrarbetet. Jag känner att vi nog formade varandra genom att skapa en bra relation uppbyggd på ömsesidig respekt och att hon godkände mig som sin ledare. Sa jag att vi skulle fram någonstans så gick hon. Kompisarna i stallet sa, att kommer Rosea inte fram någonstans så var det inte lönt att försöka.

Sen kan jag också tro att vi dras till den sorts häst som passar oss bäst. Fast på något sätt tror jag att allt har sin tid och sin plats. Hade jag fått Winston direkt efter Rompan så hade jag jämfört för mycket. De är ju ganska lika. Jag behövde ett brake och det fick jag i Rosea och Rosea behövde landa och komma till ro och bli häst.

Hon var ju bara en liten mager superstressad liten tjej med en himla attityd och supergångarter när hon kom till mig. Vill inte slå mig för bröstet, men eftersom jag har mina begränsningar så får saker ta tid hos mig och ibland är just tid det som kan behövas.

Nu i alla fall känner jag att jag verkligen har hittat rätt. Ni som känner mig vet att mina djur är min familj.
För Roseas del var hon klar hos mig, hon behövde komma vidare och få utveckla hoppmingen (och kanske teräng hoppning) där hennes begåvning ligger.

Winston däremot är en KEEPER, han kommer nog att få vara hos mig tills han inte vill vara häst längre precis som Rompan. Vi vill samma sak och jag tycker att på denna korta tiden, knappt ett år, har vi kommit väldigt långt med ledarskaps och förtroendebiten. Ridningen är på gång, fast det får ta sin tid, är bara och nosar på grunderna ännu.

Rosea har hunnit flytta ännu en gång, hon som köpte henne från mig kände att Rosea inte var rätt för henne och då tycker jag att hon gjorde rätt i att sälja. Nu hoppas jag att Roseas nya ägare och hon ska matcha varandra väl, vilket jag verkligen tror och hoppas på. har tom haft kontakt med nya ägaren och vi är välkomna att komma och hälsa på och det ska jag verkligen göra fram åt vårkanten.

Så jag tror verkligen på ödet att vissa kommer i vår väg (människor och djur) av någon anledning och vi kommer vidare. Några ska ta en annan väg efter ett tag för att komma vidare.
Sen formar man varandra och får de djur man förtjänar.

Jaha, så har jag gjort en ivägflumning igen.

Kram från Cia som lördagsspekulerar

______________________________________________________________________________________________

Nedan följer ett inlägg jag gjorde i samma tråd för en vecka sedan den 3/2

CiaA

 

Nu är Axel opererad, halsmandlar och polyper är väck, så nu ska det nog bli bra med honom hoppas jag. I skrivande stund har han i och för sig jobbigt med sin hals, operationssårens sårskorpor håller på att lossna  .

Nyopererad Axel hade glassrekordet på Barn och ungdomsavdelningen.

Annars har det blivit lite ridning denna veckan. Vi har ridit ut, vår älskade Mölnesjörunda X 2,I måndags i sälskap med Jenny och vackra Gesa (turbotjejen), och i går med Habibi i koppel hela vägen, hon höglöper.

i onsdags var jag med på Hoppspecialen för Kicki på Häststället.

 www. haststallet.se

Vi hoppade en variant på huset och det gick jättebra tillslut när jag kom på hur man gör med hinder på banan. Winston var en gentleman som vanligt. Där fick vi en riktig AHA upplevelse när vi gjorde täta övergångar mellan halt och skritt, så att han klev fram bakifrån in i skritten (så klart, eller hur).

Hemväg i skymning en vacker vintereftermiddag.

Idag fick vi en mycket givande lektion för Jossan, där Winston verkligen fick bära sig själv och där det var viktigt att jag satt i jämnvikt med LÅÅNGA ben och i lodrät possition. Vi tränade övergångar på ett mycker intressant sätt. Först började vi med att rida i skritt och att ta upp tygeln och att länga ut tygeln, utan att det skulle påverka bärigheten och balansen. När detta fungerade gjorde vi övergångar till trav och så fick han helt lång tygel i traven, samma sak där bärigheten och takten skulle bibehållas (långa ben och kvar i balans) och så övergång på helt lång tygel till skritt. Sen blev det samma igångsättning till trav och korta upp tygeln (bärighet, takt och balans - LÅNGA BEN) soch så släppa ut tygeln åt Winston helt och hållet, varpå han skulle söka sig framåt neråt och samtidigt öka steglängden mot mellantrav hållet och så ta upp tygeln igen och upprepa övningen.

Slutligen gjorde vi igångsättningar till galopp från skritt. Förbereda med säteshjälperna och fatta på helt lång tygel. plocka upp tygeln och släppa ut tygeln (bibehålla bärighet takt och balans) och ge tillbaka tygeln och så övergång till skritt för säteshjälpen. Slutligen gjorde vi igångsättningen till galopp och kortade upp tygeln, gav tillbaka tygeln och tog upp tygeln i samma galopp för att ge ut tygeln och bryta av.

Naturligtvis gjorde vi varvbyten titt som tätt så att vi gjorde alla moment i båda varven.

Jösses vad man får koncentrera sig på såna här basövningar för att inte smyga upp tygeln och rida för handen  

 Man vill ju såå gärna hålla i tyglarna och ha den kontrollen. Hästen blir så lyhörd och han kommer verkligen under sig med bakbenen. så länge jag håller rätt centrering uppe på ryggen. Det blir jättetydligt om jag tippar fram något och får upp hälen.

En sak till som jag måste programera in, är att inte ha så bråttom. Vänta på hästen och låta honom bära med mig i övningarna. Kommer jag före i något moment så tappar jag balansen och Winston tappar sin form och bärighet och blir frustrerad på sitt eget stillsamma Winstonvis - går in i dromedarform.

Så nu har jag minsan fått lite att tänka på och att öva på tills nästa gång.

Jossan och jag konstaterade att just denna övningen inte lämpar sig för alla hästar just i detta utförandet. Jag sa att på Rosea, hade övningen fått en helt annan innebörd för hon brukade ju krydda övningar på sitt eget sätt och detta var vi rörande överäns om.

Nu är vi anmälda till vår premiär dressyrclearround på Häststället.

De ska ha något som heter dressyrryttartestet där den 24 mars. Då ska Winston och jag rida LB:1 programmet två ggr.

Den 1 April ska Kicki ha dressyrclinic för Kajsa B - B tränare i dressyr också det på Häststället(jag red regelbundet för henne i många när jag bodde i Floda), jag håller tummarna för att jag & Winston ska få vara med och rida, för det vore så väldigt KUL!!!

Uch och fy för Magsjuka.

Hunderbara Cindy, min sällskapsdam vid sängkanten. hon lämnade mig ovilligt för att gå ut och kissa. annars vaknade jag och hade hennes näsa över sängkanten "hur är det fatt matte?" Habibi låg på andra sidan sängen. Cindy tilllät henne inte att ligga på min sida.

Nu har vi legat utslagna HELA familjen i ett par dagar. I 2  dygn har jag bara lämnat sängen för otrevliga toabesök. Men nu ser vi ljuset igen.

Nu startas projektet SANERING. Det innebär at alla som står upp hjälper till. Som tur är har vi minusgrader, så ut med alla mattor i snön och alla täcken hänger ute. Sen städas det sakta medn säkert, bit för bit. Man är ju rätt matt så det får bli en hel del pauser. Eftersom jag nu mår riktigt illa av klorinlukt (har ju städat toan otaliga gånger med det) så låg jag och funderade på vad man skulle kunna använda istället som desinfektionsmedel. Fördelen med att vara matt är just det att man måste ligga ner i mellan varven och än så länge är värktabletter inte att tänka på om man inte vill att magen ska vända ut och in på sig igen. Nåväl, då kom jag på att jag har Vircon S hemma, som jag brukar ha till hästgrejerna någon gång imellanåt. Tänkt och gjort, nu har jag städat övervåningens alla golv med en svag virconlösning (används även av veterinärer för att dessinfektera innan operation, på operationsbordet). Dags för vilopaus igen... ÅNGTVÄTTMASKINEN... ja just det, så kom den fram och så fick soffan och dörrhandtag och lite annat smått och gott sig en omgång. Sen har tvättmaskinen fått gå varm, det är en bra uppfinning som klarar sig så bra själv.

Fördelar med magsjuka:

1. Man får sig en rejäl utrensning av kroppen.

2. Jag får städat huset riktigt bra, när jag piggnar till.

3. Resten av familjen blir inblandade i aktiviteten städning, eftersom jag inte orkar själv.

4. Man blir så lycklig när man frisknar till igen.

I en av mina MÅNGA pauser hittade jag världens bästa inlägg på Havrepappans blogg

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/hastlektion-for-sportjournalister.htm

Han skriver följande:

(Detta rekomenderas det varmaste för er som blivit indblandade med häst på ett eller annat sätt utatan att egentligen själva brinna för hästeriet).

"Eftersom ni sportjournalister nu skall börja bevaka vår idrott så är det på sin plats att någon förklarar för er hur det fungerar, på ett sätt som ni kan förstå och relatera till. Jag har tagit på mig den otacksamma uppgiften att utbilda er i lite grundläggande hästkunskap.

Lektion nummer 1, hästen

En häst består av en (oftast brun) avlång kropp. Från denna kropp sticker sex saker ut. Den största utstickande delen är halsen, som sedan övergår i huvudet. Detta kallas fram på hästen. I motsatt ände finner ni en märklig hårtofs, kallad svans. Detta är bakdelen på hästen. Under själva den avlånga kroppen så sticker det ut fyra (4) delar. Detta är benen.

Det som ni ibland ser ovanför hästens kropp är inte en del av hästen, utan detta är en människa som sitter på hästen. Denna kallas ryttare när den sitter på själva djuret. Om personen istället sitter bakom hästen, så är det ingen ryttare utan en kusk (överkurs).

Lektion nummer 2, säkerhet för journalister

Man skall absolut undvika att vara för nära någon av de delar som sticker ut från hästens kropp. Om du till exempel står så nära hårtofsen baktill på hästen att du kan se enskilda hårstrån så gör du klokt i att backa ganska omgående. Hårtofsen i sig är inte så farlig, men strax nedanför finner du de två bakbenen. Är hårtofsen dessutom utrustad med en röd rosett, ta skydd! Om du istället ser alla de fyra benen samtidigt ovanför dig så ligger du ganska risigt till. Ligg bara stilla, och be en bön.

Hästar äter gräs, och inte sportjournalister. Ni kommer alltså inte att bli uppätna. Ryttarna själva är många gånger mycket mer folkilskna än hästarna, speciellt på en tävlingsplats. Om ni håller en god säkerhetsmarginal till både häst och ryttare är ni alltså relativt trygga, och bör kunna återvända hem till era familjer levande när arbetsdagen är slut.

Lektion nummer 3, Sportens utövande

Det finns ett flertal olika grenar som inkluderar häst och ryttare. Det är ungefär som olika former av bollsport. Lika lite som brännboll och handboll är samma sak så är dressyr och hoppning jämförbara. Här följer en kort genomgång av de tre vanligaste formerna av ridsport:

Hoppning. Oftast genomförs tävlingen i två delar. Första delen går ut på att häst och ryttare, helst tillsammans och samtidigt, skall ta sig runt en bana med olika hinder (består i grunden av stolpar samt en bom och påminner om ett fotbollsmål). Bommen (på fotbollsspråk, ribban) skall helst inte åka ner när de hoppar över den.

De som har klarat banan bäst i den första omgången gör sedan upp om vem som skall vinna genom att hoppa en gång till. Kan jämföras med särspel i golf eller sudden death i ishockey. Då rider man på tid och den med kortast tid och minst antal nedfallna ribbor vinner.

Poängberäkningen heter på hästspråk "fel". Den är lika ologisk som den i tennis. Man får helt enkelt lära sig 4:ans multiplikationstabell igen. Sätt alltså upp Öva in 4:ans tabell på "att göra-listan" inför ert första besök på en hästtävling. Det räcker att ni lär er den upp till 6x4=24. Den som har fler fel än så behöver ni inte skriva om i tidningen ändå.

Dressyr. Om hoppning är för avancerat för era sporthjärnor så ska ni nog hoppa över detta kapitel tills vidare. Dressyr kan liknas vid konståkning med häst, fast utan skridskor. Domare bedömer de olika rörelserna som ryttaren får hästen att utföra. Bedömningen är 1-10 och godkänd är lika med siffran 6. Dessa siffror omvandlas sedan till en procentsats och den med högst poäng vinner hela skiten.

Detta är alltså en form av bedömningssport, något som ni riktiga sportjournalister får eksem av att ens tänka på. Mitt bästa tips är att inte ens försöka förstå. Varken ni eller jag kommer ändå aldrig någonsin att lyckas klura ut varför en viss ryttare är bättre än någon annan, och därmed vinner. Dressyr är en sport som kräver tillvänjning. Börja med små doser dressyr!

Fälttävlan. Nu blir det ännu svårare att hänga med eftersom man i fälttävlan tävlar i både dressyr och hoppning SAMT i terrängridning. Sedan läggs poängen från de olika grenarna samman och någon vinner hela skiten. Ni bör fokusera på terrängmomentet eftersom det är det mest spektakulära (dödsföraktande) ni kommer att få se. Ingen människa som är vid sina sunda vätskor försöker sig på att forcera stora stockar ute i skogen, sittandes på en häst.

Lektion nummer 4, Presskonferensen

Frågor av den klassiska sportjournalist-typen a la Peter Jidhe kommer inte att fungera. Att fråga en ryttare om "hur det känns" kommer mötas av totalt oförstående miner. En ryttare är av princip aldrig nöjd. Det finns alltid något som hade kunnat gå bättre, eller känts bättre.

En ryttare är också alltid mer intresserad av att kommentera sin häst, eller sina konkurrenter, än att tala om sig själv. Hur mycket ni än försöker så kommer ni aldrig att få höra en ryttare säga något i stil med "Jag är bäst vilket ni är så vana vis att få på intervjuver och presskonferenser med Zlatan."

Nu hoppas jag bara på att magen ska hämta upp sig så att jag kan ta lite grejer så att kroppastållen kommer på rätt köl igen.

LOOCKING AT THE BRIGHT SIDE OF LIFE:

Äntligen lite lagom med snö! Winston fick ha sitt nyaste fina Röda täcke på sig i hagen (han är tillräckligt manlig för att kunna bära rött utan att det blir fjolligt)

I går byltade vi på oss och red ut i snöstormen, såg ut som en michelingubbe. men väl ute var det riktigt trevligt. Både Winston och Habibi vovven var så pigga och glada. Vi red ut förbi Skärkhult och upp i skogen förbi ett ödetorp på små klätter och klivstigar för att sedan komma ut högst upp i Öndered och rida hemmåt.

Det har ju varit hopplöst underlag att rida på ute. Så det har mest blivit till att skritta ut i skogen på stenhårt och knöggligt underlag. Eller att rida små långsamma pass på ängen i skritt och kanske smyga in lite övergångar till trav.
...eller så kör man till ridhus.. fast det hinns ju inte med till dagligdags.

Nu kom i alla fall ca 10 cm snö så nu hade vi underlag idag. Då passade vi på att ta ett lite mer vettigt ridpass i snön.
Underlaget var dock lite vanskligt på sina ställen så man får rida försiktigt.

Lillsonen låg hemma i magsjuka och Axel fick inte leka med kompisar så han kom ut och filmade lite istället.
http://www.youtube.com/watch?v=m4UAsEZH9k0&feature=youtu.be

Nu ligger vi kanske på LC - LB nivå
Alltid kul med kommentarer

2012-01 19

I förra veckan kom det lite snö, som hann smälta bort redan till dgaen där på. Som tur var hann vi rida lite i klätterbacken Maria och jag med våra hästar (Gunnar och Winston) så de fick sig ett rätt så bra styrkepass där.

Först blev det skritt upp och ner.

Långsamt neråt och många halter på nervägen för att stretcha ryggen, frust så jobbigt.

Sedan körde vi igångsättningar till trav upp och till sist tilllät jag även herr W att fatta galopp uppför.

Det var två väl genomarbetade herrar som skrittade hem efter den turen.

Sen smälte snön och det blev stenhårt och knöggligt i marken, värsta underlaget. Winston fick jobba något pass i skritt med små långsamma övergångar till trav på ängen där det var hyffsat plant.

Självfallet har vi broddat upp Bootsen, så att det blir bra grepp.

Just detta med hur välbroddad han var blev tydligt häromdagen då vi skrittade ut, när han sökte sig till isen och föredrog att gå på isfläckarna som var jämna istället för vägen som var rätt mycket "bäck och bölja" på sina ställen.

Dessvärre har jag varit sjuk i början av veckan, så jag har inte fått gjort något vettigt. Lyckades dock komma ut på Winston häromdagen och då skrittade han runt med mig i skogen ett par timmar. Världens snällaste Winston. Han är så perfekt och får mig att komma igång i sakta mak.

Igår därmot kände jag mig bättre, så då passade vi på att åka till ridhuset hos Kicki på Häststället. Vi red ett lungt dressyrpass och Winston var riktigt trevlig. Hittade hyffsad bärighet i honom och fick till ett jobb som jag var riktigt nöjd med med tanke på förutsättningarna. Winston njöt av att komma till ridhuset och att kunna röra sig helt utan att bekymra sig för underlaget.

Oj, så konstigt det kändes at skriva 2012   

Nytt år och nya tag... eller jag menar vi fortsätter i planerad riktining och hoppas på hälsa och välgång  

I grevens tid hann jag med att lösa en livstidslicens till Winston. Dagen före nyårsafton fick jag bekräftat att den gått igenom och det är ju bra eftersom man bara kan lösa licens år för år från och med detta året 2012. Den skulle kosta 200 i år... fast sen vet man ju aldrig. Jag menar ryttarlicensen som man också löser år från år har ju gått upp rejält sedan sist, för länge sedan när jag hade en sådan. Fast just nu bekymrar jag mig inte för det och Winston har sin licens "för framtida bruk".

Målsättningen i år är att fortsätta lära känna varann och att bygga häst, sakta och säkert.

Julen har ju varit hyffsat ridvänlig på hemma plan och jag har tränat på med sits och instruktioner som jag fått i läxa = ÖVERGÅNGAR och tempoväxlingar.

En dag åkte jag upp till häststället (ett mycket bra val på alla sätt och vis då vädergudarna hade ordnat med snöblask, blåst och regn den dagen) och red. Då fick jag låna Kickis dressyrsadel, en Bates Caprilli, Winston sa - ja tack och den fungerar utmärkt även till mig. Efter lite funderande så kunde Kicki faktiskt tänka sig att sälja den till mig. Jag har ju handlat av henne förut, så vi kom överäns och båda blev nöjda   

Bates Caprilli:

Klassisk dressyrsadel i lyxutförande. Smalt skuren sits ger en nära kontakt. Perfekt passform för både häst och ryttare. Bredare sadelputor. Justerbart flexiblock system, gåt att flytta knästöden till det läget där jag vill ha dem. Justerbar Y-gjord med förgjordstropp. Stigremslåset är placerat längre bak. Komfortabelt stötabsorberande säte. Tunnare sadelputor i det nya revolutionerande ”CAIR” luftsadelpanel systemet, som utesluter tryckpunkter och konstant anpassar sig efter hästens form och gör den mer fri och avslappnad. Utbytbart koppjärn, så jag kan byta till större varefter Winston musklar sig!. Förstklassigt österrikiskt Stöger läder. Livstids garanti på sadelbommen = 10 år. 5 års garanti på luftsadelputorna.

I går gjorde jag årets första ridpass BARBACKA på min älskade äng. Winston var jättefin och vi hade ett trevligt och mysigt dressyrpass. Det är så underbart att ha en sån häst som Winston. jag kan roa mig med barbacka ridning  som är så skönt och gör så gott i kroppen för mig. Förutsatt att man inte dimper i backen.

Idag körde vi klättring i vår klätterslänt bakom ridängen, först skritt upp och LÅNGSAM skritt ner med halter inlagda, för att få stretcha rygg och länd lite extra (tisd nog ska han få börja rygga men då i svaga uppförslut). Sedan körde vi med övergångar till trav i uppförsbacke. Frust så jobbigt, för en gentleman som Winston som gång på gång föreslog att vi skulle göra övergångar till galopp istället. -Nej Tack, TRAV ska det vara och bra påskjut med båda bakbenen.... Vi fick skritta lite på lång tygel innan vi körde rullande luftig cantring (galopp) 2 varv runt stora ängen åt båda håll, med skrittpaus imellan.

Efter detta ridpass insåg jag också att det är dags att klippa häst igen, så när jag hittar en lucka till det så får jag springa bort till stallet och klippa Winston, så att han inte blir så varm. Fast idag hade vi ju +5 grader celsius, så det är ju väldigt milt för årstiden.

Jag har inte lyckats att hålla mig från HÖÖKS rean.. utan åkte dit och fick ett sånt stort behov av att köpa ett täcke med 300 grams fyllning för halva priset. Det har halvhals med neopren i halsringningen, sen är det snyggt, rött och fint. Winston har provat det och han var så snygg i det. Så när han blir klippt så kommer han att trivas så bra i det.... fast lite kallare kanske det bör bli innan vi tar på detta lyxtäcket.

Var och suktade igen, efter det här snygga tränset som jag gärna skulle vilja ha någon gång också, fast jag är för snål för att köpa, har ju grejer på inköpslistan som måste prioriteras högre...

Mmmmm, han skulle allt bli bra grann i ett sådannt   

20111227, Välkommen till sadelträsket (igen)

Visst var detta väntat. Winston har ju haft Roseas ärvesadlar sedan han flyttade till mig och i ärlighetens namn så ligger hoppsadeln, min Henri de rivel, fletcher, mycket bättre på herr W än vad den någonsin gjort på Rosea.

Fast hennes fina Amerigo CC, är på tok för vid och när man börjar rida "lite mer åt jobbhållet" så funkade det inte. Upppaddad och inte helt i korrekt balans och med min veliga kropp så blev det inte alls någon hit.

Bättre då att rida i hoppsadeln eller barbacka som faktiskt också funkar på herr W. då han är en gentleman som skulle se det som ett rejält nederlag att tappa mig någonstans under ridturen.

Här kommer en filmsnutt från dagens arbete på träningen för A.M-L

Nu är arbetet bara grundarbete och uppbyggnad. sen måste jag skärpa upp noggranheten på lydnaden och snabbheten i hjälper och lyhördhet. Winston är inte alltid så snabb i sina reaktioner, fast det ser jag som en fördel då jag hinner med.. Men vi ska nog inte sitta och drömma båda två utan försöka hitta lite mer skärpa i hjälperna och reaktionerna. Drömma och fundera får vi roa oss med på våra skogspromenader.

Övergångar och tempoväxlingar är den röda tråden, sen finns det lite sidverts rörelser med i övningarna också för att öka gymnastiken och för att få bakbensaktiviteten att komma igång på rätt sätt. Men jösses vad svårt det är med övergångar från högre till lägre gångart, med bakbenen i bärande position och att inte få "spjärnande bakben" och trutande mun (och hängande hand) för det är ju så att så som man ger hjälperna får man svar...

http://www.youtube.com/watch?v=klgemI1Ux20&feature=youtu.be

Jösses så roligt det är att rida, hoppsadel till trots  

Nu får vi fortsätta att träna och att leta ny dressyrsadel och jag hoppas verkligen att vi båda får ha hälsan i behåll. För nu är jag taggad till max.

Vi har till och med ansökt om livstids licens för tävling åt herr W. Det är ju bara fram till årsskiftet man kan ansöka om det. sedan går det endast att ansöka om licens år för år för hästarna (så som man gör med ryttarlicensen) så jag ser det som en investering i hästen att skaffa licens på livstid för honom.

En snutt till:

På våra skogspromenader har jag nu lagt till en jobbig övning för Winston: Att rida riktigt LÅNGSAMT och med korta steg i nedförsbackarna, så att han verkligen får sätta under sig och bromsa med bakbenen. Detta tycker han är en jobbig övning och det brukar frustas rejält. Speciellt när han får göra halt i nedförslut och stå med bakbenen väl undersatta. Också väldigt bra stretchövning för rygg och länd.

Någon gång har jag också lagt in ryggningar i svaga nedförsbackar som jag ryggar uppför i några få steg.

Min Amerigosadel står nu till försäljning på Lants Sadelkammare:

http://sadelkammaren.nu/

Det är en Amerigo CC, 17" normal kåpa och + 3 i bomvidd. En mycket välvårdad sadel i utmärkt skick:

Vill också passa på att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!