lantlollan

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Cia Andersson - 14 april 2012 17:23

2012-04-14


Yes, i torsdags blev det äntligen av.

Detta eviga tjat om tatuering som nu pågått till och från de senaste 20 åren.

Kunde flexa ut lite från jobbet i Torsdags efter lunch, så kl 11 stod jag och väntade utanför

http://www.blackscar.com/index.htm

Blackscars saloong/studio, eller vad man nu kallar det. De öppnar kl 12 och har drop in på torsdagar. Kom in som nummer 3. Fick vänta i nästan 2 timmar på min tur, sen tog själva tatuerandet i sig ca 15 minuter.

Tja, det var inte så farligt, gjorde inte speciellt ont. Tyckte mest att det var intressant faktiskt.

Det var en kille som hette Johan som tatuerade mig.

Glad i hågen och 700 kr fattigare, men gaddad för livet gick jag därifrån   

 

Visst blev den söt - och jag är inte avskräckt... kanske tvärt om... fast det är ju en prioriteringsgrej.

 

Idag var sönerna och hundarna och Winston och jag ute på ängen och red.
Nåväl jag red och Eric gjorde sin debut som filmare. Eric är lite mer sansad och går in seriöst för sin uppgift.


Har jobbat jättemycket med min sits, ser att jag har kommit en bit, men har mer att träna på. Så som att släppa knäslut, mjukna i ljumskar och bäcken samt att få armarna bättre till bålen och LÅÅNGA ben. det är mycket att tänka på.
Behöver också lägga in massor med halvhalter. Just idag kände jag att jag ville lite för mycket och forserade Winston en aning.

Tränar för Josssan och hon plockar bit för bit och förvandlar oss sakta men säkert så att det börjar bli ekipage av oss också   .
Nu har jag tagit upp mer och satt en något snävare ram på Winston. Vad som är bra är att Winston gnisslar på bettet högjutt om jag gör mer än vad han behagar ta i för. Nåväl ibland för han ju ta i och käpa på lite mer trots allt. men det är ju en bra väckarklocka.


Behöver också träna på att LINDA ben, så ha överseende med det :shock:


http://www.youtube.com/watch?v=XzZUSxwnLl8&feature=youtu.be



Som vanligt tycker jag det är jättetrevligt att få kommentarer, uppskattar verkligen era åsikter MYCKET *bockar å bugar*.


Idag kom min kära kompis Elin F på besök.

Hon ser till att jag får in lite mer glamor i tillvaron och dammar av bonnigheten i mig lite och det kan ju behövas.

Idag färgade hon mitt hår och klippte igenom det ordentligt. Det var ju ett (rejält) tag sedan sist   .

Så nu mer är jag dramatiskt (inte så, dramatisk alltså..) mörkhårig- MÖRKBRUNT... fast med röda slingor här och var. Det kommer nog att synas bra när man går ut i dagsljuset. Sen blir det kul effekt när jag flätar håret också.

Fick även ta tillfället i akt att pudra näsan lite, har ju uppdaterat målarlådan med Apotekets egna märke "IDUN".


 

Foto: Eric, som är rätt så konstnärlig och har ideér trots sina 8 år. Tycker faktiskt att han är duktig!

Av Cia Andersson - 3 april 2012 10:34

Äntligen blev det den 1 april, dagen med stort D. Då Kajsa skulle hålla dressyrclinic på Häststället.

Detta var något som ni förstår att jag verkligen sett fram emot.

Veckan innan hade i och för sig inte varit så gynnsam, låg med förkylning och febern släppte först på onsdagen. Så kroppen och viljan hade en rejäl kamp. Winston fick vila sig i form, något som visade sig funka hyffast ändå. Tur att han är en sån gentleman herr W.


Hela Clinicen genomsyrades av Kajsas sunda inställning till hästar och ridning. Avskalat från alla krusiduller utan focus på kärnan av vad som gör ridningen så intressant: Samspelet med hästen, förståelsen för hästen och sitsens påverkan/inverkan.

Hästens form och hur hästen kommer i rätt balans för att jobba på ett uppbyggande sätt.

Jag red för Kajsa regelbundet innan jag flyttade till Borås och mitt stora dilemma när jag flyttade var att jag inte skulle kunna träna för henne så som jag gjort innan.

Nu ca... 15 år senare... var jag full av förväntan (och rätt så nervös) på ny häst och med mer grejer i bagaget att ta hänsyn till.

Härligt att träffa Kajsa igen, samma goa sunda Kajsa med sin härliga humor och nu var hon ännu duktigare och jag kände att det hon sa gick rakt in. Klart och tydligt.

Kajsa är en fantastisk pedagog och hon undervisar verkligen i RIDKONST.


Till sin hjälp hade Kajsa med sig sin elev Pernilla Pettersson (en gammal kompis det också, vi red i samma lag på tiden då det begav sig i början av -90 talet). Nu rider Pernilla i svår klass och hon är fantastiskt duktig, har utbildat sina två hästar själv, med Kajsas hjälp. Härligt att se hur medveten Pernilla är i sin ridning och en sån kroppskontroll hon har. Pernilla är helt klart ett föredöme, också hon precis som jag mindes henne från förr. Jordnära, sund och med en skön humor. Naturligtvis också målmedveten, noggrann och ambitiös i det hon gör.

Det blev rena nostalgitrippen som kryddades av några gamla bekantskaper från Nääs   som nu kom till "min hemmaplan". Även om jag inte kan glänsa, så var jag så otroligt tacksam att Kicki lät mig vara med och rida på min nivå och med min älskade häst. Fick lite tips om min sits, som jag visserligen vet om att jag har problem med, men fick lite andra nycklar och jag fortsätter att jobba framåt med det. Mina viftande underskänklar är ju ett dilemma, som tål att jobba med - släppa knäet från sadeln och låssa mig i ljumskar och höftleden - Enkelt, eller hur.


Återkommer med fler bilder och film, när jag fått hem det.

 

Jag på Winston, Kicki på Amigo och kajsa som förklarar.


Länk till ett kort videoklipp:

http://www.youtube.com/watch?v=y1w1e9lgJps&feature=youtu.be




Av Cia Andersson - 25 mars 2012 11:18

Igår firade Winston och jag 1 att han varit min i ett år och vad kunde man förgylla den dagen med bättre än att åka på Dressyrclearruond/ dressyrryttartest på Häststället? www.haststallet .se

 

Världens lykligaste ekipage, även om Winston inte ler just på denna bilden. foto: Leo


Dömde gjorde Johanna Näshammar – Fransson, hon är en väldligt duktig och rättvis domare.


Vi var anmälda till  LB:1 x 2, ett trevligt program på en bra nivå både för Winston och mig i nuläget.

Winston var knoppad och ryktad och vi hade dammat av tävlingsutstyrseln, det är ju alltid kul att få använda den. Det var ju länge sedan sist.

 

Knoppning hemma på Applagården. Manen spretade eftersom jag inte kan rycka den normalt utan skär den med trimkniv. Foto: Jossan


Till vår support och markservice kom Josephine- Natalie Beckman och var till stor hjälp hela dagen. Hon skämde bort mig och gav mig bra tips och råd. Tack underbara Jossan!!!

Solen strålade vädret var underbart och hela tillställningen var som vanligt, när det gäller Häststället – mycket välorganiserad och trevlig.

Winston var helt nöjd i sin situation och han njöt lika mycket som jag av att komma ut på tävling. Detta var den perfekta debuten för oss.

Till första klassen hade jag tagit till framridningen lite väl bra så vi fick gott om tid att skritta ett tag. Väl inne på banan var det väldigt trevligt. Winston gjorde precis vad han skulle även om han var tvungen att slänga ett getöga på avstängningen för att korta av banan. Jag gjorde mitt bästa för att rida och ignorera den. Den ritten gav oss en utdelning på 67% vilket jag var jättenöjd med. Missade lite halvhalter och var inte helt avslappnad fast som den gentleman som Winston är så gjorde han ingen affär av det.

Andra rundan kändes framridningen helt fantastisk. Det var bara att checka av allt och det kändes bra och fungerade. Inne på banan var jag bättre avslappnad och Winston var superfin. Det gav en helt fantastisk utdelning med 71%!! Mitt personbästa.

När andra ritten var avslutad kastade Kicki Norin ner en hästgodis till winston från läktaren, detta var en bekräftelse som verkligen värmde hela mitt hjärta (det är ju från Kicki och Leo som jag har köpt Winston ).

Vi har ju fortfarande en hel del att slipa på och jag bör balansera av bättre med fler halvhalter och inte spänna mig i ökade skritten för då svarar herr W med att lägga in sin dromedarform och den är ju inte så smickrande.

Leo Koskinen hjälpte mig att filma båda ritterna, andra ritten är den som jag så småningom kommer att lägga upp här. Tack Leo!

Rebecka Karlsson var också uppe och fotograferade en kompis som var med och hon hjälpte mig att knäppa ett gäng bilder på Winston – Tack Rebecka!


   

Båda bilderna ovan är fotograferade av Rebecca Karlsson på framridningen.

 

Videoklipp: Första ritten

http://www.youtube.com/watch?v=YYVWcVFNC6Q&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp





Av Cia Andersson - 18 mars 2012 16:46

Det ligger till så med vår ridbana att proppen måste smälta bort ur dräneringen innan det går att överhuvudtaget beträda den. Gör man ändå det så är det inget bra alls ett steg uppepå om det är lite fruset, nästa steg sjunker man djupt i någon sliskig kvicksand och sterget därpå halkar man i det slirvliga underlaget.

Så går man där och tittar på paddocken med sina pölar... ungefär som att vänta på att målafärg ska torka och så sim salabim en dag har proppen öppnats och pölarna är borta och då går det att rida igen. Detta kan gå fort bara över någon dag eller natt:

 

Så här fin blev banan efter att Peder hade sladdat den, visst blir man ridsugen!

I veckan hände denna ridbane förvandling och denna helgen har alla i stallet provat på att rida där ett pass.

Det är så skönt att banan är fungerande igen, så mycket enklare att rida när man vet att underlaget fungerar och är pålitligt. Det blir ridning då. Skönt att slippa lasta och åka till ridhus (tidssparande) även om jag är bortskämd med att ha tillgång till Hästställets manege. Den ligger ju nära och tar  7 min att köra till och Winston är jättesnäll att köra och lasta.


Läste en väldigt inspirerande och intressant artikel på Hippson idag:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/dressyr/gerd-heuschmanns-system-losgorande-longering-varva.htm


Gerd Heuschmanns system:
Lösgörande longering varvat med ridning

Dr. Gerd Heuschmann är tysken som öppet har kritiserat många av de metoder som används inom dressyrträningen i dag, bland annat i sin bok "Tug of war" (Dragkampen) och i sin nya bok "The balancing act". Han lutar sig mot sina kunskaper och erfarenheter som veterinär och beridare när han argumenterar mot överböjda halsar och hårt åtdragna nosgrimmor


Text & foto: Anna Nordin
  
Gerd Heuschmann menar att en häst aldrig kan bli lösgjord förrän den är avspänd i rygg och nacke. Och ska den bli det kan vi inte dra den i munnen eller låsa underkäken. Här delar han med sig av de träningsmetoder han själv använder.
- De dagar jag tränar hästen varvar jag mellan longering och ridning. Longeringen hjälper till att få hästen avspänd och utförd på rätt sätt bygger den också upp hästens muskulatur på ett positivt sätt, säger han. 
Med en longeringsdag mellan riddagarna får hästen även en chans att återhämta sig om den har blivit öm i musklerna. Och när den får jobba fritt och kommer upp med ryggen blir hästen som bonus underbar att rida nästa dag, menar Gerd.


Aldrig inspänningstyglar
När han longerar använder Gerd enbart kapson, longerlina och ett longerspö - men aldrig inspänningar. Han förklarar: 
- Varje gång du tvingar hästen att vara i någon position så förlorar du något. Med både inspänning och dubbellongering riskerar man att hästen lägger sig för mycket i handen och inte länger ut halsen korrekt. Det vi vill åstadkomma är att hästen börjar svinga i ryggen, och dit kan vi inte komma så länge den är inspänd. 
Gerd föredrar kapson framför bett vid longering, eftersom han menar att bettet bara dras genom munnen. 
- Kapsonen levererar budskapet till nacken, det vill säga dit vi vill. Med kapsonen är det dessutom svårt att göra skada och lätt att göra rätt även om man är oerfaren. Det är viktigt att det är en stabil kapson, som ger trycket mitt på nosryggen. Den ska inte spännas hårt, precis som med nosgrimmor måste hästen kunna röra käken, säger han. 
Gerd tipsar om att Bent Branderups kapsonlongering är ett väldigt bra exempel, om man vill ha inspiration.


Uppvärmningen är viktig
Även vid longering är uppvärmningen av största vikt. 
- Målet med longeringen är att hästen ska svinga i ryggen. Även med en noggrant genomtänkt uppvärmning tar det ungefär 25 minuter innan hästen gör det, säger Gerd. 
Börja med att låta den skritta och trava tills den är varm. Sedan ska hästen få galoppera ordentligt framåt i båda varven. 
- Följ med den så att den får galoppera tre till fem varv längs långsidorna och sträcka ut i frisk galopp. 
När hästen är uppvärmd är det dags att sänka tempot. 
- Låt den trava i en långsam, stor trav. Tänk aktivitet, men vänta in din häst. Ett långsamt tempo kan hjälpa hästen att börja svinga i ryggen. När den svingar rätt ser du hur ryggen rör sig både uppåt och nedåt från manken och bakåt. 
Gerd fortsätter:
- Om hästen börjar med lite längre frustningar vet du att du har kommit rätt. Jag bara älskar att höra det ljudet!
Det är hästen som ska vara den aktiva parten, så använd inget tvång utan be den om det du vill. Så länge bakbenen är under hästen och ryggen svingar kan den inte bli för låg i formen. Tappar den svingen, eller går med bakbenen bakom sig, går den på bogarna.


Mindre volt ger mer samling
Med lite äldre och utbildade hästar kan man sedan gå vidare med att arbeta på en mindre volt. Det är viktigt att hästen först har lärt sig att gå framåt, eftersom en liten volt tar bort en del av bjudningen. Volten ska vara sex till åtta meter i diameter. Lägg den gärna i ett hörn så att du har stöd av två väggar. 
Även på den lilla volten är det långsam trav som gäller. Böj halsen lite inåt, som ett ledande tygeltag, och ge efter direkt när hästen följer din hand. Efter några gånger börjar den att höja ryggen vid din eftergift.
På en liten volt sätts den inre bakhoven något innanför den inre framhoven, vilket ger en lateral effekt - ryggen kommer upp. Det samlar hästen och ger ännu mer sving i ryggen.


Släpp fram galoppen
Gerds uppvärmning inför ridning påminner mycket om den inför longering. Det är mycket lång tygel i början, i alla gångarter, för att hästen ska kunna värma upp hela kroppen. När hästen har skrittats fram får den trava och galoppera i tio till femton minuter, därefter blir det skritt igen. 
Gerd använder tvåpunktssits för att hästen ska kunna röra sig så fritt som möjligt. 
- Våga galoppera på ordentligt framåt - ge tyglarna! Gärna helt långa tyglar så att hästen kan använda hela kroppen och sträcka ut på långsidorna. Att galoppera för fria tyglar gör lata hästar piggare och heta hästar lugnare, våga pröva, tipsar han. 
Den modige testar det även på uteritten, det har en fin effekt på hästens lösgjordhet.


Svingande ryttarrygg
För att hästen ska kunna svinga med ryggen under ryttare krävs att även ryttarens rygg svingar. Gerd liknar ryttarens säte vid ett ägg i sadeln, med den breda delen nedåt och den smalare toppen riktad snett uppåt-framåt. När ryttaren svingar i ryggen kan sätet röra sig i takt med hästens sving, det vill säga framåt-uppåt i en medsolsrörelse sett från sidan. Om ryttaren inte svingar i ryggen blir rörelsen den motsatta, motsols bakåt-nedåt, vilket hindrar hästens svingande rörelse. 
- Då sitter du på hästen istället för i den, förtydligar han. 
När hästens rygg är uppe och svingar blir det också lättare att sitta på den. Gerd tipsar om sitsen: 
- Slappna av i axlar och bröstrygg, då blir även armarna avslappnade och handen mjuk. Genom att du är avslappnad i höften blir ditt bäcken helt öppet och du följer hästen. Från höften och neråt tillhör du hästen. När du kan öppna upp och följa med kan du också påverka.


Framåt först
Den fria uppvärmningen ska uppmuntra hästen till att bli aktiv och framåt. Ett tips är att sitta ner på fel sittben i hästens stela varv, det rakriktar den vilket gör det lättare att få hästen att bjuda framåt. Man sitter då ner på hästens yttre bakben, vilket gör den rak och ger en jämnare rytm. Först när bjudningen och rytmen finns där kan du börja fundera på kontakt. 
- Böjning av nacken och nosen på vertikalen är inga primära mål i dressyrarbetet, betonar Gerd. Däremot är det ett resultat av god ridning. 
Genom att nosgrimman sitter ordentligt löst kan hästen röra underkäken, vilket är en förutsättning för att den ska kunna vara avspänd i nacken.
Gerd vill ha hästar som är känsliga för hjälperna och efter uppvärmningen stämmer han av att han kan rida med lätta hjälper. I skritt och i kontakt med ryggen känner han av hur hästen känns i munnen och i nacken. Han rider mycket av lätt sidvärtsarbete och ser till att hästen är känslig för skänkeln. Svarar den inte för en lätt hjälp ger han en kraftigare skänkel och lägger till spö vid behov, tills hästen svarar redan på den lätta hjälpen.
Därefter rider han åter i tvåpunktssits i trav och håller en lätt tygelkontakt.
- Jag sitter inte ner på hästen förrän den är avspänd i rygg och nacke, och svingar, säger han.


Avspända käkar
Gerd återkommer till att nosgrimman ska sitta löst. Den nedre remmen på aachengrimmor vill han över huvud taget inte se. 
- Jag vill ha en rörlig mun och så länge hästen inte tuggar har du ingen chans att lyckas lösgöra den. Du ska be hästen att gå till kontakten. Fråga där bak och ge där fram, då öppnar ryggen upp, svingar och slappnar av, säger han. 
Ryggningsarbete kan hjälpa till för kontakten med bakbenen. Gerd ryggar med vad han kallar "arrez-hand", det vill säga en höjd och mycket mjuk hand. Långsam ryggning under lite längre sträckor ökar rörligheten i ryggen och stärker den. Det är något Gerd har tagit med sig från en av de klassiska mästarna - Nuno Oliviera.
Gerd avslutar med att säga: 
- Gör mycket ryggningar och mycket lateralt arbete som öppnor och slutor. Om hästen suger på bettet gör du rätt, då är den avspänd i ryggen.




Redaktion Hippson


Inspirerad av denna artikeln gick jag ut på ängen och red fram i låg form och med övergångar och så släppte jag fram mer i fri galopp än vad jag brukar. När Winston frustade och kändes klar red vi till paddocken och fortsatte rida där. I början när jag red lätt satt jag på fel sittben i vänster varv - Jätteläskigt, men ack så sant lättare att hålla koll på yttersidan.

Jag är riktigt nöjd med dagens ridpass och tror att vi kan få till en hyffsad  L:B på lördag. Även om jag vet att vi har endel att slipa på vad det gäller programmet.


 

Winston och Habibi i min hemmahage.


Själv känner jag nog att jag lägger upp ridningen lite på ett annat sätt för att skapa lösgjordhet och avspänning.

Jag byter helt enkelt ut longeringen mot att rida ut lugna turer i skogen ungefär på varrannandags basis. Våra turer börjar på planmark och så blir det skogsvägar i kupperad terräng och avslutas på huffsat plan mark. Då passar ju jag på att göra mina hundpromenader i samma veva.

Detta konceptet har jag kört med i många år nu och känner att det fungerar både för hästarna och mig. Tumregeln att inte göra jobbpass två dagar i rad (undantag om det är kurs) Däremot kan jag göra små check ups och kolla lite övningar en stund ute på någon skogsväg.

Sen anser jag också att longering är trevligt och då brukar jag ha chambong för att få med hela hästen i arbetet och kunna spänna bågen så att hela överlinjen kommer med. Fast med herr Winston tror jag nog att en kapson skulle fungera utmärkt så jag ska putsa av Romantiques portogisiska kapson och pröva longering innom en snar framtid. Winston gillar ju själv att komma i en väldigt låg form där han kommer igenom med hela sin kropp. Han krarar tom. att hålla kvar koncentrartionen.



Efteråt fick Eric äran att skritta av:

 

Av Cia Andersson - 14 mars 2012 14:02

Dags för ridlektion igen. Underlaget på ängen börjar fungera bättre och bättre även om man får välja sin ridplätt med omsorg. Fast det är ju som jag nämnt tidigare bara nyttigt eftersom hästen måste BÄRA sig själv.

Idag övade vi lyhördhet, övergångar och lite sidverts i skritt och trav. Galopp är inte riktigt ok med tanke på att det är lite halt på sina ställen.

Börjar komma till rätta med min sits så när som på sträckningen jag har i vänster lår sedan jag ramlade för några veckor sedan. Detta är väldigt störande, jag får försöka kringgå det och har ju en snäll häst med massor av överseende. Man ska inte skylla på omständigheter utan se till att göra det bästa av situationen och rida bättre   .

Nu håller kälen i backen på att släppa så vi hoppas på att det ska fungera att rida i paddocken snart igen.


Min väninna Kristina var med och filmade så här kommer en snutt... även om det inte kändes som mitt bästa ridpass. Men jag ser ju vad jag behöver öva mer på med yttersida och att få till ramen bättre. Så ibland är det väldigt nyttigt att se skräcksecvenser där man fastnar i innertygel och har för dålig inramning på ytter sida.


http://www.youtube.com/watch?v=USA2rhBG7Zo&feature=youtu.be



Av Cia Andersson - 12 mars 2012 09:28

 

Orginal foto. Peter Dorbell, redigerat av Marianne Holmgren


2007

Låt tårarna falla, gråt ut din sorg och smärta
I morgon kommer en ny gryning
snart kan du känna närvaron av din vän i ditt hjärta
Där finns han alltid med dig
Så länge du minns kommer han att finnas med dig
Snart minns du din vän med ett leende på dina läppar
och som en ljum sommarvind rör han din kind

 

1994

Min Häst


Det är till dig jag alltid går

Du har tid och det tycks som om du förstår

När som helst till och med mitt i natten

För mig är du så viktig liksom livets vatten

Du lyssnar, säger inget – aldrig mig föråda

ser på mig vänligt – hemligheter stannar hos oss båda

jag kan komma med sorg och med lycka

du är mig trogen – bryr dig inte om vad andra kan tycka

Även om jag är tokig så har du mig kär

Vi rider bort från verkligheten – till gläntan, ädr sitter jag av

Ensam med dig vi pratar och kelar

behöver aldrig skämmas – Du står ut när jag velar

Du är min käraste vän, alltid så trogen

Vad skulle det ha blivit av mig utan våra stunder i skogen

 

foto: Peter Dorbell (Romantique sista sommaren)



1994

Min nalle


Den fick jag när jag var liten

Nu har hon blivit så sliten

Hon var så mjuk och fin

Hon var min käresta leksak, bara min

Jag mins ännu när jag fick paketet en jul

Tänk en sån perfekt gåva vad vi har haft kul

Hela min uppväxt har hon sett

Tänk om  hon kunde tala om allting som skett

Alla nätter jag slumrat i hennes ramar

Funnit tröst och trygghet av i hennes kramar

Nu sitter hon ensam i bokhyllan – har jag slitit mig lös?

Vart blev hela barndomen av

Med alla drömmar och fantasier den gav

Har jag blivit stor nu, redan?

Nallen sitter troget och betraktar, får veta vad som ska hända sedan

För barnet inom mig, kommer alltid att behöva sin björn

När livet blir jobbig och man får sig en törn





1995

Döden



Döden tänkte jag mig så

den kommer till oss när det är vår tid att gå

Den är lika för oss alla

På olika sätt den oss till sig kalla

Ibland kommer den smygande stilla och lugnt

vi som blir kvar tycker att det är så tungt

Efter sig lämnar den en tomhet så stor

Vi har svårt att tänka oss det där vi bor

dödens mysterium kan vi aldrig rå på

Jag tror det är meningen , att vi inte ska förstå

Livet som rinner ur kroppen och då

blir kroppen kvar som ett skal, för att själen måst gå



Rädsla


Är okunskapens frukt, hatets källa och förtryckets grund.




Oändligt


Oändligt – Som havets svallande vågor

det får inte sluta och svalla

Oändligt – Som himlens härliga skyar

som fortsätter bakom varje horisont

Oändligt – som rymden med alla sina stjärnor

så många att de inte går att räkna

tidvarv efter tidvarv har allt detta funnits

och givit oss nyfikenhet och drömmar

Nu måste vi tänka och värna så att allt detta ska få fortsätta att vara oändligt

och kunna fortsätta att väcka förundran

hos dem som ej ännu har fötts.


  Foto: Kenneth Ekelöv, Stardust photo


1995

Sommarnatt på Kvarnabo


Sommar natten är som en saga

Månen speglar sin vita skiva

i skogs sjöns svarta hemlighetsfulla vatten

Furorna står stolta och höga

sprider en doft av sol och barr

Luften omger allt så ljum och len

Klipporna sluttar ner i det svala blanka vattnet

Fortfarande med ett minne av solens sista strålar

Fåglarnas konsert har tagits över av några

myggors planlösa surrande

Allt detta i den förväntansfulla sköna sommar natten





 

- Stanna upp en stund

och ge dig själv i gåva

Att uppleva Nuet

upptäcka naturens skönhet

och se så förunderbar

den är -

 


1996

Carpe Diem


Ta emot dagen som en dyrbar gåva

och gör något av den

Istället för att springa ikapp morgon dagen

och inte hinna med något

se på naturen

Den skyndar aldrig

ändå hinner den med

varje sommar, höst , vinter och vår





1997

Glömska


En tanke flög nyss igenom mitt huvud

Men precis som jag skulle greppa den

så flög den ifrån mig..

                 rakt ut i luften

Alltför högt för att kunna få fatt i den

den försvann sin väg med vinden


 

Foto: Kenneth Ekelöv, Stardust photo


1998

Stora drömmar


man kan göra vad man vill

Bara mantror på det man vill genomföra

och bestämmer sig ordentligt

och lägger ner sin själ och hjärta i det

man har bestämt sig för att göra



1995

Trötthet


Nu är jag så trött

vill lägga mig ner och somna

hur länge ska jag slumra?

fly bort från allt och glömma mig

sova och fly in i min egen värld

där ingenting kan hota mig

Inte behöva kämpa, eller ha värk,

 slippa hunger och törst

utan krav om prestige

inget jobbigt och utan ansträngning

Bara låta drömmarna flyga med mig…




 

Drömmarnas väv är det vi lever på

Drömmar om lycka och framgång

Drömmar om kärlek och närhet

Drömmarna är byggda av själens längtan

det som man i själens djup längtar efter

 men kanske inte alltid bejakar

Det som man glömmer undantrycker och gömmer

Drömmarna är varje människas egen till flykt

dit ingen får komma

Se till att dröm och dröm…

följ med dina drömmars längtan..



 

foto: Kenneth Ekelöv, stardust photo 

Tid


Tiden är likt en bäck som porlar

rinner, kluckar, flyter och forsar

Vi åker bara med oavsett vad om vi vill eller inte

Tiden går sin egen takt

ibland forsar den fram och ibland flyter den så trögt och långsamt

Vad är tid? det finns nog inget svar…

Tid är abstrakt, den syns inte eller går ej att röra

Plötsligt märker vi bara att den har gått

utan att man vet vart den blev av

Att tiden sätter sina spår är det bevis vi har

människan är så hjälplöst styrd och jagad av tidens ström

Vi behöver tiden och ändå vet vi inte vad den är

Vi behöver tid och utrymme för att existera

Tiden får oss att förändra och förändras.

Tiden läker inte alla sår

men den får oss att acceptera sådant som skett

och att inse att Tiden fortfarande porlar..



 

1994

Nu


Ge dig tid att leva

Glöm inte bort just Nu

Just Nu – njut av nuet bara

Det som är förgånget, kan man aldrig få igen

Framtiden är utom räckhåll

Du vet aldrig vad för hemligheter den håller

Så lev Nu, denna minut, för den kommer aldrig mer igen

Just nuet är det enda du kan göra något åt

Så låt det bara vara

Kom ihåg att andas, leva och att tillåta dig att finnas

Så att du inte blir en slav i förberedelserna inför morgondagen

Vars solstrålar du kanske inte ens får se





1994

Höst på höjden i Lugnet

Här uppe på höjden ut jag ser

Ur himmlens moln sig solens strålar ler

Där nedanför ligger sjön så sval och stilla

Hagen åkern och skogen – inte illa

Trädens toppar har av höstens färger målats

Allt vilar innan det av vinterns vindar för tålas

Nu mognar hela naturen, för en tid

Allt blir fulländat – sen tar vintern vid

Där borta i fjärran möter himlen jorden

Det är så vackert – jag saknar orden

Tar ett andetag och fylls av höst sval luft – så härligt

Naturen väntar, renar och glömmer det som är besvärligt




1999

Vill dansa på de gröna ängarna


under solens strålar

Känna den ljumma sommarvinden mot min hud

Vill dansa i natt daggen under stjärnorna och månen

när ingen ser

Fri, lycklig och salig – Gud låt detta ske

Vill dansa på rimfrosts ängar, glittrande och glimmande

När sjön har ett täcke av kristallklar is

och vinden har sin friska kalla bris

Vill vandra över slätten i sommar regnet

Springa upp på berget, och njuta av vyerna

Dansa, springa och vandra på egna starka ben

Fri och ledig ifrån värk och sorger

Jag längtar till den dagen när benen bär mig och när

orken räcker till och när värken släppt mig fri.

och lyckan blåser medvind i mitt hår.






Du finns i mina tankar


Jag kan förnimma din närhet med välbehag

Längtar tills du står här igen

Hos mig, med mig

Så nära så jag känner ditt hjärtas slag och dina lugna andetag

Låta luften omkring oss laddas

För att våra själar njuter av mötet

Mitt i en virvelvind

Av kärlek och glädje

Berusad av mötet med hela ditt väsen

Jag älskar dig

Av Cia Andersson - 7 mars 2012 14:31

Våren låter sig dröja ett tag till. Solen är här men värmen lyser med sin frånvaro... som sig bör, det är ju bara i början på mars ännu. Fast man längtar ju...

Snön har smält bort men några isfläckar här och var kämpar febrilt att hålla sig kvar. Så ska man ut i skogen gör man bäst i att ha broddar på.


Winston och jag har varit i ridhuset på Häststället ett par gånger. Nu börjar det ju att dra ihop dig för programridning, så vi har en hel del att öva på. Det blir LB1 som ska övas och repiteras.


Vi har även tränat för Jossan ett par gånger och jag börjar komma tillrätta så smått med min sits och balans på hästryggen och börjar även att få ihop kordinationen tillsammans med Winston. Det där med att rida med honom och inte förekomma eller stressa på och att komma i rätt balans är klurigt. Handen är svår då jag viker handlederna och på så vis även vinklar ut armbågen. Handleden ska ju vara hyffsat rak och överarmarna kvar vid bålen. Däremot har jag fått till det där att rulla ner svanskotan i lättridningen och i förhållningarna. Nu ska bara underskänkeln ligga intill och hälen vara stadigt nedåt.

Här kommer några bilder från dagens träning. Rider fortfarande i en låg och väldigt öppen uppbyggnadsform. Dels pga underlaget och pga uppbyggnadsfasen vi befinner oss i.

Winston hade börjat falla ur lite nu i samband med pälsväxling, så jag har lagt till någon dl olja i foderstaten, samt B-vitamin och så skämmer jag bort honom med lite Fibergi elit - till elithästen   .


 

   

Jösses så bred hand i galoppen, skulle kunna läsa tidningen när jag rider här   


Idag fick jag hem Schabraket jag beställt från Hööks. Vår stallkompis Lojsan har hjälpt mig att fixa till riktigt snygg brodyr på. Detta schabrak ska matchas med lindor i samma kulör och modellen är DRESSYR:


 



Av Cia Andersson - 26 februari 2012 18:55

Tänk vilken skillnad det blir när det är klarblå himmel och solsken. Man riktigt känner hur energin kommer tillbaka och fyller på.

Förra helgen var det decimeterdjup snö och nu barmark. Härligt!

Sa till sönerna häromdagen, att om man står mitt ute på gärdet och bara tittar upp och ser den blåa himelen och njuter av solens strålar, så ser det likadant ut som när man låg på stranden i Lanzarothe   .


I onsdags red jag lektion för Josephine igen.

Regnet (snöblandat) var på slagsida. Lite motvilligt fick jag med Jossan ut i en av hagarna där det är hyffsat plant. Lektionen blev en supertrevlig repitionslektion och Winston var så duktig.

Det blev övergångar och grundform. Länga ut formen och leka med energin att skapa bjudning och egen bärighet i balans. Kort och koncist och så roligt.

Något som är superbra när man rider på vissa underlag som man inte alltid kan lita på till 100% är att man verkligen måste se till att hästen kan balancera upp sig själv och bära upp sig i balans. Detta förutsätter ju att jag själv försöker att rida i balans och att inte störa men ändå kunna "styra" och påverka i samklang med hästen, utan att bli en "åk-ryttare" så nyttigt och alltid så aktuellt att öva. Det där med att vara lite rapp i hjälpgivningen har jag ju lite jobbigt med, blir lite för långsam eller ger samma hjälp flera gånger utan att vänta på respons.... Fast jag jobbar på det.

I lördags fick jag ett gyllene tillfälle att öva på detta igen och då kändes det som att jag fick med mig bakbenen och kom ett snäpp till på vägen.

Så nu är jag väl på rätt väg till balans, upp med handen bara och ner med skänklarna (för att göra det väldigt enkelt för mig, med min fortsatta sitsträning   )


Däremellan har vi ridit ut i skogen.

Idag hade vi en helt underbar runda. Fullbroddade boots och det ska gudarna veta att det var ett måste. Rena skridskorbanan på flera ställen. Habibi var med som vanligt och njöt av turen.

 

Ibland får man sitta av för att man fumlar och tappar en vante. Så tog jag en bild eftersom mina lurviga vänner var så fina.. fast just när jag knäppte så var de måttligt snygga och intresserade..


När vi kom upp till Mölnesjö var jag tvungen att rida fram på en höjd och njuta av utsikten, så vackert!

Då visade det sig att isen började sjunga för oss och herr W. blev alldeles till sig i trasorna. Helt kontrollerbart, med energifyllda steg och ÖKAD bjudning  för att trampa på lite extra. Jag blir bara lycklig över hur underbar han är! "Matte, det låter ju jättekonstigt - sjön ropar och knäpper. Den kan nog vara farlig".

-" Nej  hjärtat, det är våren som kommer ingen fara!"

-"ok, inget farligt, är du säker? Jag ser till att vara lite extra vaken för säkerhets skull. Fast håller mig till vad du säger (för jag är lydig) med viss skeptisk inställning.( Matte sitter ju bara där uppe och är lugn och glad, så hon kanske har rätt)...."


 

Habibi i full karriär nerför en skogsbacke, var det någon som sa "korv"!

 

 

"Yes det var det, båda tassrna på stigbygeln. En korvbit tack!"

 

Vi var tvugna att ta en liten galopp i en backe, det var ju så härligt!

http://www.youtube.com/watch?v=niSiCsQr_Uk&feature=share

Välkomna att dela vår glädje, ser ni Habibi som springer före. Här vet hon vad som gäller och det gör herr Winston också.


Presentation


Detta är en blogg som handlar om det som kretsar runt mig och mitt liv. Familjen, HÄSTEN och det som ligger mig varmt om hjärtat.

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards