Long time no see.

Dags att hitta grundstenarna (igen) - alltid lika aktuellt.

Igår kom äntligen A.M och höll lektioner för oss igen. Winston och jag tog oss upp till Bohem för vår lektion.

Underbart att träffa gänget på Bohem igen, de är så härliga   

Lektionen var så bra. Jag hade satt Winston i för tight form och ridit på honom för fort samt lyckats få honom på dubbla spår i galoppen (är i allafall konsekvent, för det var i båda varven. Blir lätt så när man rider på ängarna).

Först och främst fick vi lossa honom i bogarna genom stora framdelsvändningar, noga med flytta undan åt sidan och kliv fram med ytter bak, samt lägga till ställning och böjning främst åt vänster och att ge plats på yttersidan och låta honom komma fram med halsen och upp med manken.

Detta gjorde vi i båda varven. Därefter ökade jag ut volten i skritt och såg till att han fick komma fram med halsen och böja sig runt inner skänkel, noga med att han skulle följa mitt inre tygeltag och noga med att ledande tygeltaget gick rakt ut från sidan (tänka fram mot bettet och uppåt mot taket, för att inte hamna med handen ner mot mitt lår -speciellt i vänster varv).

Sen fram i trav och fram i arbetstrav, med vila i steget.

 Så dax att sansa mig.

Red på volten och koncentrerade mig på detta. Så småningom gick vi ut på långsidorna och lät Winsto själv bjuda på mer framåt och där kom mellantraven. Inte speciellt forserat utan bara lite mer framåt och så se till att vara mjuk och fin så att jag inte förstörde förtroendet han återfått igen.

I galopparbetet gjorde vi samma övning, där tänkte jag öppna i båda varven och då fick jag honom att spåra rätt. Först på volt och minskade volten, gav honom plats framåt så att manken kom upp och han själv blev lite djupare. sen ut på fyrkanten och låta Winston själv rulla på och öka språnglängden.

Rider jag honom för fort och forserar honom så tappar han bjudningen. Inget nytt under solen och jag vet att om Markus Holst läser detta kommer han direkt att fråga mig om jag minns vad han lärde mig när han hjälpte mig att hitta riktig bjudning i Romantique i slutet på 90 talet. Bara genom att låta honom själv få hitta sans och balans i låg form och mer sansat tempo och en generös form där han fick plats framåt.

-  SLUTA JAGA HÄSTEN. BASTA!!

Jag ska lägga in framdelsvändingar (vilket jag faktiskt valt att göra senaste tiden) och bakdelsvändningar. Med generös böjning och gärna lite vidare. I långsamt tempo steg-för-steg  sida, fram,sida, fram.

Nu kommer A.M förmodligen nästa tisdag och då vet i sjutton om jag kan få till träning. Hon kommer med ojämna mellanrum och jag har sagt att jag ska försöka vara med och försöka ordna så att jag kan. Sen ska jag vara glad för det som blir.

Är görsugen på att fortsätta jobba med detta i helgen, ska jag upp till ridhus och ÖVA igen.

Sen jäklar ska jag få min vänsterhand att gå åt rätt håll.

Winston blir så fin när jag gör rätt och jag ska förvalta honom på bästa sätt. Han ska slippa alla misstag som Romantique fick stå ut med även om jag märker att jag lätt upprepar mig med mina ridmissar och faller tillbaka.

Nu focus på det som SKA vara.

Så blir det även läxa på galoppfattningarna, förberedelser, fattning klart. Så skrotar vi ridskolefattningarna med det också.

Kanske inte så kul inlägg denna gången, men detta är för mig. För att göra det som är viktigt mer tydligt och klart.

  Love my Winston   

I morse bar det av med siktet inställt mot Hulta i Hällningsjö.

Anna-Lena och jag hade sälskap dit med var sitt ekipage och till hjälp hade jag med min söta tävlingshjälpreda Jenny.

   Jenny & Winston

Jag har nog aldrig varit så dåligt förberedd inför något som ska liknas tävling.

Förutsättningarna har ju varit helkass, har ingen att skylla mer än mig själv och nu jag har lovat mej själv att minsann köra upp och rida i ridhuset någon gång per vecka. Presitionen på ängen blir inte den ultimata, det är bara så.

Tack och lov har jag ridit lite för Jossan, hon är verkligen duktig och hjälper mig med ridningen.

På fredagskvällen åkte vi upp till manegen på Häststället och red ett halvtaskigt pass, att det blev så var just för att jag som pilot var matt och orkeslös så att Winston bara flöt iväg och tappade allt som liknade ram och form.

Nåväl, min fredag började ju rätt så knasigt när jag var och tog prover på lasarettet och lyckades tuppa av i samband med provtagningen. Efter ett antal stick fick de vad de skulle ha i alla fall.

Summan av kardemumman på lasarettet bestämdes att jag ska operera bort mina halsmandlar  innom en överskådlig framtid. Resten av proverna är inte klara, antar att jag läckt B1 vitaminer, folsyra och järn igen eftersom jag har så lätt att svimma av. Så det är väl bara att sätta igång och knapra vitaminer och så järntabletter igen.

Efter förmiddagens läkarbesök o provtagning gick jag glad i hågen, något matt till jobbet och så hem och iväg för att rida lite ordning på hästen.

Mamma, hade kommit och körde markcervice, för barnen o hundarna. Underbara mamma   

Winston kom i ordning och blev putsad och flätad så som sig bör inför en dressyrträning. Ska det gå åt skogen så ska det göra det med STIL.

Mina förväntningar var minst sagt lågt inställda, vi skulle iväg och träffa folk och ha trevligt i alla fall.

så som man alltid har när man kommer till Hällingsjö och deras trevliga och väldigt välorganiserade tävlingar.

På framridningen till första L:B1 an kände jag direkt att Winston verkligen var till sin fördel. Han var så fin.

Så något hade jag nog fått igenom dagen innan på ridpasset på Häststället.

Första starten gick så-där.... Jag red för dåligt och åkte häst, släppte ut ramen, höll andan och Winston tittade på allt spännande som man kan hitta på att titta på inne på en dressyrbana.

Dommaren L.P gav mig goda råd till nästa klass: Övergångar, hallvhalter och ram....

Nästa start, också det en L:B1a, var vi taggade och koncentrerade.

Detta gav resultat. Winston var görfin och jag kunde RIDA på banan, avvägt och hitta bit för bit genom programmet.

resultatet blev 64.8%, en 8:a på serpentinbågarna och tre sjuor på allmäna intryck, bla. på hästens gångarter och ryttarens sits och inverkan  

  Protokollet från 2:a klassen

Eftersom jag var sist och vi låg före i tidsprogrammet, fick vi lite bonushjälp med mellantraven av dommaren.

Råden och instruktionerna gick rätt in och jag bara kände att denna tjejen vill jag rida MER för.

Frågade om hon undervisade och det gjorde hon väldigt sparsamt. Omständigheterna gjorde det dock lättare för henne att undervisa i Boråstrakten. Nu ska Anna-Lena och jag provrida för henne. Vi ska bara ringa och boka up henne   

Jenny är inte bara hästskötare hon filmade lite under sista ritten med sin mobiltelefon, ska se om jag kan få den filmen senare och lägga in här.

Väl hemma satt jag och slösurfade på Fb och där skriver min väninna Kicki, att hon säljer en sprillans nu Pikeur Diana, dressyrkavaj till vrakpris.

Vips hade jag Kicki i luren och en stund senare tittade hon in när hon ändå hade vägarna förbi och lämnade kavajen för att jag skulle få prova.

Den satt som en smäck och var GÖRSKÖN. Guud så fin och välgjord den är!

   Hittad bild från googel

Jaha, det är väl som vanligt, bra att köpa grejer av Kicki, varför frångå ett lyckat konsept, hon har ju redan sålt Winston, sadeln och nu kavaj till mig. Allt har ju bara varit hur bra som helst.

Hon har attans bra smak Kicki   

Nu har jag en svart dressyrkavaj till salu som är en kopia av Pikeur Diana str 40.

En sån vecka,

den började med halsfluss, insåg att jag var tvungen att gå till vårdcentralen. Väl där visade det sig att det var halsfluss. Halsmandlarna var jobbiga och det känndes som ett rivjärn i halsen.

Efter att en läkare kollat på mig blev det en remiss till öron - näsa - hals. Så nu blir det med stor sannorlikhet en operation för mig för att avlägsna halsmandlarna innom närmaste halvåret  ... eller något sådant.

Som väl var verkade penicillinen så att jag tog mig iväg till min E F T E R L Ä N K T A D E  ridkurs.

Det berömda KRÄFTRIDLÄGERET. Uppe hos Kajsa Ekdahl och Ulrik Eklund utanför Vara.

Allt fick ju anpassas efter status och dagsform. Grundarbete i lugn och ro kan man aldrig få för mycket av.

Dressyrpassen för Winston och mig blev väldigt odramatiska och lugna vi pysslade med att rida in och göra halter, övergångar och att hitta en bra uppbyggande grundform samt att jag skulle sitta lungt och fint och inverka med min sits i övergånarna. Susanne som var tränare på lägret hade största förståelse för vad VI behövde och klarade av i dagsläget och vi fick nycklar att fortsätta frammåt.

Susanne blev väldigt förtjust i min fina Gentleman och undrade om hon fick köpa honom. Jag fick massor med beröm för hur han rörde sig. "Winstons sämsta gångart är halt".. fast den förbättrade vi under kursen så att "dromedar" fasonen börjar blekna bort. Så nu svämar matte hjärtat nästan över av stolthet  .

Åsa Salétros kom och hade en uppvisning med arbete för hand med sin härliga Nordsvenska hingst Lapp Glans. Vi njöt av fina piaffer med väl vinklat bäcken och härliga passager. Lapp Glans höll även på att skolas att göra Levad, så det fick vi se smakprov på.

Underbara ekipaget Åsa & Lapp Glans. Foto: Kajsa Ekdahl

På lördagskvällen fick vi förmånen att få prova på W.E = Working Equitation

Ulrik hade fullt sjå at förklara W.E för oss förvirrade tjejer.

http://www.workingequitation.se/presentation%20we.html

Detta var verkligen jättekul. Det krävdes verkligen presition, konsentration och ett bra samspel mellan häst och ryttare. Här fick man verkligen kvitto på hur välriden man hade sin häst.

Vi provade på några av hindrerna som ingick i hinderbanan. Så som Bron, slalom, sidverts över bom, flytta mugg och fånga "ring " med lans.

Fina Winston trippar fint över "bron". 

Idag, söndag pressenterade Kajsa, tre av övninarna ur sin bok:

Hoppning för dressyrekipage.

En uppvärmingsövning med serpentinbågar.

En studsövning.

och en smidighetsövning.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153436954&gclid=CPvlyvCy9LECFcItmAod0kgAIA

Köpte med mig ett exemplar av denna bok som kajsa givetvis singerade åt mig & Winston   

Det ska bli så kul att plocka övningar ur boken och fortsätta att träna framöver. Har inte hunnit läsa så mycket i den ännu.  Av det lilla jag hunnit med vill jag verkligan ge boken mina varmaste rekomendationer. Även om man inte är dressyryttare så hittar man många trevliga och pedagogiskt upplagda övningar som är väl genomtänkta och snyggt illustrerade i boken.

   Foto: Ulrik Eklund

Som vanligt uppförde sig Winston som en riktig gentleman.

Han är verkligen en "handväska" (ryttarfiks uttryck)

Penicillinet gjorde sitt

och alla underbara människor som gjorde detta suveräna ridläger möjligt så att jag kunde delta

ska ha en STOR ELOGE!  för det   Ingen nämnd och ingen glömd.

TACK för allt!

Häromdagen hämtade vi Eric från hans ridläger på Slottsgårdens häst och ridskola i Skepplanda.

I Erics fall så är han mer försiktig än storebror eftersom han varit med i en olycklig situation, åkt av rejält och blivit rädd.

Sedan dess har han varit nöjd med att rida hemma med mig och gå på hästpromenader om jag leder och på Winston. Han har även ridit lite själv i paddocken. Fast det har varit Winston som har gällt. Eric är även lite pysslig och kan be att få borsta och gå ut och beta Winston utanför stallet hemma på Applagården.

Eric och Winston klara för hästpromenad runt Nordtorp.

När vi hämtade Axel på hans ridläger bad han själv att få åka på ett eget läger då en av hans bästa vänner, Sara, skulle dit på lägret med Cowboy och Indian tema.

Som hästtokig mamma blev jag överlycklig och naturligtvis skulle Eric ochså få åka på RIDLÄGER!

Detta läger var ett dagridläger. Men Saras familj hade bestämt sig för att campa i Kungälv så då fick Eric bo med dem på campingen nattetid. En mycket stolt och nöjd Eric konstaterade att han fick två semestrar på en gång. Ridläger och Camping.

Film från uppvisningen:

http://www.youtube.com/watch?v=OysVaxpzjoQ&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

I trygga händer lämnade jag även över Eric till Camilla och hon har tagit hand om honom så bra. Hem fick jag en NÖJD lycklig och trygg unge som verkligen har hittat tillbaka på hästryggen igen.

Eric hade fått prova på att rida på flera av Camillas underbara ponnyer och den som han gillade mest blev shettisdamen Nellan på 20 år. Han red även Teddy (som Axel hade på sitt läger), söta Zilla och så en vit sagoshettis vid namn Emmy. Allihopa är supergoa och trygga.

Älskade Nellan och Eric i full indianmundering. Uppklädda till uppvisningen.

Sitter här och tårarna faller.

Våra bästa vänner familjen uppe i Vatthult ringde i morse, de hade hittat sin 21 åriga fjordhäst Sally i hagen. R. trodde att hon fått ett fånganfall igen.

   Sally med fläta i pannluggen.

Jag gjorde mig i ordning och åkte upp, laddad med fenylbutasol. Väl i hagen insåg jag att, Nej. Fång var det inte.

Sally hade jätteont, men inga symptom på fång. feber, hög puls och bukandades.

Vi fick med massa om och men in henne i stallet och tvättat av henne med svalt vatten.

Jag kände starkt att det var något fel, RIKTIGT fel.

Min väninna R. fick tag i verterinärerna i Vårgårda som kom relativt snart. Det var en jätterar och duktig kvinnlig veterinär som kom ut till oss.

Länge och väl undersökte hon Sally, tarmljuden var väldigt svaga och hon hade hög feber, slemhinnorna i munnen var lilaaktiga....

Hon fick dropp och smärtstillande. Fast det hjälpte inte speciellt mycket.

Veterinären kollade henne rektalt och hon slangade henne. Jösses vilken äcklig lukt det blev. Hon gjorde även något slags tarmvätskeprov från buken. Då skulle vätskan vara som vitt vin. Jag assisterade och höll röret som fångade upp vätskan

- Den var röd som hallonsaft.

- Det knöt sig i magen på mig.

Under allt vi gjorde med Sally uppförde hon sig utmärkt och med bravur. Sally hade ONT och bet ihop och KÄMPADE.

Efter några timmar med dropp och noggrann övervakning, blev hon inte bättre.

Det fanns bara en utväg.

Att låta älskade, fina, snälla goa Sally att slippa och gå vidare till de evigt gröna ängarna.

Att köra iväg Sally som var född på gården och inte varit därifrån sedan hon var 3 år på en premiering, tvinga in henne i en transport och åka till klinik, fanns inte på kartan.

Dessuton är en buköppning på en häst som inte är igång över huvudtaget och som levet sitt liv med att vara gårdshäst... Det skulle vara väldigt dålig prognos för att lyckas med det. Det som däremot är säkert, är att man skulle åsaka fina Sally massor med stress och lidande för något som ändå vore dömt att misslyckas.

Så idag i solskenet fick hon sluta sina dagar på gården uppe i vatthult, där hon en gång även började sitt liv som liten sprallig fölunge.

Sally levde som godmodig häst och ett riktigt hästliv i alla sina 21 år tillsammans med sin bundförvante Sandra.

Nu är Sandra ensam kvar, så vi får försöka hitta en kompis till henne. Någon SNÄLL ponny som har fångkänningar och  har samma förutsättningar som Sandra och vill leva sitt liv som gårdshäst och just vara HÄST uppe på Vatthult.

Har varit tillbaka till Vatthult i kväll igen bara för att det kändes bra och skönt att kunna göra det för oss alla.

R. och jag har suttit och pratat, vad hon känner nu är att en äldre fjordhäst skulle vara perfekt och det är det som hela familjen vill ha som ny kompis till Sandra. Just i detta fallser vi ju fång som en fördel....

Veckan efter att Sally gått bort fick vi tag på en ny kompis åt Sandra. Rosita hittade "tjocka Lisa" 22 år nere i skåne, så vi åkte och hämtade henne. Lisa är också en fjording med en hel del attityd, men det verkade som om tjejerna fann varandra.

   SANDRA   

Fredagen den 17 augusti, hittade Rosita Sandra i hagen, hon var kall och mådde väldigt dåligt. Veterinär kom ut och de konstaterade att Sandra hade kolik, så det blav promenering med Sandra och så fick hon säkert någon medicin (jag var bortrest, så jag har ingen koll). På lördagen var Sandra värre. Veterinär kom ut och undersökta henne rektalt. Alla symtom pekade på tarmvred och Sally hade väldigt ont.

Sandra fick somna in på gården uppe på Vatthult, 26? år gammal. Även hon väldigt sörjd och saknad. Sandra var den hästen som gillade att jobba i skogen. När hon var yngre drog hon ut mycket virke på gården uppe i vatthult.

Vad vi misstänker kunnat orsaka Sandras död är att hon belv orolig och magen kom ur lag i samband med att Sally försvann för henne. Fjordhästar är ju såna att de inte visar stress och om de har ont utåt. De är "hårda" hästar.

Sen blev det tarmvred på det.

Nu går alltså Tjocka Lisa själv uppe i vatthult. Nu håller vi utkik efter en ponny, som ska gå på magertbete och fodras som en fånghäst. Som bara får gå uppe i vatthult som sällskapshäst och där det finns en ägare som för en billig slant kan få lov att ha sin häst på halvt om halvt lösdrift. Där det finns stall, men hästarna i huvudsak går ute.

Funderar på att skaffa mig en ny hobby.

Idag har jag cyklat med maken och äldste sonen till vänga kvarn för att fika. Bobben sa att rundan var 4 mil. Fast det var den ju inte, det var 5 mil och dryga 600 höjdmeter men i lugn takt.

Hade inte Axel och hans kompis Erik varit med så hade jag gärna ökat tempot. Att cykla montainbike på lite roliga och fina vägar i vackert väder var helt klart en trevlig syselsättning.

Innan på dagen har jag rastat hundarna och Winston i sjön. Axel filmade och kommenterade:

http://www.youtube.com/watch?v=HRhJ9Pv5fSs&list=UUsC2BRLKKoyDKHANkdW0pfQ&index=1&feature=plcp

Axel stod på strandkanten och hade inte doppat sig, men det hade Habibi gjort och hon skakade sig glatt, när hon kom upp brevid Axel.

Man får ju inte roligare än man gör sig och nu funkar min kropp så nu passar jag på att njuta av att använda den.

vädret gör ju livet helt underbart nu också   

Sol, sol sol, äntligen är du här!

(så att höet kan bli slaget och vi kan NJUTA av sommaren)

Eric tillbringar veckan på ridläger med indian och Cowboytema på Slottsgårdens häst och ridskola tillsammans med sin kompis Sara.

Här är han på ridlägrets första ritt med fina Teddy och Jenny som hjälpte honom litegrann.

har pratat med honom i telefonen ett par gånger och han är så nöjd och glad   .

Nu orkar vi inte vänta längre.

  solen lyser med sin frånvaro, så nu får vi nöja oss med att kalla det för vackert väder, om det inte regnar och om termometern börjar närma sig 20 + grader.

Varje sommar vill jag ha en period med simträning. Detta är i min egen "cia-filosofi" en mycket bra träning för alla oavsätt art eller kön.

Jag tycker att hästarna blir väldigt fina i bakbenen och stärkta i hela kroppen. Simningen främjar speciellt bogfriheten och bygger upp dem i hela kroppen på ett fantastiskt och skonsamt sätt.

Därför vill jag gärna, om möjligt få in simmningen i en period just för att det är en så positiv träningsform (om man gör det på rätt sätt).

Man ska veta att det inte är riskfritt och att hästarna kan bli skrämda om man pressar dem eller forserar dem. Bär man sig dumt åt kan det sluta i katastrof både för hästen och den som är med och simmar.

Som i alla situationer vill jag ha min häst väluppfostrad och lyhörd. Vem som har ledarskapet har vi för länge sedan gjort klart hemma på trygg mark.

Jag brukar ha repgrimma på Winston.

Badskor är att föredra för oss tvåbenta, hästhovar här inte så sköna att hamna under och man ser inte botten så man har lite dålig koll på var man sätter ner fötterna....

Nää, jag blir aldrig vuxen, har barnasinnet i behåll och tänker fortsätta så. Vad tycks om mina diskreta badskor   

Habibi är också i och simtränar, hon håller sig nära land och hoppar och skvätter i vattnet.

Cindy håller sig tryggt på torra land, hon anser att vatten är till för att drickas och "thats it".

Lite kringelikrokigt bland stenarna i och ur vattnet. Winston är duktig på att låta sig och bli guidad på den kluriga biten. En riktig GENTLEMAN.

Mitt upplägg för simträning:

1:a gången för sässongen på simvan häst. Går i vattnet och simmar en eller två KORTA bitar med paus imellan.  (Har man inte häst som är van att simma rekomenderar jag en dryg vecka med vänja sig att gå i vattnet träning och bara att känna sig trygg och lugn med situationen, går inte in på der just nu.. men har planer på hur det går till också "enligt Cia metoden").

Sen brukar jag nöja mig med att simma varannan dag. Dagen imellan låter jag oftast min häst gå och skrota i hagen med flocken

2:a gången, simmar lite längre...

ökar simsträckan gång för gång så får man känna sig för vad som känns lämpligt utan att överanstränga hästen. Det är jobbigt för dem att simma. Simmar hellre fler gånger och korta snuttar.

Jag sitter aldrig på hästen när han simmar, däremot kan jag låta honom bogsera mig. Jag håller mig "nära ytan" och har koll på var benen är. Frambenen kan gå högt upp framför hästen och bakbenen kan sparka ut rejält bakom hästen och så under den också naturligtvis.