Nu vet jag att kroppen kan tillgodogöra sig 1liter vatten i timman och njurarna klarar av att ta vara på 20 cl i timman. Om man sakta får i sig det så vätskesätter man kroppen på ett sätt som är lagom för kroppen.

Fick halsfluss igen i måndags kväll.

Denna gången var det riktigt jobbigt, halsmandlarna svullnade upp så att jag bara kunde få i mig flytande föda och allt smakade bara äckligt!

Febern blev rätt hög och hade toppar på 40 grader Celcius, så kom huvudvärken som ett brev på posten.

Låg helt utslagen och kom inte ur sängen på två dagar.

Maken sa att det var en "förkyldning som män åker på som jag fått"

Så fort jag försökte få i mig något i lite "större mängd" så kom det upp direkt igen.

På onsdag morgon såg jag till att ta mig ner till Vårdcentralen och där tittade en sköterska på mig och såg till att jag fick Kåvepellin. Körde så SAAKTA och kröp fram på vägen, kände mig helt slut och lyckades klara av mitt otroliga ansträngande läkarbesök.

Väl hemma igen blev det sängläge.

Kåvepellinen skulle tas mellan måltiderna, så den var ju enkel eftersom jag inte kunde äta och fick i mig vätska genom isbitar. Jag smulade ner penicillinen i vatten och drack upp sörjan - inte gott. Vågade knappt tillsätta någon vätska mer eftersom jag inte ville kräkas upp penicillinen.

Tackade min lyckliga stjärna för stolpiller och tog diklefonac den vägen få att jag kunde uthärda värken som jag får när jag inte kan röra mig.

Huvudvärken tilltog och på torsdag kväll var jag så yr att jag inte kunde resa mig normalt, tog pulsen och den låg på dryga 40 slag/ minut. Tempen pendlade från nära 39 grader och ner till 35 grader.

Fortfarande fattade jag ingenting varför jag bara blev sämre. Jag låg ju still o vilade!

Ringde 1177 och där fick jag rådet att ta mig in till AVC (akutvårdcentralen) frågade om den låg vid lasarettet och de sa de att den gjorde.

Så jag fick hjälp av en god vän att bli körd till akuten då maken var upptagen på jobb.

När sköterkskan tog in mig pratade vi lite och jag nämnde att det var väl bra med att man fick tid när man ringde 1177... då visade det sig att jag inte alls var på AVC, för den låg inne i stan vid Södra torget. Tydligen så visste de inte något om geografiska förhållanden när man ringde 1177, eftersom de tog emot samtal från hela sverige.

Då fick vi kuska vidare och ta oss ner dit, det skulle gå mycket snabbare att få träffa en läkare där.

Väl på riktiga AVC fick jag också träffa en läkare. Såg denne läkaren i väntrummet strax innan han hämtade mig och sa åt min följeslagare att "se för sjutton till att jag inte blir ensam med honom". Kände bara rent ut att jag inte skulle trivas med honom.

Självklart blev jag hämtad av just dene läkare.

Han visade oss (för jag såg till att få med min följeslagare) in på ett rum och bad mig sätta mig på en brits.

Synade mig från topp till tå, sittande i sin läkarstol med armarna i kors och såg sammanbiten ut.

"Jag är här för att jag mår dåligt, sa jag"

Jo, det hoppades han att jag gjorde eftersom jag var där (och tog upp dyrbar läkartid).

Jag berättade om min halsfluss (andra halflussen i höst) och att jag fått penicillin, men att jag bara mådde sämre hela tiden.

Vid detta laget hade jag rejält med yrsel, ljud och ljuskänslighet (spännande att vara hemma med två killar på 8 o 11 år och att försöka få det vardagliga att funka med dem, då).

Han visade mig ett papper där det stod en lista på prover och gjorde klart för mig att bara knappt hälften av dessa kunde  göras eftersom jag gick på penicillinbehandling.

Järnvärde och några till kunde man ta. "- ok, tyckte jag ta de proverna som går då, järnvärdet är väl alltid bra att veta". Det blev inga prover.

Frågade honom om han trodde att jag var en hypokondriker, vilket han svarade att HAN INTE SAGT (det hade han inte heller, men man kan ju tänka saker....).

Han beslutade sig i alla fall för att ta en titt i halsen och medgav att mina mandlar var rejält inflammerade och svullna.

Jag berättade att jag stod på kö för att få operation, såg bara hur det lyste "hypokondriker!" i hans utstrålning när han sa "vaddå för operation??

Då visste jag inte om gråten i halse skulle få komma fram. Antagligen var halsmandlarna för svullna för det så jag blev arg istället och han skulle inte få njuta av att få mina tårar som en seger för hans ego.

Så jag svarade att jag skulle operera bort njurarna, då hajade han faktiskt till, så jag tilllade att det faktiskt var halsmandlarna vi pratade om - det var naturligtvis dem som ska få komma under kniven och lämna mig för gott.

Läkaren kundgjorde att han inte kunde hjälpa mig i alla fall utan bad mig åka hem och låta penicillinen verka.

Rejält yr, ledsen och förnedrad gick jag ut därifrån i höstregnet, med gråten i halsen och helt slutkörd.

Min följeslagare nöp mig på ovansidan av handen, skinnet stannade kvar i "nypan" och gick sakta tillbaka.

(Borde jag ju oxå veta att man kan göra för det gör man ju alltid innom djurmedicin).

"- Cia du är utttorkad".

Sen fick jag komma till rätt ställe och få vätskepåfyllning sakta och sökert på ett proffisionellt sätt, fick även i mig salter och sånt som jag tappat.

Ändå lyckades jag svimma den natten...

När vätskebalansen började komma i balans igen, var det som om någon satte i min energikontakt och saker började sakta men säkert fungera igen.

Väl hemma dagen efter, såg jag till att ringa upp chefen på AVC för att berätta om min upplevelse hos dem. Hon var inte inne just då så jag bad att hon skulle ringa upp mig.

Chefen på AVC i Borås var en mycket rar och tillmötesgående kvinna som tog mitt dilemma på fullaste allvar.

Hon skulle prata med den aktuella läkaren på måndag och sa att det nog skulle vara svårt att hålla mig helt annonym med dessa omständigheter tt han skulle känna igen mina symptom. Jag svarade att det gör mig inget om hon nämner mitt namn och det kändes så skönt att jag inte var ensam med denna läkaren utan hade min trygghet och mitt moraliska stöd med mig inne hos läkaren.

Det som förvnår mig är att han inte tog något blodtryck, inte kollade puls eller tog feber. Lyssnade inte heller på lungor? Kände inte heller på halsens lymfkörtlar (inte för att jag känner att jag ville att han skulle ta på mig för den delen).

Så tänk på det!

DRICK VATTEN!

Vätskebrist är väldigt farligt och kan i värsta fall leda till döden på ett plågsamt sätt.

Är du görsjuk och kräks, så kan man i alla fall sakta sippra i sig  minimum 20 cl i timman, som njurarna behöver....

Ett riktigt bra trix är att använda sportdryck, eller "återhämtningsdryck". man är med största sannorlikhet inte sugen på det med det är bara att gilla läget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gammal flygbild från 70 talet. mycket är sig likt och ännu mer är förändrat.     Boningshuset på hästgården.   Axel och Belinda   Eric och jag på blivande uteplatsen.     Habibi på en av hoppstockarna bakom boningshuset ...

Idag har Axel och jag varit och hopptränat på förmiddagen. Jag vågade inte köra upp till träningen pga. halkan, vi hade isgata på stallplanen  och grusvägen hemma på Applagårn och på Bohem var det likadant. Därför valde vi att skritta upp. Vi gav...

Nu börjar det kännas sug efter att komma ut på lite småtävlingar. Nu ställer vi in siktet på att nosa på LA:1 och det bör funka hyffsat :-) Winston är så fin. I vårt ekipage sitter begränsningarna på hästryggen. Än så länge har jag koll på T...

Idag har Axel varit på Bohem och hoppat för Anna-Lena. Vet inte vem som är mest stolt   . Belinda är verkligen en Ponnypärla!     ...

Vi har hunnit få till några dressyrträningarför LP under hösten och vintern. Det är lika roligt att träna för LP som det är att träna för AM. Same but different   noggranna och himla duktiga tjejer båda två! med blick för ridningen utan att fuska...