Sitter här och tårarna faller.

Våra bästa vänner familjen uppe i Vatthult ringde i morse, de hade hittat sin 21 åriga fjordhäst Sally i hagen. R. trodde att hon fått ett fånganfall igen.

   Sally med fläta i pannluggen.

Jag gjorde mig i ordning och åkte upp, laddad med fenylbutasol. Väl i hagen insåg jag att, Nej. Fång var det inte.

Sally hade jätteont, men inga symptom på fång. feber, hög puls och bukandades.

Vi fick med massa om och men in henne i stallet och tvättat av henne med svalt vatten.

Jag kände starkt att det var något fel, RIKTIGT fel.

Min väninna R. fick tag i verterinärerna i Vårgårda som kom relativt snart. Det var en jätterar och duktig kvinnlig veterinär som kom ut till oss.

Länge och väl undersökte hon Sally, tarmljuden var väldigt svaga och hon hade hög feber, slemhinnorna i munnen var lilaaktiga....

Hon fick dropp och smärtstillande. Fast det hjälpte inte speciellt mycket.

Veterinären kollade henne rektalt och hon slangade henne. Jösses vilken äcklig lukt det blev. Hon gjorde även något slags tarmvätskeprov från buken. Då skulle vätskan vara som vitt vin. Jag assisterade och höll röret som fångade upp vätskan

- Den var röd som hallonsaft.

- Det knöt sig i magen på mig.

Under allt vi gjorde med Sally uppförde hon sig utmärkt och med bravur. Sally hade ONT och bet ihop och KÄMPADE.

Efter några timmar med dropp och noggrann övervakning, blev hon inte bättre.

Det fanns bara en utväg.

Att låta älskade, fina, snälla goa Sally att slippa och gå vidare till de evigt gröna ängarna.

Att köra iväg Sally som var född på gården och inte varit därifrån sedan hon var 3 år på en premiering, tvinga in henne i en transport och åka till klinik, fanns inte på kartan.

Dessuton är en buköppning på en häst som inte är igång över huvudtaget och som levet sitt liv med att vara gårdshäst... Det skulle vara väldigt dålig prognos för att lyckas med det. Det som däremot är säkert, är att man skulle åsaka fina Sally massor med stress och lidande för något som ändå vore dömt att misslyckas.

Så idag i solskenet fick hon sluta sina dagar på gården uppe i vatthult, där hon en gång även började sitt liv som liten sprallig fölunge.

Sally levde som godmodig häst och ett riktigt hästliv i alla sina 21 år tillsammans med sin bundförvante Sandra.

Nu är Sandra ensam kvar, så vi får försöka hitta en kompis till henne. Någon SNÄLL ponny som har fångkänningar och  har samma förutsättningar som Sandra och vill leva sitt liv som gårdshäst och just vara HÄST uppe på Vatthult.

Har varit tillbaka till Vatthult i kväll igen bara för att det kändes bra och skönt att kunna göra det för oss alla.

R. och jag har suttit och pratat, vad hon känner nu är att en äldre fjordhäst skulle vara perfekt och det är det som hela familjen vill ha som ny kompis till Sandra. Just i detta fallser vi ju fång som en fördel....

Veckan efter att Sally gått bort fick vi tag på en ny kompis åt Sandra. Rosita hittade "tjocka Lisa" 22 år nere i skåne, så vi åkte och hämtade henne. Lisa är också en fjording med en hel del attityd, men det verkade som om tjejerna fann varandra.

   SANDRA   

Fredagen den 17 augusti, hittade Rosita Sandra i hagen, hon var kall och mådde väldigt dåligt. Veterinär kom ut och de konstaterade att Sandra hade kolik, så det blav promenering med Sandra och så fick hon säkert någon medicin (jag var bortrest, så jag har ingen koll). På lördagen var Sandra värre. Veterinär kom ut och undersökta henne rektalt. Alla symtom pekade på tarmvred och Sally hade väldigt ont.

Sandra fick somna in på gården uppe på Vatthult, 26? år gammal. Även hon väldigt sörjd och saknad. Sandra var den hästen som gillade att jobba i skogen. När hon var yngre drog hon ut mycket virke på gården uppe i vatthult.

Vad vi misstänker kunnat orsaka Sandras död är att hon belv orolig och magen kom ur lag i samband med att Sally försvann för henne. Fjordhästar är ju såna att de inte visar stress och om de har ont utåt. De är "hårda" hästar.

Sen blev det tarmvred på det.

Nu går alltså Tjocka Lisa själv uppe i vatthult. Nu håller vi utkik efter en ponny, som ska gå på magertbete och fodras som en fånghäst. Som bara får gå uppe i vatthult som sällskapshäst och där det finns en ägare som för en billig slant kan få lov att ha sin häst på halvt om halvt lösdrift. Där det finns stall, men hästarna i huvudsak går ute.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gammal flygbild från 70 talet. mycket är sig likt och ännu mer är förändrat.     Boningshuset på hästgården.   Axel och Belinda   Eric och jag på blivande uteplatsen.     Habibi på en av hoppstockarna bakom boningshuset ...

Idag har Axel och jag varit och hopptränat på förmiddagen. Jag vågade inte köra upp till träningen pga. halkan, vi hade isgata på stallplanen  och grusvägen hemma på Applagårn och på Bohem var det likadant. Därför valde vi att skritta upp. Vi gav...

Nu börjar det kännas sug efter att komma ut på lite småtävlingar. Nu ställer vi in siktet på att nosa på LA:1 och det bör funka hyffsat :-) Winston är så fin. I vårt ekipage sitter begränsningarna på hästryggen. Än så länge har jag koll på T...

Idag har Axel varit på Bohem och hoppat för Anna-Lena. Vet inte vem som är mest stolt   . Belinda är verkligen en Ponnypärla!     ...

Vi har hunnit få till några dressyrträningarför LP under hösten och vintern. Det är lika roligt att träna för LP som det är att träna för AM. Same but different   noggranna och himla duktiga tjejer båda två! med blick för ridningen utan att fuska...