En gång i mina tidiga tonår fanns det en dressyrtjej som jag såg mycket upp till. En gång  hade jag varit på något ställe och berättade "att där på landet hade en minsann ridit barbacka med kandar!"

Varpå denna riktigt duktiga tjejen (som minst red LA....eller åtminstånde hade startat någon LA på klubbnivå). Berättade att folk var så okunniga på landet och hade de ett kandar och en dressyrsadel så hängde de på det på "vilken fjordning, eller bonnahäst som helst och sen trodde de att de red dressyr" när de vimsade omkring på någon äng och inte ens hade paddock och ridhus visste de inte vad det var.

Själva höll vi ju till på "ett riktigt ridhus" Nääs ridskola, där hade vi ju en väldig koll och visste hur allt skulle ske proffisionellt.

Nu sitter jag själv här och är en riktig L A N T L O L L A !

Åh, så skönt det är!

Luffsar runt i mina buskar på hemma ängarna (och ibland även i vår paddock) och rider dressyr (och hoppar nå´t skutt) för trivsel och välmående. I jakt på att hitta balans och harmoni ihop med min häst. Hittar jag något som inspirerar mig så provar jag det och så tränar jag för lite trevliga instruktörer med jämna och ojämna mellanrum.

Idag röjde jag lite i min källare och se där hängde ju KANDARET!   

KUl! tänkte jag och tog med mig det till stallet.

Var nyfiken på att se vad Herr Winston tyckte om det.

Sagt och gjort så blev det KANDAR - PÅ, idag.

Winston tuggar på och jag ställer in remmarna efterhand så att vi ska hitta rätt läge. Har flyttat ner bridongen sen denna bilden togs (fick även tips om att byta plats på remmarna - inte betten).

Skrittade runt lite runt ängarna hemmavid på lång tygel, Winston skrittade på och smaskade lite på betten. Men nämnvärt förvånad var han inte. "Okej skulle det var väl inget konstigt med detta" tyckte han. Winston är ju en herreman, som inte blir upprörd över speciellt mycket utan tar det mesta med ro.

Hamnade tillslut på min dressyräng och provade att korta tyglarna och att sedan släppa ut dem... - Inget konstigt det heller.

Förtsatte och red lite övergångar mellan skritt och trav. Det kändes bara trevligt, stångtygeln fick hänga och så red jag på bridongtygeln. Slutligen red jag ett litet dressyrpass i lagom mysnivå med focus på övergångar och mjuka sidvertsrörelser. På en nöjd Winston, som frustade och gillade läget.

Sådärja, så var den stora KANDARDEBUTEN avklarad i all enkkelhet och utan några som helst bekymmer utan med en glad och harmonisk häst som tyckte att det hela var helt okej och nog ganska trevligt eftersom matte har åtminstonde har lite respekt för den här betslingen och rider med silkeshand.

"Så kan det gå till på landet" och eftersom jag nu mer konverterat till lantlolla så gjorde jag så här helt på eget bevåg på min fd. Ridskolehäst (Winston har faktiskt gått med på vissa lektioner på Hästställets ridskola).

Med dressyrsadel och kandar och så trodde jag att jag red dressyr och idag var det riktigt trevligt i solen ute på ängen. Hela mitt väsen andades lycka och min häst var glad och nöjd.  

Så TACK OCH LOV, ATT JAG ÄR EN LANTLOLLA   

Får väl skylta med shabraket som jag budade hem på Tradera för 40 kr. tydligen något märke.. det står "MH" på det..

 

Matilda H

8 juli 2012 20:33

Trevligt! Men du bör se över hur du har fäst betten. Stången sitter nu i bridongens sidostycke och tvärtom, vilket gör att stången hamnar innanför bridongen när det ska vara tvärtom. Lycka Till!

Cia Andersson

8 juli 2012 21:33

Tack så mkt. ska ändra på det.

mvh
Cia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gammal flygbild från 70 talet. mycket är sig likt och ännu mer är förändrat.     Boningshuset på hästgården.   Axel och Belinda   Eric och jag på blivande uteplatsen.     Habibi på en av hoppstockarna bakom boningshuset ...

Idag har Axel och jag varit och hopptränat på förmiddagen. Jag vågade inte köra upp till träningen pga. halkan, vi hade isgata på stallplanen  och grusvägen hemma på Applagårn och på Bohem var det likadant. Därför valde vi att skritta upp. Vi gav...

Nu börjar det kännas sug efter att komma ut på lite småtävlingar. Nu ställer vi in siktet på att nosa på LA:1 och det bör funka hyffsat :-) Winston är så fin. I vårt ekipage sitter begränsningarna på hästryggen. Än så länge har jag koll på T...

Idag har Axel varit på Bohem och hoppat för Anna-Lena. Vet inte vem som är mest stolt   . Belinda är verkligen en Ponnypärla!     ...

Vi har hunnit få till några dressyrträningarför LP under hösten och vintern. Det är lika roligt att träna för LP som det är att träna för AM. Same but different   noggranna och himla duktiga tjejer båda två! med blick för ridningen utan att fuska...