Äntligen blev det den 1 april, dagen med stort D. Då Kajsa skulle hålla dressyrclinic på Häststället.

Detta var något som ni förstår att jag verkligen sett fram emot.

Veckan innan hade i och för sig inte varit så gynnsam, låg med förkylning och febern släppte först på onsdagen. Så kroppen och viljan hade en rejäl kamp. Winston fick vila sig i form, något som visade sig funka hyffast ändå. Tur att han är en sån gentleman herr W.

Hela Clinicen genomsyrades av Kajsas sunda inställning till hästar och ridning. Avskalat från alla krusiduller utan focus på kärnan av vad som gör ridningen så intressant: Samspelet med hästen, förståelsen för hästen och sitsens påverkan/inverkan.

Hästens form och hur hästen kommer i rätt balans för att jobba på ett uppbyggande sätt.

Jag red för Kajsa regelbundet innan jag flyttade till Borås och mitt stora dilemma när jag flyttade var att jag inte skulle kunna träna för henne så som jag gjort innan.

Nu ca... 15 år senare... var jag full av förväntan (och rätt så nervös) på ny häst och med mer grejer i bagaget att ta hänsyn till.

Härligt att träffa Kajsa igen, samma goa sunda Kajsa med sin härliga humor och nu var hon ännu duktigare och jag kände att det hon sa gick rakt in. Klart och tydligt.

Kajsa är en fantastisk pedagog och hon undervisar verkligen i RIDKONST.

Till sin hjälp hade Kajsa med sig sin elev Pernilla Pettersson (en gammal kompis det också, vi red i samma lag på tiden då det begav sig i början av -90 talet). Nu rider Pernilla i svår klass och hon är fantastiskt duktig, har utbildat sina två hästar själv, med Kajsas hjälp. Härligt att se hur medveten Pernilla är i sin ridning och en sån kroppskontroll hon har. Pernilla är helt klart ett föredöme, också hon precis som jag mindes henne från förr. Jordnära, sund och med en skön humor. Naturligtvis också målmedveten, noggrann och ambitiös i det hon gör.

Det blev rena nostalgitrippen som kryddades av några gamla bekantskaper från Nääs   som nu kom till "min hemmaplan". Även om jag inte kan glänsa, så var jag så otroligt tacksam att Kicki lät mig vara med och rida på min nivå och med min älskade häst. Fick lite tips om min sits, som jag visserligen vet om att jag har problem med, men fick lite andra nycklar och jag fortsätter att jobba framåt med det. Mina viftande underskänklar är ju ett dilemma, som tål att jobba med - släppa knäet från sadeln och låssa mig i ljumskar och höftleden - Enkelt, eller hur.

Återkommer med fler bilder och film, när jag fått hem det.

Jag på Winston, Kicki på Amigo och kajsa som förklarar.

Länk till ett kort videoklipp:

http://www.youtube.com/watch?v=y1w1e9lgJps&feature=youtu.be

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Gammal flygbild från 70 talet. mycket är sig likt och ännu mer är förändrat.     Boningshuset på hästgården.   Axel och Belinda   Eric och jag på blivande uteplatsen.     Habibi på en av hoppstockarna bakom boningshuset ...

Idag har Axel och jag varit och hopptränat på förmiddagen. Jag vågade inte köra upp till träningen pga. halkan, vi hade isgata på stallplanen  och grusvägen hemma på Applagårn och på Bohem var det likadant. Därför valde vi att skritta upp. Vi gav...

Nu börjar det kännas sug efter att komma ut på lite småtävlingar. Nu ställer vi in siktet på att nosa på LA:1 och det bör funka hyffsat :-) Winston är så fin. I vårt ekipage sitter begränsningarna på hästryggen. Än så länge har jag koll på T...

Idag har Axel varit på Bohem och hoppat för Anna-Lena. Vet inte vem som är mest stolt   . Belinda är verkligen en Ponnypärla!     ...

Vi har hunnit få till några dressyrträningarför LP under hösten och vintern. Det är lika roligt att träna för LP som det är att träna för AM. Same but different   noggranna och himla duktiga tjejer båda två! med blick för ridningen utan att fuska...