Direktlänk till inlägg 12 mars 2012
Orginal foto. Peter Dorbell, redigerat av Marianne Holmgren
2007
Låt tårarna falla, gråt ut din sorg och smärta
I morgon kommer en ny gryning
snart kan du känna närvaron av din vän i ditt hjärta
Där finns han alltid med dig
Så länge du minns kommer han att finnas med dig
Snart minns du din vän med ett leende på dina läppar
och som en ljum sommarvind rör han din kind
Du har tid och det tycks som om du förstår
När som helst till och med mitt i natten
För mig är du så viktig liksom livets vatten
Du lyssnar, säger inget – aldrig mig föråda
ser på mig vänligt – hemligheter stannar hos oss båda
jag kan komma med sorg och med lycka
du är mig trogen – bryr dig inte om vad andra kan tycka
Även om jag är tokig så har du mig kär
Vi rider bort från verkligheten – till gläntan, ädr sitter jag av
Ensam med dig vi pratar och kelar
behöver aldrig skämmas – Du står ut när jag velar
Du är min käraste vän, alltid så trogen
Vad skulle det ha blivit av mig utan våra stunder i skogen
foto: Peter Dorbell (Romantique sista sommaren)
1994
Den fick jag när jag var liten
Nu har hon blivit så sliten
Hon var så mjuk och fin
Hon var min käresta leksak, bara min
Jag mins ännu när jag fick paketet en jul
Tänk en sån perfekt gåva vad vi har haft kul
Hela min uppväxt har hon sett
Tänk om hon kunde tala om allting som skett
Alla nätter jag slumrat i hennes ramar
Funnit tröst och trygghet av i hennes kramar
Nu sitter hon ensam i bokhyllan – har jag slitit mig lös?
Vart blev hela barndomen av
Med alla drömmar och fantasier den gav
Har jag blivit stor nu, redan?
Nallen sitter troget och betraktar, får veta vad som ska hända sedan
För barnet inom mig, kommer alltid att behöva sin björn
När livet blir jobbig och man får sig en törn
1995
Döden
Döden tänkte jag mig så
den kommer till oss när det är vår tid att gå
Den är lika för oss alla
På olika sätt den oss till sig kalla
Ibland kommer den smygande stilla och lugnt
vi som blir kvar tycker att det är så tungt
Efter sig lämnar den en tomhet så stor
Vi har svårt att tänka oss det där vi bor
dödens mysterium kan vi aldrig rå på
Jag tror det är meningen , att vi inte ska förstå
Livet som rinner ur kroppen och då
blir kroppen kvar som ett skal, för att själen måst gå
Är okunskapens frukt, hatets källa och förtryckets grund.
det får inte sluta och svalla
Oändligt – Som himlens härliga skyar
som fortsätter bakom varje horisont
Oändligt – som rymden med alla sina stjärnor
så många att de inte går att räkna
tidvarv efter tidvarv har allt detta funnits
och givit oss nyfikenhet och drömmar
Nu måste vi tänka och värna så att allt detta ska få fortsätta att vara oändligt
och kunna fortsätta att väcka förundran
hos dem som ej ännu har fötts.
Foto: Kenneth Ekelöv, Stardust photo
1995
Sommar natten är som en saga
Månen speglar sin vita skiva
i skogs sjöns svarta hemlighetsfulla vatten
Furorna står stolta och höga
sprider en doft av sol och barr
Luften omger allt så ljum och len
Fortfarande med ett minne av solens sista strålar
Fåglarnas konsert har tagits över av några
myggors planlösa surrande
Allt detta i den förväntansfulla sköna sommar natten
- Stanna upp en stund
och ge dig själv i gåva
Att uppleva Nuet
upptäcka naturens skönhet
och se så förunderbar
den är -
1996
Ta emot dagen som en dyrbar gåva
och gör något av den
Istället för att springa ikapp morgon dagen
och inte hinna med något
se på naturen
Den skyndar aldrig
ändå hinner den med
varje sommar, höst , vinter och vår
1997
En tanke flög nyss igenom mitt huvud
Men precis som jag skulle greppa den
så flög den ifrån mig..
rakt ut i luften
Alltför högt för att kunna få fatt i den
den försvann sin väg med vinden
Foto: Kenneth Ekelöv, Stardust photo
1998
man kan göra vad man vill
Bara mantror på det man vill genomföra
och bestämmer sig ordentligt
och lägger ner sin själ och hjärta i det
man har bestämt sig för att göra
1995
vill lägga mig ner och somna
hur länge ska jag slumra?
fly bort från allt och glömma mig
sova och fly in i min egen värld
där ingenting kan hota mig
Inte behöva kämpa, eller ha värk,
slippa hunger och törst
utan krav om prestige
inget jobbigt och utan ansträngning
Bara låta drömmarna flyga med mig…
Drömmar om lycka och framgång
Drömmar om kärlek och närhet
Drömmarna är byggda av själens längtan
det som man i själens djup längtar efter
men kanske inte alltid bejakar
Det som man glömmer undantrycker och gömmer
Drömmarna är varje människas egen till flykt
dit ingen får komma
Se till att dröm och dröm…
följ med dina drömmars längtan..
foto: Kenneth Ekelöv, stardust photo
Tiden är likt en bäck som porlar
rinner, kluckar, flyter och forsar
Vi åker bara med oavsett vad om vi vill eller inte
Tiden går sin egen takt
ibland forsar den fram och ibland flyter den så trögt och långsamt
Vad är tid? det finns nog inget svar…
Tid är abstrakt, den syns inte eller går ej att röra
Plötsligt märker vi bara att den har gått
utan att man vet vart den blev av
Att tiden sätter sina spår är det bevis vi har
människan är så hjälplöst styrd och jagad av tidens ström
Vi behöver tiden och ändå vet vi inte vad den är
Vi behöver tid och utrymme för att existera
Tiden får oss att förändra och förändras.
Tiden läker inte alla sår
men den får oss att acceptera sådant som skett
och att inse att Tiden fortfarande porlar..
1994
Ge dig tid att leva
Glöm inte bort just Nu
Just Nu – njut av nuet bara
Det som är förgånget, kan man aldrig få igen
Framtiden är utom räckhåll
Du vet aldrig vad för hemligheter den håller
Så lev Nu, denna minut, för den kommer aldrig mer igen
Just nuet är det enda du kan göra något åt
Så låt det bara vara
Kom ihåg att andas, leva och att tillåta dig att finnas
Så att du inte blir en slav i förberedelserna inför morgondagen
Vars solstrålar du kanske inte ens får se
1994
Här uppe på höjden ut jag ser
Ur himmlens moln sig solens strålar ler
Där nedanför ligger sjön så sval och stilla
Hagen åkern och skogen – inte illa
Trädens toppar har av höstens färger målats
Allt vilar innan det av vinterns vindar för tålas
Nu mognar hela naturen, för en tid
Allt blir fulländat – sen tar vintern vid
Där borta i fjärran möter himlen jorden
Det är så vackert – jag saknar orden
Tar ett andetag och fylls av höst sval luft – så härligt
Naturen väntar, renar och glömmer det som är besvärligt
1999
Vill dansa på de gröna ängarna
under solens strålar
Känna den ljumma sommarvinden mot min hud
Vill dansa i natt daggen under stjärnorna och månen
när ingen ser
Fri, lycklig och salig – Gud låt detta ske
Vill dansa på rimfrosts ängar, glittrande och glimmande
När sjön har ett täcke av kristallklar is
och vinden har sin friska kalla bris
Vill vandra över slätten i sommar regnet
Springa upp på berget, och njuta av vyerna
Dansa, springa och vandra på egna starka ben
Fri och ledig ifrån värk och sorger
Jag längtar till den dagen när benen bär mig och när
orken räcker till och när värken släppt mig fri.
och lyckan blåser medvind i mitt hår.
Du finns i mina tankar
Jag kan förnimma din närhet med välbehag
Längtar tills du står här igen
Hos mig, med mig
Så nära så jag känner ditt hjärtas slag och dina lugna andetag
Låta luften omkring oss laddas
För att våra själar njuter av mötet
Mitt i en virvelvind
Av kärlek och glädje
Berusad av mötet med hela ditt väsen
Jag älskar dig
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|