Tänk vilken skillnad det blir när det är klarblå himmel och solsken. Man riktigt känner hur energin kommer tillbaka och fyller på.

Förra helgen var det decimeterdjup snö och nu barmark. Härligt!

Sa till sönerna häromdagen, att om man står mitt ute på gärdet och bara tittar upp och ser den blåa himelen och njuter av solens strålar, så ser det likadant ut som när man låg på stranden i Lanzarothe   .

I onsdags red jag lektion för Josephine igen.

Regnet (snöblandat) var på slagsida. Lite motvilligt fick jag med Jossan ut i en av hagarna där det är hyffsat plant. Lektionen blev en supertrevlig repitionslektion och Winston var så duktig.

Det blev övergångar och grundform. Länga ut formen och leka med energin att skapa bjudning och egen bärighet i balans. Kort och koncist och så roligt.

Något som är superbra när man rider på vissa underlag som man inte alltid kan lita på till 100% är att man verkligen måste se till att hästen kan balancera upp sig själv och bära upp sig i balans. Detta förutsätter ju att jag själv försöker att rida i balans och att inte störa men ändå kunna "styra" och påverka i samklang med hästen, utan att bli en "åk-ryttare" så nyttigt och alltid så aktuellt att öva. Det där med att vara lite rapp i hjälpgivningen har jag ju lite jobbigt med, blir lite för långsam eller ger samma hjälp flera gånger utan att vänta på respons.... Fast jag jobbar på det.

I lördags fick jag ett gyllene tillfälle att öva på detta igen och då kändes det som att jag fick med mig bakbenen och kom ett snäpp till på vägen.

Så nu är jag väl på rätt väg till balans, upp med handen bara och ner med skänklarna (för att göra det väldigt enkelt för mig, med min fortsatta sitsträning   )

Däremellan har vi ridit ut i skogen.

Idag hade vi en helt underbar runda. Fullbroddade boots och det ska gudarna veta att det var ett måste. Rena skridskorbanan på flera ställen. Habibi var med som vanligt och njöt av turen.

Ibland får man sitta av för att man fumlar och tappar en vante. Så tog jag en bild eftersom mina lurviga vänner var så fina.. fast just när jag knäppte så var de måttligt snygga och intresserade..

När vi kom upp till Mölnesjö var jag tvungen att rida fram på en höjd och njuta av utsikten, så vackert!

Då visade det sig att isen började sjunga för oss och herr W. blev alldeles till sig i trasorna. Helt kontrollerbart, med energifyllda steg och ÖKAD bjudning  för att trampa på lite extra. Jag blir bara lycklig över hur underbar han är! "Matte, det låter ju jättekonstigt - sjön ropar och knäpper. Den kan nog vara farlig".

-" Nej  hjärtat, det är våren som kommer ingen fara!"

-"ok, inget farligt, är du säker? Jag ser till att vara lite extra vaken för säkerhets skull. Fast håller mig till vad du säger (för jag är lydig) med viss skeptisk inställning.( Matte sitter ju bara där uppe och är lugn och glad, så hon kanske har rätt)...."

Habibi i full karriär nerför en skogsbacke, var det någon som sa "korv"!

"Yes det var det, båda tassrna på stigbygeln. En korvbit tack!"

Vi var tvugna att ta en liten galopp i en backe, det var ju så härligt!

http://www.youtube.com/watch?v=niSiCsQr_Uk&feature=share

Välkomna att dela vår glädje, ser ni Habibi som springer före. Här vet hon vad som gäller och det gör herr Winston också.