2011-11-17

Igår fick vi möjlighet att vara med på Hoppspecialgruppen uppe hos Kicki Norin på Häststället.

Winston var pigg och glad och riktigt frammåt.

Jag kan säga som så att passet började väldigt okoncentrerat från både min och Winstons sida. Jag, vill för mycket (som vanligt) och Winston hade fullt upp med att kolla in manegen (som han känner sig mycket hemmastadd i) och de andra hästarna.

Har inte ridit för någon instruktör på ganska länge så jag visste att det skulle bli mycket korrigeringar.

Framför allt med min sits (hoppsits, dessutom   ). Min bålstabilitet är inte vad den varit och jag kämpar med att hålla ihop min sladdriga överrörliga kroppastålle. Jajemen! 

Behövde verkligen få ett tag i kragen och dra mig "baklänges" så att jag kom upp med överlivet (titta i taket) Höja handen och fram med skänkeln.

För den som känner Kicki vet att hon inte ger sig med detta. Sen mitt upp i detta med sitsen så tillkommer att hitta takt och tempo. Winston längde iväg rätt bra (enligt honom) med LÅÅNGA fina galoppsprång i ett tempo som är käckt att rida i på en 2 hektar stor äng.... Så skulle vi styra över tre galoppbommar på böjt spår.

Tro det eller ej, men det gick faktiskt med lite övning och en hel del tips från coachen   .

Så blev det dags att börja hoppa, två små koppelräck på långsidan 7 galoppsprång imellan också de på böjt spår. Hoppat, det har vi ju också provat på ängen över ett permanenthinder vi har där, på så där 50 cm... fast i annat tempo.

- Ni laddar ju som om det är skyhögt! fick vi höra.

Nåväl, vad göra... titta i taket höja handen lite och inte bil hängande kvar i tygeln. Fram med skänkeln och så rida korta språng "ett till, ett till, ett till" räknade jag i huvudet.

Kan väl säga att det tog ett tag att få till det där och sen blev det en liten bana med 4 hinder.

Tredje rundan blev faktiskt riktigt bra. ÄNTLIGEN!

Kicki hade vridit mössan minst 20 varv på huvudet och hade laddat upp ordentligt med statisk elektrisitet när lektionen äntligen var över.

Jag hade fått ut enormt mycket och Winston var nöjd och glad.

Idag, red vi vår älskade Mölnesjörunda med hundarna och jag satt och tänkte på att vippa tillbaka sitsen (fram med skänklarna). Trava i kort trav och försöka rida små temposkillnader i traven uppe på grusvägen.

Som stor fördel är ju att Kicki verkligen KAN Winston, då hon haft honom och tränat honom en hel del innan jag köpte honom. Så hon vet exakt vad som ska göras och när och det är en väldig fördel för oss   Winston & Mig.

Nu har vi alltså skrapat ytterligare lite till på ytan för att komma varandra in på skinnet och lära mig att rida på min fina häst.